RÅDETS FÖRORDNING (Euratom) 2021/100 av den 25 januari 2021 om inrättande av ett särskilt finansieringsprogram för avvecklingen av kärntekniska anläggningar och hanteringen av radioaktivt avfall och om upphävande av förordning (Euratom) nr 1368/2013

(1)

I enlighet med Romförklaringen från ledarna för 27 medlemsstater och Europeiska rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen av den 25 mars 2017 bör unionens budget leda till ett säkert och tryggt Europa. Kärnkraftsavvecklingsprogrammen har redan bidragit till detta, och kan bidra ytterligare. Den viktigaste positiva effekten som ska uppnås efter en stängning av en kärnteknisk anläggning är den gradvisa minskningen av den radiologiska risken för arbetstagarna, allmänheten och miljön i de berörda medlemsstaterna men även i unionen som helhet.

(2)

Ett särskilt finansieringsprogram kan tillföra ytterligare mervärde för EU genom att bli ett riktmärke i unionen för säker hantering av tekniska frågor inom området kärnkraftsavveckling och för spridning av kunskap. Ekonomiskt stöd från ett sådant finansieringsprogram bör tillhandahållas, på grundval av en förhandsbedömning som identifierar de specifika behoven och påvisar mervärdet för EU, i syfte att stödja avveckling av kärntekniska anläggningar och säker hantering av radioaktivt avfall.

(3)

De verksamheter som omfattas av denna förordning bör vara förenliga med tillämplig unionsrätt och nationell rätt. Ekonomiskt stöd enligt denna förordning bör även fortsättningsvis vara ett undantag, utan att det påverkar de principer och mål som härrör från unionsrätten om kärnsäkerhet, nämligen rådets direktiv 2009/71/Euratom (2), och avfallshantering, nämligen rådets direktiv 2011/70/Euratom (3). I enlighet med artiklarna 4.1 och 7.1 i direktiv 2011/70/Euratom ska medlemsstaterna alltjämt ha det yttersta ansvaret för den säkra hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som genererats.

(4)

I enlighet med protokollet om villkoren och bestämmelserna för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (4) fogat till fördraget om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (5) (nedan kallat anslutningsfördraget) åtog Bulgarien sig att stänga enheterna 1 och 2 samt enheterna 3 och 4 i kärnkraftverket Kozloduj senast den 31 december 2002 respektive den 31 december 2006, och att senare avveckla dessa enheter. Avvecklingen har lett till en avsevärd finansiell börda i form av såväl direkta som indirekta kostnader för Bulgarien. I enlighet med sina förpliktelser stängde Bulgarien alla berörda enheter inom de respektive tidsfristerna.

(5)

I enlighet med protokoll nr 9 om reaktorerna 1 och 2 vid kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien, som bifogas akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (6) (nedan kallad anslutningsakten), åtog sig Slovakien att stänga reaktor 1 och reaktor 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 senast den 31 december 2006 respektive den 31 december 2008, och att därefter avveckla dessa reaktorenheter. Avvecklingen har lett till en avsevärd finansiell börda i form av såväl direkta som indirekta kostnader för Slovakien. I enlighet med sina förpliktelser stängde Slovakien alla berörda enheter inom de respektive tidsfristerna.

(6)

I enlighet med förpliktelser i anslutningsfördraget respektive anslutningsakten och med stöd av unionen har Bulgarien och Slovakien gjort betydande framsteg när det gäller avvecklingen av kärnkraftverken Kozloduj och Bohunice V1. Ytterligare arbete krävs för att på ett säkert sätt uppnå avvecklingens sluttillstånd. På grundval av nuvarande avvecklingsplaner planeras avvecklingsarbetet att slutföras senast i slutet av 2030 för kärnkraftverket Kozloduj och 2025 för kärnkraftverket Bohunice V1.

(7)

Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC) upprättades genom artikel 8 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget). Genom tillämpning av den artikeln undertecknades under perioden 1960–1962 lokaliseringsavtal mellan gemenskapen, Tyskland, Belgien, Italien och Nederländerna. För Italien och Nederländerna överfördes nationella kärntekniska anläggningar till gemenskapen. En infrastruktur som var inriktad på kärnforskning och som omfattade nya anläggningar togs i bruk på de fyra anläggningsplatserna. Vissa av dessa anläggningar används fortfarande i dag, medan andra har lagts ned, i vissa fall för över 20 år sedan, och till största delen blivit föråldrade.

(8)

På grundval av artikel 8 i Euratomfördraget, och enligt artikel 7 i direktiv 2011/70/Euratom, bör JRC, som en tillståndshavare, förvalta sitt historiska skadeståndsansvar vid radiologiska olyckor och avveckla sina kärntekniska anläggningar som har lagts ner i enlighet med relevant nationell lagstiftning. Därför inleddes Programmet för kärnkraftsavveckling och avfallshantering inom ramen för JRC 1999 med ett meddelande till Europaparlamentet och rådet, och sedan dess har kommissionen tillhandahållit regelbundna uppdateringar om framstegen i genomförandet av det programmet.

(9)

Kommissionen har dragit slutsatsen att det bästa alternativet för att uppfylla kraven som härrör från artikel 5.1 f och artikel 7 i direktiv 2011/70/Euratom är att tillämpa en strategi som kombinerar avvecklings- och avfallshanteringsverksamheter samtidigt som diskussioner mellan JRC och de medlemsstater som är värdstater för JRC om en potentiell överföring av ansvaret för avveckling samt för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall vid ömsesidiga avtal mellan kommissionen och värdmedlemsstaterna inleds. JRC bör tillhandahålla och upprätthålla tillräckliga resurser för att kunna uppfylla sina skyldigheter med hänsyn till avvecklingen och säkerheten vid hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

(10)

Denna förordning beaktar de behov som identifierats för den fleråriga budgetramen för perioden 1 januari 2021–31 december 2027, och den fastställer en finansieringsram för hela löptiden för stödprogrammen för kärnkraftsavveckling avseende enheterna 1–4 i kärnkraftverket Kozloduj i Bulgarien (nedan kallat Kozlodujprogrammet) och enheterna 1 och 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien (nedan kallat Bohuniceprogrammet), och för avvecklingen av och hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från kommissionens kärntekniska anläggningar vid JRC-anläggningarna, nämligen JRC-Geel i Belgien, JRC-Karlsruhe i Tyskland, JRC-Ispra i Italien och JRC-Petten i Nederländerna (nedan kallat JRC-programmet för avveckling och avfallshantering). Den finansieringsramen ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (7), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(11)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (8) (nedan kallad budgetförordningen) är tillämplig för det särskilda finansieringsprogrammet för avvecklingen av kärntekniska anläggningar och hanteringen av radioaktivt avfall (nedan kallat programmet). I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive reglerna om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(12)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (9) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (10), (Euratom, EG) nr 2185/96 (11) och (EU) 2017/1939 (12) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (13). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens finansiella intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939, Eppo – de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(13)

Denna förordning påverkar inte resultaten av framtida förfaranden om statligt stöd som kan genomföras i enlighet med artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(14)

Beloppen för de anslag som tilldelas programmet, samt programperioden och fördelningen av medel mellan verksamheterna, kan ses över på grundval av resultaten i interims- och slututvärderingsrapporterna. Det bör vara möjligt att erhålla ytterligare budgetflexibilitet genom omfördelning av medel bland verksamheterna om och när det behövs, samtidigt som prioritet ges till verksamhet som bidrar till att tackla säkerhetsproblemen i samband med avvecklingen och hanteringen av radioaktivt avfall vid enheterna 1–4 i kärnkraftverket Kozloduj i Bulgarien och enheterna 1 och 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien, utan att det påverkar andra åtgärder som genomförs inom ramen för den här förordningen och i enlighet med budgetförordningen.

(15)

Programmet bör också inbegripa den uppbyggnad av kunskap och det utbyte av erfarenheter. Kunskap och erfarenheter som erhållits och lärdomar som förvärvats inom ramen för programmet beträffande avvecklingsprocessen bör spridas i unionen, i samordning och samverkan med unionsprogram för avvecklingsverksamhet i Litauen eftersom sådana åtgärder medför det största mervärdet för EU och bidrar till arbetstagarnas och allmänhetens säkerhet samt skydd av miljön. Samarbetsförfarandet och samarbetets omfattning och ekonomiska aspekter bör anges i det fleråriga arbetsprogrammet och kan också vara föremål för avtal mellan medlemsstaterna och/eller med kommissionen.

(16)

JRC bör på ett samordnat sätt underlätta spridningen av kunskap bland olika berörda parter i unionen, till exempel genom att genomföra marknadsanalyser, granskningar och bedömningar av kunskapsbehoven i unionen, identifiera möjliga riktlinjer för samarbete, berörda parter och områden där den kunskap som byggts upp under programmets genomförande skulle ge störst mervärde samt utveckla format för kunskapsutbyte. Spridningen av den kunskap som byggts upp bör finansieras av JRC. Varje medlemsstat bör ha möjlighet att börja utveckla relationer och utbyten för spridning av kunskap.

(17)

Avvecklingen av kärntekniska anläggningar och hanteringen av radioaktivt avfall som omfattas av denna förordning bör utföras med hjälp av bästa tillgängliga tekniska expertis, och med vederbörlig hänsyn till arten av och de tekniska specifikationerna för de anläggningar som ska avvecklas, för att säkerställa säkerhet och högsta möjliga effektivitet, så internationell bästa praxis beaktas.

(18)

En effektiv övervakning och kontroll av utvecklingen av avvecklingsprocessen bör säkerställas av Bulgarien, Slovakien och kommissionen för att säkerställa högsta möjliga mervärde för EU vad beträffar de medel som anslås enligt denna förordning, även om det yttersta ansvaret för avvecklingen ligger hos de två berörda medlemsstaterna. Detta inbegriper effektiv mätning av framsteg och prestation och korrigerande åtgärder vid behov. För detta ändamål bör en kommitté som svarar för övervakning och information inrättas och ledas gemensamt av en företrädare för kommissionen och en företrädare för den berörda medlemsstaten. På samma sätt bistår en grupp oberoende experter från medlemsstaterna, som utses av kommissionen, JRC-programmet för avveckling och avfallshantering.

(19)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (14) bör programmet utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som kan användas som utgångspunkt för utvärdering av programmets faktiska konsekvenser.

(20)

Verksamheterna inom Kozlodujprogrammet och Bohuniceprogrammet bör bestämmas inom de parametrar som fastställs i de avvecklingsplaner som lämnats in av Bulgarien och Slovakien i enlighet med rådets förordning (Euratom) nr 1368/2013 (15). I dessa planer anges räckvidden för dessa program, samt avvecklingarnas sluttillstånd, måldatum och slutdatum. De omfattar även avvecklingsverksamheterna samt därtill hörande tidsplaner, kostnader och personalbehov.

(21)

Verksamheterna inom Kozlodujprogrammet och Bohuniceprogrammet bör genomföras med en gemensam finansieringsinsats med deltagande av unionen samt Bulgarien respektive Slovakien i linje med den medfinansieringspraxis som fastställdes inom ramen för de föregående programmen.

(22)

Förordning (Euratom) nr 1368/2013 bör upphöra att gälla.

(23)

Vederbörlig hänsyn har tagits till revisionsrättens särskilda rapport nr 22/2016 med titeln EU:s stödprogram för kärnkraftsavveckling i Litauen, Bulgarien och Slovakien: vissa framsteg har gjorts sedan 2011 men stora utmaningar väntar.

(24)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (16).

(25)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avser även den generella villkorlighetsordningen för skyddet av unionens budget.

(26)

Genomförandemetoder och former för unionsfinansiering som fastställs i denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå verksamheternas specifika mål och ge resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande regelefterlevnad. Detta bör omfatta överväganden om användningen av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader samt finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 a i budgetförordningen.