EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2026/1030 av den 29 april 2026 om redovisning av växthusgasutsläpp från transporttjänster (Text av betydelse för EES)

(1)

Stöd till insatser för bättre hållbarhet och effektivitet i unionens transportsystem är en förutsättning för att upprätthålla en stabil kurs mot klimatneutralitet senast 2050, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till behovet av att säkerställa en rättvis och inkluderande omställning, säkra fortsatt tillväxt och stärka den europeiska industrins konkurrenskraft.

(2)

Redovisning av växthusgasutsläpp används inom olika ekonomiska sektorer – inbegripet transportsektorn – för att kvantifiera data om växthusgasutsläpp från specifika aktiviteter hos offentliga organ, företag och konsumenter. Bättre information om transporttjänsters prestanda är ett kraftfullt verktyg för att skapa lämpliga incitament för transportanvändare att göra mer hållbara val, för att påverka transportoperatörers, organisatörer av transporttjänsters och knutpunktsoperatörers affärsbeslut och för att minska växthusgasutsläppen från enheter som genomför offentliga kontrakt. Jämförbara och tillförlitliga data om växthusgasutsläpp är en förutsättning för att skapa dessa incitament och därmed uppmuntra beteendeförändringar hos offentliga organ, företag och konsumenter, i syfte att bidra till målen i kommissionens meddelande av den 11 december 2019, Den europeiska gröna given, för transporter och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (4). Den här förordningen utgör en av unionens insatser för en grön omställning, jämte andra unionsrättsakter eller unionsinitiativ, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/825 (5).

(3)

Trots det växande intresset bland berörda parter inom transportsektorn används redovisning av växthusgasutsläpp för transporttjänster fortfarande bara i begränsad omfattning. I de flesta fall får transportanvändare inte korrekt information om transporttjänsters prestanda, och transportoperatörer, organisatörer av transporttjänster och knutpunktsoperatörer beräknar inte och lämnar inte uppgifter om sina utsläpp. En oproportionerligt liten användning av redovisning av växthusgasutsläpp kan observeras särskilt bland mikroföretag samt små och medelstora företag (små och medelstora företag), som utgör den stora majoriteten av företag som erbjuder transporttjänster på den inre marknaden. Faktum är att små och medelstora företag ställs inför oproportionerligt stora ekonomiska och administrativa bördor när de beslutar att beräkna växthusgasutsläppen från sina transporttjänster.

(4)

I sin vitbok av den 28 mars 2011, Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem, presenterar kommissionen en vision om framtiden för unionens transportsystem och fastställer en politisk agenda för att ta itu med transportsektorns framtida utmaningar, särskilt behovet av att upprätthålla och utveckla mobiliteten, och att avsevärt minska växthusgasutsläppen från transport- och logistikverksamhet.

(5)

I sitt meddelande av den 9 december 2020, Strategi för hållbar och smart mobilitet – att sätta EU-transporterna på rätt spår för framtiden, hänvisar kommissionen till incitament för att välja de mest hållbara transportalternativen, både inom och mellan transportsätt. Dessa incitament omfattar bland annat inrättandet av en europeisk ram för harmoniserad mätning av växthusgasutsläpp från transporter och logistik, baserat på globalt erkända standarder, vilken sedan skulle kunna användas för att ge företag och slutanvändare en uppskattning av koldioxidavtrycket från deras val och för att öka efterfrågan från slutanvändare och konsumenter på mer hållbara transport- och mobilitetslösningar, samtidigt som ”grönmålning” undviks.

(6)

Växthusgasutsläpp från transport och logistik uppstår under fordonets drift, driften av transport- och logistiknav, produktionen av respektive energibärare, tillverkningen av ett fordon och hanteringen av ett uttjänt fordon samt konstruktionen och underhållet av transportinfrastruktur.

(7)

Det är därför lämpligt att fastställa harmoniserade regler för redovisning av växthusgasutsläpp från gods- och persontransporttjänster för att få fram jämförbara siffror för växthusgasutsläpp från transporttjänster och för att undvika vilseledande information om deras prestanda till följd av möjligheten att välja mellan olika indata och metoder för beräkning av utsläpp. Sådana harmoniserade regler bör säkerställa lika villkor mellan unionens transport- och knutpunktsenheter och transport- och knutpunktsenheter från tredjeländer, liksom mellan transportsätt och segment samt de nationella transportnäten. Att fastställa harmoniserade regler bör också bidra till att skapa incitament för beteendeförändringar bland offentliga organ, företag och konsumenter för att minska växthusgasutsläppen från transporttjänster genom införande och användning av jämförbara och tillförlitliga data om växthusgasutsläpp.

(8)

Denna förordning bör tillhandahålla en referensram för beräkning och utlämnande av uppgifter om växthusgasutsläpp, på avtalsmässig eller frivillig grund för kommersiella ändamål, eller om sådan beräkning och sådant utlämnande krävs enligt tillämplig unionsrätt eller nationell rätt. Den ramen bör underlätta andra åtgärder för utsläppsminskning som kan vidtas av offentliga myndigheter och industrin, inbegripet vid fastställande av transparensklausuler för växthusgaser i transportavtal, tillhandahållande av information om växthusgasutsläpp från en transporttjänst till passagerare eller kunder, eller fastställande av klimatrelaterade kriterier för miljöanpassad upphandling.

(9)

Trots fördelarna med den ökade insynen i transporttjänsters prestanda skulle en obligatorisk tillämpning av denna förordning på alla transport- och knutpunktsenheter som erbjuder transporttjänster på den inre marknaden vara oproportionerlig och leda till orimliga kostnader och bördor. Därför bör denna förordning endast tillämpas på de enheter som beslutar, eller som är bundna av andra relevanta lagstiftnings- och icke-lagstiftningssystem, att beräkna och lämna ut information om växthusgasutsläpp från gods- eller persontransporttjänster som inleds eller avslutas på unionens territorium. Detta omfattar följaktligen tjänster vars ursprungs- eller bestämmelseorter är belägna i ett tredjeland. För att säkerställa att alla relevanta transporttjänster redovisas och garantera lika villkor mellan unionens transport- och knutpunktsenheter och transport- och knutpunktsenheter från tredjeländer, bör denna förordning tillämpas på transporttjänster som inleds och avslutas utanför unionens territorium men där stopp görs i unionen för att släppa på eller av passagerare eller för att lasta eller lossa gods.

(10)

Denna förordning bör tillämpas på enheter som beräknar och lämnar uppgifter om växthusgasutsläpp från transporttjänster, särskilt transportoperatörer, organisatörer av transporttjänster och knutpunktsoperatörer, samt på avsändare som utgör en särskild kategori av transportanvändare som beställer transporttjänster för att flytta sin last till eller från utsedda platser och som, beroende på situationen, också kan ta på sig rollen som transportoperatör, organisatör av transporttjänster eller dataförmedlare. Utvecklare av externa beräkningsverktyg, utvecklare av databaser från tredjeparter och organ för bedömning av överensstämmelse som tillhandahåller stödtjänster för beräkning eller verifiering av data om växthusgasutsläpp från transporttjänster bör vara bundna av särskilda regler om certifiering av externa beräkningsverktyg, teknisk kvalitetskontroll av standardvärden för växthusgasintensitet respektive verifieringsverksamhet och ackrediteringsförfaranden. Denna förordning bör också tillämpas på de dataförmedlare som beräknar och lämnar ut information om växthusgasutsläpp från transporttjänster. När dataförmedlare endast erhåller eller kombinerar utdata om växthusgasutsläpp och sedan lämnar ut sådana utdata bör de endast vara bundna av de relevanta reglerna om kommunikation av och öppenhet för de data om växthusgasutsläpp som lämnas ut, för att säkerställa att dessa utdata är jämförbara på marknaden.

(11)

Beräkningen och utlämnandet av uppgifter om växthusgasutsläpp enligt denna förordning bör göras på ett disaggregerat sätt, på transporttjänstnivå, i enlighet med den metod för beräkning av växthusgasutsläpp från transporttjänster som avses i denna förordning. Följaktligen bör denna förordning inte tillämpas om beräkningen och utlämnandet av uppgifter om växthusgasutsläpp görs i aggregerad form. Detta inbegriper situationer där det obligatoriska utlämnandet av miljörelaterad information för hållbarhetsrapportering och upprättandet av miljöräkenskaper för statistiska ändamål härrör från andra unionsrättsakter, såsom de som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 691/2011 (6) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2464 (7). Omvänt bör det vara möjligt att använda information som erhålls på grundval av denna förordning för att bidra till utarbetandet av de konsoliderade utsläppsrapporter som krävs enligt annan tillämplig unionsrätt, förutsatt att respektive metoder och insamlade data är tillräckligt kompatibla.

(12)

En lämplig metod för beräkning av växthusgasutsläpp från transporttjänster är en av de viktigaste aspekterna i den harmoniserade unionsram som fastställs genom denna förordning. Metoden bör säkerställa att de utsläppsberäkningar som görs för en transportkedja ger jämförbara och korrekta data om växthusgasutsläpp genom att en enda uppsättning metodologiska steg följs. Metoden bör också på lämpligt sätt ta hänsyn till transportmarknadens behov, så att onödig komplexitet samt alltför stora bördor och kostnader undviks, särskilt för små och medelstora företag, och den bör vara genomförbar för berörda parter.

(13)

EN ISO 14083:2023 – Växthusgaser – Kvantifiering och rapportering av transportkedjors växthusgasutsläpp (EN ISO-standarden), som offentliggjordes av Europeiska standardiseringskommittén i april 2023, bör vara den gemensamma metoden för beräkning av växthusgasutsläpp från transporttjänster enligt denna förordning. Att uppmuntra till standardens tillämpning i unionen främjar internationell överensstämmelse avseende redovisning av växthusgasutsläpp och underlättar ytterligare global samordning av den tillämpade metoden. Kommissionens analys visade att EN ISO-standarden är den mest relevanta och proportionella standarden när det gäller att uppnå målen i denna förordning, inbegripet ökad marknadsspridning och jämförbarhet av data om växthusgasutsläpp. Beräkningen av växthusgasutsläpp görs från källa till hjul, vilket inbegriper växthusgasutsläpp från energiförsörjning samt fordonsanvändning under transport- och knutpunktsverksamhet.

(14)

Kommissionen, i samarbete med Europeiska standardiseringskommittén och medlemsstaternas nationella standardiseringsorgan, har åtagit sig att säkerställa full tillgång till denna förordning.

(15)

Livscykelutsläpp anses i allmänhet omfatta växthusgasutsläpp från källa till hjul och utsläpp från produktion, underhåll och bortskaffande av fordon samt, i den mån det är relevant, utsläpp med koppling till transportinfrastruktur, i enlighet med kommissionens rekommendation (EU) 2021/2279 (8). Livscykelanalyser kan dock leda till höga genomförandekostnader och utsätta transport- och knutpunktsenheter för komplex redovisning, särskilt när det gäller utsläpp med koppling till transportinfrastruktur. Av skäl som rör proportionalitet och tillämpningsområde bör denna förordning inte kräva att livscykelanalyser används utan en bedömning som utförs av kommissionen. För att vid tillämpningen av denna förordning behålla en hänvisning till globalt erkända standarder bör dessutom de framsteg som gjorts inom Internationella standardiseringsorganisationen rapporteras i kommissionens utvärdering av denna förordning, som en del av den bedömningen.

(16)

Det bör inte göras några avvikelser från metodvalen i EN ISO-standarden, så att inkonsekvenser i beräkningen av växthusgasutsläpp från transporttjänster på marknaden undviks, särskilt för internationella transportkedjor. Det är dock lämpligt att kommissionen bedömer behovet av en eventuell anpassning av EN ISO-standarden med hänsyn till unionens politik, inbegripet kommande lagstiftning. Om kommissionens bedömning visar att en ändring av standarden eller en komponent i denna medför en uppenbar risk för oförenlighet med målen för denna förordning eller annan tillämplig unionsrätt, särskilt med förordning (EU) 2021/1119, bör kommissionen anta nödvändiga delegerade akter för att förbjuda tillämpningen av den ändringen. Om bedömningen visar att det finns en risk för att en ändring av standarden eller en komponent i den skulle kunna skapa otillbörliga obalanser vid beräkningen av växthusgasutsläpp från transporttjänster inom specifika marknadssegment eller leda till skillnader mellan den standarden och målen för denna förordning eller för annan tillämplig unionsrätt, bör kommissionen kunna anta nödvändiga genomförandeakter för att begära att Europeiska standardiseringskommittén reviderar standarden i enlighet med detta.

(17)

För att undvika spridning av felaktig information på marknaden kan det bli nödvändigt att klargöra den gemensamma metoden med avseende på parametrar och antaganden som är relevanta för växthusgasutsläpp och som används för att beräkna växthusgasutsläpp innan en tjänst tillhandahålls. Detsamma gäller andra relevanta tekniska parametrar som rör allokeringen av växthusgasutsläpp eller aggregering av dataelement när användningen av dessa parametrar inte uttryckligen klargörs i den gemensamma metoden.

(18)

Olika typer av indata, inbegripet primär- och sekundärdata, kan användas för att beräkna växthusgasutsläpp från transporttjänster. Användningen av primärdata ger de mest tillförlitliga och korrekta resultaten och bör därför prioriteras för att möjliggöra ett gradvist införande av dessa primärdata i beräkningsprocesserna för växthusgasutsläpp. Primärdata kan vara omöjliga att erhålla eller orimligt dyra för vissa berörda parter, särskilt små och medelstora företag. Användningen av sekundärdata bör därför tillåtas på vissa tydlig angivna villkor. För att få en korrektare redovisning av växthusgasutsläpp bör en medlemsstat emellertid kunna föreskriva att användningen av primärdata är obligatorisk för transportverksamhet på dess territorium som bedrivs av transport- och knutpunktsenheter vars antal anställda överstiger ett specifikt tröskelvärde som fastställs i nationell rätt, om transporttjänsten inleds och avslutas på dess territorium. För att inte stå i vägen för internationella transporttjänster och utvecklingen av små och medelstora företag bör medlemsstaterna inte tillämpa ett sådant krav på gränsöverskridande transportverksamhet, inbegripet på transportverksamhet i transit genom deras territorier eller på små och medelstora företag.

(19)

Utan att det påverkar tillämpningen av reglerna för statligt stöd bör medlemsstaterna kunna införa administrativa, ekonomiska eller operativa incitament för att stimulera användningen av primärdata.

(20)

När det gäller sekundärdata kan växthusgasutsläpp från en transporttjänst beräknas med hjälp av standardvärden eller modellerade data. Standardvärden bör fastställas och modellerade data bör tas fram på ett neutralt och objektivt sätt, på grundval av tillförlitliga källor och lämpliga parametrar. Databaser bör inte innehålla standardvärden som leder till att de resulterande växthusgasutsläppen underskattas strukturellt jämfört med kända verkliga värden för jämförbara tjänster. I sådana fall bör databaser från tredje parter inte få en positiv bedömning efter den tekniska kvalitetskontrollen.

(21)

En grundläggande unionsdatabas med standardvärden för växthusgasintensitet (den grundläggande unionsdatabasen) bör inrättas för att förbättra jämförbarheten mellan de data om växthusgasutsläpp som erhålls vid tillämpningen av denna förordning. Den grundläggande unionsdatabasen bör vara tillräckligt detaljerad och återspegla de sektorsspecifika, regionala och nationella särdragen inom unionen, och den bör innehålla separata tabeller för varje transportsätt. Kommissionen bör säkerställa att den grundläggande unionsdatabasen uppdateras regelbundet och bör minst en gång om året bedöma behovet av uppdateringar. Sjöfartsdata bör härledas från Thetis-MRV-databasen och, i tillämpliga fall, kompletteras med andra informationskällor, såsom FuelEU-databasen. Med tanke på de sektorsspecifika, regionala och nationella särdragen hos dessa standardvärden inom unionen bör dock andra relevanta databaser och dataset som administreras av tredje parter tillåtas, under förutsättning att de genomgår en teknisk kvalitetskontroll på unionsnivå.

(22)

Vid fastställandet av växthusgasintensiteten för en transporttjänst måste emissionsfaktorer för växthusgas för transportenergibärare härleda uppskattningar av växthusgasutsläpp som återspeglar den energimängd som används från källa till hjul. En central unionsdatabas över standardvärden för emissionsfaktorer för växthusgas (den centrala unionsdatabasen) för transportenergibärare bör därför inrättas för att garantera att indata är jämförbara och håller hög kvalitet.

(23)

En platsbaserad metod bör uppmuntras när utsläppen i samband med elanvändning kvantifieras, förutsatt att uppdaterade och korrekta värden för utsläppsintensitet finns tillgängliga för de olika medlemsstaterna. En marknadsbaserad metod skulle kunna tillämpas, när så är lämpligt och den är tillräckligt utvecklad, förutsatt att villkoren i bilaga J till EN ISO-standarden är uppfyllda.

(24)

Den grundläggande unionsdatabasen och den centrala unionsdatabasen bör, när sådana finns tillgängliga och är lämpliga, innehålla standardvärden som överenskommits på internationell nivå av unionen eller i unionens intresse. Med tanke på de sektorsspecifika, regionala och nationella särdragen inom unionen bör den grundläggande unionsdatabasen och den centrala unionsdatabasen återspegla fordonstyper och transportenergibärare som vanligen används i unionen, i vissa eller alla medlemsstater. Den grundläggande unionsdatabasen och den centrala unionsdatabasen bör också återspegla olika medlemsstaters unika särdrag.

(25)

Utvecklingen och underhållet av den grundläggande unionsdatabasen och den centrala unionsdatabasen samt den tekniska kvalitetskontrollen av databaser och dataset som administreras av tredje parter bör utföras av ett neutralt och behörigt organ som verkar på unionsnivå. Med tanke på sitt uppdrag är Europeiska miljöbyrån bäst lämpad att tillhandahålla det tekniska stöd som krävs för ett korrekt genomförande av de relevanta bestämmelserna i denna förordning. Vid behov bör detta arbete bygga på bidrag från och stödjas av andra sektorsspecifika unionsorgan, i enlighet med unionsrätten. Vid behov bör medlemsstaterna kunna lämna kompletterande och frivilliga bidrag till kommissionen.

(26)

Det bör vara möjligt att använda modellerade data om de bygger på en modell som fastställts i enlighet med den gemensamma metoden och, i förekommande fall, andra bestämmelser om användning av sekundärdata och beräkningsverktyg som anges i denna förordning.

(27)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 (9) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (10) ska växthusgasutsläppen från fartyg respektive luftfartyg sammanställas, mätas, beräknas och årligen rapporteras. Förordning (EU) 2015/757 och direktiv 2003/87/EG kompletterar i viss utsträckning den här förordningen, särskilt när det gäller framtagningen av data om bränsle som förbränns som underlag för kvantifiering av utsläpp från transporttjänster, tillryggalagd sträcka eller mängden last ombord. Det bör också vara möjligt att använda indata för växthusgasutsläpp från transporttjänster som härrör från genomförandet av andra rättsliga ramar, såsom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2019/631 (11), (EU) 2019/1242 (12), (EU) 2023/1805 (13) eller (EU) 2023/2405 (14). Eftersom det är lämpligt att hänvisa till en gemensam standard i alla relevanta unionsrättsakter på transportområdet bör kommissionen sträva efter att säkerställa att denna förordning är förenlig med och överensstämmer med befintliga unionsrättsakter och kommande initiativ. I synnerhet bör kommissionen i kommande initiativ och i eventuell sekundärlagstiftning sträva efter att kräva att all redovisning av växthusgasutsläpp från transporttjänster som görs på ett disaggregerat sätt ska baseras på den gemensamma metod som anges i denna förordning.

(28)

För att underlätta korrekt datainsamling, efterföljande beräkningar samt små och medelstora företags användning av primärdata bör tillhandahållandet av tillgång till fordonsdata beaktas i samband med eventuella kommande lagstiftningsförslag om tillgång till fordonsdata.

(29)

För att underlätta genomförandet av denna förordning och begränsa beräkningarnas komplexitet och samtidigt minska de administrativa och ekonomiska bördorna bör kommissionen tillhandahålla ett förenklat, kostnadsfritt, allmänt tillgängligt och lättanvänt onlinebaserat beräkningsverktyg som är särskilt utformat för transportoperatörer som är mikroföretag samt små och medelstora företag. Beräkningsverktyget bör utvecklas i enlighet med den gemensamma metod som fastställs i denna förordning, så att dess användning säkerställer att den beräkning som utförs är korrekt. Det bör underlätta beräkningar baserade på primärdata och göra det möjligt att använda relevanta sekundärdata, inbegripet emissionsfaktorer för växthusgas, och, om sådana finns tillgängliga, standardvärden för växthusgasintensitet som härleds från de databaser som erkänns enligt denna förordning. Det bör åtföljas av en handbok som fungerar som hjälp vid genomförandet av denna förordning och förklarar hur beräkningsverktyget fungerar. Beräkningsverktyget bör uppdateras regelbundet. Det bör åtgärda bristen på data i informationskedjan, främja enhetlig redovisning av växthusgasutsläpp för de mest typiska transporttjänsterna, öka insynen i data och jämförbarheten mellan data samt bidra till att öka medvetenheten och stimulera användningen av beräkningen av växthusgasutsläpp i enlighet med denna förordning.

(30)

För att uttrycka utdata om växthusgasutsläpp är det lämpligt att fastställa gemensamma mått som ligger till grund för dessa datas jämförbarhet och som möjliggör en effektiv riktmärkning av olika transporttjänster. Gemensamma mått bör också möjliggöra tydlig kommunikation från en dataleverantör och en korrekt förståelse av den kommunikationen för en datamottagare.

(31)

All disaggregerad information om växthusgasutsläpp från en transporttjänst som lämnas ut till en tredje part för kommersiella eller regleringsmässiga ändamål i enlighet med denna förordning bör oundgängligen och på ett tydligt sätt inbegripa utdata som fastställts i enlighet med de särskilda regler för beräkning av växthusgasutsläpp från transporttjänster som fastställs i denna förordning. Ytterligare dataelement för andra ändamål än de som definieras i denna förordning kan läggas till, där så är relevant.

(32)

Utlämnande av information om växthusgasutsläpp före tillhandahållandet av en transporttjänst är avgörande för att uppmuntra offentliga organ, företag och konsumenter att fatta välgrundade beslut, och det påverkar offentliga myndigheters offentliga upphandling och de affärsbeslut som fattas av transport- och knutpunktsenheter som tillhandahåller och organiserar dessa transporttjänster på marknaden. Därför bör information om växthusgasutsläpp från en specifik transporttjänst, när så är möjligt, lämnas ut innan transporttjänsten tillhandahålls. Det bör dock vara möjligt att lämna ut information om växthusgasutsläpp efter tillhandahållandet av transporttjänsten, särskilt när kommunikationen företag emellan kräver en mer detaljerad informationsnivå, särskilt i samband med logistikkedjor och i förbindelser där avtal ingåtts med underleverantörer, eller i syfte att använda primärdata.

(33)

För att visa att kraven i denna förordning är uppfyllda bör transport- och knutpunktsenheter och dataförmedlare som beräknar och lämnar ut utdata om växthusgasutsläpp från en transporttjänst kunna tillhandahålla bevis som styrker dessa utdata. Dessa bevis bör tillhandahållas i enlighet med de regler om rapportering på transporttjänstnivå som fastställs i EN ISO-standarden, och de bör göras tillgängliga på begäran av en behörig myndighet, såsom en domstol, eller en annan tredje part om detta krävs enligt separata rättsliga eller avtalsmässiga skyldigheter.

(34)

Såvida inte separata arrangemang tillämpas bör en dataförmedlare som samlar in information om växthusgasutsläpp från en transporttjänst från transport- och knutpunktsenheter eller andra relevanta fysiska eller juridiska personer, och som lämnar ut den på marknaden, inte betraktas som ansvarig om den informationen strider mot något av de krav som fastställs i denna förordning avseende beräkning och verifiering av växthusgasutsläpp från transporttjänster och certifiering av beräkningsverktyg. Dataförmedlaren bör dock sträva efter att undvika att lämna ut felaktig eller inkorrekt information och bör respektera de regler som anges i denna förordning avseende utdata om växthusgasutsläpp och avseende kommunikation och öppenhet. Dessutom bör dataförmedlaren ange källan till den informationen för att göra det möjligt att identifiera den berörda informationsleverantören.

(35)

Externa beräkningsverktyg som tillhandahålls på marknaden av en tredje part för bredare kommersiell och icke-kommersiell användning kan underlätta redovisningen av växthusgasutsläpp från transporttjänster och på så sätt bidra till att den sprids till bredare grupper av berörda parter. Externa beräkningsverktyg bör certifieras för att garantera att de uppfyller kraven i denna förordning, särskilt när det gäller användningen av den gemensamma metoden och en lämplig uppsättning indata.

(36)

Ett lämpligt utformat system för att verifiera att de utdata om växthusgasutsläpp som lämnas ut på marknaden och de underliggande beräkningsprocesserna överensstämmer med kraven i denna förordning bör avsevärt öka förtroendet för att dessa data är tillförlitliga och korrekta. Det bör särskilt fastställa detaljerade villkor för verifieringen, oavsett om det rör sig om en specifik transporttjänst eller reguljär trafik, inbegripet lämplig kontrollfrekvens, och förfaranden, med vederbörlig hänsyn till de berörda transporttjänsternas art och omfattning och behovet av att undvika oproportionerliga administrativa bördor. Transport- och knutpunktsenheter samt dataförmedlare som framgångsrikt har genomgått bedömningen av överensstämmelse bör ha rätt att erhålla ett bevis på överensstämmelse som ska vara allmänt erkänt i hela unionen. Om primärdata har tagits med bör det framgå av beviset på överensstämmelse att dessa ingår, särskilt för att uppmuntra alla enheter som berörs av denna förordning att samla in och använda primärdata. Verifieringen av utdata bör omfatta kontroll av att sådana utdata är jämförbara, även i förhållande till beräkningen av avstånd, där avvikelser från storcirkelavståndet och kortast möjliga avstånd bör kontrolleras för att säkerställa att de överensstämmer med EN ISO-standarden.

(37)

Den administrativa bördan i samband med verifieringen kan vara oproportionerlig för mindre företag och bör därför undvikas. I detta syfte bör små och medelstora företag undantas från kraven i samband med verifieringen, såvida inte dessa små och medelstora företag vill erhålla ett bevis på överensstämmelse. Dessutom bör stora företag beakta proportionalitetsprincipen när de överväger att begära en verifiering av överensstämmelse från partner i värdekedjan, särskilt från små och medelstora företag.

(38)

I unionsrättsakter på transportområdet fastställs redan regler om krav på verifiering av utsläpp, särskilt i förordningarna (EU) 2015/757 och (EU) 2023/1805 för sjöfartssektorn och i direktiv 2003/87/EG för luftfartssektorn. För att minska den administrativa bördan bör kontrollörer som ackrediterats enligt de akterna anses vara ackrediterade enligt denna förordning för att utföra verifieringsverksamhet inom den berörda sektor där de är verksamma, förutsatt att de informerar de utsedda nationella myndigheterna om sin avsikt att utföra sådan verksamhet även enligt denna förordning. Organ för bedömning av överensstämmelse bör vara oberoende och behöriga rättsliga enheter som ackrediterats av nationella ackrediteringsorgan som inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (15). Förordning (EG) nr 765/2008 om ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse gäller horisontellt, inbegripet för kontrollörer som ackrediterats enligt förordningarna (EU) 2015/757 och (EU) 2023/1805 samt direktiv 2003/87/EG och för organ för bedömning av överensstämmelse som ackrediterats enligt den här förordningen. Förordning (EG) nr 765/2008 omfattar också situationer där nationella ackrediteringsorgan har befogenhet att vidta lämpliga åtgärder om ett organ för bedömning av överensstämmelse inte längre har nödvändig kompetens för att utföra en specifik verksamhet inom bedömning av överensstämmelse eller om det allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter.

(39)

Om disaggregerade utdata om växthusgasutsläpp från transporttjänster redan har verifierats i enlighet med särskilda regler som fastställs i andra unionsrättsakter, inbegripet, för sjöfartssektorn, förordning (EU) 2015/757 och de delegerade akter som antagits på grundval av den förordningen eller förordning (EU) 2023/1805 och de delegerade akter som antagits på grundval av den förordningen, och, för luftfartssektorn, direktiv 2003/87/EG och de genomförandeakter som antagits på grundval av det direktivet, bör dessa data anses ha verifierats i enlighet med den här förordningen.

(40)

I syfte att denna förordning ska fungera effektivt och för att vid behov komplettera den med ytterligare regler bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att bedöma en ändring av EN ISO-standarden och, vid behov, förbjuda tillämpningen av framtida ändringar, bedöma och utesluta vissa delar av den gemensamma metoden, anpassa de gemensamma måtten för utdata om växthusgasutsläpp och fastställa ytterligare metoder och kriterier för ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (16). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(41)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa närmare bestämmelser om begäranden till Europeiska standardiseringskommittén om att se över EN ISO-standarden, förtydligande av den gemensamma metoden, fastställande av regler och villkor för utförandet av den tekniska kvalitetskontrollen av databaser från tredje parter, inrättande av EU:s beräkningsverktyg, certifiering av externa beräkningsverktyg och verifiering av utdata. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (17).

(42)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att uppmuntra beteendeförändringar från offentliga organs, företags och konsumenters sida för att minska växthusgasutsläppen från transporttjänster genom införande och användning av jämförbara och tillförlitliga data om växthusgasutsläpp från transporttjänster, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan att riskera att skapa administrativa hinder på den inre marknaden som medför ytterligare kostnader och administrativa bördor för industrin, utan snarare, på grund av den harmoniserande effekten av den gemensamma metod för beräkning av växthusgasutsläpp från transporttjänster som fastställs i denna förordning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.