+Artikel 13b Mekanism för markanvändning för perioden 2026–2030
---+Artikel 13b 1.
---+Artikel 13b 2.
---+Artikel 13b 3.
---+Artikel 13b 4.
---+Artikel 13b 5.
---+Artikel 13b 6.
---+Artikel 13b 7.
---+Artikel 13b 8.
---+Artikel 13b 9.
---+Artikel 13b 10.
---+Artikel 13b 11.

Artikel 13b Mekanism för markanvändning för perioden 2026–2030

Mekanism för markanvändning för perioden 2026–2030

1. Översikt

,
Artikel 13b 1.
En mekanism för markanvändning motsvarande en kvantitet på högst 178 miljoner ton koldioxidekvivalenter ska inrättas i unionsregistret, med förbehåll för att det mål för unionen som anges i artikel 4.2 uppnås. Mekanismen för markanvändning ska vara tillgänglig utöver den flexibilitet som föreskrivs i artikel 12.
Artikel 13b 2.
Om, under perioden 2026–2030, skillnaden mellan summan av växthusgasutsläpp och upptag på en medlemsstats territorium och i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a–j, och det motsvarande mål som fastställts för den medlemsstaten i enlighet med artikel 4.3 eller den budget som fastställts för den medlemsstaten i enlighet med artikel 4.4, efter det att en medlemsstat har gjort sitt yttersta för att beakta eventuella yttranden från kommissionen till medlemsstaten enligt artikel 13d, är positiv, bokförd och rapporterad i enlighet med denna förordning, får den medlemsstaten använda mekanismen i denna artikel för att uppnå det mål som fastställts i enlighet med artikel 4.3 eller dess budget som fastställts i enlighet med artikel 4.4.
Artikel 13b 3.

Om resultatet av en eller båda de beräkningar som avses i punkt 2 är positivt under perioden 2026–2030 ska medlemsstaten ha rätt att använda den mekanism som anges i denna artikel för att kompensera för nettoutsläpp eller nettoupptag, eller båda, som bokförts som utsläpp i förhållande till målet för den medlemsstaten fastställt i enlighet med artikel 4.3 eller i förhållande till budgeten för den medlemsstaten fastställd i enlighet med artikel 4.4, eller båda, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) 

Medlemsstaten har i sin uppdaterade integrerade nationella energi- och klimatplan som lämnats in enligt artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999 inkluderat pågående eller planerade särskilda åtgärder för att säkerställa bevarande eller förbättring, beroende på vad som är lämpligt, av alla landbaserade sänkor och reservoarer, samt för att minska markens sårbarhet för naturliga störningar.

b) 

Medlemsstaten har uttömt den flexibilitet som finns tillgänglig enligt artikel 12.1 i denna förordning.

c) 

Skillnaden i unionen mellan den årliga summan av alla utsläpp och upptag av växthusgaser på dess territorium och i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a–j, och unionens mål, dvs. nettoupptag 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter, är negativ 2030.

Vid bedömningen av huruvida det villkor som avses i första stycket c i denna punkt har uppfyllts inom unionen ska kommissionen inkludera upp till 30 %, men inte mer än 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter, av det outnyttjade överskottet från medlemsstaternas åtaganden enligt artikel 4.1 från perioden 2021–2025, under förutsättning att en eller flera medlemsstater förser kommissionen med belägg för effekterna av naturliga störningar i enlighet med punkt 5 i den här artikeln. Kommissionen ska säkerställa att medlemsstaterna undviker dubbelräkning, i synnerhet vid utnyttjande av sådan flexibilitet som anges i artikel 12 i denna förordning och artikel 7.1 i förordning (EU) 2018/842.
Artikel 13b 4.
Omfattningen av den kompensation som avses i punkt 3 i denna artikel får för perioden 2026–2030 inte överstiga 50 % av den högsta kompensationsmängden för den berörda medlemsstaten enligt bilaga VII.
Artikel 13b 5.
Medlemsstaterna ska förse kommissionen med belägg för effekterna av naturliga störningar beräknade enligt bilaga VI, i syfte att kunna få rätt till kompensation för nettoutsläpp eller nettoupptag, eller båda, som redovisats som utsläpp i förhållande till de mål som fastställts för de medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.3 eller i förhållande till den budget som fastställts för de medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.4, upp till den av andra medlemsstater outnyttjade mängden av den fulla kompensationsmängd för perioden 2026–2030 som anges i bilaga VII. Om begäran om ersättning överstiger den tillgängliga mängden av outnyttjad kompensation ska denna outnyttjade kompensation fördelas proportionellt mellan de berörda medlemsstaterna.
Artikel 13b 6.

Medlemsstaterna ska ha rätt att kompensera för nettoutsläpp eller nettoupptag, eller båda, som redovisats som utsläpp i förhållande till de mål som fastställts för de medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.3 eller i förhållande till den budget som fastställts för de medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.4, upp till den av andra medlemsstater outnyttjade mängden av den fulla kompensationsmängd för perioden 2021–2030 som anges i bilaga VII, med beaktande av artikel 13.4 och punkt 5 i den här artikeln, förutsatt att dessa medlemsstater

a) 

har uttömt sådan flexibilitet som är tillgänglig enligt artikel 12.1 och punkterna 3 och 5 i den här artikeln, och

b) 

har försett kommissionen med belägg för antingen

i) 

långsiktiga klimatförändringseffekter som leder till extra utsläpp eller minskande sänkor som ligger utanför deras kontroll, eller

ii) 

effekterna av att det på deras brukade markareal finns en andel organogena jordar som är exceptionellt stor jämfört med unionsgenomsnittet, som resulterar i extra utsläpp, förutsatt att dessa effekter kan tillskrivas markförvaltningsmetoder som användes innan beslut nr 529/2013/EU trädde i kraft,

c) 

i sina senaste integrerade nationella energi- och klimatplaner som lämnats in enligt artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999 har inkluderat särskilda åtgärder för att säkerställa bevarande eller förbättring, beroende på vad som är lämpligt, av alla landbaserade sänkor och reservoarer, och för att minska markens sårbarhet för ekosystemstörningar som drivs på av klimatförändringar.
Artikel 13b 7.
Den kompensationsmängd som avses i punkt 6 får inte överstiga 50 miljoner ton koldioxidekvivalenter för unionen som helhet. Om begäran om kompensation överstiger den högsta kompensationsmängd som är tillgänglig, ska den kompensationen fördelas proportionellt mellan de berörda medlemsstaterna.
Artikel 13b 8.
De belägg som avses i punkt 6 b i ska inkludera en kvantitativ bedömning av effekterna på nettoutsläpp eller nettoupptag, uttryckt i miljoner ton koldioxidekvivalenter för det drabbade området, och ska vara baserade på jämförbara och tillförlitliga kvantitativa index, på geografiskt explicita uppgifter och på bästa tillgängliga vetenskapliga rön. Dessa index, uppgifter och rön ska vara baserade på observerade förändringar som åtminstone omfattar perioden 2001–2025 och på vetenskapligt granskade prognoser och observationer för perioden 2026–2030. Dessa index, uppgifter och rön ska återspegla bakgrundsförändringar på medellång eller lång sikt när det gäller klimatkarakteristika som är relevanta för LULUCF-sektorn, såsom ariditet, medeltemperaturer, medelnederbörd, frostdygn och längden på meteorologiska torkor eller markfuktighetstorkor.
Artikel 13b 9.
De belägg som avses i punkt 6 b ii ska omfatta en motivering till att andelen organogena jordar på brukad markareal för den berörda medlemsstaten överstiger unionens genomsnittliga andel för 2030. Beläggen ska inkludera en kvantitativ analys, i miljoner ton koldioxidekvivalenter, av rapporterade utsläpp som beror på förskjutningseffekter på brukade organogena jordar, baserad på granskade observationer för perioden 2026–2030, jämförbara och tillförlitliga geografiskt explicita uppgifter och på bästa tillgängliga vetenskapliga rön, särskilt beträffande liknande platser i den berörda medlemsstaten. Beläggen ska också åtföljas av en beskrivning av de politiska åtgärder som för närvarande genomförs och som minimerar förskjutningseffekternas negativa inverkan på brukade organogena jordar.
Artikel 13b 10.
Senast den 12 maj 2024 ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa struktur, format, tekniska detaljer och förfarande för inlämning av de belägg som avses i punkt 6 b i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16a.
Artikel 13b 11.
Kommissionen ska göra de belägg som lämnats in av medlemsstaterna enligt punkt 6b offentligt tillgängliga, och får begära att en medlemsstat lämnar in ytterligare belägg om kommissionen, efter att ha kontrollerat den information som den mottagit från medlemsstaten, anser att informationen är otillräckligt motiverad eller oproportionerlig.

1.1 Referenser

1.2 Identifierade krav

1.3 Relaterade standarder

2. Identifierade krav

Krav

3. Relaterade standarder

Standarder