Artikel 13 Provtagning och analys

1.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att genom stickprov kontrollera att svavelhalten i de bränslen som används uppfyller kraven i artiklarna 3-7. Stickprovskontrollen ska börja den dag det tillämpliga gränsvärdet för maximal svavelhalt i bränslet träder i kraft. Den ska utföras regelbundet, tillräckligt ofta och i tillräcklig omfattning så att proven är representativa för det undersökta bränslet och, när det gäller marint bränsle, för det bränsle som används av fartyg när de befinner sig i berörda havsområden och hamnar. Stickproven ska analyseras utan onödigt dröjsmål.

2.   Följande metoder för provtagning, analys och kontroll av marina bränslen ska användas:

3.   Referensmetoden för att bestämma svavelhalten ska vara ISO 8754 (2003) eller EN ISO 14596:2007.

För att fastställa om marina bränslen som levereras till och används ombord på fartyg uppfyller gränsvärdena för svavel enligt artiklarna 4–7, ska det förfarande för verifiering av bränslen som fastställs i tillägg VI till bilaga VI till Marpol användas.

4.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter när det gäller

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 17.2.