KAPITEL V HORISONTELLA BESTÄMMELSER

Artikel 21

Kostnadstäckning

I enlighet med principen att förorenaren betalar, och utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG ( 3 ), ska medlemsstaterna sträva efter att täcka kostnaderna för de åtgärder som krävs för att förebygga, minimera eller mildra de invasiva främmande arternas negativa påverkan, inbegripet miljö- och resurskostnader liksom återställandekostnader.

Artikel 22

Samarbete och samordning

1.  Medlemsstaterna ska när de uppfyller sina skyldigheter enligt denna förordning göra sitt bästa för att säkerställa nära samordning med alla berörda medlemsstater och om det är praktiskt och lämpligt använda sig av befintliga strukturer som har sitt upphov i regionala eller internationella avtal. De berörda medlemsstaterna ska i synnerhet sträva efter att säkerställa samordning med andra medlemsstater som

Kommissionen ska på de berörda medlemsstaternas begäran agera för att främja samordningen.

2.  Medlemsstaterna ska när de uppfyller sina skyldigheter enligt denna förordning eftersträva samarbete med tredjeländer, om så är lämpligt, inbegripet genom befintliga strukturer som har sitt upphov i regionala eller internationella avtal, i syfte att nå målen i denna förordning.

3.  Medlemsstaterna får även tillämpa bestämmelser, som de som avses i punkt 1 i den här artikeln, för att säkerställa samordning och samarbete med andra relevanta medlemsstater när det gäller de invasiva främmande arter av medlemsstatsbetydelse som fastställts i nationella förteckningar som antagits i enlighet med artikel 12.1. Medlemsstaterna får även inrätta mekanismer för samarbete på lämplig nivå när det gäller dessa invasiva främmande arter. Sådana mekanismer får inbegripa utbyte av information och data, handlingsplaner för spridningsvägar och utbyte av bästa praxis för hantering, kontroll och utrotning av invasiva främmande arter, system för tidig varning samt program för att öka allmänhetens medvetenhet eller kunskaper.

Artikel 23

Strängare nationella regler

Medlemsstaterna får behålla eller anta strängare nationella regler i syfte att förhindra introduktion, etablering och spridning av invasiva främmande arter. Dessa åtgärder ska vara förenliga med EUF-fördraget och anmälas till kommissionen i enlighet med unionsrätten.