Artikel 107 Kreditriskmetoder

Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med artikel 92.4 a och g ska instituten antingen använda den schablonmetod som föreskrivs i kapitel 2 eller, om de behöriga myndigheterna beviljar ett tillstånd i enlighet med artikel 143, den metod som bygger på intern riskklassificering (internmetoden) och som föreskrivs i kapitel 3.

För handelsexponeringar och för bidrag till en central motparts obeståndsfond ska instituten tillämpa den behandling som anges i kapitel 6 avsnitt 9 vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.4 a och g. Alla andra typer av exponeringar mot en central motpart ska av instituten behandlas på följande sätt:

Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar mot värdepappersföretag i tredjeland, kreditinstitut i tredjeland och börser i tredjeland, samt exponeringar mot finansiella institut i tredjeland som auktoriserats och övervakas av myndigheter i tredjeland och som omfattas av tillsynskrav som är jämförbara med dem som tillämpas på institut i fråga om soliditet, behandlas som exponeringar mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och regleringskrav på den enheten som är minst likvärdiga med de krav som tillämpas i unionen.

Vid tillämpning av punkt 3 får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. ►C2  Utan ett sådant beslut får instituten till den 1 januari 2015 fortsätta att behandla exponeringar mot de enheter som avses i punkt 3 som exponeringar mot institut, under förutsättning de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att det berörda tredjelandet är lämpligt för denna metod. ◄