Artikel 56 Tilläggsbestämmelser för beräkning av förmåner

Om den totala längden på de försäkrings- och/eller bosättningsperioder som fullgjorts innan försäkringsfallet inträffade enligt alla berörda medlemsstaters lagstiftning överstiger den maximiperiod som krävs enligt lagstiftningen i en av dessa medlemsstater för rätt till hel förmån, skall den behöriga institutionen i den medlemsstaten beakta denna maximiperiod i stället för de fullgjorda periodernas totala längd. Denna beräkningsmetod skall inte leda till att institutionen tvingas betala ut en förmån med högre belopp än det som har fastställts för oreducerad förmån i den lagstiftning som den tillämpar. Denna bestämmelse skall inte tillämpas på förmåner vilkas belopp inte är beroende av försäkringsperiodernas längd.

Förfarandet för beaktande av perioder som sammanfaller fastställs i tillämpningsförordningen.

Om det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs att beräkningen av förmåner skall grundas på intäkter, avgifter, avgiftsgrunder, ökningar, inkomster, andra belopp eller en kombination av fler än en av dessa (genomsnittliga, proportionella, schablonmässiga eller fiktiva belopp), skall den behöriga institutionen

►M1  om nödvändigt ◄ i enlighet med förfarandena i bilaga XI för den berörda medlemsstaten;

Om led c inte är tillämpligt, eftersom det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs att förmånen ska beräknas utifrån andra faktorer än försäkrings- eller bosättningsperioder som inte har något tidsmässigt samband, ska den behöriga institutionen, med avseende på varje försäkrings- eller bosättningsperiod som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, beakta det ackumulerade kapitalbeloppet, det kapital som anses ha ackumulerats eller varje annan faktor för beräkningen enligt den lagstiftning som institutionen administrerar delad med motsvarande antal periodenheter i det berörda pensionssystemet.