English - European Union - Energy -

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2022/869 av den 30 maj 2022 om riktlinjer för transeuropeisk energiinfrastruktur, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2009, (EU) 2019/942 och (EU) 2019/943 och direktiven 2009/73/EG och (EU) 2019/944, och om upphävande av förordning (EU) nr 347/2013

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2022/869

av den 30 maj 2022

om riktlinjer för transeuropeisk energiinfrastruktur, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2009, (EU) 2019/942 och (EU) 2019/943 och direktiven 2009/73/EG och (EU) 2019/944, och om upphävande av förordning (EU) nr 347/2013

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

1. Översikt

KAPITEL I Allmänna bestämmelser

KAPITEL II Projekt av gemensamt intresse och projekt av ömsesidigt intresse

KAPITEL III Tillståndsgivning och allmänhetens medverkan

KAPITEL IV Sektorsövergripande infrastrukturplanering

KAPITEL V Havsbaserade nät för integrering av förnybar energi

KAPITEL VI Regelverk

KAPITEL VII Finansiering

KAPITEL VIII Slutbestämmelser

BILAGA I PRIORITERADE KORRIDORER OCH OMRÅDEN FÖR ENERGIINFRASTRUKTUR

BILAGA I

PRIORITERADE KORRIDORER OCH OMRÅDEN FÖR ENERGIINFRASTRUKTUR

(enligt artikel 1.1)

Denna förordning ska gälla följande prioriterade transeuropeiska korridorer och områden för energiinfrastruktur:

1. PRIORITERADE KORRIDORER FÖR EL

1. Sammanlänkningar för el i nord-sydlig riktning i västra Europa (NSI West Electricity): sammanlänkningar mellan medlemsstaterna i regionen och med Medelhavsområdet, inklusive Pyreneiska halvön, särskilt för att integrera el från förnybara energikällor, förstärka inre nätinfrastruktur för att främja marknadsintegration i regionen och bryta Irlands isolering, och för att säkerställa nödvändiga förlängningar på land av havsbaserade elnät för förnybar energi och de förstärkningar av det inhemska nätet som krävs för att säkerställa ett adekvat och tillförlitligt överföringsnät och för att leverera havsbaserad el till medlemsstater som är inlandsstater.

Berörda medlemsstater: Belgien, Danmark, Tyskland, Irland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Österrike och Portugal.

2. Sammanlänkningar för el i nord-sydlig riktning i de centrala och södra delarna av östra Europa (NSI East Electricity): sammanlänkningar och inre förbindelser i nord-sydlig och öst-västlig riktning för att fullborda den inre marknaden, integrera produktion från förnybara energikällor för att bryta Cyperns isolering, och för att säkerställa nödvändiga förlängningar på land av havsbaserade elnät för förnybar energi och de förstärkningar av det inhemska nätet som krävs för att säkerställa ett adekvat och tillförlitligt överföringsnät och för att leverera havsbaserad el till medlemsstater som är inlandsstater.

Berörda medlemsstater: Bulgarien, Tjeckien, Tyskland, Kroatien, Grekland, Cypern, Italien, Ungern, Österrike, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien.

3. Sammanlänkningsplan för el i Östersjöländerna (BEMIP Electricity): sammanlänkningar mellan medlemsstater och inre förbindelser i Östersjöområdet för att främja marknadsintegration och integrera en ökande andel förnybar energi i regionen.

Berörda medlemsstater: Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland och Sverige.

2. PRIORITERADE KORRIDORER FÖR HAVSBASERADE ELNÄT

4. Havsbaserade elnät i de norra havsområdena (NSOG): utveckling av ett havsbaserat elnät, utveckling av ett havsbaserat integrerat el- och, när så är lämpligt, vätgasnät med tillhörande sammanlänkningar i Nordsjön, Irländska sjön, Keltiska havet, Engelska kanalen och angränsande vatten, för överföring av el eller, när så är lämpligt, vätgas från havsbaserade förnybara energikällor till platser för förbrukning och lagring, eller för ökat utbyte av förnybar energi över gränserna.

Berörda medlemsstater: Belgien, Danmark, Tyskland, Irland, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Sverige.

5. Sammanlänkningsplan för havsbaserade elnät i Östersjön (BEMIP offshore): utveckling av ett havsbaserat elnät, utveckling av ett havsbaserat integrerat el- och, när så är lämpligt, vätgasnät med tillhörande sammanlänkningar i Östersjön och angränsande vatten, för överföring av el eller, när så är lämpligt, vätgas från havsbaserade förnybara energikällor till platser för förbrukning och lagring, eller för ökat utbyte av förnybar energi över gränserna.

Berörda medlemsstater: Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland och Sverige.

6. Havsbaserade elnät i södra och västra Europa (SW offshore): utveckling av ett havsbaserat elnät, utveckling av ett havsbaserat integrerat el- och, när så är lämpligt, vätgasnät med tillhörande sammanlänkningar i Medelhavet, inbegripet Cádizbukten, och angränsande vatten, för överföring av el eller, när så är lämpligt, vätgas från havsbaserade förnybara energikällor till platser för förbrukning och lagring, eller för ökat utbyte av förnybar energi över gränserna.

Berörda medlemsstater: Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Malta och Portugal.

7. Havsbaserade elnät i södra och östra Europa (SE offshore): utveckling av ett havsbaserat elnät, utveckling av ett havsbaserat integrerat el- och, när så är lämpligt, vätgasnät med tillhörande sammanlänkningar i Medelhavet, Svarta havet och angränsande vatten, för överföring av el eller, när så är lämpligt, vätgas från havsbaserade förnybara energikällor till platser för förbrukning och lagring, eller för ökat utbyte av förnybar energi över gränserna.

Berörda medlemsstater: Bulgarien, Kroatien, Grekland, Italien, Cypern, Rumänien och Slovenien.

8. Havsbaserade elnät i Atlanten: utveckling av ett havsbaserat elnät, utveckling av ett havsbaserat integrerat elnät med tillhörande sammanlänkningar i Nordatlanten, för överföring av el från havsbaserade förnybara energikällor till platser för förbrukning och lagring, och för ökat utbyte av el över gränserna.

Berörda medlemsstater: Irland, Spanien, Frankrike och Portugal.

3. PRIORITERADE KORRIDORER FÖR VÄTGAS OCH ELEKTROLYSANLÄGGNINGAR

9. Sammanlänkningar för vätgas i västra Europa (HI West): vätgasinfrastruktur och anpassad användning av gasinfrastruktur, som möjliggör framväxten av ett integrerat stomnät för vätgas, direkt eller indirekt (via sammanlänkning med ett tredjeland), som förbinder länderna i regionen och tillgodoser deras särskilda infrastrukturbehov avseende vätgas och stöder framväxten av ett unionsomfattande nät för vätgastransport, och dessutom, vad gäller öar och ösystem, minskar energiisoleringen, stöder innovativa och andra lösningar som inbegriper minst två medlemsstater med en betydande positiv inverkan på unionens energi- och klimatmål för 2030 och dess klimatneutralitetsmål för 2050 och bidrar avsevärt till hållbarheten för öarnas energisystem och unionens energisystem.

Elektrolysanläggningar: stöd till utbyggnaden av el-till-gas-tillämpningar som syftar till att möjliggöra minskade växthusgasutsläpp och bidra till säker, effektiv och tillförlitlig systemdrift och integrering av smarta energisystem, och dessutom, vad gäller öar och ösystem, stöder innovativa och andra lösningar som inbegriper minst två medlemsstater med en betydande positiv inverkan på unionens energi- och klimatmål för 2030 och dess klimatneutralitetsmål för 2050 och bidrar avsevärt till hållbarheten för öarnas energisystem och unionens energisystem.

Berörda medlemsstater: Belgien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Irland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Österrike och Portugal.

10. Sammanlänkningar för vätgas i de centrala och södra delarna av östra Europa (HI East): vätgasinfrastruktur och anpassad användning av gasinfrastruktur, som möjliggör framväxten av ett integrerat stomnät för vätgas, direkt eller indirekt (via sammanlänkning med ett tredjeland), som förbinder länderna i regionen och tillgodoser deras särskilda infrastrukturbehov avseende vätgas och stöder framväxten av ett unionsomfattande nät för vätgastransport, och dessutom, vad gäller öar och ösystem, minskar energiisoleringen, stöder innovativa och andra lösningar som inbegriper minst två medlemsstater med en betydande positiv inverkan på unionens energi- och klimatmål för 2030 och dess klimatneutralitetsmål för 2050 och bidrar avsevärt till hållbarheten för öarnas energisystem och unionens energisystem.

Berörda medlemsstater: Bulgarien, Tjeckien, Tyskland, Grekland, Kroatien, Italien, Cypern, Ungern, Österrike, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien.

11. Vätgasnät för den baltiska energimarknadens sammanlänkningsplan (BEMIP Hydrogen): vätgasinfrastruktur och anpassad användning av gasinfrastruktur, som möjliggör framväxten av ett integrerat stomnät för vätgas, direkt eller indirekt (via sammanlänkning med ett tredjeland), som förbinder länderna i regionen och tillgodoser deras särskilda infrastrukturbehov avseende vätgas och stöder framväxten av ett unionsomfattande nät för vätgastransport, och dessutom, vad gäller öar och ösystem, minskar energiisoleringen, stöder innovativa och andra lösningar som inbegriper minst två medlemsstater med en betydande positiv inverkan på unionens energi- och klimatmål för 2030 och dess klimatneutralitetsmål för 2050 och bidrar avsevärt till hållbarheten för öarnas energisystem och unionens energisystem.

Berörda medlemsstater: Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland och Sverige.

4. PRIORITERADE TEMATISKA OMRÅDEN

12. Utbyggnad av smarta elnät: införande av teknik för smarta nät i hela unionen för att på ett effektivt sätt integrera alla elnätsanslutna användares beteende och handlingar, framför allt produktion av stora mängder el från förnybara eller distribuerade energikällor och efterfrågeflexibilitet från konsumenternas sida, energilagring, elfordon och andra flexibilitetskällor och dessutom, vad gäller öar och ösystem, minska energiisoleringen, stödja innovativa och andra lösningar som inbegriper minst två medlemsstater med en betydande positiv inverkan på unionens energi- och klimatmål för 2030 och dess klimatneutralitetsmål för 2050 och som bidrar avsevärt till hållbarheten för öarnas energisystem och unionens energisystem.

Berörda medlemsstater: alla.

13. Gränsöverskridande koldioxidnät: utveckling av infrastruktur för transport och lagring av koldioxid mellan medlemsstater samt till och från angränsande tredjeländer för avskiljning och lagring av koldioxid från industrianläggningar för permanent geologisk lagring samt användning av koldioxid för syntetiska bränslegaser, vilket leder till permanent neutralisering av koldioxid.

Berörda medlemsstater: alla.

14. Smarta gasnät: införande av teknik för smarta gasnät i hela unionen för att på ett effektivt sätt integrera många slags koldioxidsnåla och i synnerhet förnybara gaskällor i gasnätet, stödja spridningen av innovativa och digitala lösningar för nätförvaltning och underlätta smart sektorsintegration och efterfrågeflexibilitet, inbegripet därmed sammanhängande fysiska uppgraderingar om detta krävs för driften av utrustning och anläggningar för integrering av koldioxidsnåla och i synnerhet förnybara gaser.

Berörda medlemsstater: alla.

BILAGA II ENERGIINFRASTRUKTURKATEGORIER

BILAGA II

ENERGIINFRASTRUKTURKATEGORIER

De energiinfrastrukturkategorier som ska utvecklas för att genomföra energiinfrastrukturprioriteringarna i bilaga I är följande:

För el:

Luftledningar för högspänning och extrahögspänning som korsar en gräns eller löper över en medlemsstats territorium inbegripet den exklusiva ekonomiska zonen, om de är utformade för en spänning på 220 kV eller mer, samt underjordiska och submarina överföringskablar, om de är utformade för en spänning på 150 kV eller mer. För medlemsstater och små enskilda system med ett totalt överföringssystem med lägre spänning ska dessa spänningsgränsvärden motsvara den högsta spänningsnivån i deras respektive elsystem.

Varje typ av utrustning eller anläggning som omfattas av den energiinfrastrukturkategori som avses i led a och som möjliggör överföring av havsbaserad förnybar el från de havsbaserade produktionsplatserna (energiinfrastruktur för havsbaserad förnybar el).

Energilagringsanläggningar, i enskild eller aggregerad form, för permanent eller tillfällig lagring av energi ovan eller under mark, eller i geologiska områden, förutsatt att de är direkt anslutna till högspänningsöverföringsledningar och distributionsledningar som är utformade för en spänning på 110 kV eller mer. För medlemsstater och små enskilda system med ett totalt överföringssystem med lägre spänning ska dessa spänningsgränsvärden motsvara den högsta spänningsnivån i deras respektive elsystem.

Varje typ av utrustning eller anläggning som är nödvändig för att de system som avses i leden a, b och c ska fungera tryggt, säkert och effektivt, inklusive skydds-, övervaknings- och kontrollsystem på alla spänningsnivåer och understationer.

Smarta elnät: Varje typ av utrustning eller anläggning, digitala system och komponenter som integrerar informations- och kommunikationsteknik (IKT) genom digitala driftplattformar, kontrollsystem och sensorteknik både på överföringsnivå och mellan- respektive högspänningsdistributionsnivå, som syftar till att säkerställa ett effektivare och smartare överförings- och distributionsnät för el, öka kapaciteten att integrera nya former av produktion, energilagring och förbrukning och underlätta nya affärsmodeller och marknadsstrukturer, inbegripet investeringar i öar och ösystem för att minska energiisoleringen, för att stödja innovativa och andra lösningar som omfattar minst två medlemsstater och som har en betydande positiv inverkan på unionens energi- och klimatmål för 2030 och dess klimatneutralitetsmål för 2050 och för att avsevärt bidra till hållbarheten för öarnas energisystem och unionens energisystem.

Varje typ av utrustning eller anläggning som omfattas av den energiinfrastrukturkategori som avses i led a och som har dubbla funktioner: sammanlänkning och havsbaserat nätanslutningssystem från produktionsplatserna för havsbaserad förnybar el till två eller flera medlemsstater och tredjeländer som deltar i projekt som finns med i unionsförteckningen, inbegripet förlängningar av denna utrustning på land fram till den första understationen i det landbaserade överföringssystemet, samt varje typ av närliggande havsbaserad utrustning eller anläggning som är nödvändig för att systemet ska fungera tryggt, säkert och effektivt, inklusive skydds-, övervaknings- och kontrollsystem, och nödvändiga understationer om de också säkerställer teknisk driftskompatibilitet, bland annat när det gäller gränssnitt mellan olika typer av teknik (havsbaserade nät för förnybar energi).

För smarta gasnät: Varje typ av följande utrustning eller anläggning som syftar till att möjliggöra och underlätta integrering av flera olika koldioxidsnåla och i synnerhet förnybara gaser, inklusive biometan eller vätgas, i gasnätet: digitala system och komponenter som integrerar IKT, kontrollsystem och sensorteknik för att möjliggöra interaktiv och intelligent övervakning, mätning, kvalitetskontroll och förvaltning av produktion, överföring, distribution, lagring och förbrukning av gas inom ett gasnät. Sådana projekt kan även omfatta utrustning för att möjliggöra omvända flöden från distributionsnivån till överföringsnivån, inbegripet därmed sammanhängande fysiska uppgraderingar om detta krävs för driften av utrustning och anläggningar för integrering av koldioxidsnåla och i synnerhet förnybara gaser.

För vätgas:

Rörledningar, huvudsakligen högtrycksledningar, för transport av vätgas, inbegripet naturgasinfrastruktur som anpassats för nya ändamål, som ger flera nätanvändare tillträde på ett transparent och icke-diskriminerande sätt.

Lagringsanläggningar anslutna till de högtrycksrörledningar för vätgas som avses i led a.

Anläggningar för mottagning, lagring, återförgasning eller dekomprimering av kondenserad vätgas eller vätgas som är innesluten i andra kemiska ämnen i syfte att i tillämpliga fall mata in vätgasen i nätet.

Varje typ av utrustning eller anläggning som är nödvändig för att vätgassystemet ska fungera tryggt, säkert och effektivt eller för att möjliggöra dubbelriktad kapacitet, inklusive kompressorstationer.

Varje typ av utrustning eller anläggning som möjliggör användning av vätgas eller vätgasbaserade bränslen i transportsektorn inom TEN-T-stomnätet som identifierats i enlighet med kapitel III i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 ( 11 ).

Tillgångar som anges i leden a–d kan vara nybyggda tillgångar eller tillgångar vars användningsområde anpassats från naturgas till vätgas eller en kombination av båda.

För elektrolysanläggningar:

Elektrolysanläggningar

som har en kapacitet på minst 50 MW som tillhandahålls av en enda elektrolysanläggning eller av en uppsättning elektrolysanläggningar som ingår i ett enda samordnat projekt,

ii)

vars produktion uppfyller kravet på en minskning av växthusgasutsläppen med 70 % under hela livscykeln i förhållande till en fossil motsvarighet på 94 g CO2eq/MJ i enlighet med artikel 25.2 och bilaga V till direktiv (EU) 2018/2001; minskningen av växthusgasutsläpp under hela livscykeln beräknas med hjälp av den metod som avses i artikel 28.5 i direktiv (EU) 2018/2001 eller, alternativt, med hjälp av ISO 14067 eller ISO 14064–1; växthusgasutsläppen under hela livscykeln måste inkludera indirekta utsläpp; kvantifierade minskningar av växthusgasutsläpp under hela livscykeln kontrolleras i tillämpliga fall i enlighet med artikel 30 i direktiv (EU) 2018/2001 eller av en oberoende tredje part, och

iii)

som har en nätrelaterad funktion, särskilt med tanke på den övergripande systemflexibiliteten och den övergripande systemeffektiviteten i el- och vätgasnäten.

Tillhörande utrustning, inklusive rörledning till nätet.

För koldioxid:

Särskilda rörledningar, undantaget tidigare led i rörledningsnätet, som används för att transportera koldioxid från mer än en källa, för slutlig geologisk lagring av koldioxid enligt direktiv 2009/31/EG.

Fasta anläggningar för kondensering, buffertlagring och omvandling av koldioxid före dess vidare transport genom rörledningar och med därför avsedda transportsätt som fartyg, pråm, lastbil och tåg.

Utan att det påverkar eventuella förbud mot geologisk lagring av koldioxid i en medlemsstat, yt- och injektionsanläggningar som hör samman med infrastruktur inom en geologisk formation som används, i enlighet med direktiv 2009/31/EG, för permanent geologisk lagring av koldioxid, om dessa anläggningar inte använder koldioxid för förbättrad återvinning av kolväten och är nödvändiga för att möjliggöra gränsöverskridande transport och lagring av koldioxid.

Varje typ av utrustning eller anläggning som är nödvändig för att systemet i fråga ska fungera ordentligt, säkert och effektivt, inklusive skydds-, övervaknings- och kontrollsystem.

BILAGA III REGIONALA FÖRTECKNINGAR ÖVER PROJEKT

BILAGA III

REGIONALA FÖRTECKNINGAR ÖVER PROJEKT

1. REGLER FÖR GRUPPER

1. När det gäller energiinfrastruktur som omfattas av de nationella tillsynsmyndigheternas behörighet ska varje grupp bestå av företrädare för medlemsstaterna, nationella tillsynsmyndigheter, systemansvariga för överföringssystem samt kommissionen, byrån, EU DSO-enheten och antingen Entso för el eller Entso för gas.

För övriga energiinfrastrukturkategorier ska varje grupp bestå av kommissionen och företrädare för medlemsstaterna samt projektansvariga som berörs av någon av prioriteringarna i bilaga I.

2. Beroende på antalet projekt som föreslås för unionsförteckningen, regionala luckor i infrastrukturen och marknadsutvecklingen får grupperna och gruppernas beslutsfattande organ delas upp, slås samman eller sammanträda i olika konstellationer, beroende på vad som är nödvändigt, för att diskutera frågor som är gemensamma för alla grupper eller som endast rör vissa regioner. Frågorna kan gälla exempelvis samstämmighet över regiongränserna eller antalet förslag till projekt i utkast till regionala förteckningar som löper risk att bli ohanterliga.

3. Varje grupp ska lägga upp sitt arbete i enlighet med det regionala samarbete som avses i artikel 12 i förordning (EG) nr 715/2009, artikel 34 i förordning (EU) 2019/943, artikel 7 i direktiv 2009/73/EG och artikel 61 i direktiv (EU) 2019/944 samt andra befintliga regionala samarbetsstrukturer.

4. Varje grupp ska, i enlighet med vad som anses lämpligt för att genomföra relevanta prioriterade korridorer och områden för energiinfrastruktur i bilaga I, bjuda in projektansvariga för projekt som har potential att väljas ut som projekt av gemensamt intresse samt företrädare för nationella förvaltningar, för tillsynsmyndigheter och för det civila samhället samt systemansvariga för överföringssystem från tredjeländer. Besluten om att bjuda in företrädare från tredjeländer ska fattas med konsensus.

5. För de prioriterade korridorer för energiinfrastruktur som anges i avsnitt 2 i bilaga I ska varje grupp i enlighet med vad som anses lämpligt bjuda in företrädare för medlemsstater som är inlandsstater, behöriga myndigheter, nationella tillsynsmyndigheter och systemansvariga för överföringssystem.

6. Varje grupp ska, när så är lämpligt, bjuda in de organisationer som företräder berörda intressenter, inbegripet företrädare från tredjeländer, och, när så anses lämpligt, intressenterna direkt, bland annat producenter, systemansvariga för distributionssystem, leverantörer, konsumenter, lokalbefolkning och unionsbaserade miljöskyddsorganisationer så att de kan framföra sin sakkunskap. Varje grupp ska organisera möten eller samråd när det är relevant för utförandet av dess uppgifter.

7. När det gäller gruppernas sammanträden ska kommissionen, på en plattform som är tillgänglig för intressenter, offentliggöra den interna arbetsordningen, en uppdaterad förteckning över medlemsorganisationer, regelbundet uppdaterad information om hur arbetet fortskrider, dagordningar samt mötesprotokoll, om sådana finns tillgängliga. Överläggningarna i gruppernas beslutsfattande organ och rangordningen av projekt i enlighet med artikel 4.5 ska vara konfidentiella. Samtliga beslut om de regionala gruppernas funktion och arbete ska fattas med konsensus mellan medlemsstaterna och kommissionen.

8. Kommissionen, byrån och grupperna ska sträva efter samstämmighet mellan grupperna. Kommissionen och byrån ska med tanke på detta vid behov säkerställa att de berörda grupperna utbyter information om allt arbete som är av interregionalt intresse.

9. Nationella tillsynsmyndigheters och byråns deltagande i grupperna får inte äventyra uppfyllandet av deras mål och uppgifter enligt denna förordning eller enligt förordning (EU) 2019/942, artiklarna 40 och 41 i direktiv 2009/73/EG och artiklarna 58, 59 och 60 i direktiv (EU) 2019/944.

2. PROCESS FÖR ATT UPPRÄTTA REGIONALA FÖRTECKNINGAR

1. Projektansvariga för ett projekt som kan väljas ut som ett projekt i unionsförteckningen, och som vill att deras projekt ska få den statusen, ska till grupperna inge en ansökan om att deras projekt ska väljas ut som projekt i unionsförteckningen, tillsammans med

en bedömning av hur deras projekt bidrar till genomförandet av prioriteringarna i bilaga I,

angivande av relevant projektkategori enligt bilaga II,

en analys av hur projektet eller projekten uppfyller de relevanta kriterierna i artikel 4,

för projekt som är tillräckligt långt framskridna, en projektspecifik kostnads-nyttoanalys i överensstämmelse med de metoder som tagits fram enligt artikel 11,

för projekt av ömsesidigt intresse, stödskrivelserna från regeringarna i direkt berörda länder som uttrycker sitt stöd för projektet eller andra icke-bindande överenskommelser,

all annan information av betydelse för utvärderingen av projektet.

2. Alla mottagare ska säkerställa att kommersiellt känslig information behandlas konfidentiellt.

3. De föreslagna elöverförings- och ellagringsprojekt av gemensamt intresse som omfattas av energiinfrastrukturkategorierna i punkt 1 a, b, c, d och f i bilaga II till denna förordning ska ingå i den senast tillgängliga unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplan för el som utarbetats av Entso för el enligt artikel 30 i förordning (EU) 2019/943. De föreslagna elöverföringsprojekt av gemensamt intresse som omfattas av energiinfrastrukturkategorierna i punkt 1 b och f i bilaga II till den här förordningen ska härröra från och vara förenliga med den integrerade utveckling av havsbaserade nät och nätförstärkning som avses i artikel 14.2 i den här förordningen.

4. Från och med den 1 januari 2024 är de föreslagna vätgasprojekt av gemensamt intresse som omfattas av energiinfrastrukturkategorierna i punkt 3 i bilaga II till denna förordning sådana projekt som ingår i den senast tillgängliga gemenskapsomfattande tioåriga nätutvecklingsplan för gas som utarbetats av Entso för gas enligt artikel 8 i förordning (EG) nr 715/2009.

5. Entso för el och Entso för gas ska senast den 30 juni 2022, och därefter för varje unionsomfattande tioårig nätutvecklingsplan, utfärda uppdaterade riktlinjer för inkludering av projekt i de respektive unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplaner som avses i punkterna 3 och 4, för att säkerställa likabehandling och insyn i processen. För alla projekt i den unionsförteckning som gäller vid den tidpunkten ska riktlinjerna fastställa en förenklad process för inkludering i de unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplanerna, med beaktande av den dokumentation och de uppgifter som redan lämnats in under den tidigare processen för de unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplanerna, under förutsättning att den dokumentation och de uppgifter som redan lämnats in fortfarande är giltiga.

Entso för el och Entso för gas ska samråda med kommissionen och byrån om sina respektive utkast till riktlinjer för inkludering av projekt i de unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplanerna och ta vederbörlig hänsyn till kommissionens och byråns rekommendationer innan de slutliga riktlinjerna offentliggörs.

6. Föreslagna projekt för transport och lagring av koldioxid som omfattas av energiinfrastrukturkategorin i punkt 5 i bilaga II ska läggas fram som en del av en plan, framtagen av minst två medlemsstater, för utveckling av gränsöverskridande infrastruktur för transport och lagring av koldioxid. Den ska presenteras för kommissionen av de berörda medlemsstaterna eller av enheter som utsetts av de berörda medlemsstaterna.

7. Entso för el och Entso för gas ska underrätta grupperna om hur de tillämpat riktlinjerna för att bedöma inkludering i de unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplanerna.

8. För projekt som omfattas av deras behörighet ska de nationella tillsynsmyndigheterna, och vid behov byrån, i mån av möjlighet inom ramen för regionalt samarbete enligt artikel 7 i direktiv 2009/73/EG och artikel 61 i direktiv (EU) 2019/944 säkerställa att bedömningskriterierna och metoderna för kostnads-nyttoanalysen tillämpas konsekvent och utvärdera deras gränsöverskridande relevans. De ska lägga fram sina bedömningar för gruppen. Kommissionen ska säkerställa att de kriterier och metoder som avses i artikel 4 i denna förordning och bilaga IV tillämpas på ett harmoniserat sätt för att säkerställa samstämmighet mellan de regionala grupperna.

9. För alla projekt som inte omfattas av punkt 8 i denna bilaga ska kommissionen utvärdera tillämpningen av kriterierna i artikel 4 i denna förordning. Kommissionen ska också ta hänsyn till möjligheten för en framtida utvidgning att omfatta ytterligare medlemsstater. Kommissionen ska lägga fram sin bedömning för gruppen. För projekt som ansöker om status som projekt av ömsesidigt intresse ska tredjeländers företrädare och tillsynsmyndigheter bjudas in till presentationen av bedömningen.

10. Varje medlemsstat vars territorium inte berörs av ett föreslaget projekt men på vilken projektet kan ha en potentiellt positiv nettoeffekt eller en potentiellt betydande effekt, till exempel på miljön eller på driften av energiinfrastrukturen på dess territorium, får föra fram sina synpunkter i ett yttrande till gruppen.

11. Gruppen ska på begäran av en medlemsstat i gruppen undersöka de underbyggda skäl som en medlemsstat lagt fram enligt artikel 3.3 för att inte godkänna ett projekt som berör dess territorium.

12. Gruppen ska beakta huruvida principen om energieffektivitet först tillämpas vad gäller fastställandet av de regionala infrastrukturbehoven och vad gäller vart och ett av kandidatprojekten. Gruppen ska särskilt beakta lösningar som efterfrågestyrning, marknadssystemlösningar, genomförande av digitala lösningar och renovering av byggnader som prioriterade lösningar när de anses mer kostnadseffektiva i ett systemperspektiv än anläggning av ny leveransinfrastruktur.

13. Gruppen ska mötas för att granska och rangordna de föreslagna projekten på grundval av en öppen bedömning av projekten med användning av de kriterier som anges i artikel 4 och därvid ta hänsyn till tillsynsmyndigheternas bedömning, eller kommissionens bedömning av projekt som inte omfattas av de nationella tillsynsmyndigheternas behörighet.

14. Utkasten till regionala förteckningar över föreslagna projekt som omfattas av de nationella tillsynsmyndigheternas behörighet och som utarbetats av grupperna ska, tillsammans med eventuella yttranden enligt punkt 10 i detta avsnitt, sändas in till byrån sex månader före den dag då unionsförteckningen ska antas. Utkasten till regionala förteckningar, med tillhörande yttranden, ska bedömas av byrån inom tre månader efter den dag då de mottagits. Byrån ska tillhandahålla ett yttrande om utkasten till regionala förteckningar, framför allt om huruvida kriterierna och kostnads-nyttoanalysen tillämpats konsekvent över regionerna. Byråns yttrande ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 22.5 i förordning (EU) 2019/942.

15. Inom en månad från dagen för mottagande av byråns yttrande ska det beslutsfattande organet i varje grupp anta sin slutliga regionala förteckning över föreslagna projekt, med beaktande av bestämmelserna i artikel 3.3, varvid gruppernas förslag ska utgöra utgångspunkt och hänsyn ska tas till byråns yttrande och de nationella tillsynsmyndigheternas bedömning som inlämnats i enlighet med punkt 8, eller till kommissionens bedömning av projekt som inte omfattas av de nationella tillsynsmyndigheternas behörighet som föreslagits i enlighet med punkt 9, och de råd från kommissionen som syftar till att säkerställa ett hanterbart sammanlagt antal projekt i unionsförteckningen, särskilt vid gränser där det finns konkurrerande eller potentiellt konkurrerande projekt. Gruppernas beslutsfattande organ ska lämna in de slutliga regionala förteckningarna till kommissionen, tillsammans med eventuella yttranden enligt vad som anges i punkt 10.

16. Om det sammanlagda antalet föreslagna projekt i unionsförteckningen, utgående från utkasten till regionala förteckningar och efter att hänsyn tagits till byråns yttrande, skulle bli ohanterligt stort, ska kommissionen rekommendera varje berörd grupp att i den regionala förteckningen inte ta med de projekt som rangordnats lägst av den berörda gruppen i enlighet med den rangordning som fastställts enligt artikel 4.5.

BILAGA IV REGLER OCH INDIKATORER AVSEENDE KRITERIER FÖR PROJEKT

BILAGA IV

REGLER OCH INDIKATORER AVSEENDE KRITERIER FÖR PROJEKT

1. Ett projekt av gemensamt intresse med en betydande gränsöverskridande verkan är ett projekt på en medlemsstats territorium som uppfyller följande villkor:

Överföring av el: projektet innebär att nätets överföringskapacitet eller den tillgängliga kapaciteten för kommersiella flöden ökas vid medlemsstatens gräns mot en eller flera andra medlemsstater, där detta leder till en ökning av nätets gränsöverskridande överföringskapacitet med minst 500 megawatt (MW) vid medlemsstatens gräns mot en eller flera andra medlemsstater jämfört med om projektet inte tagits i drift, eller att energiisoleringen för icke-sammanlänkade system i en eller flera medlemsstater minskas och att den gränsöverskridande överföringskapaciteten vid gränsen mellan två medlemsstater ökas med minst 200 megawatt.

Lagring av el: projektet tillför minst 225 MW installerad kapacitet och har en lagringskapacitet som möjliggör en årlig nettoproduktion av el på 250 gigawattimmar.

Smarta elnät: projektet avser utrustning och anläggningar på högspännings- och medelspänningsnivå och omfattar systemansvariga för överföringssystem, systemansvariga för överförings- och distributionssystem eller systemansvariga för distributionssystem från minst två medlemsstater. Projektet får omfatta endast systemansvariga för distributionssystem om dessa kommer från minst två olika medlemsstater och om driftskompatibilitet säkerställs. Projektet ska uppfylla minst två av följande kriterier: Det omfattar 50 000 användare, producenter, konsumenter eller prosumenter av el, det täcker ett förbrukningsområde på minst 300 gigawattimmar per år och åtminstone 20 % av den elförbrukning som är kopplad till projektet härrör från intermittenta förnybara energikällor eller minskar energiisoleringen för icke-sammanlänkade system i en eller flera medlemsstater. Projektet måste inte inkludera en fysisk gemensam gräns. För projekt som rör små enskilda system enligt definitionen i artikel 2.42 i direktiv (EU) 2019/944, inbegripet öar, ska dessa spänningsnivåer motsvara den högsta spänningsnivån i det relevanta elsystemet.

Överföring av vätgas: projektet möjliggör överföring av vätgas över de berörda medlemsstaternas gränser eller ökar den befintliga gränsöverskridande kapaciteten för transport av vätgas vid en gräns mellan två medlemsstater med minst 10 % jämfört med hur det var innan projektet togs i drift, visar tillräckligt tydligt att det är en väsentlig del av ett planerat gränsöverskridande vätgasnät och ger tillräckliga bevis för befintliga planer och samarbete med grannländer och nätoperatörer, eller, för projekt som minskar energiisoleringen för icke sammanlänkade system i en eller flera medlemsstater, syftar till att direkt eller indirekt leverera till minst två medlemsstater.

Anläggningar för lagring eller mottagning av vätgas enligt punkt 3 i bilaga II: projektet syftar till att direkt eller indirekt leverera till minst två medlemsstater.

Elektrolysanläggningar: projektet tillför minst 50 MW installerad kapacitet från en enskild elektrolysanläggning eller från en grupp elektrolysanläggningar som utgör ett enda samordnat projekt och medför direkta eller indirekta fördelar för minst två medlemsstater och, specifikt för projekt på öar och ösystem, stöder innovativa och andra lösningar som inbegriper minst två medlemsstater med en betydande positiv inverkan på unionens energi- och klimatmål för 2030 och dess klimatneutralitetsmål för 2050 och bidrar avsevärt till hållbarheten för öarnas energisystem och unionens energisystem.

Smarta gasnät: projektet inbegriper systemansvariga för överföringssystem, systemansvariga för överförings- och distributionssystem eller systemansvariga för distributionssystem från minst två medlemsstater. Systemansvariga för distributionssystem får delta, men endast med stöd av de systemansvariga för överföringssystemen från minst två medlemsstater som är nära knutna till projektet och säkerställer driftskompatibilitet.

Överföring av havsbaserad förnybar el: projektet är utformat för att överföra el från havsbaserade produktionsanläggningar med en kapacitet på minst 500 MW och möjliggör överföring av el till en specifik medlemsstats landbaserade nät, vilket ökar den tillgängliga volymen förnybar el på den inre marknaden. Projektet utvecklas i områden med låg spridning av havsbaserad förnybar el och uppvisar en betydande positiv inverkan på unionens energi- och klimatmål för 2030 och dess klimatneutralitetsmål för 2050 och bidrar avsevärt till hållbarheten i energisystemet och marknadsintegrationen utan att hämma gränsöverskridande kapacitet och flöden.

Koldioxidprojekt: projektet används för att transportera och i förekommande fall lagra mänskligt genererad koldioxid från minst två medlemsstater.

2. Ett projekt av ömsesidigt intresse med betydande gränsöverskridande verkan är ett projekt som uppfyller följande villkor:

Projekt av ömsesidigt intresse som omfattas av kategorin i punkt 1 a och f i bilaga II: projektet innebär att nätets överföringskapacitet eller den tillgängliga kapaciteten för kommersiella flöden ökas vid medlemsstatens gräns mot ett eller flera tredjeländer och medför betydande fördelar, antingen direkt eller indirekt (via sammanlänkning med ett tredjeland), enligt de särskilda kriterier som anges i artikel 4.3, på unionsnivå. Beräkningen av fördelarna för medlemsstaterna ska utföras och offentliggöras av Entso för el inom ramen för den unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplanen.

Projekt av ömsesidigt intresse som omfattas av kategorin i punkt 3 i bilaga II: vätgasprojektet möjliggör överföring av vätgas över gränsen mellan en medlemsstat och ett eller flera tredjeländer och visar sig medföra betydande fördelar, antingen direkt eller indirekt (via sammanlänkning med ett tredjeland), enligt de särskilda kriterier som anges i artikel 4.3, på unionsnivå. Beräkningen av fördelarna för medlemsstaterna ska utföras och offentliggöras av Entso för gas inom ramen för den unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplanen.

Projekt av ömsesidigt intresse som omfattas av kategorin i punkt 5 i bilaga II: projektet kan användas för att transportera och lagra mänskligt genererad koldioxid från minst två medlemsstater och ett tredjeland.

3. Vid projekt som omfattas av energiinfrastrukturkategorierna i punkt 1 a, b, c, d och f i bilaga II ska kriterierna i artikel 4 utvärderas på följande sätt:

Överföring av producerad förnybar energi till större förbrukningscentrum och lagringsanläggningar ska mätas i enlighet med analysen i den senast tillgängliga unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplanen för el, i synnerhet genom att

vid överföring av el uppskatta den produktionskapacitet från förnybara energikällor (uttryckt i MW per teknikslag) som ansluts och överförs till följd av projektet, jämfört med den totala produktionskapacitet från dessa typer av förnybara energikällor som planeras i den berörda medlemsstaten fram till 2030 enligt de nationella energi- och klimatplaner som medlemsstaterna lämnat in i enlighet med förordning (EU) 2018/1999,

ii)

vid lagring av energi jämföra den nya kapacitet som projektet tillför med den totala befintliga kapaciteten för samma lagringsteknik i det analysområde som avses i bilaga V.

Marknadsintegration, konkurrens och systemflexibilitet ska mätas i enlighet med analysen i den senast tillgängliga unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplanen för el, i synnerhet genom att

för gränsöverskridande projekt, inklusive reinvesteringsprojekt, beräkna inverkan på nätets överföringskapacitet i båda effektöverföringsriktningarna, mätt i effekt (MW) samt deras bidrag till uppnåendet av sammanlänkningsmålet på minst 15 %, och för projekt med betydande gränsöverskridande verkan, inverkan på nätets överföringskapacitet vid gränserna mellan berörda medlemsstater, mellan berörda medlemsstater och tredjeländer eller inom berörda medlemsstater samt på balanseringen av tillgång och efterfrågan och nätdriften i berörda medlemsstater,

ii)

för det analysområde som avses i bilaga V bedöma vilken inverkan på produktions- och överföringskostnaderna i hela energisystemet och på konvergensen i fråga om marknadspriserna som projektet medför enligt olika planeringsscenarier, varvid särskild hänsyn ska tas till variationer i rangordningen.

Försörjningstrygghet, driftskompatibilitet och säker systemdrift ska mätas i enlighet med analysen i den senast tillgängliga unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplanen för el, i synnerhet genom att bedöma projektets inverkan på förväntad förlorad last i det analysområde som avses i bilaga V med avseende på tillräcklig produktions- och överföringskapacitet under ett antal karakteristiska belastningsperioder, varvid hänsyn ska tas till förväntade förändringar i fråga om extrema klimatbetingade väderhändelser och deras inverkan på infrastrukturens resiliens. Projektets inverkan på en oberoende och tillförlitlig kontroll över systemdriften och systemtjänsterna ska i förekommande fall mätas.

4. Vid projekt som omfattas av energiinfrastrukturkategorin i punkt 1 e i bilaga II ska kriterierna i artikel 4 utvärderas på följande sätt:

Hållbarhetsnivån ska mätas genom en bedömning av nätens kapacitet att ansluta och transportera intermittent förnybar energi.

Försörjningstrygghet ska mätas genom en bedömning av förlusterna i distributions- eller överföringsnäten, eller bådadera, procentuellt utnyttjande (dvs. genomsnittsbelastning) av elnätets komponenter, nätkomponenternas tillgänglighet (relaterat till planerat och oplanerat underhåll) och dess inverkan på nätprestandan samt på avbrott och deras varaktighet och frekvens, även vid klimatrelaterade avbrott.

Marknadsintegration ska mätas genom en bedömning av användningen av innovativa lösningar i systemdrift, minskad energiisolering, sammanlänkning samt graden av integrering av andra sektorer och underlättande av nya affärsmodeller och marknadsstrukturer.

Nätsäkerhet, flexibilitet och leveranskvalitet ska mätas genom en bedömning av den innovativa metoden för systemflexibilitet, cybersäkerhet, effektiv driftskompatibilitet mellan nivån för systemansvariga för överföringssystem respektive systemansvariga för distributionssystem, kapaciteten att inkludera efterfrågeflexibilitet, lagring, energieffektivitetsåtgärder, kostnadseffektiv användning av digitala verktyg och IKT för övervaknings- och kontrolländamål, elsystemets stabilitet och spänningskvaliteten.

5. Vid vätgasprojekt som omfattas av energiinfrastrukturkategorin i punkt 3 i bilaga II ska kriterierna i artikel 4 utvärderas på följande sätt:

Hållbarhet ska mätas som ett projekts bidrag till minskade växthusgasutsläpp i olika slutanvändningstillämpningar i sektorer där det är svårt att genomföra minskningar såsom industrin eller transportsektorn, flexibilitet och säsongsbunden lagring av el från förnybara källor, eller integrering av förnybar och koldioxidsnål vätgas, i syfte att beakta marknadens behov och främja förnybar vätgas.

Marknadsintegration och driftskompatibilitet ska mätas genom en beräkning av projektets mervärde för integrering av marknadsområden, priskonvergens och systemets allmänna flexibilitet.

Försörjningstrygghet och flexibilitet ska mätas genom en beräkning av projektets mervärde för vätgasförsörjningens resiliens, mångfald och flexibilitet.

Konkurrens ska mätas genom en bedömning av projektets bidrag till diversifiering av försörjningen, inbegripet underlättande av tillgången till inhemska källor för vätgasförsörjning.

6. Vid projekt för smarta gasnät som omfattas av energiinfrastrukturkategorin i punkt 2 i bilaga II ska kriterierna i artikel 4 utvärderas på följande sätt:

Hållbarhetsnivån ska mätas genom en bedömning av andelen förnybara och koldioxidsnåla gaser som är integrerade i gasnätet, de därmed sammanhängande minskningarna av växthusgasutsläpp i förhållande till den totala utfasningen av fossila bränslen från systemet och tillfredsställande upptäckt av läckage.

Leveranskvalitet och försörjningstrygghet ska mätas genom en bedömning av förhållandet mellan säker tillgång till gas och efterfrågetoppar, andelen import som ersatts av lokala förnybara och koldioxidsnåla gaser, systemdriftens stabilitet samt avbrott och deras varaktighet och frekvens per kund.

Möjliggörande av flexibilitetstjänster såsom efterfrågeflexibilitet och lagring genom underlättande av smart sektorsintegration med hjälp av nya kopplingar till andra energibärare och energisektorer ska mätas genom en bedömning av de kostnadsbesparingar som möjliggörs i sammankopplade energisektorer och energisystem, såsom kraftvärmesystem, transportsektorn och industrin.

7. För elektrolysprojekt som omfattas av energiinfrastrukturkategorin i punkt 4 i bilaga II ska kriterierna i artikel 4 utvärderas på följande sätt:

Hållbarhet ska mätas genom en bedömning av andelen förnybar vätgas eller koldioxidsnål vätgas, i synnerhet från förnybara källor, som uppfyller kriterierna i punkt 4 a ii i bilaga II och som är integrerad i nätet, eller en uppskattning av användningen av syntetiska bränslen av sådant ursprung och de därmed sammanhängande minskningarna av växthusgasutsläppen.

Försörjningstrygghet ska mätas genom en bedömning av dess bidrag till nätdriftens säkerhet, stabilitet och effektivitet, bland annat genom en bedömning av i vilken mån inskränkningar av produktionen av förnybar energi har undvikits.

8. För koldioxidinfrastruktur som omfattas av energiinfrastrukturkategorierna i punkt 5 i bilaga II ska kriterierna i artikel 4 utvärderas på följande sätt:

Hållbarhet ska mätas genom en bedömning av projektets totala förväntade minskningar av växthusgasutsläppen under hela livscykeln och avsaknaden av alternativa tekniska lösningar såsom, men inte begränsat till, energieffektivitet, elektrifiering som integrerar förnybara energikällor, för att uppnå samma nivå av minskningar av växthusgasutsläppen som den mängd koldioxid som ska avskiljas vid sammanlänkade industrianläggningar, till en jämförbar kostnad och enligt en jämförbar tidsplan, med beaktande av växthusgasutsläppen från den energi som krävs för avskiljning, transport och lagring av koldioxid, beroende på vad som är tillämpligt, med beaktande av infrastrukturen, inbegripet, i tillämpliga fall, annan potentiell framtida användning.

Resiliens och tillförlitlighet ska mätas genom en bedömning av infrastrukturens tillförlitlighet.

Begränsningen av miljöbelastning och miljörisker genom permanent koldioxidneutralisering.

BILAGA V KOSTNADS-NYTTOANALYSER SOM OMFATTAR HELA ENERGISYSTEMET

BILAGA V

KOSTNADS-NYTTOANALYSER SOM OMFATTAR HELA ENERGISYSTEMET

De metoder för kostnads-nyttoanalyser som tagits fram av Entso för el och Entso för gas ska vara inbördes förenliga och ta hänsyn till sektoriella särdrag. Metoderna för en harmoniserad och transparent kostnads-nyttoanalys som omfattar hela energisystemet och avser projekt i unionsförteckningen ska vara enhetliga för alla infrastrukturkategorier, såvida inte specifika olikheter är berättigade. Metoderna ska ta upp kostnader i vid mening, inbegripet externa effekter, mot bakgrund av unionens klimat- och energimål för 2030 och klimatneutralitetsmål för 2050, och ska uppfylla följande principer:

Analysområdet för enskilda projekt ska omfatta alla medlemsstater och tredjeländer på vars territorium projektet är beläget, alla direkt angränsande medlemsstater samt alla andra medlemsstater i vilka projektet har en betydande verkan. I detta syfte ska Entso för el och Entso för gas samarbeta med alla berörda systemansvariga i de berörda tredjeländerna. Om projektet omfattas av den energiinfrastrukturkategori som anges i punkt 3 i bilaga II ska Entso för el och Entso för gas samarbeta med den projektansvariga, även om denna inte är systemansvarig.

Varje kostnads-nyttoanalys ska innehålla känslighetsanalyser för uppsättningen indata, inklusive kostnader för produktion och växthusgaser liksom förväntad utveckling för tillgång och efterfrågan, inbegripet med beaktande av förnybara energikällor, och inbegripet flexibilitet för tillgång och efterfrågan samt tillgång till lagring, datum för idrifttagande av olika projekt inom samma analysområde, klimateffekter samt andra relevanta parametrar.

Metoderna ska fastställa vilken analys som ska utföras, utgående från den relevanta uppsättningen indata som omfattar flera sektorer, genom att fastslå verkan med och utan varje projekt och ska omfatta relevanta ömsesidiga beroendeförhållanden till andra projekt.

Metoderna ska ge vägledning om utveckling och användning av energinät- och energimarknadsmodeller som krävs för kostnads-nyttoanalysen. Modelleringen ska möjliggöra en fullständig bedömning av ekonomiska fördelar, inbegripet marknadsintegration, försörjningstrygghet, konkurrens och undanröjande av energiisolering, samt sociala och miljömässiga effekter och klimateffekter, inbegripet sektorsövergripande konsekvenser. Metoderna ska vara fullständigt transparenta och innehålla närmare uppgifter om vilka fördelarna och kostnaderna är, varför de uppstår och hur de beräknas.

Metoderna ska innehålla ett klargörande för hur principen om energieffektivitet först genomförs i alla steg i de unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplanerna.

Metoderna ska klargöra att projektet inte kommer att hämma utveckling och utbyggnad av förnybar energi.

Metoderna ska säkerställa att de medlemsstater där projektet tillför en positiv nettoeffekt, stödmottagarna, de medlemsstater där projektet tillför en negativ nettoeffekt, och kostnadsbärarna – som kan vara andra medlemsstater än de medlemsstater på vars territorium infrastrukturen uppförs – identifieras.

Metoderna ska åtminstone beakta kapitalutgifter, drifts- och underhållskostnader samt kostnader som uppstår för det relaterade systemet under projektets tekniska livscykel som helhet, såsom kostnader för avveckling och avfallshantering, inbegripet externa kostnader. Metoderna ska ge vägledning om diskonteringsräntor, teknisk livslängd och restvärde som ska användas för kostnads-nyttoberäkningarna. Vidare ska metoderna inbegripa en obligatorisk metod för beräkning av kostnads – nyttoförhållandet och nettonuvärdet samt en differentiering av fördelarna i förhållande till tillförlitlighetsnivån hos metoderna för att beräkna dessa. Även metoder för beräkning av projektens inverkan på miljö och klimat och projektens bidrag till unionens energimål, såsom genomslag för förnybara energikällor, energieffektivitet och sammanlänkningsmål, ska tas med i beräkningen.

Metoderna ska säkerställa att de klimatanpassningsåtgärder som vidtas för varje projekt bedöms och återspeglar kostnaderna för växthusgasutsläpp och att bedömningen är gedigen och förenlig med unionens politik på andra områden för att möjliggöra jämförelse med andra lösningar som inte kräver någon ny infrastruktur.

BILAGA VI RIKTLINJER FÖR ÖPPENHET OCH ALLMÄNHETENS MEDVERKAN

BILAGA VI

RIKTLINJER FÖR ÖPPENHET OCH ALLMÄNHETENS MEDVERKAN

1. Den handbok med förfaranden som avses i artikel 9.1 ska åtminstone innehålla följande:

Specificering av den relevanta lagstiftning, bland annat inom miljöområdet, som ligger till grund för beslut och yttranden om de olika typerna av relevanta projekt av gemensamt intresse.

En förteckning över beslut och yttranden som ska inhämtas.

Namn och kontaktuppgifter för den behöriga myndigheten, andra berörda myndigheter och större intressenter.

Arbetsgången, med en beskrivning av varje etapp i processen, inklusive en vägledande tidsplan och en kortfattad översikt av beslutsprocessen för de olika typerna av relevanta projekt av gemensamt intresse.

Omfattning, struktur och detaljnivå för de dokument som ska lämnas in tillsammans med ansökan om beslut, samt en checklista.

I vilka etapper och på vilka sätt allmänheten kan medverka i processen.

Sättet på vilket den behöriga myndigheten, andra berörda myndigheter och den projektansvariga ska visa att synpunkterna från det offentliga samrådet har beaktats, till exempel genom att visa vilka ändringar som gjorts avseende projektets geografiska plats och utformning eller genom att motivera varför synpunkterna inte har beaktats.

I möjligaste mån översättningar av innehållet på alla språk i de angränsande medlemsstaterna, som ska genomföras i samordning med berörda angränsande medlemsstater.

2. I det detaljerade schema som avses i artikel 10.6 b ska åtminstone följande anges:

Beslut och yttranden som ska inhämtas.

Myndigheter, intressenter och allmänhet som sannolikt berörs.

Förfarandets olika etapper och deras längd.

Viktigare delmål som ska uppnås och deras tidsfrister inför det övergripande beslut som ska fattas.

Planerade resurser från myndigheternas sida och eventuella ytterligare resursbehov.

3. För att öka allmänhetens medverkan i processen för tillståndsgivning och på förhand säkerställa information till och dialog med allmänheten ska följande principer tillämpas, utan att det påverkar kraven på offentliga samråd enligt miljölagstiftningen:

Intressenter som berörs av ett projekt av gemensamt intresse, bland annat relevanta nationella, regionala och lokala myndigheter, markägare och medborgare som bor i närheten av projektet samt allmänheten och dess sammanslutningar, organisationer eller grupper ska informeras utförligt och höras tidigt, på ett inkluderande sätt, i ett skede då det ännu går att ta hänsyn till eventuella farhågor från allmänhetens sida, och på ett öppet sätt som medger insyn. Den behöriga myndigheten ska i förekommande fall aktivt stödja de insatser som den projektansvariga gör.

De behöriga myndigheterna ska säkerställa att offentliga samråd om projekt av gemensamt intresse sammanförs om detta är möjligt, inbegripet offentliga samråd som redan krävs enligt nationell rätt. Varje offentligt samråd ska omfatta alla frågor som är av betydelse för den aktuella etappen i förfarandet, och en fråga av betydelse för en särskild etapp ska inte tas upp i mer än ett offentligt samråd; ett och samma offentliga samråd får dock hållas på flera olika geografiska platser. De frågor som tas upp i ett offentligt samråd ska anges tydligt i meddelandet om det offentliga samrådet.

Kommentarer och invändningar ska endast tillåtas från början av det offentliga samrådet och fram till dess att tidsfristen löper ut.

De projektansvariga ska se till att samrådet hålls vid en tidpunkt som medger allmänhetens medverkan på ett öppet och inkluderande sätt.

4. Konceptet för allmänhetens medverkan ska åtminstone innehålla information om

berörda och tillfrågade intressenter,

planerade åtgärder, bland annat uppgifter om var och när mötena föreslås hållas,

tidsplan,

personalresurser som avsatts för olika uppgifter.

5. I samband med det offentliga samråd som ska genomföras innan ansökan lämnas in ska de berörda parterna åtminstone

offentliggöra en informationsbroschyr i elektroniskt och, där så är relevant, tryckt format på högst 15 sidor som på ett klart och tydligt sätt ger en översikt över beskrivningen av, syftet med och den preliminära tidtabellen för projektets utvecklingssteg, den nationella nätutvecklingsplanen, alternativa sträckningar som övervägs, typer av och egenskaper hos den potentiella effekten, även sådana av gränsöverskridande natur, och eventuella åtgärder för att begränsa dessa; informationsbroschyren ska offentliggöras innan samrådet inleds och innehålla en förteckning över adresserna till webbplatsen för det projekt av gemensamt intresse som avses i artikel 9.7, den informationsplattform som avses i artikel 23 och den handbok med förfaranden som avses i punkt 1 i denna bilaga,

offentliggöra informationen om samrådet på webbplatsen för det projekt av gemensamt intresse som avses i artikel 9.7, på anslagstavlorna vid lokalförvaltningarnas kontor och åtminstone i en eller, i förekommande fall, två lokala mediekanaler,

skriftligen eller på elektronisk väg bjuda in relevanta berörda intressenter, föreningar, organisationer och grupper till särskilda möten där olika synpunkter ska diskuteras.

6. På den projektwebbplats som avses i artikel 9.7 ska åtminstone följande information offentliggöras:

Datum då projektets webbplats senast uppdaterades.

Översättningar av innehållet på alla språk i de medlemsstater som berörs av projektet eller på vilka projektet har en betydande gränsöverskridande verkan enligt punkt 1 i bilaga IV.

Den informationsbroschyr som avses i punkt 5, uppdaterad med de senaste uppgifterna om projektet.

En icke-teknisk och regelbundet uppdaterad sammanfattning som redogör för projektets aktuella status, inbegripet geografisk information, och som i samband med uppdateringar tydligt anger ändringar av tidigare versioner.

Genomförandeplanen enligt artikel 5.1, uppdaterad med de senaste uppgifterna om projektet.

De medel som unionen anslagit och betalat ut för projektet.

Planeringen för projektet och de offentliga samråden, med tydliga uppgifter om datum och plats för de offentliga samråden och utfrågningarna, samt de planerade frågor som är relevanta för dessa utfrågningar.

Kontaktuppgifter för mottagande av ytterligare information eller handlingar.

Kontaktuppgifter för ingivande av kommentarer och invändningar under de offentliga samråden.

BILAGA VII UNIONENS FÖRTECKNING ÖVER PROJEKT AV GEMENSAMT INTRESSE OCH PROJEKT AV ÖMSESIDIGT INTRESSE (UNIONSFÖRTECKNINGEN),

BILAGA VII

UNIONENS FÖRTECKNING ÖVER PROJEKT AV GEMENSAMT INTRESSE OCH PROJEKT AV ÖMSESIDIGT INTRESSE (UNIONSFÖRTECKNINGEN),

(som avses i artikel 3.4)

A. PRINCIPER VID FASTSTÄLLANDET AV UNIONSFÖRTECKNINGEN

1. Kluster av projekt av gemensamt intresse och projekt av ömsesidigt intresse

Vissa projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse har slagits samman i kluster på grund av att de till sin karaktär är beroende av varandra, potentiellt konkurrerande eller konkurrerande. Följande typer av kluster av projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse har upprättats:

Ett kluster av projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse som är beroende av varandra definieras som ”klustret X, som omfattar följande projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse”. Ett sådant kluster har bildats för att identifiera alla de projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse som behövs för att åtgärda samma gränsöverskridande flaskhals och som ger synergieffekter om de genomförs tillsammans. I detta fall ska samtliga projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse genomföras för att uppnå fördelar på unionsnivå.

Ett kluster av potentiellt konkurrerande projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse definieras som ”klustret X, som omfattar ett eller flera av följande projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse”. Ett sådant kluster är ett tecken på osäkerhet när det gäller omfattningen av en gränsöverskridande flaskhals. I detta fall måste inte alla de projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse som ingår i klustret genomföras. Det är upp till marknaden att bestämma huruvida ett, flera eller alla projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse ska genomföras, med förbehåll för nödvändiga planerings- och genomförandetillstånd och tillstånd på grundval av rättsliga föreskrifter. Behovet av projekten ska bedömas på nytt – bland annat när det gäller kapacitetsbehoven – i samband med det efterföljande förfarandet för identifiering av projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse.

Ett kluster av konkurrerande projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse definieras som ”klustret X, som omfattar ett av följande projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse”. Ett sådant kluster åtgärdar samma flaskhals. Flaskhalsens omfattning är dock mer entydig än vid ett kluster med potentiellt konkurrerande projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse, och därför har det beslutats att endast ett av projekten av gemensamt intresse/projekten av ömsesidigt intresse måste genomföras. Det är upp till marknaden att bestämma vilket projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse som ska genomföras, med förbehåll för nödvändiga planerings- och genomförandetillstånd och tillstånd på grundval av rättsliga föreskrifter. Om så är nödvändigt ska behovet av ett projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse bedömas på nytt i ett senare förfarande för identifiering av projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse.

Alla projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse omfattas av de rättigheter och skyldigheter som fastställs i förordning (EU) 2022/869.

2. Behandling av understationer, omformarstationer och kompressorstationer

Understationer och omformarstationer för el och kompressorstationer betraktas som en del av projekten av gemensamt intresse/projekten av ömsesidigt intresse om de geografiskt befinner sig i närheten av överföringsledningar eller rörledningar, beroende på vad som är tillämpligt. Understationer, omformarstationer och kompressorstationer betraktas som fristående projekt av gemensamt intresse och anges uttryckligen i unionsförteckningen om de geografiskt inte befinner sig i närheten av överföringsledningar eller rörledningar, beroende på vad som är tillämpligt. De omfattas av rättigheterna och skyldigheterna i förordning (EU) 2022/869.

3. Projekt som inte längre anses vara projekt av gemensamt eller ömsesidigt intresse och projekt som blivit en del av andra projekt av gemensamt eller ömsesidigt intresse

Flera projekt som ingår i den första unionsförteckningen anses inte längre vara projekt av gemensamt intresse eller projekt av ömsesidigt intresse av ett eller flera av följande skäl:

Projektet har redan tagits i drift eller kommer att tas i drift senast i mars 2026 och omfattas därför inte av bestämmelserna i förordning (EU) 2022/869.

Enligt nya uppgifter uppfyller projektet inte de allmänna kriterierna.

Projektet har inte lagts fram på nytt för att väljas ut som ett projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse.

En medlemsstat vars territorium berörs av projektet har inte gett sitt godkännande.

Projektet rangordnades lägre än andra förslag till projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse i urvalsprocessen.

Dessa projekt (med undantag för de projekt som tagits i drift eller kommer att tas i drift senast i mars 2026) kan tas med i nästa unionsförteckning om skälen för att inte ta med dem i den nuvarande unionsförteckningen inte längre är tillämpliga.

Sådana projekt är varken projekt av gemensamt intresse eller projekt av ömsesidigt intresse, men förtecknas av insyns- och tydlighetskäl med sina ursprungliga nummer för projekt av gemensamt intresse eller projekt av ömsesidigt intresse i del C i denna bilaga som ”Projekt som inte längre anses vara projekt av gemensamt intresse eller projekt av ömsesidigt intresse”.

Vissa projekt som ingick i den första unionsförteckningen blev under genomförandeprocessen integrerade delar av andra (kluster av) projekt av gemensamt intresse eller projekt av ömsesidigt intresse.

Sådana projekt anses inte längre vara självständiga projekt av gemensamt intresse eller projekt av ömsesidigt intresse, men förtecknas av insyns- och tydlighetskäl med sina ursprungliga nummer för projekt av gemensamt intresse eller projekt av ömsesidigt intresse i del C i denna bilaga som ”Projekt som nu är integrerade delar av andra projekt av gemensamt intresse eller projekt av ömsesidigt intresse”.

4. Icke stödberättigande delar av projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse

Vissa projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse omfattar en eller flera icke stödberättigande investeringar. Följande investeringar ska inte betraktas som en del av unionsförteckningen:

Inhemska förstärkningar för projektet Medlink (del av projekt 1.35), nämligen växelströmsledningen mellan Annaba och Touggourt i Algeriet och växelströmsledningen mellan De Jebil och Marsa Dhib i Tunisien.

Inhemska förstärkningar för sammanlänkningen mellan Subotica (RS) och Sándorfalva (HU) (del av projekt 2.12), nämligen luftledningen mellan Novi Sad 3 och Sombor 3, luftledningen mellan Srbobran och Sremska Mitrovica 2 och ombyggnaden av understationen Subotica 3.

Inhemska förstärkningar för sammanlänkningen mellan Wadi El Natroon (EG) och Mesogeia/S:t Stefanos (EL) [nu kallad ”GREGY Interconnector”] (del av projekt 2.13) – inhemska avsnitt i Egypten.

Inhemska förstärkningar för sammanlänkningen mellan Bobov Dol (BG) och Leskovac 2 (RS) [nu kallad ”Central Balkan Corridor”] (del av projekt 2.26), nämligen uppgraderingen av luftledningen mellan Niš 2 och Kruševac 1, uppgraderingen av understationen Kruševac 1, uppgraderingen av luftledningen Kruševac 1 och Kraljevo 3, uppgraderingen av luftledningen mellan Kraljevo och Požega, den nya understationen i Požega, den nya luftledningen mellan Jagodina och Požarevac, uppgraderingen av luftledningen mellan Požega och Vardište och den nya understationen i Požarevac 3.

Följande inhemska avsnitt av stamnätet i Spanien (del av projekt 9.1.3): Coruña–Zamora, Huelva–Algeciras, Kastilien och León (Zamora–Haro), Guitiriz–Zamora och förbindelsen mellan Kastilien-La Mancha och Madrid.

Det inhemska avsnittet mellan Freiburg och Offenbach i Tyskland (del av projekt 9.2.1).

Avsnittet i Limburgområdet och dess anslutning till det nord-sydliga stamnätet i östra Nederländerna (del av projekt 9.6).

Det inhemska avsnitt i Tyskland som börjar i närheten av Bremen och sträcker sig i riktning mot Hannover (del av projekt 9.7.4).

Det inhemska avsnittet i Frankrike från Port-de-la-Nouvelle via Barbaira (del av projekt 9.27.2).

Det inhemska avsnittet i Frankrike Bordeaux–Lussagnet (del av projekt 9.27.3).

Det inhemska avsnitt i Tyskland som börjar i närheten av Bremen och sträcker sig söderut (del av projekt 9.28).

Det inhemska asvnittet i Förenade kungariket från Bacton till Förenade kungarikets interna vätgasnät (del av projekt 9.35).

De inhemska avsnitten i Tunisien i North Africa Hydrogen Corridor (del av projekt 10.12).

De inhemska avsnitt i Sverige som förbinder Kiruna med Luleå i Nordic Hydrogen Route – Bothnian Bay (del av projekt 11.1).

Följande inhemska avsnitt i Finland (geografiska beteckningar ges som vägledning): Mäntsälä, Imatra, Kouvola, Kotka; inhemsk förbindelseledning för Nordic-Baltic Hydrogen Corridor i Litauen med anslutning till Klaipėda (del av projekt 11.2).

Avsnittet Sverige–Finland och anslutningen av Gotland till Baltic Sea Hydrogen Collector (del av projekt 11.3).

5. Numrering av projekten i unionsförteckningen

Projekt som ingick i den första unionsförteckningen ska behålla sitt ursprungliga nummer för projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse i den nuvarande unionsförteckningen. Nyupptagna projekt i den nuvarande unionsförteckningen ska tilldelas ett nytt unikt nummer för projekt av gemensamt intresse/projekt av ömsesidigt intresse.

B. UNIONSFÖRTECKNING ÖVER PROJEKT AV GEMENSAMT INTRESSE OCH PROJEKT AV ÖMSESIDIGT INTRESSE

1. Sammanlänkningar för el i nord-sydlig riktning i västra Europa (NSI West Electricity)