RÅDETS FÖRORDNING (EURATOM) 2021/948 av den 27 maj 2021 om inrättande av ett europeiskt instrument för internationellt kärnsäkerhetssamarbete som kompletterar instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, och som grundar sig på fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen och om upphävande av förordning (Euratom) nr 237/2014

(1)

Unionen bör slå vakt om och främja sina värden och intressen i hela världen genom att sträva efter att genomföra de mål och principer för unionens yttre åtgärder som fastställs i artiklarna 3.5, 8 och 21 i fördraget om Europeiska unionen.

(2)

För att genomföra den nya internationella ram som fastställs genom Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling, den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik och det europeiska samförståndet om utveckling, syftar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 (2) till att öka samstämmigheten och säkerställa effektiviteten i EU:s yttre åtgärder genom att koncentrera dess insatser i ett effektiviserat instrument för att förbättra genomförandet av olika strategier för yttre åtgärder.

(3)

Målet med det europeiska instrumentet för internationellt kärnsäkerhetssamarbete ( nedan kallat instrumentet), som kompletterar instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, som inrättas genom förordning (EU) 2021/947, bör vara att främja en kärnsäkerhet på hög nivå, strålskydd och tillämpning av en effektiv och verkningsfull kärnämneskontroll i tredjeländer, med utgångspunkt i verksamheten i Europeiska atomenergigemenskapen (gemenskapen). Inom ramen för detta mål syftar denna förordning till att stödja främjandet av öppenhet när tredjelandsmyndigheter fattar kärnteknikrelaterade beslut.

(4)

Instrumentet bör inrättas för en sjuårsperiod så att dess löptid anpassas till den fleråriga budgetramens löptid, som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (3).

(5)

Denna förordning utgör en del av det ramverk som utformats för planeringen av samarbetet och bör komplettera de åtgärder som rör kärntekniskt samarbete och som finansieras genom förordning (EU) 2021/947.

(6)

Unionens medlemsstater är parter i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, som undertecknades den 1 juli 1968, och tillämpar tilläggsprotokollet på sina respektive avtal om kärnämneskontroll med Internationella atomenergiorganet (IAEA).

(7)

I syfte att upprätthålla och främja en kontinuerlig förbättring av kärnsäkerheten och dess reglering har rådet antagit direktiven 2009/71/Euratom (4), 2011/70/Euratom (5) och 2013/59/Euratom (6). De direktiven och de strikta normer som tillämpas i gemenskapen i fråga om kärnsäkerhet och hantering av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle utgör exempel som kan användas för att uppmuntra tredjeländer att anta liknande strikta normer.

(8)

Gemenskapen och dess medlemsstater är avtalsslutande parter i konventionen om kärnsäkerhet, som antogs den 17 juni 1994, och konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall, som antogs den 5 september 1997.

(9)

Euratom bör fortsätta sitt nära samarbete med IAEA, i enlighet med kapitel 10 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget), vad gäller kärnsäkerhet och kärnämneskontroll, för att främja de mål som anges i avdelning II kapitlen 3 och 7 i Euratomfördraget. Gemenskapen samarbetar med andra internationella organisationer och program med liknande mål.

(10)

Instrumentet bör föreskriva åtgärder som stöder de eftersträvade målen, som är i linje med de åtgärder som tidigare fått stöd genom rådets förordning (Euratom) nr 237/2014 (7). Dessa mål rör främjandet av en ändamålsenlig kärnsäkerhetskultur och genomförande av de striktaste normerna i fråga om kärnsäkerhet och strålskydd, liksom kontinuerlig förbättring av kärnsäkerheten, ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, avveckling av befintliga kärntekniska anläggningar och sanering av tidigare kärntekniska förläggningsplatser och effektiv och verkningsfull kärnämneskontroll i tredjeländer, särskilt anslutande länder, kandidatländer, potentiella kandidatländer och länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken.

(11)

Genomförandet av denna förordning bör bygga på samråd, i förekommande fall, med medlemsstaterna och deras berörda myndigheter, i synnerhet de behöriga tillsynsmyndigheterna inom området kärnsäkerhet, med europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering och genom kommittén för det europeiska instrumentet för internationellt kärnsäkerhetssamarbete, samt på dialog med partnerländerna. Vid genomförandet av denna förordning bör man beakta rådets slutsatser om stöd till tredjeländer på området för kärnsäkerhet och nukleärt fysiskt skydd, som antogs den 9 december 2008.

(12)

Resultaten av Euratoms yttre åtgärder bör övervakas och bedömas på grundval av på förhand fastställda, transparenta, landsspecifika och mätbara indikatorer som är anpassade till instrumentets särdrag och mål och bör helst bygga på ramverket för resultatet av EU:s internationella utvecklings- och samarbetsåtgärder. Indikatorerna bör vara inriktade på kvalitet, prestationer och resultat så att det krävs att mottagarländerna blir mer ansvars- och redovisningsskyldiga gentemot unionen och dess medlemsstater beträffande uppnådda resultat vid genomförandet av säkerhetsförbättrande åtgärder.

(13)

Unionen och Euratom bör sträva efter att utnyttja de tillgängliga resurserna så effektivt som möjligt för att optimera effekterna av sina yttre åtgärder. Detta bör uppnås genom samstämmighet och komplementaritet mellan unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder samt genom skapande av synergieffekter med annan unionspolitik och andra unionsprogram. För att maximera effekten av samlade insatser för att uppnå ett gemensamt mål, bör denna förordning göra det möjligt att kombinera finansiering från olika unionsprogram, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader.

(14)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela instrumentets löptid som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (8) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(15)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (9) (nedan kallad budgetförordningen) är tillämplig på instrumentet. I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive reglerna om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(16)

De bestämmelser och förfaranden som fastställs i förordning (EU) 2021/947 bör vara tillämpliga på genomförandet av den här förordningen, när så är lämpligt, och genomförandebestämmelserna i den här förordningen bör spegla bestämmelserna i den förordningen.

(17)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 106a i Euratomfördraget och artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) gäller för den här förordningen. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och reglerar särskilt förfarandet för fastställande och genomförande av budgeten genom bidrag, offentlig upphandling, priser och indirekt genomförande, samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 106a i Euratomfördraget och artikel 322 i EUF-fördraget innefattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten.

(18)

De former av och genomförandemetoder för unionsfinansiering som fastställs i denna förordning bör väljas utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas särskilda mål och leverera resultat, med särskild hänsyn till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa beaktande av användning av såväl klumpsummor, schablonsatser och enhetskostnader som finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 a i budgetförordningen.

(19)

Årliga handlingsplaner och åtgärder bör utgöra arbetsprogram inom ramen för budgetförordningen. De årliga handlingsplanerna består av en uppsättning åtgärder samlade i ett dokument.

(20)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförandet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, är det nödvändigt att föreskriva att denna förordning ska tillämpas från och med början av budgetåret 2021.

(21)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (10), samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (11), (Euratom, EG) nr 2185/96 (12) och (EU) 2017/1939 (13) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (14). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och, när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939, Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. Av denna anledning bör avtal med tredjeländer, tredjeterritorier och internationella organisationer samt alla kontrakt eller avtal som är en följd av denna förordnings genomförande innehålla bestämmelser som uttryckligen ger kommissionen, Olaf, Europeiska revisionsrätten och Eppo befogenhet att utföra revisioner och kontroller och inspektioner på platsen i enlighet med deras respektive befogenheter och som säkerställer att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(22)

Förordning (Euratom) nr 237/2014 bör därför upphävas.

(23)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (15).

(24)

Hänvisningarna till instrument för externt bistånd i rådets beslut 2010/427/EU (16), bör läsas som hänvisningar till den här förordningen och till de förordningar som avses i denna förordning. Kommissionen bör säkerställa att denna förordning genomförs i enlighet med beslut 2010/427/EU.

(25)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör strikt följa de villkor och förfaranden som fastställs i unionens restriktiva åtgärder.