Preamble: 1

(1)

Kreditinstitut och finansiella institut ska identifiera, bedöma och hantera de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som de är exponerade för, särskilt när de har upprättat filialer eller majoritetsägda dotterföretag i tredjeländer eller överväger att etablera filialer eller majoritetsägda dotterföretag i tredjeländer. I direktiv (EU) 2015/849 fastställs därför normer för effektiv bedömning och hantering av risken för penningtvätt och finansiering av terrorism på gruppnivå (koncernnivå).

(2)

För att en koncern kraftfullt och effektivt ska kunna hantera riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism behöver den utforma koncerngemensamma riktlinjer och rutiner för att bekämpa dessa problem.

(3)

Det kan dock förekomma att en koncern har filialer eller majoritetsägda dotterföretag i ett tredjeland där lagstiftningen hindrar genomförandet av de koncerngemensamma riktlinjerna och rutiner för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta kan till exempel vara fallet om tredjelandets lagstiftning om uppgiftsskydd eller banksekretess begränsar koncernens möjlighet att ta del av, behandla eller utbyta uppgifter som rör kunder till dess filialer eller majoritetsägda dotterföretag i tredjelandet i fråga.

(4)

Under sådana omständigheter, och i situationer där de behöriga myndigheternas möjlighet att övervaka koncernens efterlevnad av kraven i direktiv (EU) 2015/849 begränsas genom att de inte kan få tillgång till relevant information som filialer eller majoritetsägda dotterföretag i tredjeländer förfogar över, bör det krävas ytterligare riktlinjer och rutiner för att effektivt hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism. Till sådana ytterligare riktlinjer och rutiner kan höra att begära samtycke från kunder och därigenom övervinna vissa rättsliga hinder för genomförande av koncerngemensamma riktlinjer och rutiner för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i tredjeländer där andra alternativ är begränsade.

(5)

Eftersom rättsliga hinder som begränsar möjligheten att genomföra koncerngemensamma riktlinjer och rutiner bör hanteras på enhetligt sätt på unionsnivå bör det fastställas minimikrav för de särskilda åtgärder som kreditinstitut och finansiella institut bör vidta i dessa situationer. De ytterligare riktlinjerna och förfarandena bör dock vara riskbaserade.

(6)

Kreditinstitut och finansiella institut bör kunna visa sina respektive behöriga myndigheter att de ytterligare åtgärder de har vidtagit är lämpliga i förhållande till risken för penningtvätt och finansiering av terrorism. Om en behörig myndighet bedömer att de ytterligare åtgärder som ett kreditinstitut eller finansiellt institut har vidtagit inte är tillräckliga för att hantera denna risk bör den kunna ålägga kreditinstitutet eller det finansiella institutet att vidta särskilda åtgärder för att säkerställa att det uppfyller sina skyldigheter i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

(7)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (4) ges Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) respektive Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) befogenhet att utarbeta gemensamma riktlinjer för att säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten. För att rätta sig efter kraven i denna förordning bör kreditinstitut och finansiella institut beakta och göra sitt yttersta för att följa de gemensamma riktlinjer som utfärdas i enlighet med artiklarna 17 och 18.4 i direktiv (EU) 2015/849 avseende skärpta och förenklade åtgärder för kundkännedom samt faktorer som instituten bör ta hänsyn till när de bedömer de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som är kopplade till enskilda affärsförbindelser eller enstaka transaktioner.

(8)

Bestämmelserna i denna förordning bör inte påverka skyldigheten för hemmedlemsstatens behöriga myndigheter att vidta ytterligare tillsynsåtgärder enligt artikel 45.5 i direktiv (EU) 2015/849 i fall där tillämpningen av de ytterligare åtgärder som definieras i denna förordning inte visar sig vara tillräckliga.

(9)

Förordningens bestämmelser bör inte påverka de bestämmelser om skärpta åtgärder för kundkännedom som kreditinstitut och finansiella institut är skyldiga att vidta när de har att göra med fysiska personer eller juridiska enheter som är etablerade i länder som kommissionen har identifierat som högrisktredjeländer i enlighet med artikel 9 i direktiv (EU) 2015/849.

(10)

Kreditinstitut och finansiella institut bör ges tillräckligt med tid för att anpassa sina riktlinjer och rutiner till kraven i denna förordning. Därför bör förordningen börja tillämpas först efter tre månader räknat från den dag då den träder i kraft.

(11)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som de europeiska tillsynsmyndigheterna (Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) har utarbetat och överlämnat till kommissionen.

(12)

De europeiska tillsynsmyndigheterna har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de därmed sammanhängande potentiella kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1093/2010.