KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 524/2014 av den 12 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn i vilka den information som hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter ska förse varandra med specificeras (Text av betydelse för EES)

(1)

För att trygga ett effektivt samarbete mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter bör information förmedlas i båda riktningarna mellan dessa myndigheter, inom ramen för deras respektive tillsynsbefogenheter. Det bör specificeras vilka uppgifter hemmedlemsstaters behöriga myndigheter ska tillhandahålla värdmedlemsstaters behöriga myndigheter om institut och, där så är relevant, om filialer till dessa och vilka uppgifter värdmedlemsstaters behöriga myndigheter ska tillhandahålla hemmedlemsstaters behöriga myndigheter om filialer.

(2)

Utbyte av information mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter bör ses i det vidare sammanhanget tillsyn över företagsgrupper med gränsöverskridande bankverksamhet och information bör där så är relevant kunna tillhandahållas på gruppnivå. I synnerhet bör det ifall det sista moderföretaget för ett institut är etablerat i samma medlemsstat som den där institutet har sitt huvudkontor och den behöriga myndigheten i institutets hemmedlemsstat också är den samordnande tillsynsmyndigheten ges möjlighet för denna behöriga myndighet att tillhandahålla information på gruppnivå i stället för på nivån institut som bedriver verksamhet genom en filial. I så fall bör den behöriga myndigheten emellertid underrätta värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter om att informationen tillhandahålls på gruppnivå.

(3)

Utbytet av information mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter är inte begränsat till de typer av uppgifter som specificeras i artikel 50 i direktiv 2013/36/EU och följaktligen inte begränsat till de typer av uppgifter som specificeras i den här förordningen. I artiklarna 35, 36, 39, 43 och 52 i direktiv 2013/36/EU finns särskilda bestämmelser om utbytet av information om anmälningar som rör utövandet av etableringsrätten eller av friheten att tillhandahålla tjänster, om åtgärder – inbegripet säkerhetsåtgärder – som behöriga myndigheter vidtar med avseende på filialer eller deras moderföretag och om kontroller på plats av filialer. Den här förordningen bör därför inte omfatta krav som rör utbytet av information på de områdena.

(4)

I syfte att harmonisera reglerings- och tillsynsförfarandena i unionen är det nödvändigt att fastlägga krav rörande den information som ska utbytas mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter på de områden som tas upp i artikel 50 i direktiv 2013/36/EU, dvs. ledning och ägandeförhållanden (inbegripet affärsområden såsom de som tas upp i artikel 317 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2)), likviditet och resultat av likviditetstillsyn, solvens, insättningsgaranti, stora exponeringar, systemrisk, administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden och mekanismer för intern kontroll. I syfte att underlätta övervakningen av institut bör hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter hålla varandra underrättade om situationer där institut har underlåtit att uppfylla krav i unionslagstiftningen och den nationella lagstiftningen och om sanktioner och andra tillsynsåtgärder som tillämpas på institut. Informationsutbytet mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter bör även omfatta information om bruttosoliditet och om förberedelser inför krissituationer, så att värdmedlemsstaters behöriga myndigheter kan övervaka institut på ett effektivt sätt.

(5)

Om ett institut berörs eller kan förväntas beröras av likviditetsstress, måste värdmedlemsstaters behöriga myndigheter ha en klar bild av läget för att kunna vidta säkerhetsåtgärder på de villkor som anges i artikel 43 i direktiv 2013/36/EU. Det bör därför fastläggas tydliga regler i den här förordningen om vilken information som ska utbytas myndigheter emellan vid likviditetsstress. Denna information måste specificeras även för att myndigheter ska kunna förbereda sig i god tid i förväg för krissituationer såsom de som avses i artikel 114.1 i direktiv 2013/36/EU.

(6)

Med tanke på skillnaderna i storlek, komplexitet och betydelse hos filialerna i värdmedlemsstaterna är det väsentligt att proportionalitetsprincipen tillämpas på informationsutbytet. I enlighet med detta bör värdmedlemsstaters behöriga myndigheter tillhandahållas ett bredare spektrum av uppgifter ifall de har ansvar för filialer som på grundval av artikel 51 i direktiv 2013/36/EU betraktas som betydande.

(7)

För att säkerställa att utbytet av information håller sig inom rimliga gränser och undvika att en hemmedlemsstats behöriga myndigheter blir skyldiga att överlämna varje enskild uppgift om ett institut – oavsett vad den gäller och hur viktig den är – till de behöriga myndigheterna i alla värdmedlemsstater bör i vissa fall uppgifter som är relevanta endast för en viss filial bara lämnas till de behöriga myndigheter som har ansvaret för tillsynen över den filialen. Av likartade skäl bör på vissa områden enbart uppgifter som visar att ett institut inte har uppfyllt de gällande kraven på de områdena överlämnas till värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter, vilket innebär att inga uppgifter behöver lämnas om institutet har uppfyllt kraven i unionslagstiftningen och den nationella lagstiftningen.

(8)

Denna förordning bör även ta upp utbyte av information om institut som bedriver verksamhet i värdmedlemsstater genom tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster. Med tanke på gränsöverskridande tjänsters karaktär ställs värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter inför en brist på information om den verksamhet som bedrivs inom deras jurisdiktioner, och det är därför väsentligt att specificera vilka uppgifter som behöver tillhandahållas för att trygga finansiell stabilitet och övervaka att auktorisationsvillkor efterlevs och att institut tillhandahåller tjänster i enlighet med de anmälningar som gjorts. Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för tillsyn som den europeiska tillsynsmyndigheten Europeiska bankmyndigheten (EBA) lagt fram för kommissionen.

(9)

EBA har genomfört ett öppet offentligt samråd om de förslag till tekniska standarder för tillsyn som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3).