Rapporteringskrav

I enlighet med artikel 32.6 i direktiv 2014/59/EU syftar dessa riktlinjer till att skapa en mer enhetlig resolutions- och tillsynspraxis genom att främja konvergensen när det gäller tolkningen av de omständigheter under vilka ett institut ska anses fallera eller sannolikt komma att fallera.

Dessa riktlinjer innehåller därför en uppsättning objektiva faktorer att använda som beslutsunderlag för att fastställa om ett institut fallerar eller sannolikt kommer att fallera, i enlighet med de omständigheter som anges i artikel 32.4 a, b och c i direktiv 2014/59/EU. För att fatta beslut om detta bör de behöriga myndigheterna vägledas av resultatet av den översyns- och utvärderingsprocess (SREP) som ska utföras i enlighet med artikel 97 i direktiv 2013/36/EU och som beskrivs närmare i SREP-riktlinjerna. I samband med detta kan resolutionsmyndigheten behöva tolka resultatet av översyns- och utvärderingsprocessen när den rådfrågas av behöriga myndigheter i enlighet med artikel 32.1 a i direktiv 2014/59/EU.

Dessa riktlinjer gör inte anspråk på att inskränka den behöriga myndighetens och resolutionsmyndighetens befogenhet att avgöra om ett institut fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Om någon av de objektiva faktorer som räknas upp i avdelning II i dessa riktlinjer konstateras gälla för ett visst institut bör detta inte automatiskt leda till att den behöriga myndigheten eller i förekommande fall resolutionsmyndigheten slår fast att institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Det ska heller inte per automatik medföra att resolutionsverktyg sätts in. Förteckningen över objektiva faktorer som anges i dessa riktlinjer är inte uttömmande och bör förbli öppen eftersom alla omständigheter i samband med kriser inte rimligen kan förutses.

Dessa riktlinjer ska läsas tillsammans med villkoren som anges i artikel 32.1 b och c i direktiv 2014/59/EU, som beskriver de två ytterligare krav som ska uppfyllas för att resolutionsåtgärder ska sättas in, utöver kravet att institutet ska anses fallera eller sannolikt komma att fallera. Ett beslut i enlighet med dessa riktlinjer från den behöriga myndigheten och/eller resolutionsmyndigheten om att ett institut fallerar eller sannolikt kommer att fallera innebär därmed inte ensamt att alla villkor för att vidta resolutionsåtgärder uppfylls. En helhetsbedömning bör göras och hänsyn tas till att tillämpningen av resolutionsåtgärder i enlighet med artikel 32.1 b och c i direktiv 2014/59/EU också förutsätter att det saknas alternativa åtgärder från den privata sektorn eller tillsynsåtgärder inom rimlig tid för att förhindra att institutet fallerar, samt att resolutionsåtgärder är nödvändiga av hänsyn till allmänintresset.

Bestämmelserna i dessa riktlinjer ska också gälla när beslut om huruvida ett institut fallerar eller sannolikt kommer att fallera fattas av relevant myndighet i samband med fastställandet av att institutet inte längre är bärkraftigt när det gäller att utöva de nedskrivnings- och/eller konverteringsbefogenheter som anges i artikel 60 i direktiv 2014/59/EU.