Artikel 7 4.

Genom att använda de normer som anges i artiklarna 5 och 6. Riskbedömningen ska beskriva beräkningen av N – 1-formeln på nationell nivå och där så är lämpligt omfatta en beräkning av N – 1-formeln på regional nivå. Riskbedömningen ska också inbegripa de antaganden som använts, inklusive när så är lämpligt antagandena för beräkning av N – 1-formeln på regional nivå, och de uppgifter som krävs för en sådan beräkning. Beräkningen av N – 1-formeln på nationell nivå ska åtföljas av en simulering av ett avbrott i den största enskilda gasinfrastrukturen med hjälp av hydrauliska modeller för det nationella territoriet samt en beräkning av N – 1-formeln med beaktande av en lagrad gasmängd på 30 % respektive 100 % av den högsta arbetsvolymen.

Genom att beakta alla relevanta nationella och gränsöverskridande omständigheter, särskilt marknadsstorlek, nätkonfiguration, faktiska flöden, inklusive utflöden från de berörda medlemsstaterna, möjligheten till fysiska flöden av gas i båda riktningarna, inklusive det eventuella behovet av därav följande förstärkning av överföringssystemet, förekomsten av produktion och lagring, gasens betydelse i energimixen, särskilt i förhållande till fjärrvärme- och elproduktion och för industriverksamheter, samt hänsynstaganden rörande säkerhet och gaskvalitet.

Genom att tillämpa olika scenarier med exceptionellt stor efterfrågan på gas och avbrott i gasförsörjningen, med beaktande av historik, sannolikhet, årstid, frekvens och varaktighet för deras förekomst och en bedömning av deras sannolika konsekvenser, till exempel

Genom att kartlägga riskernas växelverkan och samband mellan medlemsstaterna i riskgruppen och med andra medlemsstater eller andra riskgrupper, när så är lämpligt, inbegripet, vad gäller sammanlänkningar, gränsöverskridande försörjning, gränsöverskridande tillträde till lagringsanläggningar och kapacitet för flöden i båda riktningarna.

Genom att ta hänsyn till de risker som är förenade med kontroll över infrastruktur som är relevant för att trygga gasförsörjningen i den mån de bland annat kan innefatta en risk för underinvesteringar, för undergrävande av diversifieringen, för felaktig användning av befintlig infrastruktur, inklusive hamstring av lagringskapacitet, eller för överträdelser av unionsrätten.

Genom att ta hänsyn till den maximala sammanlänkningskapaciteten vid varje inmatningspunkt och uttagspunkt vid gränserna samt olika lagerfyllnadsnivåer.

Med beaktande av scenarier med långa avbrott i en enda försörjningskälla.