BILAGA I

1. Kontantlån utan säkerhet: När kontantlån investeras har de en tendens att öka AIF-fondens exponering med det sammanlagda beloppet för dessa lån. Därför är minsta exponering alltid lånebeloppet. Exponeringen kan vara högre, om värdet på den investering som realiserats med lånet är högre än lånebeloppet. För att undvika dubbelräkning ska kontantlån som används för att finanisera exponeringen inte inbegripas i beräkningen. Om kontantlån inte investeras men finns kvar i form av likvida tillgångar i enlighet med med artikel 7a kommer de inte att öka AIF-fondens exponering.

2. Kontantlån med säkerhet: Kontantlån med säkerhet liknar kontantlån utan säkerhet, men lånen kan säkras genom en tillgångspool eller en enskild tillgång. Om kontantlån inte investeras men finns kvar i form av likvida tillgångar i enlighet med artikel 7a kommer de inte att öka AIF-fondens exponering.

3. Konvertibla lån: Konvertibla lån är köpta skulder som under vissa förhållanden kan ge innehavaren eller emittenten möjlighet att förvandla skulden till en annan tillgång. AIF-fondens exponering är marknadsvärdet på sådana lån.

4. Ränteswappar: En ränteswapp är ett avtal om att utbyta räntebetalningsflöden, som beräknas på ett nominellt kapitalbelopp vid angivna intervaller (betalningsdagar) under avtalets löptid. Varje parts betalningsskyldighet beräknas med olika räntor som grundas på nominella exponeringar.

5. CFD-kontrakt: Ett CFD-kontrakt (”contract for differences”) är ett avtal mellan två parter – investeraren och leverantören av CFD-kontraktet – om att betala ändringen av priset på en underliggande tillgång till den andra parten. Beroende på hur priset rör sig betalar parterna varandra skillnaden från den tidpunkt avtalet ingicks fram till den tidpunkt då avtalet löper ut. Exponeringen är marknadsvärdet på den underliggande tillgången. FSB-kontrakt (Financial spread betting) ska behandlas på samma sätt.

6. Terminskontrakt: Ett terminskontrakt är ett avtal om att köpa eller sälja en angiven mängd av ett värdepapper, en valuta, en råvara, ett index eller en annan tillgång vid ett fastställt framtida datum och till ett förutbestämt pris. Exponeringen är marknadsvärdet på den motsvarande underliggande tillgången.

7. Totalavkastningsswappar: En totalavkastningsswapp är ett avtal där en part (betalaren av totalavkastningen) överför det totala ekonomiska resultatet för en referensförpliktelse till den andra parten (mottagaren av totalavkastningen). Totalt ekonomiskt resultat omfattar inkomster från räntor och avgifter, vinster eller förluster från marknadsrörelser och kreditförluster. AIF-fondens exponering är marknadsvärdet på de motsvarande referenstillgångar som har betydelse för swappens ekonomiska resultat.

8. Forwardkontrakt: Ett forwardkontrakt är ett skräddarsytt bilateralt avtal om att utbyta en tillgång eller ett kassaflöde på ett angivet framtida avvecklingsdatum till ett terminspris som överenskoms på handelsdagen. Den ena parten i forwardkontraktet är köparen (lång) som går med på att betala terminspriset på avvecklingsdatumet, den andra parten är säljaren (kort), som går med på att motta terminspriset. Forwardkontrakt medför vanligen inga avgifter. AIF-fondens exponering är marknadsvärdet på den motsvarande underliggande tillgången. Detta kan ersättas av det nominella värdet på avtalet, om det är lägre räknat.

9. Optioner: En option är ett avtal som ger köparen, som betalar en avgift (premie) rätt – men inte en skyldighet – att köpa eller sälja en angiven mängd av en underliggande tillgång till ett överenskommet pris (”strike-pris” eller lösenpris) på eller fram till dagen för avslutandet av avtalet (förfallodatum). En köpoption är en option att köpa och en säljoption är en option att sälja. Gränsen för fondens exponering kommer å ena sidan att vara en potentiellt obegränsad exponering och å andra sidan en exponering som är begränsad till det högre värdet av den premie som betalas eller optionens marknadsvärde. Exponeringen mellan dessa två gränser benämns den deltajusterade (en options delta mäter endast känsligheten hos ett optionspris för en förändring av priset på den underliggande tillgången) motsvarigheten till den underliggande positionen. Samma tillvägagångssätt ska tillämpas för inbäddade derivat, exempelvis i strukturerade produkter. Strukturen bör delas upp i komponentdelar och effekten av lagren av derivatexponeringar måste fångas upp på lämpligt sätt.

10. Återköpsavtal: Ett återköpsavtal sluts vanligen när en AIF-fond ”säljer” värdepapper till en motpart för omvänd repa och samtycker att köpa tillbaka värdepapperen till ett överenskommet pris i framtiden. AIF-fonden ådrar sig en finansieringskostnad i transaktionen och måste därför återinvestera kontantbehållningen (likvid säkerhet) för att generera en högre avkastning än den finansieringskostnad som fonden tagit på sig. Denna återinvestering av ”likvid säkerhet” innebär att den inkrementella marknadsrisken kommer att bäras av AIF-fonden, vilket i sin tur innebär att den måste beaktas i beräkningen av den totala exponeringen. De ekonomiska riskerna med och avkastningen från ”sålda” värdepapper stannar kvar hos AIF-fonden. En repa ger nästan alltid upphov till finansiell hävstång, eftersom den likvida säkerheten återinvesteras. Om icke-likvida säkerheter mottas som en del av transaktionen och den säkerheten sedan används som en del i en annan repa eller i ett aktielåneavtal, måste det sammanlagda marknadsvärdet på säkerheten inbegripas i det totala exponeringsbeloppet. AIF-fondens exponering ökas av den återinvesterade delen av den likvida säkerheten.

11. Omvänd repa: Denna transaktion uppstår när en AIF-fond ”köper” värdepapper från en motpart i repan och går med på att sälja tillbaka dem till ett överenskommet pris i framtiden. AIF-fonder ingår vanligen dessa transaktioner för att generera en penningmarknadsliknande avkastning med låg risk, och de ”köpta” värdepapperen fungerar som säkerhet. Därför skapas ingen global exponering och AIF-fonden tar inte heller på sig riskerna med och avkastningen från de ”köpta” värdepapperen, vilket innebär att ingen inkrementell marknadsrisk uppstår. De får emellertid använda de ”köpta” värdepapperen som en del av en repa eller ett värdepapperslån enligt beskrivningen ovan, och i det fallet måste värdepapperens sammanlagda marknadsvärde inbegripas i det globala exponeringsbeloppet. De ekonomiska riskerna med och avkastningen på de ”köpta” värdepapperen stannar kvar hos motparten och sådana transaktioner ökar därför inte AIF-fondens exponering.

12. Utlåning av värdepapper: En AIF-fond som ingår ett avtal om utlåning av värdepapper lånar ut värdepapper till en motpart som lånar värdepapper (som vanligen lånar värdepapperet för att täcka en fysisk blankningstransaktion) till en överenskommen avgift. Låntagaren levererar antingen likvida eller icke-likvida säkerheter till AIF-fonden. En global exponering skapas endast när likvida säkerheter återinvesteras i andra instrument än dem som anges i artikel 7a. Om icke-likvida säkerheter används vidare som en del i en repa eller i andra avtal om utlåning av värdepapper måste värdepapperens totala marknadsvärde inbegripas i det globala exponeringsbeloppet enligt beskrivningen ovan. Exponeringen skapas i den mån den likvida säkerheten återinvesteras.

13. Lån av värdepapper: En AIF-fond som ingår ett avtal om lån av värdepapper lånar värdepapper från en motpart som lånar ut värdepapper till en överenskommen avgift. AIF-fonden säljer sedan värdepapperen på marknaden. Det innebär att fonden blankar de värdepapperen. I den mån kontantbehållningen från försäljningen återinvesteras kommer detta även att öka AIF-fondens exponering. Exponeringen är marknadsvärdet på de blankade värdepapperen och ytterligare exponering skapas i den mån de mottagna likvida medlen återinvesteras.

14. Kreditswappar: En kreditswapp (CDS) är ett kreditderivatavtal som ger köparen skydd, vanligen fullständig återvinning, om referensenheten ställer in betalningarna eller utsätts för en kredithändelse. I gengäld mottar säljaren av kreditswappen en regelbunden avgift, så kallad spread, från köparen. För säljaren av skyddet är exponeringen det högre värdet av marknadsvärdet på de underliggande referenstillgångarna eller det nominella värdet på kreditswappen. För köparen av skyddet är exponeringen den underliggande referenstillgångens marknadsvärde.