EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2024/1203 av den 11 april 2024 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser och om ersättande av direktiven 2008/99/EG och 2009/123/EG

Artikel 1

Genom detta direktiv fastställs minimiregler för fastställande av brottsrekvisit samt påföljder och sanktioner som syftar till ett effektivare miljöskydd och för åtgärder för att förebygga och bekämpa miljöbrott och för att effektivt verkställa unionens miljölagstiftning.

Artikel 8

I den mån följande omständigheter inte ingår i brottsrekvisiten för de brott som avses i artikel 3 ska medlemsstaterna, med avseende på relevanta brott som avses i artiklarna 3 och 4, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en eller flera av följande omständigheter, i enlighet med nationell rätt, kan ses som en försvårande omständighet:

Den försvårande omständighet som avses i led a i denna artikel ska inte tillämpas på de brott som omfattas av artikel 3.3.

Artikel 9

Medlemsstaterna ska, med avseende på relevanta brott som avses i artiklarna 3 och 4, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en eller flera av följande omständigheter, i enlighet med nationell rätt, kan ses som en förmildrande omständighet:

Artikel 10

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt att spåra, identifiera, frysa och förverka hjälpmedel till och vinning av de brott som avses i artiklarna 3 och 4.

Medlemsstater som är bundna av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU ( 24 ) ska vidta de åtgärder som avses i första stycket i enlighet med det direktivet.

Artikel 13

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att effektiva och proportionella utredningsverktyg är tillgängliga för att utreda eller lagföra de brott som avses i artiklarna 3 och 4. Där så är lämpligt ska dessa verktyg inbegripa särskilda utredningsverktyg, som de som används för att bekämpa organiserad brottslighet eller andra allvarliga brott.

Artikel 14

Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv (EU) 2019/1937 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att alla personer som anmäler brott som avses i artiklarna 3 och 4 i det här direktivet, tillhandahåller bevis eller på annat sätt samarbetar med behöriga myndigheter, får tillgång till åtgärder för stöd och bistånd i samband med straffrättsliga förfaranden, i enlighet med nationell rätt.

Artikel 15

Medlemsstaterna ska säkerställa att personer som berörs eller sannolikt kommer att beröras av de brott som avses i artiklarna 3 och 4 i detta direktiv och personer som har ett tillräckligt intresse av en rättighet eller hävdar att en rättighet kränks samt icke-statliga organisationer som främjar miljöskydd och uppfyller krav enligt nationell rätt har lämpliga processuella rättigheter i förfaranden rörande dessa brott, om sådana processuella rättigheter för den berörda allmänheten existerar i medlemsstaten i förfaranden som rör andra brott, till exempel som civilrättslig part. I sådana fall ska medlemsstaterna också, i enlighet med sin nationella rätt, säkerställa att upplysningar om hur förfarandena fortskrider delges den berörda allmänheten, om detta sker i förfaranden som rör andra brott.

Artikel 16

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder, såsom informations- och upplysningskampanjer riktade till berörda parter från den offentliga och privata sektorn samt forsknings- och utbildningsprogram, som syftar till att minska miljöbrottsligheten och risken för miljöbrott. Om så är lämpligt ska medlemsstaterna agera i samarbete med sådana berörda parter.

Artikel 17

Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella myndigheter som upptäcker, utreder och lagför miljöbrott eller dömer i miljöbrottmål har tillräckligt med kvalificerad personal och tillräckliga ekonomiska, tekniska och teknologiska resurser för att effektivt kunna utföra sina uppgifter i samband med genomförandet av detta direktiv. Medlemsstaterna ska, med beaktande av sina rättssystems konstitutionella traditioner och struktur samt andra nationella omständigheter, bedöma behovet av att öka dessa myndigheters specialisering på området miljöstraffrätt, i enlighet med nationell rätt.

Artikel 18

Utan att det påverkar rättsväsendets oberoende eller olikheter i rättsväsendets uppbyggnad inom unionen ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att domare, åklagare, poliser och övrig personal inom rättsväsendet samt personal på behöriga myndigheter som arbetar med straffrättsliga förfaranden och utredningar erbjuds specialiserad regelbunden utbildning om målen för detta direktiv vilken är anpassad till funktionerna för dessa domare, åklagare, poliser och övrig personal inom rättsväsendet samt personal på behöriga myndigheter.

Artikel 19

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att upprätta lämpliga mekanismer för samordning och samarbete på strategisk och operativ nivå mellan alla sina behöriga myndigheter som arbetar med att förebygga och bekämpa miljöbrott. Sådana mekanismer ska åtminstone syfta till att

De mekanismer som avses i första stycket kan ta formen av specialiserade samordningsorgan, samförståndsavtal mellan behöriga myndigheter, nationella tillsynsnätverk och gemensam utbildningsverksamhet.

Artikel 20

Om miljöbrott misstänks vara av gränsöverskridande karaktär ska de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna överväga att hänskjuta information om dessa brott till lämpliga behöriga organ.

Utan att det påverkar reglerna för gränsöverskridande samarbete och ömsesidig rättslig hjälp i brottmål ska medlemsstaterna, Eurojust, Europol, Europeiska åklagarmyndigheten, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning och kommissionen inom ramen för sin respektive behörighet samarbeta med varandra i kampen mot de brott som avses i artiklarna 3 och 4. I detta syfte ska Eurojust vid behov tillhandahålla det tekniska och operativa stöd som de behöriga nationella myndigheterna behöver för att underlätta samordningen av sina utredningar. Kommissionen får vid behov bistå.

Artikel 26

Direktiv 2008/99/EG ska ersättas med avseende på de medlemsstater som är bundna av det här direktivet, utan att det påverkar dessa medlemsstaters skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande av det direktivet med nationell rätt. För de medlemsstater som är bundna av det här direktivet ska hänvisningar till direktiv 2008/99/EG anses som hänvisningar till det här direktivet. Vad gäller medlemsstater som inte är bundna av det här direktivet ska de fortsätta att vara bundna av direktiv 2008/99/EG.

Artikel 27

Direktiv 2009/123/EG ska ersättas med avseende på de medlemsstater som är bundna av det här direktivet, utan att det påverkar dessa medlemsstaters skyldigheter med avseende på tidsfristen för införlivande av det direktivet.

Vad gäller de medlemsstater som är bundna av det här direktivet ska hänvisningar till de bestämmelser i direktiv 2005/35/EG som lagts till eller ersatts genom direktiv 2009/123/EG anses som hänvisningar till det här direktivet.

Medlemsstater som inte är bundna av det här direktivet ska fortsätta att vara bundna av direktiv 2005/35/EG, ändrat genom direktiv 2009/123/EG.

Artikel 29

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 30

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.