Del 1 – Allmänt

Direktiv 2014/49/EU syftar till att harmonisera finansieringen av insättningsgarantisystem¹ genom en kombination av förhands- och efterhandsfinansiering.

¹ Skäl 27 i direktiv 2014/49/EU.

Enligt artikel 10.3 i direktiv 2014/49/EU får de tillgängliga finansiella medel som ska tas med i beräkningen för att nå målnivån innefatta betalningsåtaganden, under förutsättning att den totala andelen av betalningsåtaganden inte överstiger 30 procent av totalbeloppet för de tillgängliga finansiella medel som anskaffats i enlighet med denna artikel.

Denna bestämmelse innebär en skyldighet för medlemsstaterna att ge de utsedda myndigheterna eller insättningsgarantisystemen befogenheter att godta betalningsåtaganden upp till 30 procent av de tillgängliga finansiella medlen. Artikel 10.3 i direktiv 2014/49/EU bör dock inte förstås som att kreditinstituten automatiskt har rätt att betala sina avgifter i form av betalningsåtaganden, och att de kan göra denna rättighet gällande gentemot insättningsgarantisystemen. Insättningsgarantisystemen bör tillämpa denna mekanism på basis av icke-diskriminerande kriterier. Insättningsgarantisystemen bör inte godta att någon deltagare tillhandahåller en större andel än 30 procent av sin förhandsfinansiering i form av betalningsåtaganden.

De utsedda myndigheterna bör kontrollera att de avtal om betalningsåtaganden och om finansiellt säkerhetsställande som insättningsgarantisystemen och kreditinstituten ingår är förenliga med dessa riktlinjer.