Preamble: 1

(1)

Gemenskapen är avtalsslutande part i Förenta nationernas havsrättskonvention och i avtalet om tillämpning av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. I dessa internationella instrument föreskrivs att enskilda stater är skyldiga att samarbeta för att bevara de levande resurserna på öppet hav och att samarbetet ska bedrivas direkt mellan stater eller genom lämpliga regionala eller subregionala organisationer och överenskommelser för fiskeriförvaltning.

(2)

Att det saknas en regional fiskeriförvaltningsorganisation eller -överenskommelse befriar inte de enskilda staterna från deras skyldighet enligt havsrättskonventionen att med avseende på sina medborgare anta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att bevara de levande resurserna på öppet hav, inklusive för att skydda känsliga marina ekosystem mot skadlig påverkan från fiskeverksamhet.

(3)

I artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (2), föreskrivs att gemenskapen ska tillämpa försiktighetsmetoden genom att vidta åtgärder för att minimera fiskeverksamhetens påverkan på de marina ekosystemen. Enligt artikel 7 i samma förordning får kommissionen, efter en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ, besluta om nödåtgärder, om det finns tecken på ett allvarligt hot mot bevarandet av levande akvatiska resurser eller det marina ekosystemet på grund av fiskeverksamhet och detta kräver omedelbara åtgärder.

(4)

Gemenskapen har tagit ställning för bevarandet av marina ekosystem som korallrev, undervattensberg, djuphavskoraller, hydrotermiska skorstenar och svampkolonier. Det finns riklig vetenskaplig information som visar att dessa ekosystems integritet hotas av fiske med bottenredskap. Gemenskapen har redan antagit åtgärder för att förbjuda bottenfiske i de områden i gemenskapens vatten där det finns sådana ekosystem. Den har också medverkat till antagandet av liknande åtgärder för öppet hav, inom ramen för alla existerande regionala fiskeriförvaltningsorganisationer som har behörighet att reglera fiske med bottenredskap. Den har också aktivt bidragit till att inrätta nya organisationer eller införa nya överenskommelser med målet att alla världens hav ska omfattas av lämpliga regionala system för bevarande och förvaltning av fisket. För vissa områden på öppet hav har det emellertid visat sig vara mycket svårt att inrätta ett sådant organ.

(5)

Genom resolution 61/105, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 8 december 2006, har det internationella samfundet enats om att det krävs omedelbara åtgärder för att skydda känsliga marina ekosystem mot de destruktiva följderna av fiske med bottenredskap, antingen genom sträng reglering av sådan verksamhet genom regionala fiskeriförvaltningsorganisationer eller -överenskommelser, eller genom att enskilda stater inför stränga regler för fartyg som för deras flagg och som bedriver verksamhet i områden som inte regleras av någon sådan organisation eller överenskommelse.

Generalförsamlingen har lämnat riktlinjer för vilken typ av åtgärder som bör antas. Det arbete som har utförts inom FAO för att utarbeta internationella riktlinjer för förvaltningen av denna fiskeverksamhet inom ramen för uppförandekoden för ansvarsfullt fiske har också stor betydelse, såväl för utformningen och antagandet av sådana åtgärder som för medlemsstaternas tillämpning av dem.

(6)

Gemenskapen har en stor flotta som bedriver bottenfiske i områden som inte regleras av någon regional fiskeriförvaltningsorganisation eller -överenskommelse med behörighet att reglera sådan fiskeverksamhet, där inrättandet av en sådan organisation eller införandet av en sådan överenskommelse inte kan förväntas inom den närmaste tiden. Utan att de fortsatta ansträngningarna för att åtgärda de kvarstående geografiska luckorna i systemet för internationell fiskeriförvaltning påverkas, måste gemenskapen fullgöra sina åtaganden enligt havsrätten avseende bevarandet av de marina levande tillgångarna i dessa områden och därför anta lämpliga åtgärder för dessa flottor. Detta måste ske i enlighet med generalförsamlingens riktlinjer i resolution 61/105.

(7)

Ett avgörande inslag i generalförsamlingens rekommendationer är åtgärder för att på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga information bedöma om enskild fiskeverksamhet med bottenredskap skulle få betydande negativa verkningar för känsliga marina ekosystem och säkerställa att denna verksamhet, om den bedöms få betydande negativa verkningar, förvaltas på ett sätt som hindrar detta eller inte tillåts fortsätta.

(8)

Genomförandet av denna rekommendation innebär att de berörda fiskefartygen tillåts att fiska om de har ett särskilt fisketillstånd, utfärdat i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1627/94 av den 27 juni 1994 om allmänna bestämmelser för särskilda fisketillstånd (3) och kommissionens förordning (EG) nr 2943/95 av den 20 december 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1627/94 (4). Utfärdandet av tillstånden och tillståndens giltighet måste dessutom omfattas av särskilda villkor, som säkerställer att den godkända fiskeverksamhetens verkningar har bedömts på lämpligt sätt och att fiskeverksamheten är förenlig med denna bedömning.

(9)

Genomförandet av generalförsamlingens rekommendationer kräver också lämpliga övervakningsåtgärder för att säkerställa att villkoren för utfärdandet av tillstånden följs. I dessa ingår observatörer ombord samt särskilda bestämmelser för de satellitbaserade fartygsövervakningssystemen vid tekniska problem eller om systemet upphör att fungera, vilka går utöver bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 2244/2003 av den 18 december 2003 om närmare föreskrifter för det satellitbaserade övervakningssystemet för fartyg (5).

(10)

Arbetet med att identifiera känsliga marina ekosystem i områden som inte regleras av en regional fiskeriförvaltningsorganisation pågår och de tillgängliga vetenskapliga rönen är sparsamma. Det är därför absolut nödvändigt att förbjuda användningen av bottenredskap inom områden där ingen korrekt vetenskaplig bedömning har genomförts av de betydande negativa verkningar som sådan fiskeverksamhet kan ha på känsliga marina ekosystem.

(11)

Överträdelser av specifika villkor, t.ex. de som rör icke bedömda områden, drift av fartygsövervakningssystemet och ändrad fiskeplats vid oförutsett påträffande av känsliga marina ekosystem, kan leda till oåterkalleliga skador på dessa ekosystem och bör därför tas upp i förteckningen över allvarliga överträdelser i rådets förordning (EG) nr 1447/1999 av den 24 juni 1999 om att upprätta en förteckning över sådana beteenden som utgör allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser (6).

(12)

Den del av personskyddet som rör behandling av personuppgifter regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (7), som fullt ut är tillämplig på behandling av personuppgifter med avseende på den här förordningen, särskilt när det gäller den registrerades rättigheter till tillträde till liksom rättelser, blockerande och radering av uppgifter och anmälan till tredje part. Detta område behandlas därför inte närmare i den här förordningen.