Artikel 6a

Bevakningslistan ska innehålla högst fem ämnen, grupper av ämnen eller föroreningsindikatorer samtidigt, och den ska för varje ämne ange möjliga analysmetoder. Dessa metoder får inte medföra orimliga kostnader för de behöriga myndigheterna. De ämnen som ska inkluderas i bevakningslistan ska väljas ut bland ämnen för vilka tillgänglig information tyder på att de kan utgöra en betydande risk på unionsnivå för eller via vattenmiljön och för vilka övervakningsdata är otillräckliga. Denna bevakningslista ska omfatta nya riskämnen.

På grundval av de vetenskapliga rapporter som utarbetats av Echa i enlighet med punkt 2 ska kommissionen inkludera mikroplaster och lämpliga indikatorer för förekomst, utveckling eller överföring av antimikrobiell resistens (indikatorer för antimikrobiell resistens) på bevakningslistan, förutsatt att det finns tillförlitliga provtagnings- och analysmetoder som inte medför orimliga kostnader. Senast den 1 december 2027 ska kommissionen identifiera sådana provtagnings- och analysmetoder.

Vid uppdatering av bevakningslistan ska kommissionen ta bort alla ämnen, grupper av ämnen eller indikatorer från bevakningslistan när den anser det möjligt att bedöma risken för vattenmiljön utan ytterligare övervakningsdata. Ett enskilt ämne, en grupp av ämnen eller en indikator får dock behållas på bevakningslistan under ytterligare tre år om ytterligare övervakningsdata behövs för att bedöma risken för vattenmiljön.

Kommissionen får också lägga till ett eller flera ytterligare ämnen, en eller flera ytterligare grupper av ämnen eller en eller flera ytterligare indikatorer när den, med beaktande av Echas vetenskapliga rapporter, anser att det kan finnas en utbredd risk för vattenmiljön, förutsatt att den uppdaterade bevakningslistan innehåller högst fem ämnen, grupper av ämnen eller indikatorer, i enlighet med punkt 1.

Mikroplaster och indikatorer för antimikrobiell resistens får inte behållas på bevakningslistan under en andra period på tre år om det inte finns en harmoniserad och tillförlitlig riskbedömningsmetod som, när den tillämpas, visar att de övervakningsdata som samlats in under den första övervakningsperioden är otillräckliga för att bedöma den risk de utgör för eller via vattenmiljön.

Varje medlemsstat ska välja åtminstone två övervakningsstationer plus det antal stationer som motsvarar medlemsstatens totala areal av grundvattenförekomster i km2 dividerat med 45 000 , avrundat till närmaste heltal.

Vid urvalet av representativa övervakningsstationer, övervakningsfrekvens och övervakningstidpunkt för varje ämne, grupp av ämnen eller indikator ska medlemsstaterna beakta säsongsvariationer i nederbörd, vattennivåer, användningsmönster och möjligheten att ämnet, gruppen av ämnen eller indikatorn förekommer. Övervakningsfrekvensen får inte vara mindre än en gång per år.

I de fall där en medlemsstat för ett visst ämne, en viss grupp av ämnen eller en viss indikator kan generera tillräckliga, jämförbara, representativa och aktuella övervakningsdata från redan befintliga övervakningsprogram eller studier, får den besluta att inte utföra någon ytterligare övervakning av det ämnet, den gruppen av ämnen eller den indikatorn inom ramen för bevakningslistmekanismen, under förutsättning att ämnet, gruppen av ämnen eller indikatorn övervakades med hjälp av en metod som överensstämmer med de analysmetoder som avses i genomförandeakten om upprättande av bevakningslistan.

Om kommissionen, med beaktande av Echas bedömning enligt första stycket i denna punkt, drar slutsatsen att det inte krävs någon ytterligare övervakning för att ytterligare bedöma risken för vattenmiljön, ska den bedömningen beaktas i den översyn av bilaga I eller II som avses i artikel 8.