KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 342/2014 av den 21 januari 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller tekniska standarder för tillsyn av användningen av beräkningsmetoder för kapitaltäckningskraven för finansiella konglomerat (Text av betydelse för EES)

(1)

I fråga om finansiella konglomerat med en väsentlig bank- eller värdepappersverksamhet och försäkringsverksamhet bör flerfaldig användning av de delar som får användas för beräkning av egen kapitalbas på det finansiella konglomeratets nivå, dvs. dubbelt utnyttjande och olämpligt skapande av kapitalbas inom det finansiella konglomeratet, elimineras för att ge en korrekt bild av tillgången på konglomeratens kapitalbas för att täcka förluster och garantera extra kapitaltäckning på det finansiella konglomeratets nivå.

(2)

Det är viktigt att se till att kapitalbasen som överstiger den som behövs för att uppfylla sektoriella solvenskrav endast medräknas på det finansiella konglomeratets nivå om det inte föreligger några hinder för överföring av medel eller återbetalning av skulder mellan olika enheter i finansiella konglomerat, inbegripet mellan olika sektorer.

(3)

Ett finansiellt konglomerat bör endast innehålla kapitalbas som överstiger sektoriella solvenskrav vid beräkningen av den egna kapitalbasen om denna bas kan överföras mellan olika enheter inom det finansiella konglomeratet.

(4)

Lämpliga bestämmelser bör ta hänsyn till att sektorsspecifika kapitalbaskrav är utformade för att täcka risker som rör den sektorn, och inte är avsedda att täcka risker utanför den sektorn.

(5)

För att säkerställa konsekvent tillämpning av beräkningen av den extra kapitaltäckningen, bör de sektorskrav som omfattar solvenskrav för detta ändamål anges. Dessa krav bör inte påverka särreglerna för de åtgärder som ska vidtas om de sektoriella solvenskraven inte följs. I synnerhet om ett underskott uppträder på nivån finansiellt konglomerat beroende på ett brott mot de kombinerade buffertkraven enligt kapitel 4 avdelning VII i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (3) bör de nödvändiga åtgärderna baseras på dem i det kapitlet.

(6)

Vid beräkningen av det extra kapitaltäckningskravet i ett finansiellt konglomerat, bör både ett teoretiskt solvenskrav och en teoretisk nivå på kapitalbasen beräknas för icke reglerade finansiella enheter inom det finansiella konglomeratet.

(7)

I del II i bilaga I till direktiv 2002/87/EG anges tre tekniska metoder för att beräkna kapitaltäckningskraven på nivån finansiellt konglomerat: Metod baserad på sammanställd redovisning (metod 1), avräknings- och totalmetoden (metod 2) och den kombinerade metoden (metod 3) som tillåter en kombination av metod 1 och 2. De tekniska beräkningsmetoderna 1 och 2 bör specificeras så att de tillämpas konsekvent. Dessutom bör omständigheterna för användning av metod 3 fastställas och det bör säkerställas att de behöriga myndigheterna tillåter användningen av denna metod vid liknande omständigheter, tillämpar gemensamma kriterier och kräver att metoden tillämpas enhetligt i fråga om finansiella konglomerat. De behöriga myndigheterna bör endast tillåta tillämpning av metod 3 om ett finansiellt konglomerat kan visa att tillämpningen av enbart metod 1 eller 2 inte är möjlig. Användning av metod 3 bör vara konsekvent över tiden så att villkoren blir likvärdiga. Eftersom de tekniska beräkningsmetoderna används i enlighet med de tekniska principer som det hänvisas till i del 1 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG är det nödvändigt att även specificera de principerna.

(8)

Metod 1 för att beräkna solvens på gruppnivå enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (4) och metod 1 för beräkning av extra kapitaltäckningskrav enligt direktiv 2002/87/EG bör anses likvärdiga eftersom bägge metoderna är förenliga med huvudmålen för extra tillsyn. Genom bägge metoderna garanteras att ingen kapitalbas mellan enheter skapas och att beräkningen av kapitalbasen sker i enlighet med de definitioner och begränsningar som anges i relevanta särregler.

(9)

Bemyndigandet att anta tekniska standarder för tillsyn i artikel 49.6 i förordning (EU) nr 575/2013 är nära kopplat till bemyndigandet i artikel 21a.3 i direktiv 2002/87/EG, eftersom bägge handlar om enhetlig tillämpning av de beräkningsmetoder som fastställs i bilagan till det direktivet. För att se till att de beräkningsmetoder som specificerats för dessa rättsakter är enhetliga och för att underlätta överblick och behändig tillgång till dem av personer som omfattas av skyldigheterna är det önskvärt att i en enda förordning fastställa de tekniska standarder för tillsyn som antagits i enlighet med dessa bemyndiganden.

(10)

Denna förordning bör grundas på de nya sektoriella solvenssystem som har inrättats i unionen i syfte att säkra en så konsekvent tillämpning av beräkningsmetoderna som möjligt. Denna förordning bör därför inte tillämpas före dagen för ikraftträdande av förordning (EU) nr 575/2013. De regler som är avhängiga av att direktiv 2009/138/EG träder i kraft bör träda i kraft från och med dagen för ikraftträdandet av det direktivet. Befintligt nationellt genomförande av beräkningen av de extra kapitaltäckningskraven kommer därför även i fortsättningen att användas i de områden som inte harmoniserats genom rättsakten under perioden innan den tillämpas i sin helhet, och underliggande beräkningar som är baserade på särregler kommer att baseras på de särregler som gällde vid tidpunkten för beräkningen.

(11)

Denna förordning baseras på det utkast till tekniska standarder för tillsyn som lämnats in gemensamt av Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska säkerhets- och marknadsmyndigheten) (Esma) till kommissionen.

(12)

EBA, Eiopa och Esma har genomfört öppna offentliga samråd om utkastet till tekniska standarder för tillsyn på vilka den här förordningen baseras, analyserat sammanhängande potentiella kostnader och fördelar, i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (5), artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (6) och artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (7), och begärt synpunkter från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1093/2010, den intressentgrupp för försäkringsbranschen som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1094/2010 och den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1095/2010.