EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/712 av den 17 april 2019 om skydd av konkurrensen inom luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 868/2004

(1)

Luftfarten spelar en avgörande roll för unionens ekonomi och unionsmedborgarnas vardag och är en av de effektivaste och mest dynamiska sektorerna i unionens ekonomi. Den är en stark drivkraft för ekonomisk tillväxt, sysselsättning, handel och turism och för såväl företagens som medborgarnas konnektivitet och mobilitet, i synnerhet inom unionens inre marknad för luftfart. Under de senaste decennierna har tillväxten av lufttransporttjänster i hög grad bidragit till att förbättra förbindelserna inom unionen och med tredjeländer och har varit en betydande drivkraft för unionens ekonomi.

(2)

EU-lufttrafikföretag står i centrum för ett globalt nätverk som kopplar ihop länder i Europa och med resten av världen. De bör ges möjlighet att konkurrera med tredjeländers lufttrafikföretag i en miljö med öppen och rättvis konkurrens. Detta är nödvändigt för att ge konsumenterna fördelar, upprätthålla villkor som gynnar framväxten av ett stort antal flygförbindelser inom unionen och säkerställa insyn, lika villkor och fortsatt konkurrenskraft för EU-lufttrafikföretag samt en hög sysselsättningsnivå av god kvalitet i unionens luftfartsindustri.

(3)

I en tid då konkurrensen hårdnar mellan lufttrafikföretag på global nivå är rättvis konkurrens en oeftergivlig allmän princip vid bedrivandet av internationella lufttransporttjänster. Den principen erkänns framför allt i Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart av den 7 december 1944 (nedan kallad Chicagokonventionen) i vars ingress behovet av att internationella lufttransporttjänster fastställs på lika möjligheter erkänns. I artikel 44 i Chicagokonventionen fastställs också att Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) uppmuntrar till utvecklingen av internationell luftfart för att säkerställa att envar fördragsslutande stat har skälig möjlighet att genom lufttrafikföretag bedriva internationell lufttrafik och för att undvika diskriminering mellan fördragsslutande stater.

(4)

Principen om rättvis konkurrens är väl etablerad inom unionen där konkurrenssnedvridande metoder omfattas av unionsrätten, som garanterar lika möjligheter och rättvisa konkurrensvillkor för EU-lufttrafikföretag och lufttrafikföretag i tredjeländer i vilka bedriver verksamhet i unionen.

(5)

Trots fortsatta ansträngningar från unionen och vissa tredjeländer, har inte principer om rättvis konkurrens fastställts i några specifika multilaterala regler, i synnerhet inte inom ramen för Icaos eller Världshandelsorganisationens (WTO) avtal, t.ex. Allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats) och bilagan om lufttransport till det avtalet, från vars tillämpningsområde lufttransporttjänster i stor utsträckning har utelämnats.

(6)

Ansträngningarna bör därför ökas inom ramen för Icao och WTO för att aktivt stödja utvecklingen av internationella regler som garanterar rättvisa konkurrensvillkor mellan alla lufttrafikföretag.

(7)

Rättvis konkurrens mellan lufttrafikföretag bör helst behandlas i samband med lufttransport- eller luftfartsavtal med tredjeländer. De flesta lufttransport- eller luftfartsavtal som ingåtts mellan unionen eller dess medlemsstater eller båda dessa, å ena sidan, och tredjeländer, å andra sidan, har hittills dock inte innehållit fullgoda regler för rättvis konkurrens. Ansträngningarna bör därför ökas för att förhandla om införandet av klausuler om rättvis konkurrens i befintliga och framtida lufttransport- eller luftfartsavtal med tredjeländer.

(8)

Rättvis konkurrens mellan lufttrafikföretag kan också säkerställas genom lämplig unionslagstiftning som rådets förordning (EEG) nr 95/93 (3) och rådets direktiv 96/67/EG (4). I den utsträckning rättvis konkurrens innebär att EU-lufttrafikföretag skyddas från vissa metoder som tillämpas av tredjeländer eller av lufttrafikföretag i tredjeländer, behandlades frågan tidigare i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 868/2004 (5). Förordning (EG) nr 868/2004 har emellertid visat sig vara ineffektiv när det gäller dess underliggande allmänna syfte att uppnå rättvis konkurrens. Detta har särskilt gällt vissa av dess regler om definitionen av de berörda metoderna, andra än subventionering, och kraven när det gäller inledandet och genomförandet av undersökningar. I förordning (EG) nr 868/2004 föreskrevs dessutom ingen förenlighet med lufttransport- eller luftfartsavtal, som unionen är part i. Mot bakgrund av antalet och betydelsen av de ändringar som skulle krävas för att ta itu med dessa frågor, är det lämpligt att ersätta förordning (EG) nr 868/2004 med en ny rättsakt.

(9)

Konkurrenskraften inom unionens luftfartssektor bygger på konkurrenskraften i varje del av värdekedjan inom luftfarten och kan endast upprätthållas genom en kompletterande uppsättning åtgärder. Unionen bör föra en konstruktiv dialog med tredjeländer för att finna en grund för rättvis konkurrens. I detta hänseende är en effektiv, proportionell och avskräckande lagstiftning alltjämt nödvändig för att upprätthålla villkor som gynnar framväxten av ett stort antal förbindelser inom unionen och säkerställa rättvis konkurrens med lufttrafikföretag från tredjeländer. Kommissionen bör därför ges befogenhet att genomföra en undersökning och vidta åtgärder när så krävs. Sådana åtgärder bör vara tillgängliga om metoder som snedvrider konkurrensen orsakar skada för EU-lufttrafikföretag.

(10)

Diskriminering kan innefatta situationer då ett EU-lufttrafikföretag är föremål för en differentierad behandling utan objektiv motivering, i synnerhet differentierad behandling beträffande priser för och tillgång till marktjänster, flygplatsinfrastruktur, flygtrafiktjänster, fördelning av ankomst- och avgångstider, administrativa förfaranden såsom tilldelning av viseringar för utländska trafikföretags personal, de närmare bestämmelserna för försäljning och distribution av lufttransporttjänster eller andra affärsrelaterade frågor, t.ex. krångliga tullklareringsförfaranden eller andra illojala metoder av finansiell eller operativ karaktär.

(11)

Förfarandena bör slutföras utan gottgörande åtgärder enligt denna förordning om antagandet av sådana åtgärder skulle strida mot unionens intresse, med särskild hänsyn tagen till deras inverkan på andra personer, särskilt konsumenter eller företag i unionen, samt på upprätthållandet av ett stort antal förbindelser inom unionen. Vid bedömningen av unionens intresse bör särskild uppmärksamhet ägnas åt situationen i de medlemsstater som uteslutande eller i hög grad är beroende av lufttransport för sina förbindelser med resten av världen och samstämmighet med unionens politik inom andra områden bör säkerställas. Förfarandena bör också avslutas utan åtgärder om kraven för sådana åtgärder inte, eller inte längre, uppfylls.

(12)

När kommissionen fastställer huruvida antagandet av gottgörande åtgärder skulle strida mot unionens intresse bör kommissionen ta hänsyn till synpunkter från alla berörda parter. För att anordna samråd med alla berörda parter och ge dem möjlighet att höras, bör tidsfrister för att tillhandahålla information eller begära samråd specificeras i meddelandet om att en undersökning inleds. Berörda parter bör känna till villkoren för offentliggörande av den information de tillhandahåller och bör ha rätt att besvara andra parters kommentarer.

(13)

För att kommissionen ska få tillräcklig information om eventuella omständigheter som motiverar att en undersökning inleds, bör alla medlemsstater, EU-lufttrafikföretag eller sammanslutningar av EU-lufttrafikföretag ha rätt att lämna in ett klagomål, som bör handläggas inom en rimlig tidsfrist.

(14)

För att säkerställa att denna förordning är effektiv är det av avgörande betydelse att kommissionen kan inleda ett förfarande på grundval av ett klagomål där det finns prima facie-bevis för risk för skada.

(15)

Kommissionen bör i denna undersökning beakta metoder som snedvrider konkurrensen i sitt sammanhang. Med tanke på den variation av metoder som kan förekomma skulle metoden och dess följder i vissa fall kunna vara begränsade till lufttransport på en rutt mellan två städer, medan det i andra fall skulle kunna vara relevant att beakta metoden och dess följder med avseende på det större lufttransportnätet.

(16)

Det är viktigt att säkerställa att undersökningen kan omfatta så många relevanta delar som möjligt. Därför bör kommissionen få möjlighet att utföra undersökningar i tredjeländer, efter samtycke från berörda enheter i tredjeländer och om dessa tredjeländer inte har några invändningar. Av samma skäl och i samma syfte bör medlemsstaterna vara skyldiga att efter bästa förmåga stödja kommissionen. Kommissionen bör genomföra undersökningen på grundval av bästa tillgängliga fakta.

(17)

Vid undersökningen kan kommissionen ta under övervägande om metoden som snedvrider konkurrensen även utgör en överträdelse av ett internationellt lufttransport- eller luftfartsavtal eller något annat avtal som innehåller bestämmelser om lufttransporttjänster som unionen är part i. Om detta är fallet kan kommissionen överväga om det vore lämpligare att hantera den metod som snedvrider konkurrensen och som även utgör en överträdelse av ett internationellt lufttransport- eller luftfartsavtal eller något annat avtal som innehåller bestämmelser om lufttransporttjänster som unionen är part i, genom tillämpning av de tvistlösningsförfaranden som fastställs i det avtalet. I sådana fall bör kommissionen ha rätt att tillfälligt avbryta den undersökning som inletts enligt denna förordning. Om tillämpningen av de tvistlösningsförfaranden som fastställs i det internationella lufttransport- eller luftfartsavtal eller något annat avtal som innehåller bestämmelser om lufttransporttjänster som unionen är part i inte i tillräcklig utsträckning avhjälper situationen, bör det vara möjligt för kommissionen att återuppta undersökningen.

(18)

Luftfartsavtal och denna förordning bör underlätta dialogen med de berörda tredjeländerna i syfte att effektivt lösa tvister och återupprätta rättvis konkurrens. Om den undersökning som har utförts av kommissionens avser verksamhet som omfattas av ett lufttransport- eller luftfartsavtal eller något annat avtal som innehåller bestämmelser om lufttransporttjänster som slutits med ett tredjeland, och unionen inte är part i detta avtal, bör det säkerställas att kommissionen agerar med full kännedom om alla förfaranden som den berörda medlemsstaten avser att genomföra eller genomför enligt avtalet och som avser den situation som är föremål för kommissionens undersökning. Medlemsstaterna bör därför vara skyldiga att hålla kommissionen underrättad om detta. Samtliga berörda medlemsstater bör i sådana fall ha rätt att underrätta kommissionen om sin avsikt att hantera metoden som snedvrider konkurrensen enbart inom ramen för de tvistlösningsförfaranden som ingår i deras respektive lufttransport- eller luftfartsavtal eller något annat avtal som innehåller bestämmelser om lufttransporttjänster som slutits med tredjeländer som unionen inte är part i. Om de berörda medlemsstaterna underrättar kommissionen och om inga invändningar har gjorts bör kommissionen tillfälligt avbryta sin undersökning.

(19)

Om de berörda medlemsstaterna har för avsikt att hantera metoden som snedvrider konkurrensen enbart inom ramen för de tvistlösningsförfaranden som är tillämpliga enligt de lufttransport- eller luftfartsavtal eller andra avtal som innehåller bestämmelser om lufttransportjänster som de har ingått med det berörda tredjelandet, i syfte att uppfylla sina skyldigheter enligt dessa avtal, bör medlemsstaterna sträva efter att skyndsamt inleda bilaterala tvistlösningsförfaranden och de bör hålla kommissionen fullt ut underrättad om detta. Om den metod som snedvrider konkurrensen kvarstår och kommissionen återupptar undersökningen bör de resultat som erhållits vid tillämpningen av ett sådant lufttransport- eller luftfartsavtal eller något annat avtal som innehåller bestämmelser om lufttransporttjänster beaktas för att säkerställa att rättvis konkurrens återställs så snart som möjligt.

(20)

De resultat som erhållits vid tillämpningen av de tvistlösningsförfaranden som fastställs i ett internationellt lufttransport- eller luftfartsavtal eller något annat avtal som innehåller bestämmelser om lufttransporttjänster som unionen eller en medlemsstat är part i bör beaktas.

(21)

Av administrativa skäl och med tanke på ett eventuellt avslutande utan åtgärder, bör det vara möjligt att tillfälligt avbryta förfarandena om det berörda tredjelandet eller den berörda enheten i tredjeland har vidtagit kraftfulla åtgärder för att undanröja den metod som snedvrider konkurrensen eller den därav följande skadan eller risken för skada.

(22)

Undersökningsresultat avseende skada eller risk för skada för de berörda EU-lufttrafikföretagen bör återspegla en realistisk bedömning av situationen och bör därför baseras på alla relevanta faktorer, särskilt med avseende på situationen för dessa lufttrafikföretag och på den allmänna situationen på den berörda lufttransportmarknaden.

(23)

Det är nödvändigt att fastställa på vilka villkor förfarandena bör avslutas, med eller utan införande av gottgörande åtgärder.

(24)

Gottgörande åtgärder i fråga om metoder som snedvrider konkurrensen syftar till att kompensera den skada som uppkommit på grund av dessa metoder. Åtgärderna bör därför ha formen av finansiella avgifter eller andra åtgärder som utgör ett mätbart ekonomiskt värde och som kan få samma effekt. För att följa proportionalitetsprincipen, bör åtgärder oavsett slag begränsas till vad som är nödvändigt för att motverka den skada som identifierats. Den gottgörande åtgärden bör beakta en välfungerande lufttransportmarknad i unionen och bör inte leda till att lufttrafikföretag eller en grupp av lufttrafikföretag ges otillbörliga fördelar.

(25)

Denna förordning syftar inte till att införa krav på lufttrafikföretag från tredjeländer, till exempel när det gäller subventioner, genom att införa mer restriktiva krav än vad som gäller för EU-lufttrafikföretag.

(26)

Situationer som undersöks inom ramen för denna förordning och deras potentiella inverkan på medlemsstaterna kan variera beroende på omständigheterna. Det bör därför vara möjligt att tillämpa gottgörande åtgärder, beroende på omständigheterna, för ett eller flera lufttrafikföretag från tredjeländer, för ett specifikt geografiskt område eller för en viss tidsperiod, eller att fastställa en tidpunkt i framtiden från och med vilken de ska tillämpas.

(27)

De gottgörande åtgärderna bör inte utgöras av upphävande eller begränsning av trafikrättigheter som har beviljats av en medlemsstat till ett tredjeland.

(28)

I enlighet med samma proportionalitetsprincip bör gottgörande åtgärder i fråga om metoder som snedvrider konkurrensen vara i kraft endast så länge, och i den utsträckning, som det är nödvändigt mot bakgrund av metoden och den därav följande skadan. En översyn bör följaktligen göras när omständigheterna motiverar det.

(29)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6).

(30)

Kommissionen bör regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning. Den rapporten bör även innehålla information om tillämpningen av gottgörande åtgärder, om slutförandet av undersökningar utan gottgörande åtgärder samt om översyner av gottgörande åtgärder och samarbete med medlemsstaterna, berörda parter och tredjeländer. Den rapporten bör utarbetas och behandlas med lämplig grad av konfidentialitet.

(31)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen ett effektivt skydd som är lika för alla EU-lufttrafikföretag och som bygger på enhetliga kriterier och förfaranden, mot skada eller risk för skada för ett eller flera av unionens lufttrafikföretag på grund av metoder som snedvrider konkurrensen som använts av tredjeländer eller enheter i tredjeländer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel, går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(32)

Eftersom den här förordningen ersätter förordning (EG) nr 868/2004 bör den förordningen upphävas.