Artikel 6 Maximal svavelhalt i marina bränslen som används i territorialhav, i exklusiva ekonomiska zoner och i medlemsstaternas utsläppskontrollområden, inklusive svavelkontrollområden, och av passagerarfartyg som används i reguljär trafik till eller från unionens hamnar

1.   Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att marina bränslen inte används i deras territorialhav, i deras exklusiva ekonomiska zoner eller i utsläppskontrollområdena, om dessa bränslen har en svavelhalt som överstiger:

Denna punkt ska tillämpas på alla fartyg oavsett flagg, inklusive fartyg vars resa påbörjades utanför unionen, utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2 och 5 i denna artikel och artikel 7.

2.   Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att marina bränslen inte används i deras territorialhav, i deras exklusiva ekonomiska zoner eller i de utsläppskontrollområden som ingår i svavelkontrollområden, om dessa bränslen har en svavelhalt som överstiger:

Denna punkt ska gälla alla fartyg oavsett flagg, även fartyg som påbörjat sin resa utanför unionen.

Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till alla framtida ändringar av kraven enligt bilaga VI till Marpol som är tillämpliga inom svavelkontrollområden och, där så är lämpligt, utan onödigt dröjsmål lägga fram eventuella förslag i syfte att ändra detta direktiv i enlighet därmed.

3.   Tillämpningsdatum för punkt 2 för nya havsområden, inbegripet hamnar, som IMO kan besluta att ange som svavelkontrollområden i enlighet med regel 14.3 b i bilaga VI till Marpol ska vara 12 månader efter det att det beslutet har trätt i kraft.

4.   Medlemsstaterna ska vara ansvariga för kontrollen av tillämpningen av punkt 2 åtminstone när det gäller

Medlemsstaterna får också vidta ytterligare åtgärder för kontroll av tillämpningen avseende andra fartyg i enlighet med internationell havsrätt.

5.   Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att marina bränslen inte används i deras territorialhav, i deras exklusiva ekonomiska zoner eller i de utsläppskontrollområden som inte ingår i svavelkontrollområden, av passagerarfartyg i reguljär trafik till eller från någon hamn i unionen, om dessa bränslen har en svavelhalt som överstiger 1,50 viktprocent till och med den 1 januari 2020.

Medlemsstaterna ska ansvara för kontrollen av efterlevnaden av detta krav, åtminstone när det gäller fartyg som för deras flagg och fartyg oavsett flagg medan de ligger i deras hamnar.

6.   Medlemsstaterna ska kräva att fartygens loggböcker förs korrekt, inklusive åtgärder för omkoppling mellan bränsletyper.

7.   Medlemsstaterna ska sträva efter att säkerställa tillgång till marina bränslen som uppfyller kraven i detta direktiv och underrätta kommissionen om tillgången till sådana marina bränslen i sina hamnar och terminaler.

8.   Om en medlemsstat finner att ett fartyg inte uppfyller de standarder för marina bränslen som uppfyller kraven i detta direktiv har den behöriga myndigheten i den medlemsstaten rätt att kräva att fartyget

Fartyget ska inte åläggas avvika från sin fastlagda rutt eller åsamkas oskälig försening för att uppfylla kraven.

Om ett fartyg tillhandahåller den information som avses i första stycket ska den berörda medlemsstaten beakta alla relevanta omständigheter och de framlagda bevisen för att avgöra vilka åtgärder som ska vidtas, inbegripet alternativet att inte vidta kontrollåtgärder.

Ett fartyg ska meddela sin flaggstat och behörig myndighet i den berörda destinationshamnen när det inte kan köpa marina bränslen som uppfyller kraven i detta direktiv.

Hamnstaten ska underrätta kommissionen när ett fartyg har lagt fram bevis för att marina bränslen som uppfyller kraven i detta direktiv inte gick att få tag på.

9.   Medlemsstaterna ska, i enlighet med bestämmelse 18 i bilaga VI till Marpol

10.   Medlemsstaterna ska se till att marin dieselolja med en svavelhalt som överstiger 1,50 viktprocent inte släpps ut på marknaden på deras territorier.