8.2 Nedskrivning och bortskrivningar av nödlidande exponeringar

Kreditinstituten bör i sina interna policyer inkludera riktlinjer om att nedskrivningar och bortskrivningar görs i rätt tid med beaktande för externa omständigheter och faktorer såsom pågående rättsliga förfaranden. I synnerhet när det gäller exponeringar eller delar av exponeringar som inte täcks av säkerheter bör kreditinstituten överväga lämpliga maximala perioder för fullständig nedskrivning, reserveringsgrad och bortskrivning. När det gäller delar av exponeringar som täcks av säkerheter bör fastställandet av en minsta nedskrivningsnivå beakta typen av säkerhet i fråga. Empiriska belägg bör tillämpas när tidpunkter för de nedskrivningar - och bortskrivningar som diskuteras ovan kalibreras. När nödlidande exponeringars återvinningsbarhet bedöms och interna bortskrivningsmetoder för nödlidande exponeringar fastställs bör kreditinstituten särskilt uppmärksamma kohorterna som anges nedan, eftersom dessa kan vara permanent icke-indrivningsbara i högre grad.

• a) Exponeringar med långvariga försenade betalningar: olika tröskelvärden kan vara lämpliga för olika portföljer. Kreditinstituten bör bedöma de nödlidande exponeringarnas återvinningsbarhet om låntagaren har legat efter med betalningar under lång tid. Om det, när bedömningen har utförts, fastställs att det inte finns någon rimlig förväntan att exponeringen eller del av exponeringen kommer att återvinnas bör en fullständig eller partiell bortskrivning göras.
• b) Exponeringar som är föremål för insolvensförfarande: när ställandet av säkerheter för exponeringen är lågt absorberar ofta rättegångskostnaderna en väsentlig del av återvinningen från konkursförfarandet, varför uppskattade återvinningar kan förväntas vara mycket låga.
• c) En partiell bortskrivning kan vara motiverad när det finns belägg för att låntagaren inte har förmåga att återbetala exponeringsbeloppet i sin helhet, dvs. att det finns en rimlig förväntan att en del av exponeringen kan återvinnas.