Syfte

I dessa riktlinjer specificeras vilka principer som insättningsgarantisystemet minst ska följa vid stresstesterna och vad stresstesterna minst ska innehålla enligt artikel 4.10 i direktiv 2014/49/EU (direktivet om insättningsgarantisystem) P1F² P .

² Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).

Stresstesterna syftar till att hjälpa de utsedda myndigheterna och insättningsgarantisystemen att öka motståndskraften hos insättningsgarantisystemen i Europeiska unionen genom att fastställa en minsta nivå i fråga om konsekvens, kvalitet och jämförbarhet av stresstester av insättningsgarantisystem.

Insättningsgarantisystemens motståndskraft kan definieras som insättningsgarantisystemens förmåga att utföra de uppgifter som de anförtros i enlighet med direktiven 2014/49/EU och 2014/59/EU P2F³ P . Denna definition omfattar alla uppgifter som ett insättningsgarantisystem har fått i uppdrag att utföra enligt nationell lagstiftning, inbegripet återbetalning från insättningsgarantisystem (artiklarna 8.1 och 11.1 i direktivet om insättningsgarantisystem), återbetalning från insättningsgarantisystem med gränsöverskridande samarbete (artikel 14 i direktivet om insättningsgarantisystem), bidrag till resolution (artikel 109 i direktivet om återhämtning och resolution av banker), bidrag till förhindrande av fallissemang (artikel 11.3 i direktivet om insättningsgarantisystem) och bidrag till insolvensförfaranden (artikel 11.6 i direktivet om insättningsgarantisystem). Insättningsgarantisystemens motståndskraft kan bedömas med användning av de stresstester som anges i riktlinjerna.

³ Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).