EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2024/1789 av den 13 juni 2024 om de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas, om ändring av förordningarna (EU) nr 1227/2011, (EU) 2017/1938, (EU) 2019/942 och (EU) 2022/869 samt beslut (EU) 2017/684, och om upphävande av förordning (EG) nr 715/2009 (omarbetning) (Text av betydelse för EES)

(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 (4) har ändrats väsentligt flera gånger. Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör den förordningen av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)

Den inre marknaden för naturgas, som steg för steg har genomförts sedan 1999, syftar till att skapa faktiska valmöjligheter för alla konsumenter i unionen, både enskilda medborgare och företag, samt nya affärsmöjligheter och ökad handel över gränserna, i syfte att uppnå ökad effektivitet, konkurrenskraftiga priser och högre kvalitet på tjänsterna samt bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.

(3)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (5) har unionen förbundit sig att minska utsläppen av växthusgaser. Reglerna för den inre marknaden för gasformiga bränslen måste anpassas till den förordningen. I detta sammanhang har unionen angett hur dess energimarknader ska uppdateras, bland annat när det gäller utfasningen av fossila bränslen på gasmarknaderna, i kommissionens meddelanden av den 8 juli 2020 med titlarna Kraft till en klimatneutral ekonomi: En EU-strategi för integrering av energisystemet och En vätgasstrategi för ett klimatneutralt Europa (EU:s vätgasstrategi) samt i Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om en övergripande EU-strategi för energilagring (6). Denna förordning bör bidra till att uppnå unionens mål att minska utsläppen av växthusgaser samtidigt som försörjningstryggheten, och att de inre marknaderna för naturgas och vätgas fungerar väl, säkerställs.

(4)

Denna förordning kompletterar unionens relaterade politiska instrument och lagstiftningsinstrument, särskilt de som föreslås enligt kommissionens meddelande av den 11 december 2019 med titeln Den europeiska gröna given, såsom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2023/857 (7), (EU) 2023/957 (8), (EU) 2023/1805 (9) och (EU) 2023/2405 (10) samt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/959 (11), (EU) 2023/1791 (12) och (EU) 2023/2413 (13), som syftar till att ge incitament till en utfasning av fossila bränslen från unionens ekonomi och säkerställa att den blir kvar på en utvecklingsbana i riktning mot en klimatneutral union senast 2050, i enlighet med förordning (EU) 2021/1119. Huvudsyftet med denna förordning är att möjliggöra och underlätta en sådan omställning till klimatneutralitet genom att säkerställa en växande marknad för vätgas och en effektiv marknad för naturgas.

(5)

Denna förordning syftar till att främja en ökad användning av förnybar gas och koldioxidsnål gas och vätgas i energisystemet, möjliggöra en övergång från fossil gas och göra det möjligt för förnybar gas och koldioxidsnål gas och vätgas att spela en viktig roll för uppnåendet av unionens klimatmål för 2030 och klimatneutralitet senast 2050. Denna förordning syftar också till att upprätta ett regelverk som gör det möjligt och skapar incitament för alla marknadsaktörer att gå över från fossil gas och planera sin verksamhet, för att undvika inlåsningseffekter, och den syftar till att säkerställa en gradvis utfasning av fossil gas i god tid, särskilt inom alla relevanta industrisektorer och för uppvärmningsändamål.

(6)

I EU:s vätgasstrategi konstateras att eftersom medlemsstaterna har olika potential att producera förnybar vätgas har en öppen och konkurrensutsatt inre marknad med obehindrad handel över gränserna betydande fördelar för konkurrensen, den ekonomiska överkomligheten och försörjningstryggheten. I EU:s vätgasstrategi betonas vidare att en utveckling i riktning mot en likvid marknad för råvarubaserad vätgashandel skulle underlätta för nya producenter att komma in på marknaden och gynna en djupare integration med andra energibärare, och den skulle skapa stabila prissignaler för investeringsbeslut och operativa beslut. De regler som fastställs i denna förordning bör därför underlätta framväxten av marknader för vätgas, råvarubaserad vätgashandel och likvida handelsplatser. Alla otillbörliga hinder, inbegripet oproportionerliga tariffer vid sammanlänkningspunkter, bör undanröjas av medlemsstaterna. Samtidigt som det finns grundläggande skillnader, bör de befintliga regler som möjliggjort utvecklingen av effektiv kommersiell verksamhet och handel för marknaderna för el och naturgas också beaktas för marknaden för vätgas. I denna förordning fastställs allmänna principer för driften av marknaden för vätgas, men det är lämpligt att ta hänsyn till den marknadens utvecklingsstadium vid tillämpningen av dessa principer.

(7)

Att stödja kolregioner och koldioxidintensiva regioner i utfasningen av fossila bränslen och infasningen av förnybar energi är ett centralt inslag i politiken för en rättvis omställning. Stödet måste fortsättningsvis beviljas i enlighet med den relevanta rättsliga ramen, särskilt Fonden för en rättvis omställning, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 (14), som möjliggör finansiering av teknik för förnybar energi. Kommissionen har en central roll när det gäller att säkerställa sådant stöd till nationella strategier som syftar till att gradvis minska den befintliga produktionen av kol och andra fasta fossila bränslen och gruvkapaciteten. Denna process kräver finansiering för att hantera de sociala och ekonomiska konsekvenserna, inbegripet omskolning av arbetskraften för omställningen till ren energi i regioner som genomgår strukturella förändringar. Stödet till kolregioner och koldioxidintensiva regioner måste ta hänsyn till de specifika målen, tillämpningsområdena och kriterierna för varje relevant EU-finansieringsprogram. Fonden för en rättvis omställning tillhandahåller inte finansiering av annan teknik än förnybar energi.

(8)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1788 (15) ger möjlighet till ett kombinerat systemansvar. Enligt de regler som fastställs i denna förordning krävs därför ingen ändring av uppbyggnaden av de nationella system som överensstämmer med tillämpliga bestämmelser i det direktivet.

(9)

Det måste anges enligt vilka kriterier tarifferna för nättillträde fastställs, så att det säkerställs att de fullt ut följer principerna om icke-diskriminering, uppfyller behoven för en väl fungerande inre marknad, tar full hänsyn till behovet av systemintegritet och återspeglar de faktiska kostnaderna, i den utsträckning dessa kostnader motsvaras av sådana som effektiva och strukturellt jämförbara nätoperatörer har och är transparenta, samtidigt som den rimliga avkastningen på investeringen tillgodoses och en integrering av förnybar gas och koldioxidsnål gas möjliggörs. De regler om tariffer för nättillträde som fastställs i denna förordning kompletteras med ytterligare regler om tariffer för nättillträde, i synnerhet i de nätföreskrifter och riktlinjer som antas enligt denna förordning, i Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2022/869 (16) och (EU) 2024/1787 (17) och i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (18) och (EU) 2023/1791.

(10)

Det är i allmänhet mest effektivt att finansiera infrastruktur genom intäkter som erhålls från användarna av den berörda infrastrukturen och att undvika korssubventionering. Korssubventionering skulle också, när det gäller reglerade tillgångar, vara oförenlig med den allmänna principen om att tarifferna ska återspegla kostnaderna. I undantagsfall kan dock korssubventionering medföra samhällsvinster, i synnerhet under tidigare faser av nätutvecklingen, då den bokade kapaciteten är låg jämfört med den tekniska kapaciteten och det råder betydande osäkerhet om när den framtida kapacitetsefterfrågan kommer att bli verklighet. Korssubventionering kan därmed bidra till rimliga och förutsebara tariffer för tidiga nätanvändare och minska riskerna i samband med nätoperatörernas investeringar, och på så sätt bidra till ett investeringsklimat som stöder unionens mål om utfasning av fossila bränslen. Som ett alternativ till de förväntade högre nättarifferna som i annat fall måste tas ut av tidiga användare av vätgasnät bör operatörer av vätgasnät kunna sprida nätutvecklingskostnaderna över tid genom att ge medlemsstaterna möjlighet att låta framtida användare betala en del av de initiala kostnaderna genom en kostnadsfördelning över tid. En sådan kostnadsfördelning över tid och dess underliggande metod och särdrag bör godkännas av tillsynsmyndigheten. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att låta en sådan mekanism åtföljas av åtgärder för att täcka den ekonomiska risken för operatörer av vätgasnät, såsom en statlig garanti, förutsatt att de är förenliga med artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Om det inte är lönsamt att finansiera nät genom tariffer för nättillträde som betalas av nätanvändarna bör tillsynsmyndigheten på vissa villkor kunna tillåta finansiella överföringar mellan separata reglerade tjänster från naturgas- och vätgasnät. Kostnader för genomförbarhetsstudier avseende ändrad användning av naturgasnäten till vätgasnät bör inte betraktas som korssubventionering. Korssubventionering bör inte finansieras av nätanvändare i andra medlemsstater, och det är därför lämpligt att finansieringen av korssubventioneringen endast tas ut från uttagspunkterna till slutkunder i samma medlemsstat. I och med att korssubventioneringar är exceptionella bör det säkerställas att de är proportionella, transparenta, tidsbegränsade och fastställda under myndighetstillsyn, med förbehåll för anmälan till kommissionen och Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942. (19)

(11)

Användningen av marknadsbaserade arrangemang, såsom auktioner, för att fastställa tarifferna ska uppfylla kraven i direktiv (EU) 2024/1788 och kommissionens förordning (20) (EU) 2017/459.

(12)

Det krävs en minsta gemensam uppsättning tjänster för tredjepartstillträde för att hela unionen i praktiken ska få en gemensam lägsta tillträdesnivå, så att det säkerställs att tjänsterna för tredjepartstillträde är tillräckligt förenliga och fördelarna med en väl fungerande inre naturgasmarknad verkligen kan utnyttjas.

(13)

Arrangemangen för tredjepartstillträde bör baseras på de principer som fastställs i denna förordning. Organisationen av inmatnings- och uttagssystem, som möjliggör att naturgasen tilldelas fritt baserat på fast kapacitet, välkomnades av det 24:e forumet för europeiska tillsynsmyndigheter på gasområdet (Madridforumet) i oktober 2013. Därför bör en definition av inmatnings- och uttagssystem införas, vilket skulle bidra till lika villkor för förnybar gas och koldioxidsnål gas vars produktion är ansluten till antingen överföringsnivån eller distributionsnivån. Fastställandet av tariffer för systemansvariga för distributionssystem och operatörer av distributionsnät för vätgas och organisationen av kapacitetstilldelningen mellan överförings- och distributionsnivåerna för naturgas och vätgas bör överlåtas till tillsynsmyndigheterna på grundval av de principer som fastställs i direktiv (EU) 2024/1788.

(14)

Tillträdet till inmatnings- och uttagssystem bör generellt baseras på fast kapacitet. Nätoperatörerna bör åläggas att samarbeta på ett sätt som maximerar utbudet av fast kapacitet, vilket i sin tur gör det möjligt för nätanvändarna att, i fråga om fast kapacitet, fritt tilldela naturgas till och från ett visst inmatnings- och uttagssystem till valfri inmatningspunkt respektive uttagspunkt.

(15)

Medlemsstaterna bör kunna upprätta fullständig eller partiell regional integration när två eller flera angränsande inmatnings- och uttagssystem slås samman. Partiell regional integration bör kunna omfatta olika balanseringsområden som ett viktigt steg i riktning mot att integrera fragmenterade marknader för naturgas och förbättra funktionen för den inre marknaden för naturgas.

(16)

När en regional marknadsintegrering genomförs bör de berörda systemansvariga för överföringssystem och tillsynsmyndigheter hantera frågor som har gränsöverskridande effekter, såsom tariffstrukturer, balanssystem, kapacitet vid återstående gränsöverskridande punkter, investeringsplaner samt arbetsuppgifter som innehas av systemansvariga för överföringssystem och tillsynsmyndigheter.

(17)

Villkorad kapacitet bör endast erbjudas när nätoperatörerna inte kan erbjuda fast kapacitet. Nätoperatörerna bör fastställa villkoren för villkorad kapacitet baserat på driftsbegränsningar på ett transparent och tydligt sätt. För att undvika en fragmentering av marknaden för naturgas och säkerställa överensstämmelse med principen om effektivt tredjepartstillträde bör tillsynsmyndigheten godkänna villkoren och säkerställa att antalet villkorade kapacitetsprodukter är begränsat.

(18)

Tillräcklig gränsöverskridande sammanlänkningskapacitet för naturgas bör skapas och marknadsintegrering främjas för att fullborda den inre marknaden för naturgas.

(19)

Denna förordning syftar till att stödja produktionen av hållbar biometan i unionen. I sitt arbetsdokument av den 18 maj 2022Implementing the REPower EU Action Plan: Investment needs, hydrogen accelerator and achieving the bio-methane targets, som åtföljde kommissionens meddelande av den 18 maj 2022 med titeln Planen REPowerEU (REPowerEU-planen), föreslog kommissionen en betydande ökning av produktionen av hållbar biometan i unionen till 35 miljarder kubikmeter per år fram till 2030.

(20)

Den samordnade kartläggningen av utbyggnaden av biogas och biometan fungerar som ett verktyg för medlemsstaterna att fastställa biometanets bidrag till deras beräknade utvecklingsbanor från 2021 till 2030, inbegripet den förväntade totala slutliga energianvändningen (brutto) och den totala planerade installerade kapaciteten, i enlighet med deras integrerade nationella energi- och klimatplaner. Om medlemsstaterna har fastställt nationella utvecklingsbanor för biogas och biometan bör de i sina nationella energi- och klimatplaner ange strategier och åtgärder för deras utveckling, såsom att anta nationella strategier för hållbar biogas och biometan eller fastställa nationella mål för årlig produktion eller förbrukning av biometan, antingen uttryckt i absoluta volymer eller som en procentandel av den volym naturgas som förbrukas av kunder som är anslutna till naturgasnätet. För att underlätta detta har kommissionen gett de medlemsstater med betydande potential för biometan en analys av deras nationella potential samt förslag på hur potentialen bäst skulle kunna utnyttjas. Enligt artikel 25.2 b i direktiv (EU) 2018/2001 får medlemsstaterna dessutom för de transportsektorsmål som avses i artikel 25.1 i det direktivet beakta biogas som matas in i den nationella infrastrukturen för överföring och distribution av gas.

(21)

Det krävs ett ökat samarbete och en ökad samordning mellan de systemansvariga för överföringssystem och, när så är relevant, systemansvariga för distributionssystem, för att skapa nätföreskrifter för tillhandahållande och förvaltning av ett effektivt och transparent tillträde till överföringsnäten över gränserna, och för att säkerställa en samordnad och tillräckligt långsiktig planering samt sund teknisk utveckling för unionens naturgassystem, inbegripet skapande av sammanlänkningskapacitet, med vederbörlig hänsyn till miljön. Nätföreskrifterna bör följa de ramriktlinjer av icke-bindande karaktär som utarbetas av Acer. Acer bör ges en roll när det gäller att på grundval av fakta se över utkast till nätföreskrifter, bland annat deras överensstämmelse med ramriktlinjerna, och Acer bör kunna rekommendera att kommissionen antar dessa. Acer bör bedöma föreslagna ändringar av nätföreskrifterna och kunna rekommendera att kommissionen antar dessa. De systemansvariga för överföringssystem bör bedriva verksamheten i sina nät enligt dessa nätföreskrifter.

(22)

För att säkerställa en optimal förvaltning av naturgasöverföringsnäten i unionen bör ett europeiskt nätverk av systemansvariga för överföringssystemen för gas (Entso för gas) föreskrivas. För att säkerställa att små, icke-sammanlänkade eller isolerade medlemsstater är rättvist företrädda bör, utöver systemansvariga för överföringssystem för naturgas, de systemansvariga för naturgassystemen som omfattas av ett undantag från artikel 60 i direktiv (EU) 2024/1788 enligt artikel 86 i det direktivet ha rätt att vara medlemmar i Entso för gas. När kommissionen godkänner stadgarna för Entso för gas får den sträva efter att säkerställa en lämplig differentiering av medlemskapsrättigheter som återspeglar medlemmarnas olika status. Uppgifterna för Entso för gas bör genomföras i enlighet med de unionens konkurrensregler som är tillämpliga på beslut av Entso för gas. Uppgifterna för Entso för gas bör vara väldefinierade och dess arbetsmetoder bör säkerställa effektivitet, transparens och att Entso för gas är representativt. När så är lämpligt kan nätföreskrifterna utvecklas tillsammans av Entso för gas och det europeiska nätverket av systemansvariga för vätgasnät (ENNOH) när det gäller sektorsövergripande frågor. Nätföreskrifter som utarbetas av Entso för gas är inte avsedda att ersätta de nödvändiga nationella tekniska regler som är tillämpliga på icke-gränsöverskridande aspekter. Eftersom större framsteg kan göras via regionala insatser, bör de systemansvariga för överföringssystem inrätta regionala nivåer inom den övergripande samarbetsorganisationen och samtidigt se till att resultaten på regional nivå överensstämmer med nätföreskrifter och icke-bindande tioåriga nätutvecklingsplaner på unionsnivå. Samarbetet på regional nivå förutsätter att nätverksamheten effektivt skiljs från produktions- och leveransverksamhet. Utan sådan åtskillnad finns det risk för att det regionala samarbetet mellan de systemansvariga för överföringssystem leder till ett agerande som begränsar konkurrensen. Medlemsstaterna bör främja samarbete och övervaka nätets effektivitet på regional nivå. Det regionala samarbetet bör vara förenligt med utvecklingen mot konkurrensutsatta och effektiva inre marknader för naturgas och vätgas.

(23)

För att öka transparensen när det gäller utvecklingen av ett naturgasöverföringsnät i unionen bör Entso för gas utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en icke-bindande unionsomfattande tioårig nätutvecklingsplan för naturgas (den unionsomfattande nätutvecklingsplanen för naturgas) på grundval av ett gemensamt scenario och den sammanlänkade modellen. Den unionsomfattande nätutvecklingsplanen för naturgas bör utarbetas enligt en öppen process med meningsfulla offentliga samråd, där även oberoende vetenskapliga organ deltar, och den bör baseras på objektiva och vetenskapliga kriterier. I detta syfte får det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar lämna synpunkter på scenarierna för den unionsomfattande nätutvecklingsplanen för naturgas i enlighet med förordning (EU) 2022/869. Denna unionsomfattande nätutvecklingsplan för naturgas bör omfatta genomförbara naturgasöverföringsnät och nödvändiga regionala sammanlänkningar som behövs med tanke på konkurrensaspekter och försörjningstrygghet. Den unionsomfattande nätutvecklingsplanen för naturgas bör främja principen om energieffektivitet först och integrering av energisystem och bidra till att naturresurserna används varsamt och rationellt och att unionens klimat- och energimål uppnås.

(24)

För att konkurrensen ska kunna ökas genom en likvid grossistmarknad för naturgas, är det ytterst viktigt att handel med naturgas kan bedrivas oavsett dess plats i systemet. Det enda sättet att göra detta är att ge nätanvändarna frihet att självständigt boka inmatnings- och uttagskapacitet och därmed transportera naturgas genom områden i stället för via avtalsbaserade försörjningsvägar. För att säkerställa friheten att självständigt boka kapacitet vid inmatnings- och uttagspunkter bör därför tariffer som fastställs för en inmatningspunkt inte vara relaterade till den tariff som fastställs för en uttagspunkt, utan de bör i stället erbjudas separat för dessa punkter, och tariffen bör inte kombinera inmatnings- och uttagsavgiften i ett enda pris.

(25)

Kommissionens förordning (EU) nr 312/2014 (21) omfattar regler för fastställandet av tekniska regler som skapar ett balanssystem, men förordningen lämnar utrymme för ett antal valmöjligheter vad gäller utformningen av det enskilda balanssystem som tillämpas i ett specifikt inmatnings- och uttagssystem. Den kombination av val som görs mynnar ut i ett specifikt balanssystem som är tillämpligt i ett specifikt inmatnings- och uttagssystem, som i dagsläget i princip återspeglar medlemsstaternas territorier.

(26)

Nätanvändarna bör ha ansvaret för att balansera sina inmatningar mot sina uttag genom handelsplattformar som inrättas för att bättre främja naturgashandel mellan nätanvändare. För att säkerställa lika tillträde till marknaden för förnybar gas och koldioxidsnål gas bör balanseringsområdet i möjligaste mån även omfatta system på distributionsnivån. Den virtuella handelspunkten bör användas för handel med naturgas mellan nätanvändares balanseringskonton.

(27)

Hänvisningar till harmoniserade transportavtal i samband med icke-diskriminerande tillträde till ett nät som innehas av systemansvariga för överföringssystem innebär inte att villkor i en särskild systemansvarigs transportavtal i en medlemsstat måste vara desamma som hos en annan systemansvarig för överföringssystem i denna medlemsstat eller i en annan medlemsstat, om det inte har fastställts minimikrav som måste uppfyllas i alla transportavtal.

(28)

Lika tillgång till information om systemets fysiska status och effektivitet är nödvändigt så att alla marknadsaktörer har möjlighet att bedöma den övergripande tillgångs- och efterfrågesituationen och att identifiera orsakerna till förändringar av grossistpriset. Detta inbegriper mer exakt information om tillgång och efterfrågan, nätkapacitet, flöden och underhåll, balansering, tillgänglighet samt lagerutnyttjande. Eftersom dessa uppgifter är av avgörande betydelse för att marknaden ska kunna fungera väl, måste restriktionerna för offentliggörande med hänvisning till konfidentialitet göras mindre stränga.

(29)

Kravet på konfidentialitet för kommersiellt känslig information är dock särskilt viktigt när det gäller uppgifter av kommersiellt strategisk karaktär för företaget, när det finns en enda användare av en lagringsanläggning för naturgas, eller när det gäller uppgifter om uttagspunkter inom ett system eller undersystem som inte är kopplat till något annat överförings- eller distributionssystem utan till en enda industriell slutförbrukare, om ett offentliggörande av sådana uppgifter avslöjar konfidentiell information om denna kunds produktionsprocess.

(30)

För att öka förtroendet för marknaden måste marknadsaktörerna kunna vara säkra på att företag som missbrukar sin ställning kan bli föremål för effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner. De behöriga myndigheterna bör ges befogenhet att på ett effektivt sätt utreda påståenden om marknadsmissbruk. Det är därför nödvändigt att ge de behöriga myndigheterna tillgång till uppgifter om operativa beslut som fattas av gashandelsföretag. På naturgasmarknaden meddelas alla dessa beslut de systemansvariga i form av kapacitetsreservationer, nomineringar och genomförda flöden. De systemansvariga bör hålla information om sådana beslut lätt tillgänglig för de behöriga myndigheterna under en fastställd period. De behöriga myndigheterna bör dessutom regelbundet kontrollera att de systemansvariga efterlever reglerna.

(31)

Tillgången till lagringsanläggningar för naturgas och kondenserad naturgas (LNG) är otillräcklig i vissa medlemsstater, och genomförandet av befintliga regler måste därför förbättras när det gäller REPowerEU-planens transparens och mål. Sådana förbättringar bör beakta potentialen hos och användningen av förnybar gas och koldioxidsnål gas för dessa anläggningar på den inre marknaden.

(32)

De balanseringssystem för naturgas som systemansvariga för överföringssystem tillämpar måste vara icke-diskriminerande och transparenta, eftersom de är viktiga mekanismer, inte minst för nya marknadsaktörer som kan ha större problem med att balansera sin samlade försäljningsportfölj än etablerade företag på marknaden i fråga. Det är därför nödvändigt att införa regler som ser till att systemansvariga för överföringssystem tillämpar sådana mekanismer på ett sätt som är förenligt med icke-diskriminerande, transparenta och effektiva villkor för nättillträde.

(33)

Tillsynsmyndigheterna bör se till att denna förordning och de nätföreskrifter och riktlinjer som antas enligt förordningen följs.

(34)

I riktlinjerna i en bilaga fastställs mer detaljerade regler. Om så är lämpligt bör dessa regler vidareutvecklas med tiden, med beaktande av skillnaderna mellan nationella naturgassystem och deras utveckling.

(35)

När kommissionen föreslår ändringar av de riktlinjer som fastställs i bilagan, bör den först samråda med alla de relevanta parter som berörs av dessa riktlinjer, företrädda av sina yrkesorganisationer, samt med medlemsstaterna i Madridforumet.

(36)

Medlemsstaterna och de behöriga nationella myndigheterna bör åläggas att på begäran förse kommissionen med relevanta uppgifter. Begäran om uppgifter bör innehålla en motivering om varför uppgifterna behövs för genomförandet av denna förordning. Kommissionen bör behandla sådana uppgifter konfidentiellt.

(37)

Denna förordning och de nätföreskrifter och riktlinjer som antas i enlighet med den påverkar inte tillämpningen av unionens konkurrensregler.

(38)

Medlemsstaterna och energigemenskapens fördragsslutande parter bör ha ett nära samarbete om alla frågor som rör utvecklingen av en integrerad handelsregion för naturgas och bör inte vidta några åtgärder som äventyrar den fortsatta integreringen av naturgasmarknaderna eller försörjningstryggheten för medlemsstaterna och de fördragsslutande parterna.

(39)

Energiomställningen och den fortsatta integreringen av marknaden för naturgas kräver ytterligare transparens vad gäller tillåtna eller eftersträvade intäkter för systemansvariga för överföringssystem. Ett antal beslut relaterade till naturgasnäten ska baseras på denna information. Exempelvis innebär överföring av överföringstillgångar från en operatör av naturgasnät till en operatör av vätgasnät eller införande av en kompensationsmekanism mellan systemansvariga för överföringssystem (ITC) att mer transparens behövs än vad som är fallet i dagsläget. Dessutom krävs tydlighet om både efterfrågan på naturgas och kostnadsprognoser för bedömningen av tariffutvecklingen på längre sikt. Transparens när det gäller tillåtna intäkter kommer sannolikt att underlätta kostnadsprognoser. Tillsynsmyndigheterna bör i synnerhet regelbundet tillhandahålla information om den metod som används för att beräkna intäkterna för de systemansvariga för överföringssystem, värdet på deras regulatoriska kapitalbas och dess värdeminskning över tid, värdet på driftsutgifterna, den kapitalkostnad som tillämpas på systemansvariga för överföringssystem samt de incitament och premier som används samt den långsiktiga utvecklingen av överföringstarifferna på basis av de förväntade förändringarna av de tillåtna eller eftersträvade intäkterna för systemansvariga för överföringssystem och utvecklingen av efterfrågan på naturgas. För att säkerställa en korrekt samordning av processen för insamling och tolkning av uppgifterna för den transparenta och reproducerbara jämförande studien av effektiviteten hos systemansvariga för överföringssystem, bör Acer samordna sin verksamhet med de systemansvariga för överföringssystem och Entso för gas.

(40)

Utgifterna för systemansvariga för överföringssystem utgörs i huvudsak av fasta kostnader. Deras affärsmodell och de nuvarande nationella regelverken bygger på antagandet om en långsiktig användning av deras nät vilket medför långa avskrivningstider: från 30 till 60 år. I samband med energiomställningen bör tillsynsmyndigheterna därför kunna förutse en minskad efterfrågan på naturgas och ändra regleringsarrangemangen i tid och på så sätt förhindra en situation där systemansvariga för överföringssystem täcker kostnaderna genom tariffer, vilket skulle äventyra naturgasens prisöverkomlighet för konsumenterna i och med att de fasta kostnaderna stiger i förhållande till efterfrågan på naturgas. Vid behov skulle exempelvis avskrivningsprofilen eller ersättningen för överföringstillgångar kunna ändras.

(41)

Transparensen bör ökas när det gäller tillåtna eller eftersträvade intäkter för systemansvariga för överföringssystem, för att möjliggöra benchmarking och nätanvändares egna bedömningar. Transparensen bör också ökas för att underlätta gränsöverskridande samarbete och inrättande av ITC mellan systemansvariga för överföringssystem, antingen för regional integrering eller för genomförandet av tariffrabatter för förnybar gas och koldioxidsnål gas i enlighet med denna förordning.

(42)

För att utnyttja de mest ekonomiska lokaliseringarna för produktionen av förnybar gas och koldioxidsnål gas bör nätanvändarna omfattas av rabatter på kapacitetsbaserade tariffer. Sådana rabatter kan innefatta en rabatt för inmatningen från produktionsanläggningar för förnybar gas och koldioxidsnål gas, en rabatt för tariffer vid inmatningspunkter från och uttagspunkter till lagringsanläggningar för naturgas och en rabatt på de gränsöverskridande tarifferna vid sammanlänkningspunkter mellan medlemsstater. Tillsynsmyndigheterna bör kunna besluta att inte tillämpa rabatterna på dessa tariffer under vissa omständigheter. När värdet på rabatter som inte rör gränsöverskridande flöden ändras bör tillsynsmyndigheten balansera nätanvändarnas och nätoperatörernas intressen med beaktande av stabila finansiella ramar som särskilt utformats för befintliga investeringar, särskilt när det gäller anläggningar för förnybar produktion. Om möjligt bör indikatorer eller villkor för ändringen av rabatten tillhandahållas i tillräckligt god tid innan ett beslut om ändring av rabatten fattas. Denna rabatt bör inte påverka den allmänna metoden för fastställande av tariffer, men bör tillhandahållas i efterhand, på grundval av den relevanta tariffen. För att omfattas av rabatten bör nätanvändarna lämna den information som krävs till den systemansvariga för överföringssystem på grundval av ett hållbarhetscertifikat som registrerats i den unionsdatabas som avses i artikel 31a i direktiv (EU) 2018/2001.

(43)

Intäktsminskningar till följd av tillämpningen av rabatter bör behandlas som allmänna intäktsminskningar, t.ex. från minskad kapacitetsförsäljning, och skulle behöva täckas via tariffer så fort som möjligt, t.ex. genom en höjning av de specifika tarifferna i enlighet med de allmänna regler som fastställs i denna förordning.

(44)

För att öka effektiviteten i distributionsnäten för naturgas i unionen och säkerställa ett nära samarbete med systemansvariga för överföringssystem och Entso för gas, och för att öka effektiviteten i distributionsnäten för vätgas i unionen och säkerställa ett nära samarbete med operatörer av överföringsnät för vätgas och ENNOH, bör en europeisk enhet för systemansvariga för distributionssystem (EU DSO-enheten) inrättas. EU DSO-enheten bör även inbegripa systemansvariga för distributionssystem för naturgas och bör kunna inkludera systemansvariga för distributionssystem för vätgas. Uppgifterna för EU DSO-enheten bör vara väldefinierade och dess arbetsmetoder bör säkerställa effektivitet, transparens och att de systemansvariga för distributionssystem och distributionssystem för vätgas i unionen är representativa. EU DSO-enheten bör vara fri att fastställa sina stadgar och sin arbetsordning med beaktande av skillnaderna mellan sektorerna för naturgas, vätgas och el. EU DSO-enheten bör ha ett nära samarbete med Entso för gas och ENNOH under utarbetandet och genomförandet av nätföreskrifterna, när så är tillämpligt, och bör arbeta med att tillhandahålla riktlinjer för integreringen, bland annat av distribuerad produktion och andra områden förbundna med förvaltningen av distributionsnät.

(45)

De systemansvariga för distributionssystem har en viktig roll att spela vid integreringen av förnybar gas och koldioxidsnål gas i systemet, i och med att exempelvis ungefär halva produktionskapaciteten för biometan är ansluten till distributionsnätet. För att främja att sådan gas deltar på grossistmarknaden bör produktionsanläggningar som är anslutna till distributionsnätet i alla medlemsstater ha tillgång till den virtuella handelspunkten. Enligt denna förordning bör också systemansvariga för distributionssystem och systemansvariga för överföringssystem samarbeta för att möjliggöra omvända flöden från distributionsnätet till överföringsnätet eller för att säkerställa integreringen av distributionssystemet genom alternativa metoder med samma verkan, för att främja marknadsintegreringen av förnybar gas och koldioxidsnål gas.

(46)

Mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas och mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas kan spela en avgörande roll för att uppnå målen för unionens energipolitik: marknadstransparens, utfasning av fossila bränslen, diversifiering och försörjningstrygghet.

(47)

Mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas och mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas bidrar till enhetligheten på unionens energimarknad genom att förbättra transparensen och säkerställa synligheten för efterfrågan på energikällor i alla medlemsstater för berörda leverantörer.

(48)

Aggregering av efterfrågan på naturgas kan öka möjligheterna att nå ut internationellt till naturgasleverantörer, oavsett rörledningar eller LNG, vilket är avgörande för att bidra till att uppnå målen för unionens energipolitik och enhetligheten på unionens energimarknad. I synnerhet skulle en mycket starkare samordning med och mellan medlemsstaterna när det gäller tredjeländer, genom mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas och mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas, säkerställa en effektivare användning av unionens kollektiva tyngd.

(49)

Aggregering av efterfrågan på naturgas kan bidra till unionens mål om utfasning av fossila bränslen genom att införliva miljöstandarder i aggregeringen av efterfrågan och insamlingen av säljbuden. Lanseringen av mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas kan också bidra till att uppnå dessa mål.

(50)

Den mekanism för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas som inrättas genom denna förordning bör omfatta ett antal steg, med början i att naturgasföretag eller naturgasförbrukande företag som är etablerade i unionen får möjlighet att aggregera sin efterfrågan på naturgas genom en tjänsteleverantör som har ingått ett avtal med kommissionen. Detta skulle göra det möjligt för naturgasleverantörer att lämna säljbud baserade på stora aggregerade volymer i stället för många mindre säljbud till köpare som vänder sig till dem en och en. Tjänsteleverantören skulle sedan samla in säljbuden avseende leverans och matcha dem med de mängder naturgas som tidigare aggregerats. Förhandlingar om och ingående av avtal om inköp av naturgas efter aggregering av efterfrågan bör vara frivilliga.

(51)

Aggregering av efterfrågan kan säkerställa mer jämlik tillgång för företag i alla medlemsstater till nya eller ytterligare naturgaskällor och leda till konkurrenskraftiga avtalsvillkor för inköp av naturgas från medlemsstater och tredjeländer, till förmån för slutkunderna. Aggregeringen av efterfrågan bör fortsätta att stödja även de företag som tidigare endast eller huvudsakligen köpte naturgas från en enda leverantör genom att hjälpa dem att få naturgasleveranser från alternativa naturgasleverantörer eller naturgasproducenter på förmånliga villkor. Aggregering av efterfrågan skulle kunna förbättra sådana företags ställning på de globala LNG-marknaderna.

(52)

Kommissionen bör säkerställa att tjänsteleverantörerna organiserar sina uppgifter enligt denna förordning med beaktande av mekanismens mål och naturgasens särdrag. Vid fördelningen av säljbud avseende leverans av naturgas mellan företag som aggregerar efterfrågan bör tjänsteleverantörerna särskilt tillämpa metoder som inte diskriminerar mellan mindre och större deltagare. Tjänsteleverantörerna bör t.ex. fördela säljbud avseende leverans av naturgas i proportion till de volymer som enskilda företag deklarerat som efterfrågan. Detta kan vara relevant om utbudet inte i tillräcklig utsträckning täcker efterfrågan på naturgas på unionens energimarknad. Kommissionen bör ange de relevanta krav som gäller för tjänsteleverantörers uppgifter i de relevanta kravspecifikationerna.

(53)

Kommissionen bör upphandla nödvändiga tjänster från tjänsteleverantörer genom relevanta upphandlingsförfaranden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (22) för att genomföra de mekanismer som inrättats genom denna förordning. För att skydda unionens eller en medlemsstats väsentliga säkerhetsintressen eller försörjningstrygghet bör tjänsterna upphandlas från tjänsteleverantörer som är etablerade i unionen.

(54)

Processen för aggregering av efterfrågan på naturgas bör utföras av en lämplig tjänsteleverantör. Aggregering av efterfrågan och inköp av naturgas är en komplex process som inte bara måste beakta priser utan även inkludera faktorer som volymer, leveranspunkter och andra parametrar. Med tanke på att de tjänster som rör aggregering av efterfrågan på naturgas och mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas har stor betydelse för transparens, diversifiering, utfasning av fossila bränslen och försörjningstrygghet i unionen, särskilt vid en försämring av försörjningstryggheten, bör företag som omfattas av unionens restriktiva åtgärder som antagits enligt artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) eller artikel 215 i EUF-fördraget, eller som direkt eller indirekt ägs eller kontrolleras av, eller som agerar för eller på uppdrag av, en fysisk eller juridisk person, en enhet eller ett organ som omfattas av sådana unionens restriktiva åtgärder, uteslutas från att bli tjänsteleverantör för aggregering av efterfrågan på naturgas eller tjänsteleverantör för mekanismen som stöder marknadsutvecklingen för vätgas. Kommissionen bör i kravspecifikationerna ange de krav som gäller för tjänsteleverantörer.

(55)

Aggregering av efterfrågan kan även gynna industrikonsumenter som har naturgasintensiva produktionsprocesser, såsom producenter av gödselmedel, stål, keramik eller glas, genom att göra det möjligt för dem att aggregera sin efterfrågan, sluta avtal om naturgas- och LNG-leveranser och strukturera dem efter sina särskilda behov. Processen för att organisera aggregeringen av efterfrågan bör ha transparenta regler för hur man ansluter sig till den och bör säkerställa öppenhet.

(56)

Mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas och mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas bör vara öppna för företag som är etablerade i unionen och, med tanke på den nära anpassningen till unionens regelverk på energiområdet och den inre marknaden för energi, för företag som är etablerade hos energigemenskapens fördragsslutande parter, förutsatt att nödvändiga åtgärder har vidtagits eller nödvändiga arrangemang har införts.

(57)

För att fasa ut befintliga eller undvika nya beroenden från unionens sida av naturgas eller vätgas som levereras av företag från tredjeländer som omfattas av unionens restriktiva åtgärder, och för att skydda väsentliga säkerhetsintressen, bör mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas och mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas dock inte vara öppna för företag som omfattas av unionens restriktiva åtgärder som antagits enligt artikel 29 i EU-fördraget eller artikel 215 i EUF-fördraget, eller som direkt eller indirekt ägs eller kontrolleras av, eller som agerar för eller på uppdrag av, en fysisk eller juridisk person, en enhet eller ett organ som omfattas av sådana restriktiva åtgärder. Sådana företag bör därför uteslutas från deltagande i båda mekanismerna, särskilt som leverantör eller köpare.

(58)

För att effektivt kunna delta i gemensamma inköp av naturgas och ingå naturgasavtal med leverantörer kan företag bilda konsortier eller inleda andra former av samarbete i syfte att gemensamt förhandla om vissa inköpsvillkor, såsom volymer, leveransvillkor för köpet (plats och tidpunkt), inom de gränser som fastställs i unionsrätten. Företag som deltar i gemensamma inköp bör dock säkerställa att den information som direkt eller indirekt utbyts begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet. Inrättandet och genomförandet av gemensamma inköp enligt denna förordning bör ske i enlighet med unionens konkurrensregler, särskilt artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

(59)

Skyddet av kommersiellt känsliga uppgifter är av yttersta vikt när information görs tillgänglig för kommissionen, styrelsen, samordningsgrupper, expertgrupper eller tjänsteleverantörerna. Kommissionen bör därför använda ändamålsenliga instrument för att skydda denna information mot obehörigt tillträde och cybersäkerhetsrisker. Alla personuppgifter som behandlas som en del av mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas och mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas bör behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (23) och (EU) 2018/1725 (24).

(60)

Rysslands oprovocerade och omotiverade anfallskrig mot Ukraina, som inleddes i februari 2022 och stöds av Belarus, och den därpå följande användningen av minskade naturgasleveranser som vapen och manipulationen av marknaderna genom avsiktliga avbrott i gasflödena har blottlagt sårbarheter och beroenden i unionen och dess medlemsstater, med en tydlig potential att direkt och allvarligt inverka på deras väsentliga säkerhetsintressen och energiförsörjningstrygghet. Samtidigt ökade de alternativa gasförsörjningskällorna från den globala LNG-marknaden endast måttligt under 2022 och 2023. Betydande ny kondenseringskapacitet för LNG väntas komma i gång först under 2025. De globala naturgasmarknaderna är därför fortfarande mycket ansträngda och förväntas förbli ansträngda under en viss tid, vilket innebär en fortsatt sårbar situation för unionen och dess medlemsstater. Mot denna bakgrund är det lämpligt att vidta åtgärder för att ta itu med denna fortsatta sårbarhet.

(61)

Mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas är ett viktigt instrument för att organisera diversifieringen av naturgasförsörjningen och utfasningen av beroendet av rysk naturgas i många medlemsstater, i linje med kommissionens meddelande av den 8 mars 2022REPowerEU: Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris. För att slå vakt om unionens eller en medlemsstats väsentliga säkerhetsintressen, i syfte att skydda försörjningstryggheten och möjliggöra en effektiv och snabb utfasning av naturgasberoendet, bör naturgasleveranser med ursprung i, och LNG-leveranser från LNG-anläggningar belägna i, Ryska federationen eller Belarus inte erbjudas genom mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas förrän den 31 december 2025. Efter det datumet bör kommissionen kunna besluta att tillfälligt undanta naturgasleveranser med ursprung i, eller LNG-leveranser från LNG-anläggningar belägna i, Ryska federationen eller Belarus för perioder på upp till ett år, vilka kan förlängas om det är berättigat, om så är nödvändigt för att skydda unionens eller en medlemsstats väsentliga säkerhetsintressen eller försörjningstrygghet. Sådana begränsningar bör inte otillbörligen störa en väl fungerande inre naturgasmarknad och de gränsöverskridande flödena av naturgas mellan medlemsstaterna, och de bör inte undergräva försörjningstryggheten i unionen eller en medlemsstat, och de bör respektera principen om energisolidaritet och bör genomföras i enlighet med unionens eller medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter gentemot tredjeländer.

(62)

Kommissionen bör vidta lämpliga tillgängliga åtgärder för att säkerställa att uteslutandet av naturgas- eller LNG-leveranser med ursprung i, och LNG-leveranser från LNG-anläggningar belägna i, Ryska federationen eller Belarus från mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas är effektivt. I detta avseende bör kommissionen begära att den berörda tjänsteleverantören genomför nödvändiga kontroller. Dessa kontroller kan bland annat ske i form av en begäran riktad till naturgasleverantörer eller naturgasproducenter som deltar i mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas när det gäller att tillhandahålla relevanta transportdokument vid leveransen, när detta är tekniskt möjligt. Dessutom bör deltagare i mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas uppmanas att tillhandahålla garantier om efterlevnaden av sin skyldighet att inte erbjuda eller leverera naturgas från, eller LNG-leveranser från LNG-anläggningar belägna i, Ryska federationen eller Belarus, i tillämpliga fall.

(63)

Kommissionen bör biträdas av en styrelse bestående av företrädare för medlemsstaterna och kommissionen i syfte att underlätta samordning och informationsutbyte i samband med aggregering av efterfrågan på naturgas. Medlemsstaternas deltagande bör vara frivilligt och särskilt bero på dagordningen för styrelsens möten.

(64)

Vätgas är en energibärare med andra egenskaper än naturgas när det gäller kvalitet, transportmedel och efterfrågemönster. Det finns också fortfarande en betydande klyfta mellan kostnaderna för produktion av förnybar och koldioxidsnål vätgas och marknadspriset för mindre hållbara alternativ, vilket kan kräva offentliga ingripanden för att ge incitament tills elektrolysanläggningar och annan relaterad vätgasteknik och vätgasinsatsvaror är tillräckligt konkurrenskraftiga.

(65)

Unionen har dock en stark potential för produktion av förnybar och koldioxidsnål vätgas. I detta avseende lanserade kommissionen initiativet Europeiska banken för vätgas i mars 2023. Europeiska banken för vätgas beskriver ett antal verksamheter genom vilka kommissionen underlättar skapandet av en vätgasmarknad i unionen, möjliggör leveranser från tillförlitliga internationella partner och samlar in och sprider information om utvecklingen av unionens vätgasmarknad och om finansiering av vätgasprojekt. Denna verksamhet bedrivs inom ramen för relevanta befintliga rättsliga instrument, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (25). De frivilliga verktyg som tillämpas på vätgas inom ramen för Europeiska banken för vätgas, särskilt mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas, bör inriktas på att påskynda utbyggnaden av unionens vätgasproduktion och vätgasmarknadsutveckling, bland annat genom att öka transparensen i fråga om efterfrågan, tillgång, flöden och priser på vätgas och spela en samordnande roll, koppla samman producenter och konsumenter och göra det lättare att kombinera med befintliga finansieringsinstrument.

(66)

I samband med det arbete som utförs inom ramen för Europeiska banken för vätgas bör kommissionen kunna inrätta en mekanism för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas, med fokus på unionsbaserad produktion. Med tanke på vätgasens och vätgasmarknadens egenskaper bör denna mekanism inrättas för en begränsad period i syfte att identifiera de effektivaste verktygen för att fastställa efterfrågan och utbud på vätgas i unionen och utforska de mest optimala marknads- och infrastrukturarrangemangen.

(67)

Tillgång till information för leverantörer och köpare inom ramen för mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas bör vara beroende av dessa företags samtycke och av efterlevnad av unionens konkurrenslagstiftning.

(68)

Kommissionen bör själv kunna genomföra mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas eller bör kunna göra genom relevanta tjänsteleverantörer. Om kommissionen beslutar att genomföra en sådan mekanism genom en tjänsteleverantör bör bestämmelserna i denna förordning om avtal med tjänsteleverantörer, kriterierna för urval av tjänsteleverantörer och tjänsteleverantörernas uppgifter tillämpas.

(69)

Mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas skulle kunna bestå av verktyg som är inriktade på transparens, marknadsutveckling och frivillig bedömning av efterfrågan. Denna mekanism bör genomföras inom ramen för Europeiska banken för vätgas. Europeiska banken för vätgas bör samordna information om tillgång, efterfrågan, flöden och priser på vätgas för att stärka förtroendet för den framväxande vätgasmarknaden och ge ökad synlighet för vätgasproducenter och vätgasköpare. Mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas bör ta hänsyn till vätgasmarknadens mognad och likviditet samt tillgången till infrastruktur.

(70)

Om kommissionen inrättar en samordningsgrupp för frågor som rör mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas bör denna samordningsgrupp helt och hållet vara inriktad på vätgas.

(71)

Unionens insatser för att fasa ut det befintliga, och undvika ett nytt, beroende av naturgasleveranser från Ryska federationen och skydda unionens och medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen bör också återspeglas i mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas, även med tanke på Ryska federationens användning av energiförsörjningen som vapen, vilket framgår av minskningen av naturgasleveranserna och avbrott i naturgasflödena. Kommissionen bör därför ha möjlighet att fatta beslut om att begränsa verksamheten när det gäller bedömningen av säljbud avseende vätgasleveranser med ursprung i Ryska federationen eller Belarus inom ramen för mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas genom ett genomförandebeslut. Ett sådant beslut bör endast fattas när det är nödvändigt för att skydda unionens och medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen och bör baseras på samma principer som de som är tillämpliga på deltagande i mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas, men bör anpassas till den verksamhet som bedrivs genom mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas. I synnerhet bör tidsplanen för antagande och förhandsbedömning av ett sådant beslut anpassas till den planerade lanseringen av mekanismen.

(72)

Innan mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas löper ut, och senast den 31 december 2029, bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av mekanismens resultat och i synnerhet dess bidrag till utvecklingen av vätgasmarknaden i unionen. På grundval av en sådan bedömning bör kommissionen kunna lägga fram ett lagstiftningsförslag om utveckling av en mekanism för frivillig aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av vätgas.

(73)

Integreringen av växande volymer av förnybar gas och koldioxidsnål gas i unionens naturgassystem kommer att ändra kvaliteten på den naturgas som transporteras och förbrukas i unionen. För att säkerställa obehindrade gränsöverskridande flöden av naturgas, upprätthålla marknadernas driftskompatibilitet och främja marknadsintegrering är det nödvändigt att öka transparensen i fråga om gaskvaliteten och kostnaderna för förvaltningen av gaskvaliteten, harmonisera tillsynsmyndigheternas och de systemansvarigas roller och ansvarsområden och stärka gränsöverskridande samordning. Samtidigt som ett harmoniserat sätt att hantera gaskvaliteten för gränsöverskridande sammanlänkningspunkter säkerställs bör medlemsstaternas flexibilitet upprätthållas vad gäller tillämpningen av gaskvalitetsstandarder i deras nationella naturgassystem.

(74)

Inblandning av vätgas i naturgassystemet bör vara en sista utväg, eftersom det är mindre effektivt än att använda vätgas i ren form och det minskar vätgasens värde. Det påverkar också driften av naturgasinfrastrukturen, slutanvändartillämpningar och driftskompatibiliteten för gränsöverskridande system. Produktion och användning av vätgas i ren form och transport av vätgas i det särskilda vätgassystemet bör därför prioriteras. Man bör göra allt för att undvika användning av vätgas för tillämpningar där mer energieffektiva alternativ finns. Medlemsstaternas beslutsrätt om eventuell inblandning av vätgas i deras nationella naturgassystem bör bibehållas. Samtidigt kan risker för marknadssegmentering begränsas med en harmoniserad hantering av inblandningen av vätgas i naturgassystemet, i form av ett unionsomfattande tak vid gränsöverskridande sammanlänkningspunkter mellan medlemsstater, där de systemansvariga för överföringssystem måste godta naturgas som har en inblandningsgrad av vätgas som understiger taket. Angränsande överföringssystem bör fortsatt vara fria att enas om högre eller lägre grader av vätgasinblandning för gränsöverskridande sammanlänkningspunkter. När medlemsstaterna överväger sådana överenskommelser bör de samråda med övriga medlemsstater som sannolikt kommer att påverkas av åtgärden, och de bör ta hänsyn till situationen i dessa medlemsstater.

(75)

Det är nödvändigt med en stark gränsöverskridande samordning och tvistlösningsprocess mellan systemansvariga för överföringssystem när det gäller gaskvalitet, även vad gäller biometan- och vätgasblandningar, för att främja en effektiv transport av naturgas genom naturgassystemen i unionen och därmed gå mot en ökad integrering av den inre marknaden. Ökade transparenskrav för gaskvalitetsparametrar, exempelvis vad gäller bruttovärmevärde, Wobbetal och syrehalt samt vätgasblandningar och deras utveckling över tid bör, i kombination med övervaknings- och rapporteringskrav, bidra till en väl fungerande, öppen och effektiv inre marknad för naturgas.

(76)

Medlemsstaterna bör kunna fortsätta att använda sina ursprungliga gaskvalitetsspecifikationer om deras tillsynsmyndigheter eller Acer beslutar att upprätthålla en gränsöverskridande begränsning som orsakas av skillnader i nivåer eller praxis för vätgasinblandning. Möjligheten att upprätthålla en sådan gränsöverskridande begränsning är särskilt viktig i medlemsstater med en enda sammanlänkningspunkt eller där naturgasvolymerna huvudsakligen går via en enda sammanlänkningspunkt. För att säkerställa obehindrade gränsöverskridande flöden och bevara den inre energimarknadens integritet, bör de berörda tillsynsmyndigheterna och Acer, när så är lämpligt, ges befogenhet att löpande återuppta den gemensamma tvistlösningsprocessen för att återspegla utvecklingen på naturgasmarknaderna och inom naturgasteknik.

(77)

Regler för driftskompatibilitet och informationsutbyte för naturgassystemet, som föreskrivs i kommissionens förordning (EU) 2015/703 (26) är avgörande, i synnerhet med avseende på sammanlänkningsavtal, inbegripet regler för flödesreglering, mätprinciper för naturgasens mängd och kvalitet, regler för matchningsprocessen, regler för tilldelning av naturgasmängder och kommunikationsförfaranden vid exceptionella omständigheter; en gemensam uppsättning enheter, gaskvalitet, inbegripet regler om hantering av begränsningar av gränsöverskridande handel till följd av skillnader i gaskvalitet och till följd av skillnader i luktsättningspraxis, kortsiktig och långsiktig övervakning av gaskvalitet och tillhandahållande av information; informationsutbyte och rapportering om gaskvalitet, transparens, kommunikation, tillhandahållande av information och samarbete mellan berörda marknadsaktörer.

(78)

För att säkerställa en optimal förvaltning av vätgasnätet i unionen och möjliggöra vätgashandel och tillhandahållande av vätgas över gränserna i unionen bör ENNOH inrättas. Arbetsuppgifterna för ENNOH bör genomföras i enlighet med unionens konkurrensregler. Uppgifterna för ENNOH bör vara väldefinierade, och dess arbetsmetoder bör säkerställa effektivitet, transparens och att ENNOH är representativt. När så är lämpligt kan nätföreskrifterna utvecklas tillsammans av Entso för gas och ENNOH när det gäller sektorsövergripande frågor.

(79)

För att säkerställa att alla medlemsstater som håller på att utveckla överföringsnät för vätgas är företrädda i ENNOH bör de, med avvikelse från en generell regel i fråga om medlemskap i ENNOH som fastställs i denna förordning, kunna utse en operatör av överföringsnät för vätgas som omfattas av ett undantag från artikel 68 i direktiv (EU) 2024/1788 som medlem i ENNOH, under förutsättning att operatören är etablerad i en medlemsstat där ingen annan operatör av överföringsnät för vätgas är medlem i ENNOH. Medlemsstater som ännu inte har någon särskild operatör av överföringsnät för vätgas, men som planerar att utveckla ett överföringsnät för vätgas i enlighet med sina integrerade nationella energi- och klimatplaner, bör kunna utse en enhet till associerad partner inom ENNOH, som ska informeras om det arbete som utförs av ENNOH, och som sådan kunna närvara vid möten, styrelsemöten och kommittémöten och delta i arbetsgrupper, fram till dess att deras operatörer av vätgasnät blir medlemmar i ENNOH. För detta ändamål kan medlemsstaterna delegera en företrädare för en nationell sammanslutning som arbetar med vätgasfrågor.

(80)

För att säkerställa transparens i fråga om utvecklingen av vätgasnätet i unionen bör ENNOH fastställa, offentliggöra och regelbundet uppdatera en icke-bindande unionsomfattande tioårig nätutvecklingsplan för vätgas (den unionsomfattande nätutvecklingsplanen för vätgas) som inriktas på behoven för de framväxande vätgasmarknaderna. Den unionsomfattande nätutvecklingsplanen för vätgas bör omfatta hållbara transportnät för vätgas och nödvändiga sammanlänkningar, som är relevanta ur ett kommersiellt perspektiv. ENNOH bör medverka i utarbetandet av kostnads-nyttoanalyser som omfattar hela energisystemet – inbegripet den sammanlänkande energimarknads- och nätmodellen som innefattar transportinfrastruktur för el, naturgas och vätgas samt lagring, LNG och elektrolysanläggningar – samt av scenarierna för de tioåriga nätutvecklingsplanerna och rapporten för identifiering av luckor i infrastrukturen i enlighet med artiklarna 11, 12 och 13 i förordning (EU) 2022/869 för utarbetandet av unionsförteckningarna över projekt av gemensamt intresse och projekt av ömsesidigt intresse. I detta syfte bör ENNOH ha ett nära samarbete med det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för el (Entso för el) och med Entso för gas för att främja integrering av energisystem.

(81)

För att underlätta integreringen av energisystem, utnyttja synergier och stödja den övergripande systemeffektiviteten bör ENNOH, Entso för el och Entso för gas ha ett nära samarbete när det gäller integrerad nätplanering på unionsnivå. Detta samarbete bör omfatta utarbetandet av de gemensamma scenarierna för el, vätgas och naturgas, de samordnade rapporterna om luckor i infrastrukturen, konsekventa utkast till metoder för kostnads-nyttoanalyser som omfattar hela energisystemet och den integrerade modellen i enlighet med artiklarna 11, 12 och 13 i förordning (EU) 2022/869. För att göra samarbetet effektivt bör ENNOH, Entso för el och Entso för gas inrätta gemensamma arbetsgrupper som förbereder dessa resultat. Under övergångsperioden till och med den 1 januari 2027 bör Entso för gas utarbeta 2026 års unionsomfattande nätutvecklingsplan för vätgas. För detta ändamål bör Entso för gas fullt ut involvera operatörer av överföringsnät för vätgas och ENNOH så snart ENNOH har inrättats. 2026 års unionsomfattande nätutvecklingsplan för vätgas bör bestå av två separata kapitel, ett om vätgas och ett om naturgas. ENNOH bör utarbeta 2028 års unionsomfattande nätutvecklingsplan för vätgas i linje med den integrerade nätplaneringen på unionsnivå enligt den här förordningen.

(82)

Alla marknadsaktörer har ett intresse av de uppgifter som utförs av ENNOH. En effektiv samrådsprocess är därför synnerligen viktig. Allmänt sett bör ENNOH söka, bygga vidare på och i sitt arbete integrera erfarenheter från planering, utveckling och drift av infrastruktur i samarbete med andra berörda marknadsaktörer och deras sammanslutningar.

(83)

Eftersom större framsteg skulle kunna göras via regionala insatser, bör operatörer av överföringsnät för vätgas inrätta regionala strukturer inom den övergripande samarbetsorganisationen och samtidigt se till att resultaten på regional nivå överensstämmer med nätföreskrifterna och de unionsomfattande nätutvecklingsplanerna för vätgas. Medlemsstaterna bör främja samarbete och övervaka nätets effektivitet på regional nivå.

(84)

Transparenskraven är nödvändiga för att säkerställa att ett förtroende för de nya vätgasmarknaderna i unionen kan utvecklas bland marknadsaktörerna. Lika tillgång till information om vätgassystemets fysiska status och funktionssätt är nödvändig så att alla marknadsaktörer har möjlighet att bedöma den övergripande tillgångs- och efterfrågesituationen och att identifiera orsakerna till marknadsprisets utveckling. Information bör alltid lämnas på ett meningsfullt, lättillgängligt och icke-diskriminerande sätt.

(85)

ENNOH bör inrätta en central, webbaserad plattform för att tillhandahålla all information som marknadsaktörerna behöver för att få effektivt tillträde till vätgasnätet.

(86)

Villkoren för tillträde till vätgasnät i den tidiga fasen av utvecklingen av marknaden för vätgas bör säkerställa effektiv drift, icke-diskriminering och transparens för användare av vätgasnät, samtidigt som tillräcklig flexibilitet bevaras för operatörer av vätgasnät. En begränsning av den maximala löptiden för kapacitetsavtal bör minska risken för avtalsbetingad överbelastning och kapacitetshamstring.

(87)

Allmänna villkor för beviljande av tredjepartstillträde till lagringsanläggningar för vätgas och vätgasterminaler bör fastställas i denna förordning för att säkerställa icke-diskriminerande tillgång och transparens för användare av vätgasnät.

(88)

Operatörer av vätgasnät bör samarbeta för att utveckla nätföreskrifter för tillhandahållandet och förvaltningen av en transparent och icke-diskriminerande tillgång till vätgasnät över gränserna och för att säkerställa en samordnad utveckling av vätgasnätet i unionen, inbegripet skapandet av sammanlänkningskapacitet. Kommissionen bör upprätta den första prioriteringslistan för identifiering av områden som ska ingå i utvecklingen av nätföreskrifter för vätgas ett år efter det att ENNOH har inrättats enligt denna förordning. Dessa nätföreskrifter bör följa de ramriktlinjer som har utarbetats av Acer. Acer bör ges en roll när det gäller att på grundval av fakta se över utkast till nätföreskrifter, bland annat deras överensstämmelse med ramriktlinjerna, och Acer bör kunna rekommendera att kommissionen antar dessa. Acer bör bedöma föreslagna ändringar av nätföreskrifterna och kunna rekommendera att kommissionen antar dessa. Operatörer av vätgasnät bör följa dessa nätföreskrifter i driften av sina vätgasnät.

(89)

Nätföreskrifter som utarbetas av ENNOH är inte avsedda att ersätta de nödvändiga nationella reglerna för frågor som inte är gränsöverskridande.

(90)

Kvaliteten på vätgas som transporteras och används i unionen kan variera beroende på produktionsteknik och transporternas särdrag. Därför bör en harmoniserad metod på unionsnivå för förvaltningen av vätgaskvalitet vid gränsöverskridande sammanlänkningar leda till ett gränsöverskridande vätgasflöde och marknadsintegrering.

(91)

Om tillsynsmyndigheterna anser det nödvändigt kan operatörer av överföringsnät för vätgas ha ansvaret för förvaltningen av vätgaskvaliteten i sina nät, inom ramen för tillämpliga standarder för vätgaskvalitet, för att säkerställa en tillförlitlig och stabil vätgaskvalitet för slutanvändarna.

(92)

Det är nödvändigt med en stark gränsöverskridande samordning och tvistlösningsprocess mellan operatörer av överföringsnät för vätgas, för att främja transport av vätgas genom överföringsnät för vätgas inom unionen och därmed gå mot en ökad integrering av den inre marknaden. Ökade transparenskrav för vätgaskvalitetsparametrar och deras utveckling över tid bör, i kombination med övervaknings- och rapporteringskrav, bidra till en väl fungerande, öppen och effektiv inre marknad för vätgas.

(93)

För att ändra icke-väsentliga delar av denna förordning eller komplettera denna förordning när det gäller icke-väsentliga delar av vissa specifika områden som är grundläggande för marknadsintegreringen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att utfärda riktlinjer som fastställer detaljerna för det förfarande som ska följas av systemansvariga för överföringssystem eller operatörer av överföringsnät för vätgas, ändra rabattnivåerna för att minska strukturella obalanser i intäkterna för systemansvariga för överföringssystem, fastställa en definition av det geografiska område som omfattas av varje regional samarbetsstruktur, med beaktande av befintliga regionala samarbetsstrukturer, fastställa nätföreskrifter och riktlinjer för naturgas och vätgas, ändra riktlinjer som anges i en bilaga och fastställa riktlinjer för ny infrastruktur för naturgas och vätgas. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (27). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet särskilt erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(94)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (28).

(95)

Nätföreskrifter och riktlinjer bör tillämpas på inmatningspunkter från och uttagspunkter till tredjeländer. Särskilda omständigheter, inbegripet befintliga långsiktiga avtalsarrangemang eller rättsliga svårigheter att inrätta ett tvistlösningsförfarande med operatörer för överföringsnät eller naturgasleverantörer som är etablerade i tredjeländer, kan förhindra en effektiv tillämpning på kort sikt. När det är motiverat av objektiva skäl bör tillsynsmyndigheterna kunna ansöka hos kommissionen om ett undantag från tillämpningen av nätföreskrifterna eller riktlinjerna, eller särskilda bestämmelser i dessa, som inte kan genomföras vid inmatningspunkter från och uttagspunkter till tredjeländer. Sådana undantag bör vara tidsbegränsade dvs. för den minimiperiod som krävs för att undanröja befintliga hinder för tillämpningen av nätföreskrifterna eller riktlinjerna.

(96)

För att säkerställa en effektiv drift av de europeiska vätgasnäten bör operatörerna av vätgasnät ansvara för driften, underhållet och utvecklingen av transportnätet för vätgas i nära samarbete med andra operatörer av vätgasnät samt med andra systemansvariga vars nät är sammanlänkade med deras, även för att främja en integrering av energisystem.

(97)

Standarder som harmoniserats på unionsnivå främjar en väl fungerande inre marknad. Så snart en hänvisning till en sådan standard offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, bör överensstämmelse med denna innebära att överensstämmelse presumeras med de motsvarande krav som fastställs i den genomförandeåtgärd som antagits enligt denna förordning, även om också andra sätt att påvisa sådan överensstämmelse bör tillåtas. I enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (29) kan kommissionen begära att europeiska standardiseringsorganisationer utarbetar tekniska specifikationer, europeiska standarder och harmoniserade standarder. En av de viktigaste avsikterna med harmoniserade standarder bör vara att hjälpa operatörer att tillämpa de genomförandeåtgärder som antas enligt denna förordning och direktiv (EU) 2024/1788.

(98)

Unionens nuvarande standardiseringsram, som bygger på förordning (EU) nr 1025/2012, är utgångspunkten för utarbetande av standarder som tillhandahåller en presumtion om överensstämmelse med de relevanta kraven i denna förordning eller som fastställs i särskilda delegerade akter eller genomförandeakter som antas enligt denna förordning. Europeiska standarder bör vara marknadsdrivna och bör ta hänsyn till allmänintresset och de politiska mål som tydligt anges i kommissionens begäran till en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer att utarbeta harmoniserade standarder, inom en fastställd tidsfrist och på grundval av samförstånd. I avsaknad av relevanta hänvisningar till harmoniserade standarder, eller när standardiseringsprocessen är blockerad eller vid förseningar i fastställandet av lämpliga harmoniserade standarder, bör kommissionen dock genom delegerade akter eller genomförandeakter kunna fastställa gemensamma specifikationer för kraven i denna förordning, förutsatt att den därvid vederbörligen respekterar de europeiska standardiseringsorganisationernas roll och funktioner. Denna möjlighet bör ses som en exceptionell reservlösning för att underlätta för operatörer att tillämpa relevanta åtgärder inom ramen för delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt denna förordning och direktiv (EU) 2024/1788. Om en försening i fastställandet av harmoniserade standarder beror på den tekniska komplexiteten hos den berörda standarden bör kommissionen beakta detta innan den överväger att fastställa gemensamma specifikationer.

(99)

För att ta full hänsyn till de kvalitetskrav som slutanvändarna av vätgas har bör de tekniska specifikationerna och standarderna för vätgaskvaliteten i vätgasnätet beakta redan befintliga standarder som omfattar sådana slutanvändarkrav, exempelvis standard EN 17124.

(100)

Operatörer av överföringsnät för vätgas bör bygga upp en gränsöverskridande kapacitet som är tillräckligt stor för att transportera vätgas och som tillgodoser all ekonomiskt rimlig och tekniskt genomförbar efterfrågan på sådan kapacitet, vilket främjar marknadsintegrering.

(101)

Mot bakgrund av vätgasens potential som en energibärare och möjligheten att medlemsstater kommer att bedriva vätgashandel med tredjeländer är det nödvändigt att klargöra att anmälningsskyldigheterna enligt Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/684 (30) i fråga om mellanstatliga energiavtal som avser naturgas också gäller mellanstatliga avtal som avser vätgas, inbegripet väteföreningar som ammoniak och flytande organiska vätebärare. Det beslutet bör därför ändras i enlighet med detta.

(102)

Investeringar i viktig ny infrastruktur bör starkt främjas, samtidigt som man ser till att de inre marknaderna för naturgas och vätgas fungerar väl. För att förstärka de positiva effekterna på konkurrensen och försörjningstryggheten av undantagna infrastrukturprojekt bör det göras en prövning av marknadens intresse i projektets planeringsfas, och samtidigt bör bestämmelserna för hantering av överbelastning genomföras. Om ett infrastrukturprojekt sträcker sig över mer än en medlemsstats territorium bör Acer som en sista åtgärd behandla ansökan om undantag i syfte att bättre beakta de gränsöverskridande följderna av undantaget och underlätta den administrativa hanteringen av ansökan. Med anledning av den exceptionella riskprofil som kännetecknar genomförandet av de undantagna nya större infrastrukturprojekten, bör det också vara möjligt att tillfälligt bevilja företag med leverantörs- och produktionsintressen fullständiga eller partiella undantag från bestämmelserna om åtskillnad för projekten i fråga. Med tanke på försörjningstryggheten bör möjligheten till tillfälliga undantag särskilt gälla nya rörledningar inom unionen som transporterar naturgas från tredjeländer till unionen. Undantag som beviljas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG (31) och 2009/73/EG (32) bör fortsätta att gälla under den period för vilken de har beviljats genom det relevanta undantaget.

(103)

Upptrappningen av Rysslands militära aggression mot Ukraina sedan februari 2022 har lett till minskade naturgasleveranser från det landet, och medlen från försäljning av naturgas har använts för att finansiera Rysslands krig vid unionens gräns. Särskilt har naturgasflödena i rörledningarna från Ryssland via Belarus och Nord Stream 1-rörledningen upphört och naturgasleveranserna genom Ukraina har stadigt minskat, vilket allvarligt äventyrar energiförsörjningstryggheten i unionen som helhet. Denna användning av minskade naturgasleveranser som vapen och manipulationen av marknaderna genom avsiktliga avbrott i naturgasflödena har blottlagt sårbarheter och beroenden i unionen och dess medlemsstater med en tydlig potential att direkt och allvarligt inverka på deras väsentliga internationella säkerhetsintressen. Tidigare erfarenheter har också visat att naturgas kan användas för att göra energimarknaderna till vapen och manipulera dem, till exempel genom att hamstra kapacitet i naturgasinfrastruktur, vilket skadar unionens väsentliga internationella säkerhetsintressen. I syfte att mildra följderna av sådana händelser, både i nuläget och i framtiden, bör medlemsstaterna i undantagsfall kunna vidta proportionerliga åtgärder för att tillfälligt begränsa budgivning i förskott om kapacitet för enskilda nätanvändare vid inmatningspunkter och LNG-terminaler för leveranser från Ryska federationen och Belarus, om detta är nödvändigt för att skydda deras egna och unionens väsentliga säkerhetsintressen, också med hänsyn tagen till nödvändigheten att garantera energiförsörjningstryggheten i unionen. Det bör vara möjligt att förlänga sådana tillfälliga åtgärder när så är motiverat. Denna möjlighet bör enbart tillämpas med avseende på Ryska federationen och Belarus, i syfte att göra det möjligt för medlemsstaterna att reagera med lämpliga åtgärder på eventuella hot mot deras egna och unionens väsentliga säkerhetsintressen som uppstår på grund av situationen, inbegripet genom att fasa ut sitt beroende av ryska fossila bränslen, bl.a. genom att i ett tidigt skede vidta åtgärder som är i linje med REPowerEU-målen. Sådana begränsningar bör inte strida mot unionens eller medlemsstaternas internationella förpliktelser och bör vara förenliga med artikel XXI i allmänna tull- och handelsavtalet. Innan en sådan begränsning tillämpas bör medlemsstaterna samråda med kommissionen och, i den mån det är sannolikt att dessa påverkas av begränsningen, andra medlemsstater, energigemenskapens fördragsslutande parter, Europeiska ekonomiska samarbetsområdets fördragsslutande parter samt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, och beakta situationen i dessa medlemsstater och tredjeländer, särskilt vad gäller försörjningstrygghet. Medlemsstaterna bör ta vederbörlig hänsyn till potentiella följder av deras åtgärd för andra medlemsstater och särskilt respektera principen om energisolidaritet, även i syfte att säkerställa försörjningstrygghet, när de bedömer lämpligheten hos och omfattningen av en planerad begränsning.

(104)

Den europeiska energisektorn genomgår en betydande förändring mot en högeffektiv fossilfri ekonomi, baserad på förnybara energikällor, med säkerställande av försörjningstrygghet och konkurrenskraft. Framsteg görs redan med cybersäkerheten i delsektorn för elektricitet genom en nätföreskrift för gränsöverskridande elflöden, men sektorsspecifika obligatoriska regler för delsektorn för naturgas behövs för att säkerställa säkerheten för unionens energisystem.

(105)

Som en reaktion på de betydande och unionsomfattande energiprisökningar som bevittnades hösten 2021 och deras negativa effekter, betonade kommissionens meddelande av den 13 oktober 2021Ta itu med stigande energipriser: en verktygslåda för åtgärder och stöd vikten av en väl fungerande inre energimarknad och av en bättre samordning av försörjningstryggheten över gränserna för resiliensen mot framtida chocker. Den 20–21 oktober 2021 antog Europeiska rådet slutsatser där kommissionen uppmanades att skyndsamt överväga åtgärder som ökar resiliensen hos unionens energisystem och den inre marknaden för energi, inbegripet åtgärder som ökar försörjningstryggheten. Som svar på Rysslands invasion av Ukraina lade kommissionen fram REPowerEU den 8 mars 2022, i syfte att fasa ut unionens beroende av ryska fossila bränslen och påskynda omställningen till ren energi. För att bidra till en konsekvent och snabb reaktion på denna kris och eventuella framtida kriser på unionsnivå bör särskilda regler för att förbättra samarbetet och resiliensen, särskilt vad gäller solidaritetsregler, införas i denna förordning och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 (33). Förordning (EU) 2017/1938 bör därför ändras i enlighet med detta.

(106)

De unionsomfattande simuleringarna 2017, 2021 och 2022 visade att det krävs regionalt samarbete och solidaritetsåtgärder för att säkerställa unionens resiliens vid en betydande försämring av försörjningssituationen. Solidaritetsåtgärder som är tillämpliga i en krissituation bör säkerställa försörjningen över gränserna till solidaritetsskyddade kunder, t.ex. hushåll. Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna om solidaritetsmekanismen, vilket även innefattar de berörda medlemsstaternas överenskommelser om tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang. Medlemsstaternas krisplaner bör omfatta en detaljerad beskrivning av dessa arrangemang. För medlemsstater som inte har ingått bilaterala överenskommelser bör standardreglerna i denna förordning tillämpas för att säkerställa sådan effektiv solidaritet.

(107)

Sådana solidaritetsåtgärder kan därför ge upphov till en skyldighet för en medlemsstat att betala ut ersättning till dem som påverkas av dess åtgärder. För att säkerställa att den ersättning som betalas av den medlemsstat som begär solidaritet till den medlemsstat som visar solidaritet är rättvis och rimlig bör tillsynsmyndigheterna och Acer, i egenskap av oberoende myndigheter, ha befogenhet att granska det ersättningsbelopp som begärts och betalats ut och vid behov begära en rättelse, särskilt med beaktande av nivån på de indirekta kostnader som uppstått på grund av solidaritet som visats på grundval av icke-marknadsbaserade åtgärder. Det nyligen inrättade samarbetet mellan indirekt anslutna medlemsstater som använder marknadsbaserade åtgärder i enlighet med denna förordning bidrar också till att minska potentiellt betydande kostnader som skulle kunna uppstå vid användning av dyrare icke-marknadsbaserade åtgärder.

(108)

Leverans av frivilliga bidrag av naturgas med hjälp av marknadsbaserade åtgärder till indirekt anslutna medlemsstater bör införas i förordning (EU) 2017/1938, särskilt för att undvika att direkt anslutna medlemsstater måste använda icke-marknadsbaserade åtgärder när en annan icke-direkt ansluten medlemsstat skulle kunna tillhandahålla naturgasvolymer av solidaritetsskäl genom att använda marknadsbaserade åtgärder. De marknadsbaserade åtgärdernas frivilliga karaktär och det därav följande bidraget av naturgas påverkar inte medlemsstaternas skyldigheter att bedöma och i god tid ange om och hur man genom marknadsbaserade åtgärder kan leverera den begärda naturgasen. Syftet med en sådan mekanism är att minska de indirekta och totala kostnaderna för solidaritet genom att undvika dyrare icke-marknadsbaserade åtgärder. Solidariteten mellan indirekt anslutna medlemsstater fördelar bördan mellan flera medlemsstater och underlättar tillgången till global LNG-försörjning för medlemsstater utan LNG-anläggningar.

(109)

Den riskbaserade metoden för att bedöma försörjningstryggheten för gas och fastställandet av förebyggande och riskreducerande åtgärder bör omfatta scenarier som undersöker effekterna av en minskad efterfrågan på naturgas genom energibesparingar eller energieffektivitetsåtgärder, inbegripet i unionsomfattande simuleringar av scenarier med avbrott i naturgasförsörjning och infrastruktur i enlighet med denna förordning. En granskning av energibesparings- och energieffektivitetsscenarier säkerställer att den unionsomfattande simuleringen, liksom de efterföljande nationella och gemensamma riskbedömningarna och förebyggande åtgärderna, är framtidssäkrade och förenliga med principen om energieffektivitet först och unionens mål om klimatneutralitet som fastställs i förordning (EU) 2021/1119, och att de bidrar till att fasa ut unionens beroende av ryska fossila bränslen. Denna förordning gör det också möjligt för medlemsstaterna att minska skyddade kunders icke-nödvändiga gasförbrukning för att öka naturgasbesparingarna, särskilt under en kris.

(110)

De risker för försörjningstryggheten för gas som Rysslands militära aggression mot Ukraina medför och som motiverade de ändringar av förordning (EU) 2017/1938 som infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1032 (34) kvarstår i dag. Dessutom bör ytterligare risker övervägas, såsom fler störningar av kritisk infrastruktur, efter sabotaget mot Nord Stream-rörledningarna i september 2022 och störningen av Balticconnector-rörledningen i oktober 2023, och en försämring av den geopolitiska miljön och hotbilden i de försörjande regionerna, till exempel krisen i Mellanöstern. Den rapport som kommissionen ska lägga fram senast den 28 februari 2025 ska därför vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av förordning (EU) 2017/1938.

(111)

Vissa bestämmelser i denna förordning bygger på de krisåtgärder som infördes genom rådets förordning (EU) 2022/2576 (35) som reaktion på Rysslands anfallskrig mot Ukraina och den efterföljande naturgasförsörjningskrisen. Medan förordning (EU) 2022/2576 behandlade en omedelbar och allvarlig naturgasförsörjningskris, bland annat genom undantag från den befintliga permanenta ramen, syftar den här förordningen till att omvandla vissa krisåtgärder till permanenta inslag på naturgasmarknaden. Detta gäller särskilt mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas, åtgärder för att öka användningen av LNG-anläggningar och lagring av naturgas samt ytterligare solidaritetsåtgärder i händelse av en naturgaskris. Genomförandet av dessa permanenta inslag på naturgasmarknaden kräver dock tid, bland annat på grund av de nödvändiga anbudsförfarandena för den permanenta mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas, som inte kommer att slutföras före utgången av 2024. Dessutom förväntas riskerna i samband med naturgasförsörjningen kvarstå i unionen under hela 2024. För att ta tillräcklig hänsyn till den förberedande fasen för dessa åtgärder och för att undvika överlappning med de åtgärder som infördes genom förordning (EU) 2022/2576 bör de relevanta bestämmelserna i den här förordningen därför tillämpas först från och med den 1 januari 2025. Bestämmelserna i denna förordning om inrättande och val av en tjänsteleverantör som ska utföra uppgifter inom ramen för mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas bör tillämpas från och med den dag då denna förordning träder i kraft, för att säkerställa att mekanismen är i drift från och med den dag då förordning (EU) 2022/2576 upphör att gälla.

(112)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 (36) och förordningarna (EU) 2019/942 och (EU) 2022/869 bör därför ändras i enlighet med detta.

(113)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att införa rättvisa regler för villkoren för tillträde till naturgasöverföringsnät, lagringsanläggningar och LNG-anläggningar, och att införa åtgärder med avseende på mekanismen för aggregering av efterfrågan och gemensamma inköp av naturgas och mekanismen för att stödja marknadsutvecklingen för vätgas, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av omfattningen eller verkningarna av sådana åtgärder, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.