|
+BILAGA III |
BILAGA III
BILAGA III INNEHÅLL I NATIONELLA LUFTVÅRDSPROGRAM SOM AVSES I ARTIKLARNA 6 OCH 10 DEL 1 Minimiinnehåll i nationella luftvårdsprogram 1. Det första nationella luftvårdsprogram som avses i artiklarna 6 och 10 ska minst omfatta följande:
a)
Den nationella politiska ram för luftkvalitet och luftföroreningar inom vilken programmet har utarbetats, inklusive
i)
politiska prioriteringar och deras koppling till prioriteringar inom andra relevanta politikområden, även klimatpolitik och, vid behov, jordbrukspolitik, industripolitik och transportpolitik,
ii)
de ansvarsområden som tilldelats nationella, regionala och lokala myndigheter,
iii)
de framsteg som gjorts med nuvarande strategier och åtgärder för minskade utsläpp och förbättrad luftkvalitet samt i vilken grad krav på nationell nivå och unionsnivå uppfylls,
iv)
den beräknade fortsatta utvecklingen om ingen ändring görs av redan antagna strategier och åtgärder.
b)
De politiska alternativ som övervägts för att uppfylla åtagandena om utsläppsminskning för perioden mellan 2020 och 2029 och från 2030 och framåt och de intermediära utsläppsnivåer som fastställts för 2025 och för att ytterligare förbättra luftkvaliteten, samt en analys, inbegripet analysmetod; de enskilda eller sammanlagda effekterna av policyer och åtgärder för utsläppsminskningar, luftkvalitet och miljön samt osäkerheter i samband med detta, om uppgifter finns.
c)
De åtgärder och strategier som valts ut för antagande, inklusive en tidtabell för deras antagande, genomförande och översyn samt ansvariga behöriga myndigheter.
d)
I förekommande fall, en redogörelse för skälen till att de vägledande utsläppsnivåerna för 2025 inte kan uppnås utan åtgärder som medför oproportionella kostnader.
e)
I förekommande fall, en redogörelse för tillämpningen av de flexibilitetsbestämmelser som anges i artikel 5 och eventuella miljökonsekvenser av en sådan tillämpning.
f)
En bedömning av hur valda strategier och åtgärder säkerställer samstämmighet med planer och program som upprättats inom andra relevanta politikområden. 2. De uppdateringar av det nationella luftvårdsprogrammet som avses i artiklarna 6 och 10 ska minst omfatta följande:
a)
En lägesbedömning av framstegen med programmets genomförande, minskning av utsläpp och minskning av halter.
b)
Alla betydande ändringar av det politiska sammanhanget, bedömningar, program eller tidtabellen för genomförandet. DEL 2 Utsläppsminskande åtgärder enligt artikel 6.2 andra stycket Medlemsstaterna ska ta hänsyn till det relevanta riktlinjedokumentet för ammoniak, och använda bästa tillgängliga teknik i enlighet med direktiv 2010/75/EU. A. Åtgärder för att begränsa ammoniakutsläpp 1. Medlemsstaterna ska fastställa nationella riktlinjer för god lantbrukspraxis för att begränsa ammoniakutsläpp, med beaktande av Uneces kodex för god jordbrukspraxis för att minska ammoniakutsläppen (Framework Code for Good Agricultural Practice for Reducing Ammonia Emissions) från 2014, omfattande minst följande faktorer:
a)
Kvävehushållning, med beaktande av kvävets hela kretslopp.
b)
Utfodringsstrategier vid animalieproduktion.
c)
Teknik för gödselspridning som ger låga utsläpp.
d)
System för gödsellagring som ger låga utsläpp.
e)
Stallbyggnadssystem som ger låga utsläpp.
f)
Möjligheter till begränsning av ammoniakutsläpp från användningen av mineralgödsel. 2. Medlemsstaterna får fastställa en nationell kvävebudget för att övervaka förändringar av totala förluster av reaktivt kväve från jordbruket, inklusive ammoniak, dikväveoxid, ammonium, nitrater och nitriter, på grundval av de principer som anges i Uneces riktlinjedokument för kvävebudgetar ( 9 ). 3. Medlemsstaterna ska förbjuda användning av gödselmedel innehållande ammoniumkarbonat och får minska ammoniakutsläppen från oorganiska gödselmedel med hjälp av följande metoder:
a)
Ersättande av ureabaserade gödselmedel med ammoniumnitratbaserade gödselmedel.
b)
Om spridning av ureabaserade gödselmedel fortsätter, användning av metoder som har visat sig minska ammoniakutsläppen med minst 30 % jämfört med den referensmetod som beskrivs i riktlinjedokumentet för ammoniak.
c)
Främjande av ersättning av oorganiska gödselmedel med organiska gödselmedel och, om användningen av oorganiska gödselmedel fortsätter, spridning av dessa i enlighet med den mottagande grödans eller vallens förutsebara behov av kväve och fosfor, och med beaktande av markens befintliga näringsinnehåll och näringsämnen från andra gödselmedel. 4. Medlemsstaterna får minska ammoniakutsläppen från stallgödsel med hjälp av följande metoder:
a)
Minskning av utsläppen från spridning av flytgödsel och fastgödsel på åkermark och vall, med hjälp av metoder som minskar utsläppen med minst 30 % jämfört med den referensmetod som beskrivs i riktlinjedokumentet för ammoniak, varvid följande villkor ska gälla:
i)
Gödsel och flytgödsel ska endast spridas i enlighet med den mottagande grödans eller vallens förutsebara behov av kväve och fosfor, och med beaktande av markens befintliga näringsinnehåll och näringsämnen från andra gödselmedel.
ii)
Gödsel och flytgödsel får inte spridas när den mottagande marken är vattenmättad, översvämmad, frusen eller snötäckt.
iii)
Flytgödsel som sprids på vall ska anbringas med hjälp av en släpslang, släpfot eller genom yt- eller djupmyllning.
iv)
Gödsel och flytgödsel som sprids på åkermark ska nedbrukas i marken inom fyra timmar efter spridningen.
b)
Minskning av utsläppen från gödsellagring utanför djurstallar genom att
i)
för flytgödsellager anlagda efter den 1 januari 2022, använda lagringssystem eller lagringsmetoder som ger låga utsläpp och som har visat sig minska ammoniakutsläppen med minst 60 % jämfört med den referensmetod som beskrivs i riktlinjedokumentet för ammoniak, och för befintliga flytgödsellager med minst 40 %,
ii)
täcka fastgödsellager,
iii)
säkerställa att gårdarna har tillräcklig lagringskapacitet för gödsel för att kunna sprida gödsel endast under perioder som är lämpliga för grödornas tillväxt,
c)
minska utsläpp från stallbyggnader genom att använda system som har visat sig minska ammoniakutsläppen med minst 20 % jämfört med den referensmetod som beskrivs i riktlinjedokumentet för ammoniak,
d)
minska utsläpp från gödsel genom att använda utfodringsstrategier med lågproteinfoder som har visat sig minska ammoniakutsläppen med minst 10 % jämfört med den referensmetod som beskrivs i riktlinjedokumentet för ammoniak. B. Utsläppsminskande åtgärder för att begränsa utsläpp av partiklar och sot 1. Utan att det påverkar tillämpningen av bilaga II om tvärvillkor i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 ( 10 ) får medlemsstaterna förbjuda förbränning av skörderester, skördeavfall och skogsavfall på öppen mark. Medlemsstaterna ska övervaka genomförandet av eventuella förbud i enlighet med första stycket och se till att de efterlevs. Eventuella undantag från förbudet ska begränsas till förebyggande program för att undvika okontrollerade terrängbränder, bekämpa skadegörare eller skydda biologisk mångfald. 2. Medlemsstaterna får fastställa nationella riktlinjer för god lantbrukspraxis för en lämplig hantering av skörderester, på grundval av följande metoder:
a)
Förbättring av markstrukturen genom nedbrukning av skörderester.
b)
Förbättrade metoder för nedbrukning av skörderester.
c)
Alternativ användning av skörderester.
d)
Förbättring av näringsstatus och markstruktur genom nedbrukning av gödsel som krävs för optimal tillväxt och därigenom undvika förbränning av gödsel (stallgödsel, djupströbädd). C. Förhindra påverkan på små jordbruksföretag I samband med de åtgärder som beskrivs i avsnitten A och B ska medlemsstaterna säkerställa att påverkan på små- och mikrojordbruk beaktas till fullo. Medlemsstaterna får exempelvis undanta små- och mikrojordbruk från dessa åtgärder när det är möjligt och lämpligt mot bakgrund av tillämpliga minskningsåtaganden. 1. Översikt
1.1 Referenser1.2 Identifierade krav1.3 Relaterade standarder2. Identifierade krav
3. Relaterade standarder
|