6.   När finansiella entiteter utövar åtkomst-, inspektions- och revisionsrättigheter gentemot tredjepartsleverantören av IKT-tjänster ska de baserat på en riskbaserad metod på förhand fastställa frekvensen för revisioner och inspektioner samt de områden som ska granskas genom att följa allmänt accepterade revisionsstandarder i enlighet med eventuella tillsynsinstruktioner om användning och införlivande av sådana revisionsstandarder.

Om kontraktsmässiga arrangemang som ingås med tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster om användningen av IKT-tjänster medför hög teknisk komplexitet ska den finansiella entiteten kontrollera att revisorer, oavsett om de är interna eller externa eller ingår i en pool av revisorer, har lämpliga färdigheter och kunskaper för att effektivt kunna utföra de relevanta revisionerna och bedömningarna.

3.   De kontraktsmässiga arrangemangen om användning av IKT-tjänster som stöder kritiska eller viktiga funktioner ska, utöver de delar som avses i punkt 2, innehålla åtminstone följande:

Genom undantag från led e får tredjepartsleverantören av IKT-tjänster och en finansiell entitet som är ett mikroföretag komma överens om att den finansiella entitetens rätt till tillgång, inspektion och revision kan delegeras till en oberoende tredjepart som utsetts av tredjepartsleverantören av IKT-tjänster, och att den finansiella entiteten när som helst kan begära information och försäkran om IKT-tredjepartsleverantörens prestanda från den tredje parten.

1.   Finansiella entiteter ska hantera IKT-tredjepartsrisker som en integrerad del av IKT-risken inom sin IKT-riskhanteringsram som avses i artikel 6.1, och i enlighet med följande principer:

2.   Som en del av sin IKT-riskhanteringsram ska andra finansiella entiteter än de enheter som avses i artikel 16.1 första stycket och mikroföretag anta och regelbundet se över en strategi för IKT-tredjepartsrisk, med beaktande av den strategi för flera olika leverantörer som avses i artikel 6.9 i tillämpliga fall. Strategin för IKT-tredjepartsrisk ska omfatta riktlinjer för användningen av IKT-tjänster som stöder kritiska eller viktiga funktioner och som tillhandahålls av tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster och ska tillämpas individuellt och, i förekommande fall, på undergrupps- och gruppnivå. Ledningsorganet ska, baserat på en bedömning av den finansiella entitetens allmänna riskprofil samt omfattningen av och komplexiteten i entitetens affärstjänster, regelbundet se över de risker som har identifierats vad gäller kontraktsmässiga arrangemang för användningen av IKT-tjänster som stöder kritiska eller viktiga funktioner.

3.   Som en del av sin IKT-riskhanteringsram ska finansiella entiteter upprätthålla och uppdatera ett register med information på entitetsnivå, undergrupps- och gruppnivå om alla kontraktsmässiga arrangemang som rör användningen av IKT-tjänster som tillhandahålls av tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster.

De kontraktsmässiga arrangemang som avses i första stycket ska dokumenteras på lämpligt sätt, varvid åtskillnad ska göras mellan de kontraktsmässiga arrangemang som omfattar kritiska eller viktiga funktioner och de som inte gör det.

Finansiella entiteter ska minst en gång per år rapportera till de behöriga myndigheterna om antalet nya arrangemang för användningen av IKT-tjänster, kategorierna av tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster, typen av kontraktsmässigt arrangemang och de IKT-tjänster och funktioner som tillhandahålls.

Finansiella entiteter ska på begäran ge den behöriga myndigheten tillgång till det fullständiga registret eller angivna avsnitt av registret, tillsammans med all information som anses nödvändig för att möjliggöra en effektiv tillsyn av den finansiella entiteten.

Finansiella entiteter ska i god tid informera den behöriga myndigheten om eventuella planerade kontraktsmässiga arrangemang för användningen av IKT-tjänster som stöder kritiska eller viktiga funktioner samt när en funktion har blivit kritisk eller viktig.

4.   Innan finansiella entiteter ingår ett kontraktsmässigt arrangemang om användning av IKT-tjänster ska de

5.   Finansiella entiteter får endast ingå kontraktsmässiga arrangemang med tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster som uppfyller lämpliga standarder för informationssäkerhet. När dessa kontraktsmässiga arrangemang gäller kritiska eller viktiga funktioner ska finansiella entiteter, innan de ingår arrangemangen, vederbörligen beakta huruvida tredjepartsleverantörerna av IKT-tjänster använder de senaste och mest högkvalitativa standarderna för informationssäkerhet.

7.   Finansiella entiteter ska se till att kontraktsmässiga arrangemang om användning av IKT-tjänster kan avslutas under någon av följande omständigheter:

8.   När det gäller IKT-tjänster som stöder kritiska eller viktiga funktioner ska finansiella entiteter införa exitstrategier. Exitstrategierna ska ta hänsyn till risker som kan uppstå hos tredjepartsleverantörerna av IKT-tjänster, i synnerhet eventuella fel hos dessa, försämring av kvaliteten på de IKT-tjänster som tillhandahålls, eventuella avbrott i verksamheten på grund av olämpligt eller misslyckat tillhandahållande av IKT-tjänster eller eventuella väsentliga risker som uppstår i samband med en lämplig och kontinuerlig användning av respektive IKT-tjänst, eller uppsägning av kontraktsmässiga arrangemang med tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster under någon av de omständigheter som anges i punkt 7.

Finansiella entiteter ska säkerställa att de kan säga upp kontraktsmässiga arrangemang utan

Exitplanerna ska vara heltäckande och dokumenterade och de ska, i enlighet med kriterierna i artikel 4.2, vara tillräckligt testade och ska regelbundet ses över.

Finansiella entiteter ska identifiera alternativa lösningar och utarbeta övergångsplaner som gör det möjligt för dem att avlägsna de kontrakterade IKT-tjänsterna och relevanta data från tredjepartsleverantören av IKT-tjänster och på ett säkert och fullständigt sätt överföra dem till alternativa leverantörer eller återintegrera dem internt.

Finansiella entiteter ska ha lämpliga beredskapsåtgärder på plats för att upprätthålla kontinuiteten i verksamheten vid uppkomst av de omständigheter som avses i första stycket.