|
+BILAGA II |
BILAGA II
BILAGA II MODUL FÖR MILJÖRELATERADE SKATTER EFTER EKONOMISK AKTIVITET Avsnitt 1 MÅL I statistiken om miljörelaterade skatter registreras och presenteras uppgifter med utgångspunkt i de enheter som betalar skatterna, på ett sätt som är helt förenligt med de uppgifter som rapporteras enligt ►M3 ENS 2010 ◄ . Där registreras de nationella ekonomiernas intäkter av miljörelaterade skatter uppdelat på ekonomisk aktivitet. Med ekonomisk aktivitet avses både produktion och konsumtion. I denna bilaga fastställs vilka uppgifter medlemsstaterna ska samla in, sammanställa, överföra och utvärdera för intäkter av miljörelaterade skatter efter ekonomisk aktivitet. Vid statistiken om miljörelaterade skatter kan man direkt använda skattestatistik och statistik över de offentliga finanserna, men det finns vissa fördelar med att om möjligt använda skatteuppgifter som rapporterats enligt ►M3 ENS 2010 ◄ . Statistik över miljörelaterade skatter bygger på belopp som styrks av taxeringar och deklarationer eller diskonterade betalningar, för att säkerställa överensstämmelse med ►M3 ENS 2010 ◄ och förbättra den internationella jämförbarheten. ►M3 ENS 2010 ◄ innehåller också information om vilka branscher och sektorer som betalar skatterna. Information om skatter som rapporterats enligt ►M3 ENS 2010 ◄ finns i räkenskaperna för de institutionella sektorerna och tillgångs- och användningstabeller. Avsnitt 2 OMFATTNING Miljörelaterade skatter har samma systemavgränsningar som ►M3 ENS 2010 ◄ och består av obligatoriska, ensidiga betalningar, kontant eller in natura, som uttaxeras av den offentliga sektorn eller av unionens institutioner. Miljörelaterade skatter ingår i följande kategorier i ►M3 ENS 2010 ◄ :
—
Skatter på produktion och import (D.2).
—
Löpande skatter på inkomst, förmögenhet osv. (D.5).
—
Kapitalskatter (D.91).
Avsnitt 3 VARIABELFÖRTECKNING Medlemsstaterna ska producera statistik om miljörelaterade skatter enligt följande variabler:
—
Skatt på energi.
—
Skatt på transport.
—
Skatt på föroreningar.
—
Skatt på naturresurser.
Medlemsstaterna ska också rapportera, som en särskild variabel, de offentliga skatteintäkter som bokförs i det europeiska nationalräkenskapssystemet med koppling till deras deltagande i EU:s utsläppshandelssystem. Medlemsstaterna ska också rapportera, som en särskild variabel, övriga miljörelaterade skatter som ingår i de totala energi-, transport-, förorenings- eller resursskatterna och som tas ut på kolinnehåll i bränslen (övriga koldioxidskatter). Alla uppgifter ska anges i miljoner nationella valutaenheter. Avsnitt 4 FÖRSTA REFERENSÅR, FREKVENS OCH TIDSFRISTER FÖR ÖVERFÖRING 1. Statistik ska sammanställas och överföras årligen. 2. Statistik ska överföras senast 16 månader efter referensårets slut. Detta gäller från och med referensåret 2020. 3. För att uppfylla användarnas behov av fullständiga och aktuella uppgifter ska kommissionen (Eurostat) så snart tillräckliga uppgifter från länderna finns tillgängliga, ta fram beräkningar av totalerna för EU-27 för denna moduls huvudaggregat. Kommissionen (Eurostat) ska i möjligaste mån ta fram och offentliggöra beräkningar av uppgifter som medlemsstaterna inte har överfört inom den tidsfrist som anges i punkt 2. 4. Det första referensåret är 2020. 5. Vid varje dataöverföring till kommissionen ska medlemsstaterna lämna årsdata för åren n-4, n-3, n-2, n-1 och n, där n är referensåret. Medlemsstaterna får lämna tillgängliga data för de år som föregår 2016. Avsnitt 5 RAPPORTERINGSTABELLER För varje variabel som avses i avsnitt 3 ska uppgifter rapporteras med utgångspunkt i de enheter som betalar skatterna. För producenter ska rapporteringen av uppgifter ske enligt den hierarkiska näringsgrensindelningen, Nace rev. 2 (aggregeringsnivå A*64 enligt ►M3 ENS 2010 ◄ ). För konsumenter ska uppgifter rapporteras för
—
hushåll, och
—
utomlands bosatta.
Om skatten inte kan hänföras till en av de ovan nämnda grupperna, ska uppgiften rapporteras som ”ej allokerad”. Avsnitt 6 MAXIMAL LÄNGD FÖR ÖVERGÅNGSPERIODERNA Vid tillämpning av bestämmelserna i denna bilaga är den längsta övergångsperiod som får medges två år efter den första tidsfristen för överföring. 1. Översikt
1.1 Referenser1.2 Identifierade krav1.3 Relaterade standarder2. Identifierade krav
3. Relaterade standarder
|