Preamble: 1

(1)

Rådets direktiv 73/404/EEG av den 22 november 1973 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tvätt- och rengöringsmedel ( 3 ), 73/405/EEG av den 22 november 1973 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om testmetoder för anjoniska ytaktiva ämnens biologiska nedbrytbarhet ( 4 ), 82/242/EEG av den 31 mars 1982 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om testmetoder för icke-joniska ytaktiva ämnens biologiska nedbrytbarhet ( 5 ), 82/243/EEG av den 31 mars 1982 om ändring i direktiv 73/405/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om testmetoder för anjon-ytaktiva ämnens biologiska nedbrytbarhet ( 6 ) och 86/94/EEG av den 10 mars 1986 om ändring för andra gången av direktiv 73/404/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tvätt- och rengöringsmedel ( 7 ) har flera gånger ändrats på väsentliga punkter. Bestämmelserna i fråga bör av tydlighetsskäl och effektivitetsskäl omarbetas och ställas samman till en enda text. Kommissionens rekommendation 89/542/EEG av den 13 september 1989 ( 8 ) om märkningsbestämmelser för tvätt- och rengöringsmedel bör också ingå i denna enda text.

(2)

Eftersom målet för denna förordning, att trygga den inre marknaden för tvätt- och rengöringsmedel, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, om det inte finns gemensamma tekniska kriterier för hela gemenskapen, och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. En förordning är det lämpliga rättsliga instrumentet, eftersom tillverkarna direkt åläggs precisa krav som skall genomföras på samma gång och på samma sätt i hela gemenskapen. Teknisk lagstiftning kräver enhetlig tillämpning i medlemsstaterna, och detta kan bara garanteras genom en förordning.

(3)

Det behövs en ny definition av tvätt- och rengöringsmedel som täcker likvärdig användning och överensstämmer med utvecklingen på medlemsstatsnivå.

(4)

Det är nödvändigt att införa en definition av tensider, vilket saknas i gällande lagstiftning.

(5)

Det är viktigt att ge en klar och precis beskrivning av de relevanta formerna av biologisk nedbrytbarhet.

(6)

Det bör vidtas åtgärder avseende tvätt- och rengöringsmedel för att se till att den inre marknaden fungerar och för att undvika att konkurrensen begränsas i gemenskapen.

(7)

Som bekräftas i kommissionens Vitbok – Strategi för den framtida kemikaliepolitiken bör lämpliga åtgärder avseende tvätt- och rengöringsmedel säkerställa en hög miljöskyddsnivå, särskilt för vattenmiljön.

(8)

Tvätt- och rengöringsmedel omfattas redan av vissa gemenskapsbestämmelser om tillverkning, korrekt hantering, användning och märkning, framför allt i kommissionens rekommendation 89/542/EEG och kommissionens rekommendation 98/480/EG av den 22 juli 1998 om god miljöpraxis rörande tvättmedel för hushållsbruk ( 9 ). Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat ( 10 ) gäller för tvätt- och rengöringsmedel.

(9)

Ditalgalkyldimetylammoniumklorid (DTDMAC) och nonylfenol (inklusive etoxilatderivat av typen alkylfenoletoxilat (APE)) är prioriterade ämnen som på gemenskapsnivå är föremål för riskbedömning i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen ( 11 ), och vid behov bör adekvata strategier för att begränsa riskerna för exponering för dessa ämnen därför rekommenderas och genomföras inom ramen för andra gemenskapsbestämmelser.

(10)

Gällande lagstiftning om biologisk nedbrytbarhet hos tensider i tvätt- och rengöringsmedel avser endast primär biologisk nedbrytbarhet ( 12 ) och är endast tillämplig på anjoniska ( 13 ) och icke-joniska ( 14 ) tensider. Den bör därför ersättas med ny lagstiftning, där tonvikten läggs på fullständig biologisk nedbrytbarhet och där de viktiga problem som gäller persistenta metaboliters potentiella toxicitet beaktas.

(11)

För detta krävs att det införs en ny uppsättning tester som grundas på EN ISO-standarder och OECD:s riktlinjer och som avgör om direkta tillstånd att släppa ut tvätt- och rengöringsmedel på marknaden skall beviljas.

(12)

För att trygga en hög miljöskyddsnivå bör tvätt- och rengöringsmedel som inte uppfyller de krav som fastställs i denna förordning inte släppas ut på marknaden.

(13)

Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö avgav den 25 november 1999 ett yttrande om biologisk nedbrytbarhet hos tensider i tvätt- och rengöringsmedel och betydelsen av testmetoder för myndighetskontroll på detta område.

(14)

De nuvarande kraven på primär biologisk nedbrytbarhet bör behållas på en andra nivå och utökas med en kompletterande riskbedömning för sådana tensider som inte uppfyller kraven i testerna för bestämning av fullständig biologisk nedbrytbarhet. För tensider som inte uppfyller kraven i testerna för bestämning av primär biologisk nedbrytbarhet bör det inte genom undantag utfärdas godkännanden för försäljning.

(15)

Kraven på primär biologisk nedbrytbarhet bör utvidgas till att gälla alla tensider, framför allt katjontensider och amfotära tensider, samtidigt som möjlighet ges att tillämpa instrumentella analyser i de fall när halvspecifika analysmetoder inte är lämpliga.

(16)

Fastställande av testmetoder för biologisk nedbrytbarhet och registrering av förteckningar över undantag är tekniska frågor som bör ses över med hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och ändringar i lagstiftningen.

(17)

Testmetoderna bör tillhandahålla uppgifter som ger tillräcklig garanti för att tensider i tvätt- och rengöringsmedel är biologiskt nedbrytbara i aerob miljö.

(18)

Testmetoderna för biologisk nedbrytbarhet hos tensider i tvätt- och rengöringsmedel kan ge olika resultat. I så fall bör de kompletteras med ytterligare bedömningar för att de risker som följer av fortsatt användning skall kunna fastställas.

(19)

Bestämmelser bör också fastställas för att tensider i tvätt- och rengöringsmedel som inte uppfyller kraven i testerna för bestämning av fullständig biologisk nedbrytbarhet i undantagsfall skall kunna släppas ut på marknaden, och detta bör ske i varje enskilt fall och på grundval av all relevant information för att säkerställa miljöskyddet.

(20)

De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 15 ).

(21)

Det är lämpligt att erinra om att annan övergripande lagstiftning gäller för tensider i tvätt- och rengöringsmedel, i synnerhet rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) ( 16 ), genom vilket användning och utsläppande på marknaden av farliga ämnen som omfattas av denna förordning kan förbjudas eller begränsas, rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen ( 17 ), kommissionens direktiv 93/67/EEG av den 20 juli 1993 om principer för bedömning av risker för människor och miljön med ämnen som anmälts enligt rådets direktiv 67/548/EEG ( 18 ), förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 av den 28 juni 1994 om principer för bedömningen av risker för människor och miljö av existerande ämnen ( 19 ), rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden ( 20 ), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/10/EG av den 11 februari 2004 om harmonisering av lagar och andra författningar om tillämpningen av principerna för god laboratoriesed och kontrollen av tillämpningen vid prov med kemiska ämnen (kodifierad version) ( 21 ), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/9/EG av den 11 februari 2004 om tillsyn och kontroll avseende god laboratoriesed (GLP) (kodifierad version) ( 22 ) och rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål ( 23 ).

(22)

Det bör åligga tillverkarna att avstå från att saluföra tvätt- och rengöringsmedel som inte överensstämmer med denna förordning och att låta de nationella myndigheterna få tillgång till teknisk dokumentation angående alla ämnen och ►M2  blandningar ◄ som omfattas av denna förordning. Detta bör även gälla för tensider som inte uppfyllt kraven i de tester som anges i bilaga III.

(23)

Tillverkare bör kunna ansöka om undantag, och kommissionen bör ha möjlighet att medge sådana undantag enligt det förfarande som avses i artikel 12.2.

(24)

Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör kunna vidta åtgärder för att kontrollera tvätt- och rengöringsmedel på marknaden, men bör undvika att upprepa tester som redan gjorts av behöriga laboratorier.

(25)

De nuvarande märkningsbestämmelserna för tvätt- och rengöringsmedel bör fortsätta att gälla, även bestämmelserna i rekommendation 89/542/EEG, som ingår i denna förordning för att målet att modernisera bestämmelserna om tvätt- och rengöringsmedel skall uppnås. Särskild märkning införs för att informera konsumenterna om vilka doftämnen och konserveringsmedel som finns i tvätt- och rengöringsmedlen. Medicinsk personal bör av tillverkaren på begäran kunna få en fullständig förteckning över ett tvätt- eller rengöringsmedels alla beståndsdelar för att ha till hjälp när de utreder om det finns ett orsakssamband mellan utvecklingen av en allergisk reaktion och exponering för ett visst kemiskt ämne, och medlemsstaterna bör kunna kräva att en sådan förteckning även finns tillgänglig för ett specifikt offentligt organ utsett för att tillhandahålla denna information för medicinsk personal.

(26)

Med hänsyn till vad som anförts ovan krävs ny lagstiftning som ersätter gällande lagstiftning. Medlemsstaterna kan dock fortsätta att tillämpa sin gällande lagstiftning under en viss tid.

(28)

Tvätt- och rengöringsmedel som uppfyller kraven i denna förordning bör få släppas ut på marknaden utan att detta påverkar andra tillämpliga gemenskapsbestämmelser.

(29)

Det krävs en skyddsklausul för att garantera skyddet för människor och miljö mot oförutsedda risker med tvätt- och rengöringsmedel.

(30)

De föreskrivna testerna för bestämning av biologisk nedbrytbarhet hos tensider bör utföras i laboratorier som uppfyller en internationellt erkänd standard, nämligen EN/ISO/IEC/17025 eller principerna för god laboratoriesed. Det är inte motiverat att begära att detta senare krav skall gälla för befintliga tensider om de tester som fanns att tillgå för dessa utförts innan ovannämnda standard trädde i kraft och fortfarande ger en jämförbar nivå av vetenskaplig kvalitet.

(31)

De frågor som gäller biologisk nedbrytbarhet i anaerob miljö, den biologiska nedbrytbarheten av de viktigaste icke-ytaktiva organiska beståndsdelarna i tvätt- och rengöringsmedel samt fosfatinnehåll vilka inte tas upp i denna förordning bör granskas av kommissionen, och om det är motiverat bör ett förslag läggas fram för Europaparlamentet och rådet. I väntan på ytterligare harmonisering kan medlemsstaterna behålla eller införa nationella bestämmelser för dessa frågor.

(32)

De fem direktiv och den kommissionsrekommendation som nämns i skäl 1 ersätts med denna förordning och bör upphävas.