Artikel 2 Väsentlighetströskel för andra exponeringar än hushållsexponeringar

1.   För samtliga institut inom dess jurisdiktion ska en behörig myndighet fastställa en gemensam väsentlighetströskel för andra exponeringar än hushållsexponeringar.

2.   Den väsentlighetströskel som avses i punkt 1 ska fastställas i enlighet med villkoren i artikel 1.2, med den enda skillnaden att tröskelns absoluta komponent inte får överstiga 500 euro eller motsvarande belopp i berörd nationell valuta.

3.   Vid fastställandet av väsentlighetströskeln i enlighet med denna artikel ska den behöriga myndigheten beakta riskkännetecknen för andra exponeringar än hushållsexponeringar.

4.   Vid fastställandet av väsentlighetströskeln i enlighet med denna artikel ska den behöriga myndigheten anta att gäldenären har fallerat när både den gräns som uttrycks genom tröskelns absoluta komponent och den gräns som uttrycks genom tröskelns relativa komponent överskrids under antingen 90 på varandra följande dagar eller 180 på varandra följande dagar, i de fall de exponeringar som tas med i beräkningen av den förfallna kreditförpliktelsen är exponeringar mot ett offentligt organ och de 90 dagarna i enlighet med artikel 178.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 har ersatts med 180 dagar i fråga om sådana exponeringar.