Artikel 13b 3.

Medlemsstaten har i sin uppdaterade integrerade nationella energi- och klimatplan som lämnats in enligt artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999 inkluderat pågående eller planerade särskilda åtgärder för att säkerställa bevarande eller förbättring, beroende på vad som är lämpligt, av alla landbaserade sänkor och reservoarer, samt för att minska markens sårbarhet för naturliga störningar.

Medlemsstaten har uttömt den flexibilitet som finns tillgänglig enligt artikel 12.1 i denna förordning.

Skillnaden i unionen mellan den årliga summan av alla utsläpp och upptag av växthusgaser på dess territorium och i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a–j, och unionens mål, dvs. nettoupptag 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter, är negativ 2030.

Vid bedömningen av huruvida det villkor som avses i första stycket c i denna punkt har uppfyllts inom unionen ska kommissionen inkludera upp till 30 %, men inte mer än 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter, av det outnyttjade överskottet från medlemsstaternas åtaganden enligt artikel 4.1 från perioden 2021–2025, under förutsättning att en eller flera medlemsstater förser kommissionen med belägg för effekterna av naturliga störningar i enlighet med punkt 5 i den här artikeln. Kommissionen ska säkerställa att medlemsstaterna undviker dubbelräkning, i synnerhet vid utnyttjande av sådan flexibilitet som anges i artikel 12 i denna förordning och artikel 7.1 i förordning (EU) 2018/842.