|
+BILAGA II TESTMETODER FÖR BESTÄMNING AV PRIMÄR BIOLOGISK NEDBRYTBARHET HOS TENSIDER I TVÄTT- OCH RENGÖRINGSMEDEL |
BILAGA II TESTMETODER FÖR BESTÄMNING AV PRIMÄR BIOLOGISK NEDBRYTBARHET HOS TENSIDER I TVÄTT- OCH RENGÖRINGSMEDELBILAGA II TESTMETODER FÖR BESTÄMNING AV PRIMÄR BIOLOGISK NEDBRYTBARHET HOS TENSIDER I TVÄTT- OCH RENGÖRINGSMEDEL Den primära biologiska nedbrytbarheten mäts genom bestämning av den återstående graden av de ursprungliga tensiderna i försöksvätskorna. Denna bilaga inleds med en förteckning över de testmetoder som är gemensamma för alla klasser av tensider, och därefter anges i punkt A till D de analysmetoder som är specifika för varje klass av tensider. Graden av primär biologisk nedbrytbarhet skall vara minst 80 % mätt med de testmetoder som anges nedan. Referensmetoden för laboratorietesterna av tensider enligt denna förordning är baserad på kontrollprovet i OECD-metoden och beskrivs i bilaga VIII.1. Ändringar i kontrollprovet är tillåtna, förutsatt att de överensstämmer med EN ISO 11733. Testmetoder 1. OECD-metoden, offentliggjord i OECD:s tekniska rapport av den 11 juni 1976 med titeln ”Proposed Method for the Determination of the Biodegradability of Surfactants used in Synthetic Detergents”. 2. Den metod som används i Frankrike och som godkänts genom kungörelse av den 24 december 1987, offentliggjord i Journal Officiel de la République française av den 30 december 1987, s. 15385, och genom standarden NF 73-260 från juni 1981, utgiven av Association française de normalisation (AFNOR). 3. Den metod som används i Tyskland, fastställd genom ”Verordnung über die Abbaubarkeit anionischer und nichtionischer grenzflächenaktiver Stoffe in Wasch- und Reinigungsmitteln” av den 30 januari 1977, offentliggjord i Bundesgesetzblatt 1977, del I, s. 244, och som beskrivs i förordningen om ändring av nämnda förordning av den 4 juni 1986, offentliggjord i Bundesgesetzblatt 1986, del I, s. 851. 4. Den metod som används i Förenade kungariket och som går under benämningen ”Porous Pot Test”, enligt beskrivningen i Technical Report nr 70/1978, utgiven av Water Research Centre. 5. Kontrollprovet i OECD-metoden som beskrivs i bilaga VIII.1 (med eventuella ändringar av betingelserna enligt EN ISO 11733). Detta är också den referensmetod som tillämpas för tvistlösning. A. ANALYSMETODER FÖR ANJONTENSIDER Anjontensider skall i testerna analyseras med MBAS-metoden (Methylene Blue Active Substance) i överensstämmelse med kriterierna i bilaga VIII.2. När det gäller de anjontensider som inte reagerar i ovannämnda MBAS-metod, eller om det av effektivitets- eller precisionsskäl verkar vara mer adekvat, skall lämpliga specifika instrumentella analyser såsom högtrycksvätskekromatografi (HPLC) eller gaskromatografi (GC) tillämpas. Tillverkaren skall på begäran lämna prover av tensiden i ren form till medlemsstaternas behöriga myndigheter. B. ANALYSMETODER FÖR NONJONTENSIDER Nonjontensider skall i testerna analyseras med vismutmetoden (BiAS) i överensstämmelse med den analysförfarande som beskrivs i bilaga VIII.3. När det gäller de nonjontensider som inte reagerar i ovannämnda BiAS-metod, eller om det av effektivitets- eller precisionsskäl verkar vara mer adekvat, skall lämpliga specifika instrumentella analyser såsom HPLC eller GC tillämpas. Tillverkaren skall på begäran lämna prover av tensiden i ren form till medlemsstaternas behöriga myndigheter. C. ANALYSMETODER FÖR KATJONTENSIDER Katjontensider skall i testerna analyseras med DBAS-metoden (Disulfine Blue Active Substance) i överensstämmelse med följande DBAS-förfaranden: Den metod som används i Tyskland (1989) DIN 38 409 — Ausgabe: 1989-07. När det gäller de katjontensider som inte reagerar i ovannämnda testmetod, eller om det av effektivitets- eller precisionsskäl verkar vara mer adekvat (detta måste motiveras), skall lämpliga specifika instrumentella analyser såsom HPLC eller GC tillämpas. Tillverkaren skall på begäran lämna prover av tensiden i ren form till medlemsstaternas behöriga myndigheter. D. ANALYSMETODER FÖR AMFOTÄRA TENSIDER Amfotära tensider skall i testerna analyseras med de förfaranden som anges nedan: 1. Om katjontensider inte ingår: Den metod som används i Tyskland, (1989) DIN 38 409-Teil 20. 2. I övriga fall: Orange II-metoden (Boiteux, 1984). När det gäller de amfotära tensider som inte reagerar i ovannämnda test, eller om det av effektivitets- eller precisionsskäl verkar vara mer adekvat (detta måste motiveras), skall lämpliga specifika instrumentella analyser såsom HPLC eller GC tillämpas. Tillverkaren skall på begäran lämna prover av tensiden i ren form till medlemsstaternas behöriga myndigheter. 1. Översikt
1.1 Referenser1.2 Identifierade krav1.3 Relaterade standarder2. Identifierade krav
3. Relaterade standarder
|