Artikel 403 Substitutionsmetod

behandla den garanterade delen av exponeringen som exponering mot garantigivaren i stället för mot kunden, under förutsättning att den ej säkrade exponeringen mot garantigivaren skulle tilldelas en riskvikt som är motsvarande eller lägre än riskvikten för den ej säkrade exponeringen mot kunden enligt del tre avdelning II kapitel 2,

behandla den del av exponeringen som har säkerhet i form av marknadsvärdet på erkända säkerheter som exponering mot tredje part i stället för mot kunden, förutsatt att exponeringen är säkrad genom säkerhet och under förutsättning att den säkrade delen av exponeringen skulle tilldelas riskvikt som är motsvarande eller lägre än riskvikten för den ej säkrade exponeringen mot kunden enligt del tre avdelning II kapitel 2.

ska institutet beräkna det belopp av exponeringen som ska betraktas som säkrat i enlighet med bestämmelserna om behandlingen av valutaobalanser för obetalt kreditskydd i del tre, om garantin är uttryckt i en annan valuta än den som gäller för exponeringen,

ska institutet behandla en obalans mellan löptiden för exponeringen och löptiden för skyddet i enlighet med bestämmelserna om behandling av löptidsobalanser i del tre avdelning II kapitel 4,

får institutet beakta partiell täckning i enlighet med den behandling som fastställs i del tre avdelning II kapitel 4.

Det totala beloppet för institutets exponering mot en emittent av säkerheter till följd av återköpsavtal med tre parter som anordnats av en trepartsagent,

Det fullständiga beloppet för de gränsvärden som institutet ålagt den trepartsagent som avses i led a att tillämpa på de värdepapper som emitterats av den emittent av säkerheter som avses i det ledet.

Institutet har kontrollerat att trepartsagenten har lämpliga skyddsåtgärder för att de gränsvärden som avses i led b inte ska överskridas.

Den behöriga myndigheten har inte meddelat några väsentliga farhågor till institutet.

Summan av beloppet för det gränsvärde som avses i led b i denna punkt och övriga exponeringar som institutet kan ha mot emittenten av säkerheter överstiger inte det gränsvärde som fastställs i artikel 395.1.