Preamble: 1

(1)

Institut får endast använda interna modeller för marknadsrisk om de uppfyller kraven i förordning (EU) nr 575/2013. Institut bör inte endast uppfylla dessa krav när de ansöker om tillstånd att använda interna modeller utan också när de använder modellerna och när de ansöker om att väsentligt utvidga eller ändra sådana interna modeller. Det är därför lämpligt att fastställa att de behöriga myndigheterna, när de kontrollerar huruvida institut uppfyller dessa krav, använder samma kriterier och samma bedömningsmetod under var och en av dessa faser. Men av effektivitetsskäl och för att minska den administrativa bördan bör det inte ställas krav på att de behöriga myndigheterna ska göra en ny bedömning av ett tillstånd, när de kontrollerar huruvida institut som redan har beviljats tillstånd uppfyller kraven för att använda sådana alternativa interna modeller. I stället bör de endast bedöma efterlevnaden av de regler som är relevanta för den berörda bedömningens omfattning och i varje enskilt fall utgå från slutsatserna i tidigare bedömningar.

(2)

De behöriga myndigheterna bör, i syfte att säkerställa att institut löpande uppfyller kraven i förordning (EU) nr 575/2013, utvärdera den övergripande kvaliteten på de lösningar, system och metoder som ett institut genomfört och begära fortlöpande förbättringar och anpassningar vid ändrade förhållanden.

(3)

För att säkerställa harmonisering av och jämförbarhet för tillsynspraxis i olika jurisdiktioner bör de behöriga myndigheternas bedömning av om institut uppfyller kraven i förordning (EU) nr 575/2013 överensstämma med föreskrivande bedömningsmetoder. De behöriga myndigheterna bör dock kunna beakta arten av, storleken på och komplexiteten i ett instituts struktur och affärsmodell, komplexiteten i de alternativa interna modellerna, arten av de finansiella produkter dessa modeller omfattar, kvaliteten på den information som tillhandahålls av det berörda institutet och de resurser de har till sitt förfogande. När de behöriga myndigheterna bedömer huruvida ett institut uppfyller kraven i förordning (EU) nr 575/2013 bör de därför ges en viss handlingsfrihet så att de kan göra kompletterande kontroller och använda de lämpligaste metoderna för att kontrollera att vissa krav är uppfyllda. För att de behöriga myndigheterna ska kunna göra den bedömningen på ett proportionerligt sätt och med tanke på de många olika finansiella produkter som finns i handelsverksamheter är det dessutom nödvändigt att fastställa kategorier av finansiella produkter i en ökande grad av komplexitet, som de behöriga myndigheterna bör utgå från i bedömningen.

(4)

För att säkerställa en tillräcklig intern förståelse av den alternativa interna modellen, inbegripet utkontrakterade verksamheter, är det nödvändigt att fastställa att, oberoende av om vissa riskverktyg, it-system och riskhanteringslösningar utkontrakteras, alla huvudsakliga uppgifter, verksamheter eller funktioner med koppling till den interna modellen måste utföras av den enhet för riskkontroll som avses i artikel 325bi.1 b i förordning (EU) nr 575/2013. Av samma skäl bör dessa regler även kräva att enheterna för riskkontroll gör lämpliga kontroller och utför kvalitets- och valideringstest för varje utkontrakterad lösning, att det finns fullständig dokumentation av dessa kontroller och tester för varje enskilt fall samt att de behöriga myndigheterna bedömer varje verktyg och it-lösning från tredjepartssäljare på ett sätt som liknar de fall där dessa har utvecklats helt och hållet genom interna processer.

(5)

Styrningsaspekter och operativa aspekter spelar en central roll för att den alternativa interna modellen ska fungera väl. Den metod som används för kontroll av huruvida ett institut uppfyller kraven i förordning (EU) nr 575/2013 (bedömningsmetod) bör därför innehålla en heltäckande bedömning av dessa styrningsaspekter och operativa aspekter, däribland hur handelsbordet är inrättat, den verkställande ledningens och ledningsorganets roller, enheten för riskkontroll samt den oberoende översynen av den alternativa interna modellen.

(6)

Den bedömningsmetod som avser styrningsaspekter bör beakta att vissa institut som ansöker om tillstånd att använda den alternativa internmodellmetoden redan har erhållit tillstånd, innan förordning (EU) nr 575/2013 ändrades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 (2), att använda en intern modell för beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk. Det är därför nödvändigt att fastställa bedömningsregler som liknar dem som tidigare fastställts för dessa aspekter som inte ändrades genom förordning (EU) 2019/876, och införa nya regler som täcker de nya föreskrifter som infördes genom den förordningen, däribland de krav på handlarbord som fastställs i artikel 104b i förordning (EU) nr 575/2013.

(7)

För att de behöriga myndigheterna ska kunna bedöma om instituten uppfyller kraven på validering och granskning av alternativa interna modeller bör instituten utföra den interna valideringen av modellen åtminstone varje år. Även om en inledande validering skulle omfatta alla metoder som tillämpas i den interna modellen är det lämpligt att fastställa, med beaktande av personal- och resursbegränsningar, att den årliga valideringen inriktas på minst de huvudsakliga problem som upptäckts antingen vid tidigare interna valideringar eller tidigare internrevisionsgranskningar, samt på alla förändringar eller nya metoder som införts i den alternativa interna modellen.

(8)

Handelsverksamhet och finansiella marknader står under ständig och snabb utveckling. För att de behöriga myndigheterna ska kunna beakta dessa egenskaper när de bedömer huruvida institut uppfyller kraven i förordning (EU) nr 575/2013 bör bedömningsmetoden omfatta kvalitativa och förfaranderelaterade standarder vad gäller institutets formella godkännande av nya finansiella instrument och produkter samt deras införande i handelsverksamheten. Standarder för en formell policy för godkännande av nya produkter är nödvändiga för att säkerställa att införandet av nya finansiella instrument och produkter, som kan utgöra ytterligare riskfaktorer eller kräva metodändringar i de interna riskmätningsmodellerna, är helt och hållet förenligt med den heltäckande kontrollen och valideringen.

(9)

Datakvaliteten och korrektheten i riskbedömningen och beräkningen av kapitalbaskraven för marknadsrisk beror i hög grad på tillförlitligheten i de it-system som används för det syftet. På motsvarande sätt kan kontinuiteten och samstämmigheten i riskhanteringsprocesserna och beräkningen av kapitalbaskraven för marknadsrisk endast säkerställas om dessa it-system är säkra, trygga och tillförlitliga och om it-infrastrukturen är tillräckligt robust. När de behöriga myndigheterna bedömer de interna modellerna för marknadsrisk är det därför nödvändigt att de kontrollerar tillförlitligheten i institutets it-system och robustheten i den it-infrastruktur som används för de interna modellerna.

(10)

En av nyheterna i den nya ramen för marknadsrisk som fastställs i del tre avdelning IV kapitel 1b i förordning (EU) nr 575/2013 är fastställandet av kapitalbaskraven på grundval av expected shortfall-mått. Det är nödvändigt att säkerställa att instituten aktivt bevakar att dessa värden är korrekta. Det är därför lämpligt att kräva att institut direkt genomför utfallstest vad gäller deras expected shortfall-mått som del av det interna program för utfallstest som krävs enligt artikel 325bj i förordning (EU) nr 575/2013. Eftersom det ännu inte finns en etablerad metod bland marknadsaktörer för utfallstest av ett expected shortfall-mått bör ingen särskild metod föreskrivas och instituten bör själva få avgöra hur de ska beakta utvecklingen av nya metoder och bästa praxis i det avseendet, i linje med de kvalitativa kraven i artikel 325bi i den förordningen.

(11)

Interna riskmätningsmodeller kan endast anses vara genomförda med integritet, enligt artikel 325bi.1 i förordning (EU) nr 575/2013, om alla tillsynskrav är uppfyllda. Dessutom har flera delar av Baselreformerna på området marknadsrisk genomförts i unionsrätten genom delegerade akter, bland annat kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/2058 (3), kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/2059 (4), kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/2060 (5), kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/1577 (6), kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/1578 (7) och kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/397 (8). Det innebär att behöriga myndigheter bör överväga huruvida instituten uppfyller kraven i förordning (EU) nr 575/2013, med beaktande av dessa delegerade akter. För att säkerställa en heltäckande bedömning av att interna modeller för marknadsrisk uppfyller kraven är det nödvändigt att ange metoder för de behöriga myndigheternas bedömning av att instituten uppfyller kraven både i förordning (EU) nr 575/2013 och i de delegerade förordningarna. Av det skälet bör de behöriga myndigheterna undersöka särskild dokumentation som instituten måste ta fram.

(12)

Kraven på utfallstester och resultatanalyser utgör en stabil grund för viktig övervakning av resultaten för den interna riskmätningsmodellen. Det är därför nödvändigt att fastställa bedömningsregler för beaktandet av resultaten av dessa tester. När det gäller utfallstester så bör det säkerställas att överskridanden analyseras noga så att möjliga brister i modellen kan identifieras och att instituten övervakar huruvida förändringar i portföljvärden beror på modellerbara riskfaktorer eller på icke modellerbara riskfaktorer. Mot bakgrund av vad resultatanalystesterna visar bör behöriga myndigheter bedöma korrektheten i de prissättningsfunktioner som används av institutet, eftersom det är viktigt att de är korrekta för en sund beräkning av kapitalbaskraven.

(13)

För att säkerställa konsekvent tillämpning av kraven i artikel 325bh i förordning (EU) nr 575/2013 är det nödvändigt att ytterligare precisera dessa krav. Bedömningen av huruvida institut uppfyller kraven bör göras på grundval av de övergripande riskfaktorkategorierna enligt tabell 2 i artikel 325bd i förordning (EU) nr 575/2013. Det är därför nödvändigt att för var och en av dessa kategorier fastställa hur de behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida basisrisk fångas upp och om behandlingen av kurvor och ytor i den interna riskmätningsmodellen är sund.

(14)

På grund av att finansiella marknader snabbt förändras och utvecklas leder otillförlitliga, inkorrekta, ofullständiga eller föråldrade data till fel vid riskbedömningen och vid beräkningen av kapitalbaskraven, inbegripet i modeller för marknadsrisk. Mot bakgrund av ett instituts riskhanteringsprocesser kan sådana felaktiga data även leda till undermåliga ledningsbeslut. För att säkerställa tillförlitligheten och den höga kvaliteten i data och att de används på rätt sätt i de interna processerna och processerna för beräkning av kapitalbaskraven bör således det sätt på vilket data samlas in och lagras, och förfarandena för denna insamling och lagring, vara väldokumenterade, inklusive en fullständig beskrivning av egenskaperna, kvalitetskontrollerna, de automatiska filtren och de särskilda källorna för dagliga data. Vid bedömningen av interna modeller för marknadsrisk bör de behöriga myndigheterna därför vara särskilt uppmärksamma på kvaliteten och tillförlitligheten i de data som används i modeller samt på de processer som används för att säkerställa att denna kvalitet och tillförlitlighet upprätthålls.

(15)

För att säkerställa en korrekt beräkning av kapitalbaskraven bör de behöriga myndigheterna vid bedömningen av den övergripande kvaliteten i data bedöma huruvida institutet använder en sund metod för skattning av tidsserier. Bedömningsmetoden bör därför bekräfta att kraven i förordning (EU) nr 575/2013 rörande användning av proxyvariabler är uppfyllda. I relevanta fall bör de regler som fastställs i den bedömningsmetoden vara olika beroende på huruvida den tidsserie för vilken en proxyvariabel har använts avser en riskfaktor som klarade bedömningen av modellerbarhet eller en riskfaktor som inte gjorde det.

(16)

När det gäller den interna modellen för fallissemangsrisk, i synnerhet artiklarna 325bn, 325bo och 325bp i förordning (EU) nr 575/2013, är det nödvändigt att bedömningsmetoden säkerställer att dessa riskmodeller leder till korrekta resultat. Reglerna som fastställs i bedömningsmetoden bör därför täcka alla aspekter som påverkar resultatet av dessa modeller, inklusive omfattningen av de positioner som fångas upp av modellerna, skattningarna av sannolikheter för fallissemang och förluster vid fallissemang, valet av systematiska riskfaktorer för simulering av emittenters fallissemang samt alla modelleringsantaganden som gjorts av institutet, däribland varje copulaantagande som gjorts för simulering av fallissemang hos flera emittenter.

(17)

Risker som härrör från klimatförändringar och mer allmänna miljöfrågor förändrar riskbilden för finanssektorn och förväntas bli ännu mer framträdande. Med tanke på dessa två riskfaktorers vikt bör de behöriga myndigheterna bekräfta att instituten beaktar dessa riskfaktorer i sina program för stresstest, enligt artikel 325bi.1 g i förordning (EU) nr 575/2013. Instituten har redan vidtagit åtgärder för att inkludera miljörisker i sina program för stresstest. Men för att säkerställa att instituten har tillräckligt med tid för att till fullo återspegla dessa risker i sina program för stresstest bör de behöriga myndigheterna bedöma institutens efterlevnad av alla krav som rör klimatförändringar och mer allmänna miljöfrågor först från och med den 1 januari 2025. Mot bakgrund av komplexiteten i genomförandet av direkta utfallstest av expected shortfall-mått bör instituten på motsvarande sätt ges en ytterligare tidsperiod innan de behöriga myndigheterna bedömer deras efterlevnad på det här området. Därför bör datumet för när den bedömningen ska börja tillämpas fastställas till den 1 januari 2026.

(18)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(19)

Europeiska bankmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, gjort en lönsamhetsanalys och begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (9).