Preamble: 1

(1)

Detaljerad data om krediter och kreditrisker (nedan kallade data om krediter) omfattar detaljerad och specifik information om instrument som ger upphov till kreditrisker för inlåningsbolag, andra finansiella bolag än inlåningsbolag eller tillgångsförvaltningsenheter med omfattande utlåningsverksamhet. Sådan detaljerad information är nödvändig för att utföra Eurosystemets, Europeiska centralbankssystemets (ECBS) och Europeiska systemrisknämndens uppgifter, inbegripet penningpolitisk analys och penningpolitiska transaktioner, riskhantering, övervakning av den finansiella stabiliteten samt politik och forskning för makroprudentiell tillsyn. Dessa uppgifter kommer även att kunna användas för banktillsynsändamål i samband med den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM).

(2)

I artikel 5.1 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS-stadgan) fastställs att Europeiska centralbanken (ECB) med stöd av de nationella centralbankerna inom ECBS ska samla in de statistiska uppgifter som behövs, antingen från de behöriga nationella myndigheterna eller direkt från de ekonomiska aktörerna, för att utföra ECBS uppgifter. Enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 2533/98 ska ECB specificera den faktiska rapporterande populationen inom ramen för referenspopulationen av uppgiftslämnare, och ECB ges rätt att helt eller delvis befria särskilda kategorier av uppgiftslämnare från kraven på rapportering av statistiska uppgifter.

(3)

Data om krediter kommer att bidra väsentligt till att förbättra befintlig ECBS-statistik och utveckla ny ECBS-statistik, eftersom den innehåller viktiga uppdelningar och detaljerade uppgifter som inte tillhandahålls med de datakällor som för närvarande används, exempelvis information om struktur och riskmönster i finanssektorns kreditgivning. För att nämna några exempel kommer data om krediter att bidra väsentligt till en kvalitetshöjning av statistiken om a) utlåning sett till företagsstorlek, vilket är en viktig faktor för att bedöma och övervaka kreditgivningen till små och medelstora företag, b) kreditlinor uppdelade efter motpartssektor, c) utlåning till icke-finansiella bolag uppdelad efter ekonomisk aktivitet, d) utlåning med fastigheter som underliggande säkerhet, och e) gränsöverskridande utlåning och relaterade intäkter som ingår i betalningsbalansstatistiken för medlemsstater som har euron som valuta.

(4)

Tillgången till data om krediter kommer att öka användbarheten för de uppgifter på mikronivå som för närvarande samlas in till statistiken över värdepappersemissioner och värdepappersinnehav samt att bidra till övervakning och främjande av den finansiella integrationen och stabiliteten i unionen. Detaljerad data om krediter som avser filialer med hemvist utanför euroområdet och vars huvudkontor har hemvist i en rapporterande medlemsstat är viktig för att ECBS ska kunna utföra sina uppgifter, särskilt vad gäller den penningpolitiska analysen och den finansiella stabiliteten. Uppgifterna kan dessutom utgöra underlag för makrotillsynsuppgifter som finansiella stabilitetsanalyser, riskbedömningar och stresstester. I artikel 8.1 d och 8.4a i förordning (EG) nr 2533/98 anges det nu specifikt att det är tillåtet att använda de statistiska uppgifter som har samlats in i enlighet med artikel 5 i ECBS-stadgan för tillsynsändamål.

(5)

En omfattande uppsättning harmoniserad och analytisk data om krediter bör minimera rapporteringsbördan genom att rapporteringskraven stabiliseras alltmer över tiden. Detta är viktigt eftersom det kan vara mycket kostsamt att genomföra ändringar i uppgiftslämnarnas ytterst automatiserade databehandlingssystem. En harmoniserad uppsättning data om krediter kommer även att ge en ökad detaljnivå, vilket minimerar behovet av ytterligare förfrågningar till uppgiftslämnarna.

(6)

I Europeiska centralbankens beslut ECB/2014/6 (3) fastställs ett förfarande för att utarbeta en långsiktig ram för insamling av detaljerad data om krediter som baseras på harmoniserade ECB-krav på statistikrapportering. Syftet med detta är att säkerställa att det upprättas a) nationella uppsättningar med detaljerad data om krediter som drivs av alla nationella centralbanker i Eurosystemet i enlighet med gemensamma minimistandarder, och b) en gemensam databas med detaljerad data om krediter (nedan kallad AnaCredit) för Eurosystemets medlemmar, som består av inputdata för alla medlemsstater som har euron som valuta.

(7)

Genom Europeiska centralbankens rekommendation ECB/2014/7 (4) uppmanas de nationella centralbankerna i de medlemsstater som inte har euron som valuta men som förbereder sitt deltagande i den långsiktiga ramen till att tillämpa bestämmelserna i beslut ECB/2014/6. AnaCredit bör på frivillig basis vara öppet för medlemsstater utanför euroområdet, i synnerhet för de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen, i syfte att utöka dess geografiska räckvidd och uppgifternas omfattning samt öka harmoniseringen inom unionen.

(8)

Syftet med de förberedande åtgärderna enligt beslut ECB/2014/6 var visserligen att definiera ”en grundläggande mängd harmoniserade detaljerade data om krediter som de nationella centralbankerna ska lämna till ECB på lång sikt”, men undersökningen av fördelar och kostnader visade att det fanns mycket omfattande användarbehov, vilket underströk att det som behövdes inte enbart var ”en grundläggande uppsättning uppgifter”, utan även en omfattande förteckning över dataattribut och åtgärder som kännetecknar de instrument som genererar kreditrisker för den rapporterande populationen. Den förbättrade harmonisering som detta resulterar i bör dessutom bidra till att uppgifterna får ökad jämförbarhet mellan olika länder och institut, vilket säkerställer högre kvalitet på de uppgifter som används för analysarbete.

(9)

AnaCredit syftar också till att, i kombination med andra statistiska ramar för insamling av detaljerad data, ge en analytisk bild av uppgiftslämnarnas kreditrisker, oberoende av finansiellt instrument, exponeringstyp eller redovisningsklassificering. Genom de krav som fastställs i denna förordning ska det säkerställas att uppgiftslämnarna rapporterar en gemensam uppsättning harmoniserade uppgifter till de nationella centralbankerna.

(10)

AnaCredit bör inrättas i etapper eftersom de deltagande länderna för närvarande använder sig av ytterst olika metoder för att samla in data om krediter och detta endast kan harmoniseras stegvis. Med en sådan stegvis metod beaktas det också att det tar tid för uppgiftslämnarna att uppfylla olika datakrav. Vad gäller de uppgifter som ska samlas in under respektive etapp bör omfattning och innehåll generellt sett fastställas så tidigt som möjligt för att samtliga uppgiftslämnare ska hinna förbereda sig inför användningen av en harmoniserad uppsättning begrepp och definitioner. ECB-rådet kommer därför att fatta sitt beslut för varje ny etapp minst två år före genomförandet. För att begränsa uppgiftslämnarnas kostnader och arbetsbelastning kommer man att undersöka om det är möjligt att använda urvalsmetoder för att tillhandahålla uppgifter om bostadslån inom ramen för en senare etapp.

(11)

Även om AnaCredits långsiktiga mål är att harmonisera rapporteringskrav och genomförandeåtgärder medför det faktum att det för närvarande finns många olika metoder för uppgiftsinsamling att de nationella centralbankerna bör behålla sin beslutsrätt inom vissa områden, t.ex. när det gäller beslut om att mindre inhemska uppgiftslämnare kan beviljas undantag. Inom vilka områden de nationella centralbankerna får fatta egna beslut bör ses över i varje framtida etapp för att bestämma huruvida ytterligare harmonisering mellan deltagande länder kan uppnås.

(12)

Vad gäller omfattningen så bör AnaCredit etapp 1 inkludera krediter som kreditinstitut beviljat rättsliga enheter. Andra monetära finansinstitut som tar emot inlåning än kreditinstitut, tillgångsförvaltningsenheter och andra finansiella bolag, som bedriver utlåningsverksamhet, samt utländska dotterbolag till dessa enheter kan inkluderas i den faktiska rapporterande populationen i en senare etapp. Vad gäller instrument får omfattningen av detaljerad rapportering utökas till derivat, obetalda/förutbetalda inkomster, poster utanför balansräkningen (t.ex. finansiella garantier) och krediter som beviljas andra personer än juridiska personer, inklusive enmansföretag. I den första etappen bör inga personuppgifter, enligt definitionen i tillämpliga regler om uppgiftsskydd, samlas in, inklusive för krediter med flera gäldenärer där fysiska personer är gäldenärer, eller om fysiska personer är kopplade till instrument som rapporteras till AnaCredit. Om rapporteringens omfattning skulle utökas till att innefatta sådana personuppgifter i senare etapper, bör skyddet för fysiska personers rättigheter avseende insamling och behandling av deras personuppgifter säkerställas. I senare etapper kan man även inkludera rapporteringskrav på konsoliderad basis. Varje utvidgning av den rapporterande populationen bör beakta de nationella centralbankernas rätt att bevilja mindre uppgiftslämnare undantag och måste beslutas minst två år innan den genomförs, så att uppgiftslämnarna och de nationella centralbankerna kan förbereda sig.

(13)

Vid förberedelserna inför framtida etapper bör en utvidgning av den rapporterande populationen samt införandet av ytterligare rapporteringskrav baseras på en analys som har tagits fram av ECBS statistikkommitté (nedan kallad STK), med hänsyn till användarnas behov, uppgiftslämnarnas och de nationella centralbankernas uppskattade kostnader, marknadsutvecklingen och erfarenheterna från den första etappen.

(14)

Rapporteringskraven för data om krediter bör fastställas med hänsyn till proportionalitetsprincipen för att undvika att rapporteringsbördan blir alltför omfattande särskilt för små uppgiftslämnare med begränsad total kreditexponering. Av samma skäl bör de nationella centralbankerna ha rätt att bevilja mindre uppgiftslämnare undantag.

(15)

För att säkerställa en effektiv rapportering och tillräcklig driftskompatibilitet med andra befintliga eller nya rapporteringsramar bör de nationella centralbankerna tillåtas att för sina egna lagstadgade ändamål, i enlighet med tillämplig nationell rätt, samla in den information som ska lämnas till ECB inom en mer omfattande nationell rapporteringsram och utöka rapporteringen av data om krediter utöver det som fastställs i denna förordning.

(16)

För att bidra till AnaCredit bör de nationella centralbankerna tillåtas att använda sina egna databaser, uppgifter som har kommit från uppgiftslämnare samt alla andra källor, inklusive relevanta referensdatabaser. De nationella centralbankerna bör ha rätt att besluta om de ska ingå samarbete med nationella statistikmyndigheter eller nationella behöriga myndigheter om tillsynen av uppgiftslämnare eller andra nationella myndigheter, så länge som de inrapporterade uppgifterna uppfyller de kvalitetsstandarder som fastställs i denna förordning. Med tanke på de olika befintliga nationella arrangemangen uppmanas det till ett effektivt och ändamålsenligt samarbete med nationella statistikmyndigheter, nationella behöriga myndigheter samt övriga nationella myndigheter i syfte att begränsa den rapporteringsbörda som uppstår till följd av denna förordning.

(17)

Ramen för insamling av data om krediter bör upprättas så att den säkerställer driftskompatibiliteten mellan centrala kreditregister och andra relevanta uppsättningar kreditdata som har upprättats av enheter i den offentliga sektorn, inbegripet databaser om värdepappersstatistik samt ECBS RIAD-databas (Register of Institutions and Affiliates Dataset).

(18)

De nationella centralbankerna bör tillåtas att använda den gemensamma uppsättningen med analytisk och detaljerad data om krediter som har flera olika användningsområden i syfte att upprätta återkopplingsprocesser till uppgiftslämnare eller komplettera befintliga återkopplingsprocesser och andra informationstjänster från centrala kreditregister till uppgiftslämnare. Dessa återkopplingsprocesser kommer att resultera i att ECBS i ännu högre grad kan bidra till det finansiella systemets stabilitet i linje med sitt mandat enligt artikel 127.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Återkopplingsprocesserna kommer att ge uppgiftslämnare ett bredare underlag för sina bedömningar av kreditvärdigheten, särskilt hos gränsöverskridande gäldenärer, samt för att möjliggöra en harmonisering av definitioner och dataattribut i sin utlåningsverksamhet. De kommer att förbättra kreditinstitutens och övriga långivares kreditriskhantering. De kommer särskilt att bidra till att förhindra att kreditinstituten i alltför hög grad utgår från externa kreditvärderingar när kreditvärdigheten ska bedömas. En återkopplingsprocess bör följa bästa praxis och säkerställa minimistandarder för datakvalitet. Den undergrupp av analytisk data om krediter som får utbytas mellan de nationella centralbankerna för återkopplingsprocesser bör fastställas med hänsyn till den specifika graden av insynsskydd för de relevanta dataattributen och motsvarande behov av insynsskydd samt den tid som krävs för genomförandet. Ytterligare detaljer om hur återkopplingsprocessen bör utformas och genomföras kan fastställas i en separat rättsakt och de nationella centralbankerna får ingå samförståndsavtal, baserade på tillämpliga rättsliga ramar, avseende sitt respektive samarbete med återkopplingsprocesser. Även om vissa nationella centralbanker som driver centrala kreditregister redan utbyter gränsöverskridande detaljerad data om krediter och kreditrisker på bilateral nivå (5), kan det för andra centralbanker finnas rättsliga skäl som gör att det tar viss tid att genomföra ett gränsöverskridande informationsutbyte i syfte att överföra dessa uppgifter till de finansinstitut som rapporterar till dem. Återkopplingsprocessen bör utformas och genomföras med hänsyn till de nationella bestämmelserna om hantering av insynsskyddade statistiska uppgifter.

(19)

De standarder för skydd och användning av insynsskyddade statistiska uppgifter som fastställs i artiklarna 8–8c i förordning (EG) nr 2533/98 bör tillämpas inom ramen för den här förordningen.

(20)

Enligt artikel 7.1 i förordning (EG) nr 2533/98 får ECB förelägga sanktioner mot sådana uppgiftslämnare som inte uppfyller de rapporteringskrav i fråga om statistiska uppgifter som framgår av ECB:s förordningar eller beslut. Denna rätt att förelägga sanktioner är inte kopplad till de nationella centralbankernas rätt att sanktionera sådana uppgiftslämnare som inte uppfyller statistiska eller andra rapporteringskrav som de omfattas av enligt den nationella lagstiftningen.

(21)

Det är nödvändigt att fastställa ett förfarande för att göra tekniska ändringar i bilagorna till denna förordning på ett effektivt sätt. Sådana ändringar får inte leda till att den underliggande begreppsramen ändras eller att rapporteringsbördan för uppgiftslämnarna i medlemsstaterna påverkas. Inom ramen för detta förfarande kommer hänsyn att behöva tas till ECBS statistikkommittés synpunkter.

(22)

Artikel 5 i ECBS-stadgan tillsammans med artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen medför en skyldighet att på nationell nivå utforma och genomföra alla de åtgärder som de medlemsstater som inte har euron som valuta anser vara lämpliga a) för att samla in de statistiska uppgifter som behövs för att uppfylla ECB:s statistikrapporteringskrav, och b) för att i tid fullborda förberedelserna på statistikområdet för att de ska kunna bli medlemsstater som har euron som valuta.

(23)

Denna förordning bör tillämpas utan att det påverkar insamlingen av kreditdata under den gemensamma tillsynsmekanismens rättsliga ram.