RÅDETS DIREKTIV 2006/117/EURATOM av den 20 november 2006 om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle

(1)

Förfaranden som behövs för transporter av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle omfattas av en rad krav i enlighet med gemenskapens och internationella rättsakter, i synnerhet avseende säker transport av radioaktiva ämnen och de villkor som gäller för deponering eller lagring av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle i bestämmelselandet.

(2)

Utöver dessa krav är det för arbetstagarnas och befolkningens hälsoskydd nödvändigt att transporter av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle mellan medlemsstater, samt till och från gemenskapen, omfattas av ett obligatoriskt och gemensamt system med förhandstillstånd.

(3)

Enligt rådets resolution av den 22 maj 2002 om införande av nationella system för övervakning och kontroll av förekomsten av radioaktiva ämnen under återvinningen av metallmaterial i medlemsstaterna (3) är det viktigt att den strålningsrisk som hänför sig till förekomsten av radioaktiva ämnen i metallmaterial avsedda för återvinning minimeras.

(4)

Genom direktiv 92/3/Euratom av den 3 februari 1992 om övervakning och kontroll av transport av radioaktivt avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen (4) inrättades ett gemenskapssystem med stränga kontroller och förhandstillstånd för transporter av radioaktivt avfall, och detta system har visat sig fungera tillfredsställande. Det behöver dock ändras mot bakgrund av gjorda erfarenheter i syfte att klargöra och lägga till begrepp och definitioner, beakta situationer som tidigare hade försummats, förenkla det existerande förfarandet för transporter av radioaktivt avfall mellan medlemsstater och garantera förenlighet med andra gemenskapsbestämmelser och internationella bestämmelser, i synnerhet med Konvention om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (nedan kallad ”konventionen”), till vilken gemenskapen anslöt sig den 2 januari 2006.

(5)

Inom ramen för den femte fasen i SLIM-initiativet (Simpler Legislation for the Internal Market) inrättades en arbetsgrupp med företrädare för medlemsstater och användare i syfte att ta itu med en rad problem som påpekats av dem som tillämpar direktiv 92/3/Euratom, samtidigt som det skulle bringas i överensstämmelse med existerande internationella regler och rättsakter.

(6)

Det förfarande som fastlagts i direktiv 92/3/Euratom har i praktiken tillämpats endast på transporter av använt kärnbränsle som inte är avsett att användas mer, och som därför betraktas som ”radioaktivt avfall” enligt det direktivet. Från radiologisk synpunkt är det inte motiverat att undanta använt kärnbränsle som är avsett för upparbetning från sådan övervakning och kontroll. Det är därför lämpligt att detta direktiv omfattar alla transporter av använt kärnbränsle, oberoende av om det är avsett för deponering eller för upparbetning.

(7)

Varje medlemsstat bör förbli fullt ansvarig för sin politik i fråga om hanteringen av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle inom respektive stats jurisdiktion, vissa väljer upparbetning av använt kärnbränsle, andra slutförvaring av använt kärnbränsle som inte skall återanvändas. Bestämmelserna i detta direktiv bör därför inte få påverka medlemsstaternas rätt att exportera sitt använda kärnbränsle för upparbetning och ingenting i detta direktiv bör medföra att en bestämmelsemedlemsstat måste godta transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle för slutlig behandling eller slutförvaring, utom vid återtransport. Varje vägran att medge sådana transporter bör motiveras med utgångspunkt i de kriterier som anges i detta direktiv.

(8)

En förenkling av det existerande förfarandet bör inte begränsa medlemsstaternas existerande rättigheter att invända mot eller uppställa villkor för en transport av radioaktivt avfall som kräver deras medgivande. Invändningar får inte vara godtyckliga och bör grundas på relevanta nationella bestämmelser, gemenskapsbestämmelser eller internationella bestämmelser. Detta direktiv bör inte få påverka rättigheter och skyldigheter enligt internationell rätt, och särskilt fartygs och luftfartygs utövande av rättigheter och friheter till sjö-, flod- och luftfart enligt internationell rätt.

(9)

Möjligheten för en bestämmelsemedlemsstat eller transitmedlemsstat att vägra att acceptera det automatiska förfarandet för medgivande till transporter medför en omotiverad administrativ börda och skapar osäkerhet. Skyldigheten för myndigheterna i bestämmelse- och transitländerna att bekräfta mottagandet av ansökan, i kombination med att tidsfristen för att lämna medgivande utsträcks, bör göra det möjligt att förutsätta ett underförstått godkännande med en hög grad av säkerhet.

(10)

”Tillstånden” för transporter enligt detta direktiv bör inte ersätta särskilda nationella krav på transporterna, till exempel transportlicenser.

(11)

För att skydda människors hälsa och miljön mot de faror som radioaktivt avfall ger upphov till, bör hänsyn tas till risker som uppstår utanför gemenskapen. När det gäller radioaktivt avfall och använt kärnbränsle som lämnar gemenskapen bör det tredjeland som är bestämmelseland inte bara informeras om transporten, utan bör också ge sitt medgivande till den.

(12)

De behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten skall samarbeta och stå i kontakt med de övriga berörda behöriga myndigheterna, så att onödiga förseningar undviks och det säkerställs att det medgivandeförfarande som föreskrivs i detta direktiv fungerar väl.

(13)

Kravet att den person som har ansvaret för transporten vid behov skall vidta åtgärder för att förbättra säkerheten om transporten inte fullföljs bör inte hindra tillämpningen av mekanismer som medlemsstaterna inrättat på nationell nivå.

(14)

Kravet att innehavaren skall ansvara för kostnader som uppkommer om transporten inte fullföljs bör inte hindra att man tillämpar mekanismer som medlemsstaterna inrättat på nationell nivå eller eventuella avtalsmässiga överenskommelser mellan innehavaren och någon annan person som deltar i transporten.

(15)

Radioaktivt avfall bör i den utsträckning det är förenligt med säker hantering av sådant material bortskaffas i den stat det uppstod, men det inses att medlemsstaterna bör främja inbördes överenskommelser som underlättar säker och effektiv hantering av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle från medlemsstater som producerar sådant i små kvantiteter och när inrättandet av lämpliga anläggningar inte kan motiveras ur radiologisk synpunkt.

(16)

När en överenskommelse enligt artikel 27 i den gemensamma konventionen har träffats mellan en mottagare i ett tredjeland och en innehavare i ett tredjeland, kan samma överenskommelse gälla enligt detta direktiv.

(17)

Det existerande standarddokumentet bör anpassas till syftena med detta direktiv och mot bakgrund av gjorda erfarenheter. För tydlighetens skull bör man fastlägga skyldigheten att upprätta det nya standarddokumentet senast det datum då direktivet införlivas med nationell lagstiftning. Om detta inte skulle kunna åstadkommas inom denna tidsgräns bör det dock i övergångsbestämmelser föreskrivas att det existerande standarddokumentet skall användas. Vidare bör tydliga regler om språkanvändning göra det möjligt att skapa klarhet i rättsligt hänseende och att förebygga omotiverade förseningar.

(18)

Regelbunden rapportering – från medlemsstaterna till kommissionen och från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – bör ge en användbar översikt över tillstånd som utfärdats inom hela gemenskapen samt innebära att eventuella svårigheter som medlemsstaterna stött på i praktiken och lösningar som tillämpats kan kartläggas.

(19)

Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (5), är tilllämpligt bland annat på transport av radioaktiva ämnen samt på import till och export från gemenskapen av sådana ämnen, och där fastläggs ett system för rapportering och godkännande av förfaranden som medför risk för joniserande strålning. Dessa bestämmelser är därför relevanta för det område som omfattas av detta direktiv.

(20)

Mot bakgrund av ovanstående är det nödvändigt, för tydlighetens skull, att upphäva och ersätta direktiv 92/3/Euratom. Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter avseende tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och för tillämpning av det upphävda direktivet.

(21)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning” (6) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktiven och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.