Artikel 6 Kapacitetsuppbyggnad

medlemsstaterna i deras ansträngningar för att förbättra förebyggandet, upptäckten och analysen av, samt kapaciteten att reagera på, cyberhot och cyberincidenter genom att förse dem med kunskaper och nödvändig expertis,

medlemsstaterna och unionens institutioner, organ och byråer med att fastställa och genomföra frivilliga riktlinjer för offentliggörande av sårbarheter,

unionens institutioner, organ och byråer, i deras ansträngningar för att förbättra förebyggandet, upptäckten och analysen av cyberhot och cyberincidenter, samt förbättra kapaciteten att reagera på sådana cyberhot och cyberincidenter, särskilt genom lämpligt stöd för CERT-EU,

medlemsstaterna, på deras begäran, med inrättandet av nationella CSIRT-enheter enligt artikel 9.5 i direktiv (EU) 2016/1148,

medlemsstaterna, på deras begäran, med utarbetandet av nationella strategier för säkerhet i nätverks- och informationssystem, enligt artikel 7.2 i direktiv (EU) 2016/1148, och främja spridning av dessa strategier och notera framstegen med genomförandet av dessa i hela unionen i syfte att främja bästa praxis,

unionens institutioner med utarbetandet och översynen av unionens strategier avseende cybersäkerhet och därvid främja deras spridning och övervaka framstegen i genomförandet av dem,

nationella CSIRT-enheter och CSIRT-enheter på unionsnivå i deras arbete för att öka sin kapacitet, bland annat genom att främja dialog och informationsutbyte, för att säkerställa att alla CSIRT-enheter när det gäller den tekniska nivån har gemensamma minimikrav för kapaciteten och att deras verksamhet följer bästa praxis,

medlemsstaterna genom att organisera regelbundna cybersäkerhetsövningar på unionsnivå enligt artikel 7.5 i vart fall vartannat år och genom att avge policyrekommendationer som grundar sig på utvärderingar av övningarna och på lärdomar som dragits av dem,

behöriga offentliga organ genom att erbjuda utbildning om cybersäkerhet, om lämpligt i samarbete med intressenter,

samarbetsgruppen, med att utbyta bästa praxis, i synnerhet för medlemsstaternas identifiering av leverantörer av samhällsviktiga tjänster, enligt artikel 11.3 l i direktiv (EU) 2016/1148, inklusive vid gränsöverskridande beroenden, vad gäller risker och incidenter.