|
+Artikel 124 9. |
Artikel 124 9.På grundval av de uppgifter som samlats in enligt artikel 430a och andra relevanta indikatorer ska den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 8 i den här artikeln regelbundet, och minst en gång per år, bedöma huruvida de riskvikter som anges i artiklarna 125 och 126 för exponeringar som är säkrade genom fast egendom som är belägen på territoriet för medlemsstaten för den myndigheten är korrekt baserad på
a)
erfarenheterna av förluster avseende exponeringar som är säkrade genom fast egendom,
b)
den framtida utvecklingen på marknaden för fast egendom. Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 8 i denna artikel, på grundval av den bedömning som avses i första stycket, drar slutsatsen att de riskvikter som anges i artikel 125 eller 126 inte på lämpligt sätt återspeglar de faktiska riskerna i samband med ett eller flera egendomssegment av exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastighet eller kommersiell fastighet som är belägen i en eller flera delar av det territorium som tillhör den myndighetens medlemsstat och om den anser att riskvikternas olämplighet skulle kunna inverka negativt på den nuvarande eller framtida finansiella stabiliteten i medlemsstaten, får den öka riskvikterna för dessa exponeringar inom de gränser som fastställs i fjärde stycket i den här punkten eller införa striktare kriterier än de som anges i punkt 3 i den här artikeln. Den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 8 i denna artikel ska underrätta EBA och ESRB om varje justering av riskvikter och kriterier som tillämpas enligt denna punkt. Inom en månad efter mottagande av den underrättelsen ska EBA och ESRB avge ett yttrande till den berörda medlemsstaten i vilket de får ange, vid behov, om de anser att justeringarna av riskvikterna och kriterierna även rekommenderas för andra medlemsstater. EBA och ESRB ska offentliggöra de riskvikter och kriterier för exponeringar som avses i artiklarna 125 och 126 och artikel 199.1 a och som införts av den berörda myndigheten. Vid tillämpning av andra stycket i denna punkt får den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 8 i denna artikel öka de riskvikter som anges i artikel 125.1 första stycket, artikel 125.2 första stycket, artikel 126.1 första stycket eller artikel 126.2 första stycket, eller införa strängare kriterier än de som anges i punkt 3 i den här artikeln för ett eller flera egendomssegment av exponeringar som är säkrade genom panträtt i fast egendom som är belägen i en eller flera delar av det territorium som tillhör den myndighetens medlemsstat. Den myndigheten får inte öka dessa riskvikter till mer än 150 %. Vid tillämpning av andra stycket i denna punkt får den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 8 i denna artikel också minska den procentandel av egendomens värde som avses i artikel 125.1 eller 126.1 eller de procentandelar för exponeringskvot som definierar den riskviktsundergrupp för exponeringskvot som fastställs i tabell 1 i artikel 125.2 eller i tabell 1 i artikel 126.2. Den berörda myndigheten ska säkerställa överensstämmelse mellan alla riskviktsundergrupper för exponeringskvot, så att riskvikten för en lägre riskviktsundergrupp för exponeringskvot alltid är lägre eller lika med riskvikten för en högre -riskviktsundergrupp för exponeringskvot. 1. Översikt
1.1 Referenser1.2 Identifierade krav1.3 Relaterade standarder2. Identifierade krav
3. Relaterade standarder
|