6.2 Model development in LGD estimation

Instituten bör identifiera och analysera potentiella riskfaktorer som är relevanta för deras specifika förhållanden och de specifika egenskaperna för den typ av exponeringar som omfattas av riskklassificeringssystemet. De möjliga riskfaktorer som instituten analyserar bör i synnerhet inbegripa följande:

• (a) Transaktionsrelaterade riskegenskaper, inbegripet typ av produkt, typ av säkerhet, säkerhetens geografiska belägenhet, obetalt kreditriskskydd, senioritet, belåningsgrad, exponeringens storlek, säsongseffekter och återvinningsförfaranden.
• (b) Gäldenärrelaterade riskegenskaper, inbegripet, i tillämpliga fall, storlek, kapitalstruktur, geografisk region, industrisektor och affärslinje.
• (c) Institutrelaterade faktorer, inbegripet intern organisation och intern styrning, relevanta händelser såsom sammanslagningar och förekomst av specifika avdelningar för hantering av återvinningar.
• (d) Externa faktorer, inbegripet räntesatser, rättslig ram och andra faktorer som påverkar den förväntade längden av återvinningsprocessen.

Instituten bör analysera riskfaktorerna vid tidpunkten för fallissemang, samt åtminstone för det år som föregick fallissemanget. Instituten bör använda ett referensdatum för riskfaktorerna som är representativt för deras utfall inom ett år före fallissemanget. När instituten väljer ett lämpligt referensdatum för en riskfaktor bör de ta hänsyn till dess volatilitet över tid. Instituten bör tillämpa denna praxis också med avseende på referensdatumet för värderingen av säkerheten. Säkerhetens värde vid referensdatumet bör inte återspegla effekten av minskningen av exponeringens kreditkvalitet kort före fallissemanget.

Instituten bör specificera eller beräkna riskfaktorerna vid tillämpning av LGD-skattningar på samma sätt som de specificeras eller beräknas vid LGD-estimering. 6.2.2 Godtagbara säkerheter

I enlighet med artiklarna 170 och 181.1 f i förordning (EU) nr 575/2013 kan instituten ta med sådana typer av säkerheter i sina LGD-skattningar för vilka de har upprättat interna krav för hantering av säkerheter, rättslig säkerhet och riskhantering som är i allmän överensstämmelse med de som anges i avsnitt 3 i kapitel 4, avdelning II i del tre i förordningen. Om det rör sig om sådana typer av säkerheter som inte anges i kapitel 4 i avdelning II i del tre i förordningen kan instituten använda sig av sådana typer av säkerheter i sina LGD-skattningar om deras policyer och förfaranden med avseende på interna krav på värdering och rättslig säkerhet för dessa säkerheter lämpar sig för respektive typ av säkerhet.

I den utsträckning LGD-skattningarna tar hänsyn till befintligt obetalt kreditriskskydd bör instituten specificera kriterierna och metoden för att godkänna och ta med skyddet i form av garantier och kreditderivat som uppfyller kriterierna som anges i artikel 60 i den tekniska standarden för tillsyn för den interna bedömningsmetoden i sina LGD-skattningar.

Som riskfaktor eller segmenteringskriterium bör instituten ta hänsyn till information om alla huvudsakliga typer av säkerhet som används inom ramen för LGD-modellens tillämpning. Instituten bör i sina interna policyer tydligt definiera den huvudsakliga typen samt andra typer av säkerheter som används för det slags exponeringar som omfattas av riskklassificeringssystemet. De bör även säkerställa att policyerna för hantering av dessa typer av säkerhet stämmer överens med kravet i artikel 181.1 f i förordning (EU) nr 575/2013, i den mån hänsyn tas till säkerheter i LGD-skattningarna. Instituten bör specificera de viktigaste typerna av säkerhet på ett sådant sätt att kassaflödena från de återstående typerna av säkerhet inte väsentligt snedvrider estimeringen av återvinningar som realiseras utan säkerheter.

Säkerheter som inte uppfyller kravet i artikel 181.1 f i förordning (EU) nr 575/2013 kan inte inkluderas som en riskfaktor i LGD-skattningen och kassaflöden från sådana säkerheter bör hanteras som om de erhållits utan säkerheter. Oavsett denna hantering i samband med LGD-skattning bör instituten samla in information om källan till kassaflödena med avseende på säkerheterna och fördela dem i enlighet med dessa säkerheter. Instituten bör regelbundet övervaka nivåerna för sådana kassaflöden liksom den utsträckning i vilken de relevanta typerna av säkerhet används. Om så är nödvändigt bör instituten göra lämpliga justeringar för att undvika snedvridningar i LGD-skattningarna.

6.2.3 Inkludering av säkerheter i LGD-skattningen

När det gäller LGD-skattning kan instituten sammanställa de typer av säkerheter som är homogena med avseende på återvinningsmönster med beaktande av både genomsnittstiden för indrivningsprocessen och återvinningsgraderna för dessa typer av säkerheter.

Den metod som instituten har utvecklat för att inkludera säkerheternas effekter på LGD-skattningen bör uppfylla följande villkor:

• (a) Instituten bör undvika snedvridning genom inkludering av kassaflöden i samband med realisering av säkerhet i estimeringen av återvinningar som realiseras utan säkerheter och vice versa.
• (b) Om instituten estimerar separata återvinningsgrader för specifika typer av säkerheter bör de undvika snedvridning på grund av inkludering av observationer där exponeringen säkrades genom endast en del av säkerhetens värde i estimeringsurvalet. Instituten bör därför vidta rimliga åtgärder för att erhålla data om säkerhetens totala värde och dess totala försäljningspris, samt inkludera denna information i estimeringen när denna finns tillgänglig.
• (c) Om instituten estimerar separata återvinningsgrader för specifika typer av säkerheter bör de dessutom beakta och inkludera direkta kostnader i samband med indrivningen av var och en av dessa typer av säkerheter separat i estimeringen.
• (d) Om instituten estimerar separata återvinningsgrader för specifika typer av säkerheter bör de inkludera alla återvinningar som realiserats genom en specifik typ av säkerhet, inbegripet sådana som realiserats inom ramen för exponeringar där realiseringen av säkerheten har slutförts men där den övergripande återvinningsprocessen ännu inte avslutats.
• (e) Om samma säkerhet täcker flera exponeringar bör instituten specificera en lämplig fördelningsmetod för att undvika att säkerheterna räknas dubbelt. Fördelningsmetoden bör överensstämma med LGD-skattningen och tillämpningen av LGD-estimat, och med den metod som används i redovisningssyfte.
• (f) Estimaten bör inte uteslutande grundas på säkerhetens skattade marknadsvärde utan även ta hänsyn till de faktiska återvinningarna från tidigare likvidationer och att det kan vara omöjligt för institutet att ta kontroll över och likvidera säkerheten. Därför bör instituten beakta de historiska observationer där säkerheten inte kunde realiseras eller där återvinningsprocessen var längre än väntat, på grund av att det var svårt eller omöjligt att ta kontroll över eller likvidera säkerheten, i skattningen. När instituten estimerar återvinningsgraderna för specifika typer av säkerheter bör de ta hänsyn till tiden mellan fallissemanget och den tidpunkt när kassaflödena i samband med indrivningen av dessa säkerheter erhölls. De bör även inkludera observationer där säkerheter inte har realiserats som en följd av oförmåga att ta kontroll.
• (g) Estimaten bör ta hänsyn till den potentiella minskningen av säkerhetens värde från LGD-skattningen till återvinningen, i synnerhet om denna beror på förändringar i marknadsförhållanden, säkerhetens ålder och tillstånd samt, om relevant, valutafluktuationer. Om instituten har upplevt minskningar av säkerheternas värde och dessa redan återspeglas i de observerade återvinningarna bör inga ytterligare justeringar av LGD-skattningarna göras på grundval av dessa observationer. Om potentiella minskningar av säkerheternas värde inte återspeglas i de historiska observationerna, eller om instituten förväntar sig ytterligare, potentiellt allvarligare minskningar i framtiden, bör dessa tas med i kvantifieringen av LGD-estimaten med hjälp av en lämplig justering baserad på förväntningar om framtida utfall. LGD-skattningarna bör dock inte justeras för att ta hänsyn till potentiella ökningar av säkerhetens värde.
• (h) Estimaten bör på ett konservativt sätt beakta graden av samband mellan gäldenärens risk och risken för att säkerheten minskar i värde, samt kostnaden för att likvidera säkerheten.

6.2.4 Homogenitet hos riskklasser för exponeringar

För att uppfylla kravet i artikel 38 i den tekniska standarden för tillsyn av den interna bedömningsmetoden bör instituten bedöma homogeniteten för exponeringar som hänförts till samma riskklasser på grundval av de referensdata som använts. Instituten bör särskilt se till att riskklasserna definieras på ett sådant sätt att enskilda klasser är tillräckligt homogena med avseende på förlustegenskaper.