BILAGA III Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning

1.   Diffusa källor

Tabell 1 – Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning för att utvärdera efterlevnaden av gränsvärden och målvärden för skydd av människors hälsa samt tröskelvärden för larm och tröskelvärden för information (för alla föroreningar utom ozon)

Tabell 2 – Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning för att utvärdera efterlevnaden av målvärden för ozon, långsiktiga mål samt tröskelvärden för larm och tröskelvärden för information (endast för ozon)

Tabell 3 – Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning för att utvärdera efterlevnaden av gränsvärden och målvärden för skydd av människors hälsa samt tröskelvärden för larm och tröskelvärden för information i zoner där en 50-procentig minskning av fasta mätningar tillämpas (för alla föroreningar utom ozon)

Tabell 4 – Minsta antal provtagningspunkter för fasta mätningar för att utvärdera efterlevnaden av målvärden för ozon, långsiktiga mål samt tröskelvärden för larm och tröskelvärden för information i zoner där en 50-procentig minskning av fasta mätningar tillämpas (endast för ozon)

För varje zon ska det minsta antal provtagningspunkter för fasta mätningar som anges i tabellerna 1–4 i denna punkt omfatta minst en provtagningspunkt för bakgrundsnivåer och en provtagningspunkt på en högbelastad plats för luftföroreningar enligt punkt B i bilaga IV, förutsatt att detta inte ökar antalet provtagningspunkter. För kvävedioxid, partiklar, bensen och kolmonoxid ska detta omfatta minst en provtagningspunkt inriktad på mätning av bidraget från transportutsläpp. I de fall där det endast krävs en provtagningspunkt ska denna dock vara belägen på en högbelastad plats för luftföroreningar.

För varje zon, för kvävedioxid, partiklar, bensen och kolmonoxid, får det totala antalet provtagningspunkter på platser i urban bakgrund och det totala antalet provtagningspunkter som krävs på högbelastade platser för luftföroreningar inte skilja sig med mer än en faktor 2. Antalet provtagningspunkter för PM2,5 och kvävedioxid på platser i urban bakgrund ska uppfylla de krav som anges i punkt B.

2.   Punktkällor

För att utvärdera föroreningar i närheten av punktkällor ska antalet provtagningspunkter för fast mätning beräknas med beaktande av emissionstäthet, luftföroreningarnas sannolika spridningsmönster och befolkningens potentiella exponering. Sådana provtagningspunkter får placeras så att tillämpningen av bästa tillgängliga teknik (BAT) enligt definitionen i direktiv 2010/75/EU kan övervakas.

B.   Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning för att utvärdera efterlevnaden av skyldigheterna för genomsnittlig exponeringsminskning för PM2,5 och NO2 för skydd av människors hälsa

För PM2,5 respektive NO2 ska det för detta ändamål finnas minst en provtagningspunkt per territoriell enhet för genomsnittlig exponering, och minst en provtagningspunkt per miljon invånare beräknat för tätortsmiljöer med mer än 100 000 invånare. Dessa provtagningspunkter får sammanfalla med provtagningspunkterna i punkt A.

C.   Minsta antal provtagningspunkter för fasta mätningar för att utvärdera efterlevnaden av kritiska nivåer för SO2 och NOx och långsiktiga mål för ozon

1.   Kritiska nivåer för skydd av växtlighet och naturliga ekosystem

I ö-zoner bör antalet provtagningspunkter för fast mätning bestämmas med hänsyn till det troliga spridningsmönstret för luftföroreningar och ekosystemets eller växtlighetens potentiella exponering.

2.   Långsiktigt mål för ozon för skydd av människors hälsa och vegetationen

För mätning i regional bakgrund ska medlemsstaterna säkerställa minst en provtagningspunkt per 50 000 km2 som genomsnittlig täthet i samtliga zoner per land. För komplex terräng rekommenderas en provtagningspunkt per 25 000 km2.

D.   Minsta antal provtagningspunkter för fasta mätningar av ultrafina partiklar där höga koncentrationer sannolikt förekommer

Ultrafina partiklar ska mätas på utvalda platser utöver andra luftföroreningar. Provtagningspunkter för mätning av ultrafina partiklar ska i förekommande fall sammanfalla med de provtagningspunkter för partiklar eller kvävedioxid som avses i punkt A i denna bilaga och placeras i enlighet med avsnitt 4 i bilaga VII. För detta ändamål ska minst en provtagningspunkt per fem miljoner invånare upprättas på platser där höga UFP-koncentrationer sannolikt förekommer. Medlemsstater med färre än fem miljoner invånare ska inrätta minst en provtagningspunkt för fasta mätningar på en plats där höga UFP-koncentrationer sannolikt förekommer.

För medlemsstater med fler än två miljoner invånare ska superstationer för övervakning på platser i urban bakgrund eller platser i regional bakgrund som upprättats i enlighet med artikel 10 inte medräknas för att uppfylla de krav på minsta antal provtagningspunkter för UFP som anges här.

(1)  Minst en provtagningspunkt i områden där befolkningen troligen exponeras för de högsta koncentrationerna av ozon. I tätbebyggelse ska minst 50 % av provtagningspunkterna ligga i förortsområden.

(2)  Minst en provtagningspunkt i områden där befolkningen troligen exponeras för de högsta koncentrationerna av ozon. I tätbebyggelse ska minst 50 % av provtagningspunkterna ligga i förortsområden.