Avsnitt 1 Handelsmotpartens fallissemang

För derivatkontrakt ska RC vara CMV.

För transaktioner med lång avvecklingscykel ska RC vara det kontanta avvecklingsbelopp som värdepappersföretaget ska betala eller motta efter avveckling; en fordring ska behandlas som ett positivt belopp och en skuld ska behandlas som ett negativt belopp.

För återköpstransaktioner och värdepappers- eller råvarulån ska RC vara beloppet av kontanter som lånats ut eller lånats in; kontanter som värdepappersföretaget lånat ut ska behandlas som ett positivt belopp och kontanter som värdepappersföretaget lånat in ska behandlas som ett negativt belopp.

För transaktioner för värdepappersfinansiering där båda delarna av transaktionen är värdepapper, ska RC vara CMV på det värdepapper som värdepappersföretaget lånat ut. CMV ska höjas med användning av motsvarande volatilitetsjustering i tabell 4 i artikel 30.

För marginalutlåning samt kredit och lån som avses i artikel 25.1 g ska RC vara tillgångens bokförda värde i enlighet med tillämpliga redovisningsregler.

Ett nettningsavtal med motparten eller annan överenskommelse ger upphov till en enda juridisk förpliktelse som omfattar alla ingående transaktioner, så att värdepappersföretaget endast antingen skulle ha rätt att fordra eller vara förpliktigad att betala nettosumman av de positiva och negativa marknadsvärdena av de ingående enskilda transaktionerna i händelse av att en motpart inte kan uppfylla sina skyldigheter på grund av något av följande:

Nettningsavtalet innehåller inte någon klausul som vid en motparts fallissemang medger att en icke försumlig motpart endast behöver betala delvis eller inte alls till den fallerande partens konkursbo, även om den fallerande parten är en nettofordringsägare.

Värdepappersföretag har erhållit ett oberoende, skriftligt och motiverat juridiskt yttrande där det konstateras att dess fordringar och förpliktelser i händelse av en rättslig prövning av nettningsavtalet skulle motsvara dem som avses i led a enligt en rättslig ordning enligt följande:

Transaktioner med icke-finansiella motparter enligt definitionen i artikel 2.9 i förordning (EU) nr 648/2012 eller med icke-finansiella motparter etablerade i ett tredjeland, om dessa transaktioner inte överskrider clearingtröskeln enligt artikel 10.3 och 10.4 i den förordningen.

Transaktioner inom grupper i enlighet med artikel 3 i förordning (EU) nr 648/2012.

Transaktioner med lång avvecklingscykel.

Transaktioner för värdepappersfinansiering, inbegripet marginalutlåning, såvida inte den behöriga myndigheten fastställer att värdepappersföretagets exponeringar för kreditvärdighetsjusteringsrisk från dessa transaktioner är väsentliga.

Krediter och lån som avses i artikel 25.1 g.