Preamble: 1

(1)

Översvämningar kan orsaka dödsfall, folkomflyttningar och skador på miljön, allvarligt äventyra ekonomisk utveckling samt undergräva gemenskapens ekonomiska verksamhet.

(2)

Översvämningar är naturfenomen som inte kan förhindras. Vissa mänskliga verksamheter (exempelvis ökningen av bebyggelsen och de ekonomiska tillgångarna i översvämningsplan samt minskningen av den naturliga vattenhållningsförmågan vid markanvändning) och klimatförändringarna bidrar dock till att sannolikheten för och de ogynnsamma effekterna av översvämningar ökar.

(3)

Det är möjligt och önskvärt att minska risken för ogynnsamma följder, särskilt för människors liv och hälsa, miljön, kulturarvet, ekonomisk verksamhet och infrastruktur i samband med översvämningar. För att åtgärderna för att minska dessa risker ska vara effektiva bör de emellertid så långt som är möjligt samordnas i hela avrinningsområdet.

(4)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (3) ska förvaltningsplaner tas fram för varje avrinningsdistrikt för att uppnå god ekologisk och kemisk status och det kommer att bidra till att mildra effekterna av översvämningar. Huvudsyftet med det direktivet är emellertid inte att minska översvämningsrisker eller att ta hänsyn till framtida förändringar av riskerna för översvämningar till följd av klimatförändringarna.

(5)

Kommissionens meddelande av den 12 juli 2004 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – ”Hantering av översvämningsrisker – Förebyggande åtgärder, skyddsåtgärder och skadebegränsande åtgärder” – innehåller en analys av och en strategi för hur gemenskapen bör gå till väga för att hantera översvämningsrisker och förklarar att en gemensam och samordnad verksamhet på gemenskapsnivå skulle ge avsevärt mycket bättre resultat och överlag förbättra översvämningsskyddet.

(6)

Utöver samordning mellan medlemsstater kräver ett effektivt förebyggande och mildring av översvämningar samarbete med tredjeländer. Detta är i linje med direktiv 2000/60/EG och internationella principer för hantering av översvämningsrisker som utvecklats framför allt genom Förenta nationernas konvention om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar, godkänd genom rådets beslut 95/308/EG (4), och alla därpå följande avtal om dess tilllämpning.

(7)

Vid större olyckor, inbegripet översvämningar, mobiliseras medlemsstaternas stöd och bistånd genom rådets beslut 2001/792/EG, Euratom av den 23 oktober 2001 om inrättande av en gemenskapsmekanism för att underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsinsatser inom räddningstjänsten (5). Räddningstjänsten kan ge lämplig hjälp till den drabbade befolkningen och förbättra beredskapen och återhämtningsförmågan.

(8)

Enligt rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (6) är det möjligt att vid större katastrofer snabbt ge ekonomiskt bistånd för att hjälpa drabbade människor, naturområden, regioner och länder att återgå till så normala förhållanden som möjligt. Fonden kan emellertid endast ingripa i samband med krisinsatser och inte under de faser som föregår ett nödläge.

(9)

Vid utarbetandet av politik som berör vatten- och markanvändning bör medlemsstaterna och gemenskapen ta hänsyn till vilka eventuella följder en sådan politik kan ha på översvämningsrisker och hanteringen av översvämningsrisker.

(10)

Runtom i gemenskapen uppstår olika typer av översvämningar, till exempel floder som svämmar över, störtfloder, översvämningar i tätbebyggelse och översvämningar från havet i kustområden. De skador som översvämningarna orsakar kan också variera i gemenskapens olika länder och regioner. Målen för hantering av översvämningsrisker bör därför beslutas av medlemsstaterna själva och baseras på de lokala och regionala förhållandena.

(11)

Översvämningsriskerna i vissa delar av gemenskapen kan betraktas som ringa, till exempel i glest befolkade eller helt obefolkade områden eller i områden med begränsade ekonomiska tillgångar eller av begränsat ekologiskt värde. I varje avrinningsdistrikt eller förvaltningsenhet bör en bedömning av översvämningsriskerna och behovet av ytterligare åtgärder – exempelvis en utvärdering av möjligheten att begränsa översvämningar – genomföras.

(12)

För att ha tillgång till ett effektivt informationsverktyg och en värdefull utgångspunkt för prioriteringar och för vidare tekniska, finansiella och politiska beslut om hantering av översvämningsrisker är det nödvändigt att sörja för att det utarbetas kartor över översvämningshotade områden samt kartor över översvämningsrisker som visar möjliga ogynnsamma följder, inbegripet information om potentiella källor till miljöföroreningar som en konsekvens av översvämningar. I detta sammanhang bör medlemsstaterna göra en bedömning av verksamheter som ökar riskerna för översvämning.

(13)

I syfte att undvika och minska den ogynnsamma påverkan av översvämningar på det berörda området är det lämpligt att upprätta planer för hantering av översvämningsrisker. Orsakerna till och följderna av översvämningar varierar i gemenskapens olika länder och regioner. Planerna för hantering av översvämningsrisker bör därför ta hänsyn till de speciella särdragen i de områden de täcker och ge skräddarsydda lösningar alltefter behoven och prioriteringarna i dessa områden och samtidigt säkerställa relevant samordning inom avrinningsdistriktet samt främja uppfyllandet av de miljömål som fastställs i gemenskapslagstiftningen. Medlemsstaterna bör särskilt avstå från att vidta åtgärder eller genomföra insatser som väsentligt ökar risken för översvämning i andra medlemsstater, om inte dessa åtgärder har samordnats och de berörda medlemsstaterna tillsammans har kommit fram till en lösning.

(14)

Planerna för hantering av översvämningsrisker bör inriktas på förebyggande, skydd och beredskap. I syfte att ge floderna mer utrymme bör i dessa, om möjligt, hänsyn tas till underhåll och/eller återställande av översvämningsplan och åtgärder för att förhindra och minska skador på människors hälsa, miljön, kulturarvet och ekonomisk verksamhet. De olika delarna av planerna för hantering av översvämningsrisker bör ses över med jämna mellanrum och, om så är nödvändigt uppdateras, med beaktande av klimatförändringarnas sannolika påverkan på förekomsten av översvämningar.

(15)

Solidaritetsprincipen är mycket viktig i hanteringen av översvämningsrisker. Mot bakgrund av detta bör medlemsstaterna uppmuntras att ta på sig en rimlig del av ansvaret när det gemensamt beslutas om åtgärder för allas bästa vad avser hanteringen av översvämningsrisker längs vattendrag.

(16)

För att undvika dubbelarbete bör medlemsstaterna ha rätt att använda befintliga preliminära bedömningar av översvämningsrisker, kartor över översvämningshotade områden och över översvämningsrisker samt planer för hantering av översvämningsrisker för att uppnå målen och uppfylla kraven i detta direktiv.

(17)

Framtagningen av förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt enligt direktiv 2000/60/EG och av planer för hantering av översvämningsrisker enligt detta direktiv ingår i en enhetlig förvaltning av avrinningsområden. De två processerna bör därför utnyttja de ömsesidiga möjligheterna till gemensamma synergieffekter och fördelar, med beaktande av miljömålen i direktiv 2000/60/EG, säkerställa effektivitet och förnuftig användning av resurserna, samtidigt som det erkänns att de behöriga myndigheterna och förvaltningsenheterna i det här direktivet och i direktiv 2000/60/EG kan vara olika.

(18)

Medlemsstaterna bör grunda sina bedömningar, kartor och planer på lämpliga ”bästa metoder” och ”bästa tillgängliga tekniker”, som inte innebär orimliga kostnader, inom området för hantering av översvämningsrisker.

(19)

Om vattenförekomster används för flera olika ändamål och avser olika former av hållbar mänsklig verksamhet (till exempel hantering av översvämningsrisker, ekologi, inlandssjöfart eller vattenkraft) och om denna användning påverkar vattenförekomsterna, innehåller artikel 4 i direktiv 2000/60/EG ett klart och tydligt förfarande för hur sådan användning och sådana konsekvenser ska hanteras och även möjliga undantag från målen ”god status” eller ”ingen försämring”. Kostnadstäckning föreskrivs i artikel 9 i direktiv 2000/60/EG.

(20)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7).

(21)

Kommissionen bör särskilt ges behörighet att anpassa bilagan till vetenskapliga och tekniska framsteg. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(22)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Syftet med detta direktiv är framför allt att främja att en hög miljöskyddsnivå integreras i gemenskapens politik i enlighet med principen om hållbar utveckling i artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(23)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen upprättandet av en ram för åtgärder för att minska riskerna för översvämningsskador, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(24)

I enlighet med proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna och det till fördraget fogade protokollet om tilllämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna samt mot bakgrund av medlemsstaternas befintliga resurser, bör ansenligt handlingsutrymme ges till de lokala och regionala nivåerna, särskilt vad gäller myndigheters organisation och ansvar.

(25)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (8) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.