EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
Med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 54 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag (
1
),
i samarbete med Europaparlamentet (
2
),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (
3
), och
med beaktande av följande:
I den utsträckning som krävs och i syfte att skapa likvärdiga regler inom gemenskapen föreskrivs i artikel 54.3 g i Romfördraget samordning av de åtgärder som till skydd för såväl delägares som tredjemans intressen krävs i medlemsstaterna av bolag såsom de definieras i artikel 58 andra stycket i fördraget.
Rådets direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (
4
), senast ändrat genom direktiv 90/605/EEG (
5
), behöver i avvaktan på fortsatt samordning inte tillämpas för försäkringsbolag, i fortsättningen kallade ”försäkringsföretag”. Med hänsyn till försäkringsföretags stora betydelse i gemenskapen kan en sådan samordning inte uppskjutas längre efter genomförandet av direktiv 78/660/EEG.
Vad som i rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983, grundat på artikel 54.3 g i fördraget, om sammanställd redovisning (
6
), senast ändrat genom direktiv 90/605/EEG, sägs om undantag för försäkringsföretag gäller endast till dess att föreliggande direktiv skall börja tillämpas. Detta direktiv måste därför även innehålla särskilda bestämmelser om sammanställd redovisning för försäkringsföretag.
En sådan samordning är också mycket angelägen eftersom försäkringsföretag bedriver verksamhet över gränserna. För borgenärer, gäldenärer, delägare, försäkringstagare och deras rådgivare samt för allmänheten är det av största betydelse att dessa företags årsbokslut och sammanställda redovisning blir lättare att jämföra.
I medlemstaterna råder konkurrens mellan försäkringsföretag med olika juridisk form. Företag som driver direkt försäkringsrörelse driver vanligtvis även återförsäkringsrörelse och konkurrerar därigenom med företag som är specialiserade på återförsäkring. Det är därför lämpligt att inte begränsa en samordning till sådana företagsformer för vilka direktiv 78/660/EEG gäller utan utsträcka tillämpningsområdet till de företag som omfattas av rådets direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (
7
), senast ändrat genom direktiv 90/618/EEG (
8
), och rådets direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva direkt livförsäkringsrörelse (
9
), senast ändrat genom direktiv 90/619/EEG (
10
), och därutöver till vissa företag som inte omfattas av dessa direktiv samt återförsäkringsföretag.
Även om det med hänsyn till vad som särskilt kännetecknar försäkringsföretag framstår som ändamålsenligt att utforma ett särdirektiv om årsbokslut och sammanställd redovisning för sådana företag, fordrar detta inte nödvändigtvis ett regelverk av annat slag än i direktiven 78/660/EEG och 83/349/EEG. Ett särdirektiv av sådan innebörd skulle varken vara lämpligt eller förenligt med de principer som samordningen av bolagsrätten bygger på, då försäkringsföretagen med den viktiga plats de intar för gemenskapens ekonomi inte kan undantas från ett regelverk avsett för företag i allmänhet. Av detta skäl har hänsyn här tagits endast till vad som är utmärkande för försäkringsföretagen, och således innehåller detta direktiv endast avvikelser från bestämmelserna i direktiven 78/660/EEG och 83/349/EEG.
De olika medlemsstaterna uppvisar stora skillnader i fråga om uppställningen av och innehållet i försäkringsföretagens balansräkningar. I detta direktiv måste därför föreskrivas att alla försäkringsföretag i gemenskapen skall tillämpa samma uppställningsform och samma benämning på posterna i balansräkningarna.
För att årsbokslut och sammanställda redovisningar skall kunna jämföras måste ett antal grundläggande frågor avgöras som rör upplysning i balansräkningen om vissa transaktioner.
För att jämförbarheten skall bli bättre måste också exakt anges vad de olika posterna i balanräkningen avser.
Det kan vara värdefullt att skilja på försäkringsgivares och återförsäkrares åtaganden genom att på tillgångssidan som tillgång redovisa återförsäkrarens andel av de tekniska avsättningarna.
Uppställningen av resultaträkningen måste också bestämmas och vissa poster i den definieras.
Med hänsyn till försäkringsnäringens särskilda beskaffenhet kan det vara till nytta att orealiserade vinster och förluster redovisas i resultaträkningen.
Jämförbarheten av uppgifter i balansräkningen och resultaträkningen beror också av till vilka värden tillgångar och skulder tas upp i balansräkningen. För att ge en riktig bild av ett försäkringsföretags ekonomiska ställning måste redovisningen innehålla uppgift såväl om dagsvärdet av placeringarna som om deras värde beräknat efter inköps- eller tillverkningskostnad. Kravet att åtminstone i not till räkenskaperna ange placeringars dagsvärde införs dock uteslutande för att åstadkomma jämförbarhet och klarhet och är inte avsett att föranleda ändringar i den skattemässiga behandlingen av försäkringsföretagen.
Livförsäkringsavsättningar får beräknas enligt försäkringsmatematiska metoder som normalt används på marknaden eller godtas av tillsynsmyndigheterna. Metoderna får tillämpas av aktuarie eller annan expert i enlighet med de villkor som kan ha fastställts i nationell lag och med beaktande av de försäkringsmatematiska principer som erkänts vid nuvarande och senare samordning av de grundläggande reglerna för en betryggande och ekonomisk kontroll av direkt livförsäkringsrörelse.
Vid beräkning av avsättningar för oreglerade skador bör för att ernå försiktig bedömning och god insyn å ena sidan alla icke öppet redovisade diskonteringar eller nedsättningar förbjudas och å andra sidan exakta villkor definieras för vilka öppet redovisade diskonteringar och nedsättningar är tillåtna.
Med hänsyn till försäkringsföretagens särskilda karaktär är vissa förändringar nödvändiga beträffande noterna till årsbokslut och sammanställd redovisning.
I överensstämmelse med syftet att reglerna skall avse alla försäkringsföretag som omfattas av direktiven 73/239/EEG och 79/267/EEG liksom vissa andra försäkringsföretag föreskrivs inte sådana undantag för små och medelstora försäkringsföretag som i direktiv 78/660/EEG; dock bör inte sådana små ömsesidiga institut som faller utanför räckvidden för direktiv 73/239/EEG och 79/267/EEG omfattas av det här direktivet.
I fråga om försäkringsföretag har av samma skäl till medlemsstaterna inte utsträckts möjligheten enligt direktiv 83/349/EEG att undanta moderföretag från skyldigheten att upprätta sammanställd redovisning då de i gruppen ingående företagen sammantagna inte överstiger en viss storlek.
Med hänsyn till försäkringssammanslutningen Lloyd's särskilda karaktär behövs särskilda regler för denna.
Direktivets bestämmelser gäller också sammanställda redovisningar som upprättats av moderföretag som är finansiella holdingbolag när dotterföretagen uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag.
De problem som uppkommer i samband med detta direktiv, särskilt vad avser dess tillämpning, kräver att företrädare för medlemsstaterna och kommissionen samverkar i en kontaktkommitté. För att sådana kommittéer inte skall bli onödigt många, bör denna samverkan ske i den kommitté som avses i artikel 52 i direktiv 78/660/EEG. Dock måste kommittén då den behandlar problem som rör försäkringsföretag ha en för ändamålet lämplig sammansättning.
Med hänsyn till sakens komplicerade beskaffenhet måste försäkringsföretag som omfattas av detta direktiv medges en lämplig tidsfrist för att följa dess regler. Denna frist måste förlängas för att möjliggöra de anpassningar som behöver göras beträffande å ena sidan sammanslutningen Lloyd's och å andra sidan de företag som när detta direktiv blir tillämpligt tar upp placeringar till anskaffningskostnaderna.
I syfte att åstadkomma större insyn och harmonisering, bör det skapas förutsättningar för att vissa bestämmelser i detta direktiv skall kunna ses över efter fem års tillämpning.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.