4.3 Datainfrastruktur

Instituten bör se till att programmet för stresstestning stöds av en lämplig datainfrastruktur.

För att se till att en lämplig datainfrastruktur har inrättats bör instituten, inklusive de som inte är globala systemviktiga institut, sträva efter att i lämplig utsträckning även hänvisa till principer för effektiv riskdataaggregering och riskrapportering från Baselkommittén för banktillsyn⁶ .

⁶ http://www.bis.org/publ/bcbs239.pdf

Instituten bör se till att deras datainfrastruktur har kapacitet att samla in de stora mängder data som behövs för institutens program för stresstestning och att de har inrättade mekanismer för att säkerställa att de fortsatt kan utföra stresstestning enligt planeringen i enlighet med programmet.

Instituten bör se till att datainfrastrukturen möjliggör både flexibilitet och lämpliga nivåer av kvalitet och kontroll.

Instituten bör se till att deras datainfrastruktur är proportionerlig i förhållande till institutens storlek, komplexitet och risk- och affärsprofil och att den möjliggör genomförandet av stresstester som omfattar alla väsentliga risker som institutet utsätts för.

Instituten bör avsätta tillräckligt med mänskliga, finansiella och materiella resurser för att garantera effektiv utveckling och effektivt underhåll av datainfrastrukturen, inklusive it-system.

Instituten bör även betrakta datainfrastrukturen för stresstestning som en del av sin övergripande it-infrastruktur och i tillräcklig utsträckning ta hänsyn till kontinuitetsplanering, fastställandet av långsiktiga investeringar och andra it-processer.

Dataaggregeringskapacitet för stresstestningsändamål

Instituten bör upprätthålla och bevara aktuella, korrekta och tillförlitliga riskdata för att utföra tillförlitliga stresstester, och de bör även ha en särskild process för att aggregera och ta fram sådana data.

Instituten bör se till att deras riskdataaggregering kännetecknas av korrekthet och integritet, fullständighet, aktualitet och anpassningsbarhet.

Instituten bör se till att dataaggregeringen i hög grad sker automatiskt, för att minska felsannolikheten så mycket som möjligt. I synnerhet bör ett noggrant avstämnings- och kontrollsystem inrättas.

Instituten bör ha kapacitet att garantera att dessa riskdata är fullständiga. För att åstadkomma detta bör instituten se till att dessa riskdata även i full utsträckning fångar in risker utanför balansräkningen och är lättillgängliga på alla av institutets nivåer. Väsentlighet i fråga om befintliga och potentiella risker bör räknas in.

Instituten bör kunna ta fram aggregerad riskinformation inom rimlig tid för att uppfylla alla rapporteringskrav under hela processen för stresstestning i olika etapper för kvalitetssäkring och ifrågasättande, och för att kunna göra detta bör instituten utveckla en effektiv struktur som säkerställer aktualitet.

Instituten bör kunna ta fram aggregerade data för att möta en omfattande rad efterfrågestyrda begäranden som härrör både från interna behov i institutet och externt från övervakningsförfrågningar.

Rapporteringspraxis för stresstestningsändamål

Instituten bör se till att deras riskrapporteringsprocess

• a) fullständigt stöds av kapaciteten för dataaggregering,
• b) korrekt och precist presenterar aggregerade riskdata och återspeglar risker på ett exakt sätt,
• c) omfattar alla väsentliga risker och i synnerhet gör det möjligt att identifiera framväxande sårbarheter som skulle kunna bedömas ytterligare i samma stresstest,
• d) erbjuder eller kan erbjuda ytterligare information om huvudsakliga antaganden, toleransnivåer eller förbehåll, och
• e) förmedlar information på ett klart och kortfattat sätt, inklusive meningsfull information som är anpassad till mottagarnas behov.