Preamble: 1

(1)

Genom den europeiska gröna given, som fastställs i kommissionens meddelande av den 11 december 2019, lanserades en ny tillväxtstrategi för unionen som syftar till att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi. Den europeiska gröna given bekräftar kommissionens ambition att göra Europa till den första klimatneutrala och föroreningsfria kontinenten senast 2050 och den syftar till att skydda medborgarnas hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter med säkerställande av en inkluderande och rättvis omställning som inte lämnar någon utanför. Dessutom har unionen åtagit sig att säkerställa ett fullständigt genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (3) och det åttonde miljöhandlingsprogrammet, inrättat genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591 (4), och att uppfylla Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål för hållbar utveckling.

(2)

Ozonskiktet skyddar människor och andra levande varelser från skadlig ultraviolett strålning (UV) från solen. Det är vetenskapligt vedertaget att kontinuerliga utsläpp av ozonnedbrytande ämnen orsakar betydande skador på ozonskiktet, vilket leder till betydande negativa effekter för människors hälsa och ekosystemen och på biosfären samt till stora ekonomiska konsekvenser, om inga åtgärder vidtas.

(3)

Genom rådets beslut 88/540/EEG (5) blev unionen part i Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet (6) och i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (7) (protokollet). Protokollet och dess parters efterföljande beslut utgör en uppsättning globalt bindande kontrollåtgärder som syftar till att ta itu med nedbrytningen av ozonskiktet.

(4)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 (8) säkerställs bland annat att unionen fullgör sina skyldigheter enligt protokollet. I sin utvärdering av den förordningen drog kommissionen slutsatsen att de kontrollåtgärder som fastställs i den förordningen i allmänhet fortfarande är ändamålsenliga, effektiva och på ett betydande sätt har bidragit till återhämtningen av det stratosfäriska ozonskiktet och till minskad global uppvärmning.

(5)

Det finns klara belägg för att de ozonnedbrytande ämnenas belastning på atmosfären har minskat och för att det stratosfäriska ozonskiktet har börjat återhämta sig. Nyligen genomförda bedömningar visar emellertid att denna återhämtning av ozonskiktet fortfarande är skör, och en återgång till de koncentrationsnivåer som kunde uppmätas före 1980 förväntas inte uppnås före mitten av 2000-talet. Den ökade UV-strålningen utgör därför fortfarande ett betydande hot mot människors hälsa och miljön. För att undvika att återhämtningen av ozonskiktet tar ännu längre tid måste det säkerställas att befintliga skyldigheter genomförs fullt ut, att det görs ytterligare insatser för att minska utsläppen från de återstående utsläppskällorna och att det finns nödvändiga åtgärder för att snabbt och effektivt kunna ta itu med nya utmaningar.

(6)

De flesta ozonnedbrytande ämnen har också en hög global uppvärmningspotential (global warming potential, GWP) och är bidragande faktorer till de alltmer förhöjda temperaturerna på vår planet. Med beaktande av de viktiga slutsatser som 2021 års särskilda rapport från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar kom fram till, bör det genom den här förordningen säkerställas att alla genomförbara åtgärder vidtas för att minska utsläppen av ozonnedbrytande ämnen. Minskade utsläpp bidrar till att uppnå målet i Parisavtalet, som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) (Parisavtalet) (9) för att hålla den globala temperaturökningen under detta århundrade väl under 2 °C över förindustriell nivå och att fortsätta ansträngningarna att begränsa temperaturökningen ytterligare till 1,5 °C.

(7)

För att öka medvetenheten om de ozonnedbrytande ämnenas GWP, bör – utöver deras ozonnedbrytande potential (ozone-depleting potential, ODP) – deras respektive GWP anges i denna förordning.

(8)

Genom förordning (EG) nr 1005/2009 och tidigare unionsrättsakter infördes strängare kontrollåtgärder än vad som krävs enligt protokollet, med mer restriktiva regler för import och export.

(9)

Genom förordning (EG) nr 1005/2009 har produktion och utsläppande på marknaden av ozonnedbrytande ämnen fasats ut för nästan alla användningsområden. Utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som innehåller ozonnedbrytande ämnen eller vars funktion är beroende av dessa ämnen har också förbjudits, utom i vissa fall då användningen av sådana ämnen fortfarande är tillåten. Även efter utfasningen av ozonnedbrytande ämnen är det under vissa omständigheter nödvändigt att fortsätta att tillåta undantag för vissa användningsområden i de fall det ännu inte finns några alternativ att tillgå.

(10)

Unionens produktion av ozonnedbrytande ämnen var högre under 2021 än under de föregående tio åren och hade ökat med 27 % under 2021 jämfört med 2020. Enligt Europeiska miljöbyråns rapport med titeln Ozone-Depleting Substances 2022 (Ozonnedbrytande ämnen 2022) beror 90 % av ökningen på användning som råmaterial. Användningen som råmaterial ökade med 11 % under 2021 jämfört med 2020. Även om ett undantag för ozonnedbrytande ämnen som används som råmaterial vid kemisk produktion av vissa varor, inbegripet läkemedel, är motiverat mot bakgrund av låga utsläpp och avsaknaden av genomförbara alternativ, är det viktigt att regelbundet bedöma tillgången på alternativ och de faktiska utsläppsnivåerna för befintlig användning som råmaterial. Kommissionen bör vid behov anta delegerade akter för att upprätta en förteckning över kemiska produktionsprocesser för vilka det är förbjudet att använda ozonnedbrytande ämnen som förtecknas i bilaga I som råmaterial. De delegerade akterna bör ta hänsyn till tillgången till tekniskt och ekonomiskt genomförbara alternativ, på grundval av de tekniska bedömningar som gjorts enligt protokollet, särskilt fyraårsrapporter och andra tekniska rapporter som utarbetats av utvärderingsgrupperna enligt protokollet, som inbegriper bedömningar av tillgängliga alternativ till befintlig användning som råmaterial och av utsläppsnivåerna för befintlig användning som råmaterial och som ger en tillräcklig grund för att fatta beslut om huruvida viss användning som råmaterial ska förbjudas. Om inga sådana bedömningar enligt protokollet är tillgängliga bör kommissionen göra en egen bedömning på grundval av tekniska uppgifter om befintlig användning som råmaterial, relaterade utsläpp och deras inverkan på ozonskiktet och klimatet och om tillgången till tekniskt och ekonomiskt genomförbara alternativ och, när så är lämpligt och på grundval av den bedömningen, anta en delegerad akt för att upprätta en förteckning över kemiska produktionsprocesser för vilka det är förbjudet att använda ozonnedbrytande ämnen som förtecknas i bilaga I som råmaterial. Förteckningen kan uppdateras mot bakgrund av resultaten i de fyraårsrapporter som utarbetats av utvärderingsgrupperna enligt protokollet eller mot bakgrund av kommissionens egen bedömning.

(11)

När det gäller de små mängder ozonnedbrytande ämnen som faktiskt används för nödvändiga laboratorie- och analysändamål behöver en proportionerlig kontrollåtgärd fastställas i det avseendet. Registreringsskyldigheten enligt förordning (EG) nr 1005/2009 bör ersättas med ett krav på att föra register för att förhindra olaglig användning och övervaka utvecklingen av alternativ.

(12)

Utsläppande på marknaden och användning av haloner bör endast tillåtas för användningsområden av avgörande betydelse, vilka bör fastställas med beaktande av tillgången på alternativa ämnen eller tekniker och utvecklingen av internationella standarder.

(13)

Kommittén för tekniska alternativ för haloner (Halons Technical Options Committee), som inrättats enligt protokollet, angav att lagren av icke-nyproducerade haloner för användningsområden av avgörande betydelse kanske inte är tillräckliga för att tillgodose behoven på global nivå, från år 2030 och framåt. För att undvika att behöva producera nya haloner för att tillgodose framtida behov är det viktigt att vidta åtgärder för att öka tillgången på lager av halon som återvunnits från utrustning och sörja för lämplig övervakning av dessa.

(14)

I enlighet med förordning (EG) nr 1005/2009 löpte undantaget för alla användningsområden av avgörande betydelse för metylbromid, inbegripet för användning vid karantän och före transport, ut den 18 mars 2011. Protokollet innehåller bestämmelser om användning i nödsituationer. Dessa bestämmelser har hittills inte tillämpats inom unionen. Det är därför osannolikt att någon aktör inom unionen skulle behöva tillämpa dessa bestämmelser. Eftersom framtida nödsituationer inte kan uteslutas och för att anpassa denna förordning till protokollet bör dock möjligheten att bevilja undantag i nödsituationer finnas kvar, närmare bestämt i händelse av oväntade särskilda skadedjursangrepp eller sjukdomsutbrott där sådan användning i nödsituationer är tillåten enligt Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1107/2009 (10) och (EU) nr 528/2012 (11). I sådana fall bör de åtgärder som vidtas för att minimera utsläppen, exempelvis användning av praktiskt taget ogenomträngliga skikt för jordbehandling, specificeras.

(15)

Det finns en växande oro över hur vissa av de ozonnedbrytande ämnen som förtecknas i bilaga II men som inte regleras genom protokollet påverkar de globala utsläppen, inbegripet den ökande koncentrationen av diklormetan i atmosfären som skulle kunna försena återhämtningen av det stratosfäriska ozonskiktet. Under 2021 var produktionen i unionen av dessa ozonnedbrytande ämnen, uttryckt i ton, ungefär fyra gånger högre än produktionen av ozonnedbrytande ämnen som regleras genom protokollet. Uttryckt i ton ODP var produktionen emellertid ungefär fyra gånger lägre än produktionen av de ozonnedbrytande ämnen som förtecknas i bilaga I. Det behövs ytterligare begränsningsåtgärder och det är viktigt med intensifierad övervakning, inbegripet genom bestämmelser om återvinning eller destruktion, reparation av läckage och förhindrande av oavsiktliga utsläpp av ozonnedbrytande ämnen som inte regleras genom av protokollet.

(16)

De begränsningar som fastställs i denna förordning för produkter och utrustning som innehåller ozonnedbrytande ämnen bör också omfatta produkter och utrustning vars funktion är beroende av dessa ämnen för att förhindra att dessa begränsningar kringgås.

(17)

Det är viktigt att säkerställa att ozonnedbrytande ämnen får släppas ut på marknaden för regenerering i unionen. Ozonnedbrytande ämnen, och produkter och utrustning som innehåller eller vars funktion är beroende av dessa ämnen, bör också få släppas ut på marknaden för destruktion genom teknik som har godkänts av parterna i protokollet eller teknik som inte har godkänts av parterna i protokollet men som är förenlig med unionsrätten och nationell rätt.

(18)

Engångsbehållare för ozonnedbrytande ämnen bör förbjudas eftersom det oundvikligen finns kvar en viss mängd köldmedium i dessa behållare när de töms, som sedan släpps ut i atmosfären. Denna förordning bör förbjuda export, import, utsläppande på marknaden, vidare leverans eller tillhandahållande på marknaden och användning av dem, utom för nödvändiga laboratorie- och analysändamål. För att säkerställa att påfyllningsbara behållare för ozonnedbrytande ämnen fylls på i stället för att kasseras bör företag vara skyldiga att, när de släpper ut sådana behållare på marknaden, uppvisa en försäkran om överensstämmelse som innehåller bevis på de arrangemang som finns för att återlämna påfyllningsbara behållare för påfyllning.

(19)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (12) föreskrivs märkning av ämnen som klassificeras som ozonnedbrytande ämnen samt märkning av blandningar som innehåller sådana ämnen. Eftersom det är tillåtet att släppa ut ozonnedbrytande ämnen som framställs för användning som råmaterial, agens i tillverkningsprocesser samt nödvändiga laboratorie- och analysändamål för fri omsättning, bör dessa ämnen särskiljas från ämnen som produceras för andra användningsområden.

(20)

Det bör vara möjligt att undantagsvis tillåta export av produkter och utrustning som innehåller klorfluorkolväten, om det skulle kunna vara mer fördelaktigt att låta dessa produkter och denna utrustning avsluta sin naturliga livscykel i ett tredjeland än att nedmonteras och bortskaffas i unionen.

(21)

Eftersom produktionsprocessen för vissa ozonnedbrytande ämnen kan resultera i utsläpp av den fluorerade växthusgasen trifluormetan som en biprodukt, bör ett villkor för att få släppa ut det ozonnedbrytande ämnet på marknaden vara att sådana biproduktsutsläpp destrueras eller återvinns för senare användning. Producenter och importörer bör vara skyldiga att dokumentera vilka begränsningsåtgärder som vidtagits för att förhindra utsläpp av trifluormetan under produktionsprocessen och lägga fram bevis på destruktion eller återvinning för senare användning av sådana biproduktsutsläpp, i enlighet med bästa tillgängliga tekniker. En försäkran om överensstämmelse bör tillhandahållas vid tidpunkten för utsläppandet av det ozonnedbrytande ämnet på marknaden.

(22)

För att underlätta tullkontroller är det viktigt att specificera vilken information som ska lämnas till tullmyndigheter i medlemsstaterna (tullmyndigheterna) när ozonnedbrytande ämnen, produkter och utrustning som omfattas av denna förordning importeras eller exporteras, samt vilka uppgifter tullmyndigheterna, och i förekommande fall, marknadskontrollmyndigheterna, har när de genomför förbud och begränsningar för import eller export av dessa ämnen, produkter och utrustning. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 (13), som fastställer regler för marknadskontroll och kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden, är tillämplig på de ämnen, de produkter och den utrustning som omfattas av den här förordningen i den mån det inte finns några särskilda bestämmelser som på ett mer specifikt sätt reglerar särskilda aspekter av marknadskontroll och efterlevnad. När det i den här förordningen fastställs särskilda bestämmelser, till exempel om tullkontroller, har dessa mer specifika bestämmelser företräde och kompletterar därmed reglerna i förordning (EU) 2019/1020. För att säkerställa miljöskyddet bör den här förordningen tillämpas på alla former av leverans av ozonnedbrytande ämnen som omfattas av den här förordningen, inbegripet distansförsäljning enligt artikel 6 i förordning (EU) 2019/1020.

(23)

För att undvika olaglig handel med förbjudna ämnen och produkter och förbjuden utrustning som omfattas av denna förordning bör de förbud som fastställs däri samt licenskraven för handel inte bara omfatta införsel av varor till unionens tullområde för övergång till fri omsättning utan också tillfällig lagring och andra tullförfaranden som fastställs i unionsrätten på tullområdet. Förenklade licensförfaranden bör tillåtas för varor som lagras tillfälligt för att undvika onödig börda för operatörer och tullmyndigheter.

(24)

Licenssystemet för import och export av ozonnedbrytande ämnen är ett väsentligt krav enligt protokollet för övervakning av handeln och förebyggande av olaglig verksamhet i detta avseende. Licenser bör vara tidsbegränsade för att säkerställa att företagen regelbundet ser över användningen av alternativ. För att säkerställa automatiska tullkontroller i realtid på leveransnivå samt elektroniskt utbyte och lagring av information om alla sändningar av ämnen, produkter och utrustning som omfattas av denna förordning och som uppvisas för tullmyndigheter, är det nödvändigt att koppla samman det elektroniska licenssystemet för ozonnedbrytande ämnen med Europeiska unionens kontaktpunkt för tull (European Union Single Window Environment for Customs) (EU:s kontaktpunkt för tull), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2399 (14). Med tanke på denna sammankoppling med EU:s kontaktpunkt för tull skulle det vara oproportionerligt att föreskriva ett licenssystem för sändningar i unionen.

(25)

För att säkerställa att ämnen, produkter och utrustning som omfattas av denna förordning och som har importerats olagligen till unionsmarknaden inte kommer ut på marknaden igen bör medlemsstaternas behöriga myndigheter förverka eller beslagta dessa ämnen och produkter och denna utrustning för bortskaffande. Återexport av ämnen, produkter och utrustning som inte uppfyller kraven i denna förordning bör under alla omständigheter vara förbjuden.

(26)

Medlemsstaterna bör säkerställa att tullkontorens personal eller andra behöriga personer i enlighet med nationella regler som utför kontroller enligt denna förordning har lämpliga resurser och lämplig sakkunskap, till exempel genom utbildning som anordnas i detta syfte, och att den är tillräckligt utrustad för att hantera fall av olaglig handel med ozonnedbrytande ämnen, produkter och utrustning som omfattas av denna förordning. Medlemsstaterna bör utse de tullkontor eller andra platser som uppfyller dessa villkor och som därför bör ges i uppdrag att utföra tullkontroller av import, export och vid transitering.

(27)

Samarbete och utbyte av nödvändig information mellan alla behöriga myndigheter i medlemsstater som deltar i genomförandet av denna förordning, dvs. tullmyndigheter, marknadskontrollmyndigheter, miljömyndigheter och andra behöriga myndigheter med inspektionsfunktioner, bland medlemsstaterna och med kommissionen, är av yttersta vikt för att motverka överträdelser av denna förordning, särskilt olaglig handel. På grund av att utbytet av riskrelaterad tullinformation är konfidentiellt bör tullriskhanteringssystemet användas för detta ändamål.

(28)

När kommissionen utför de uppgifter som den åläggs genom denna förordning, och för att främja samarbete och lämpligt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och kommissionen i samband med efterlevnadskontroller och olaglig handel med ozonnedbrytande ämnen, bör den använda sig av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), som inrättats genom kommissionens beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom (15). Olaf bör ha tillgång till all nödvändig information för att underlätta utförandet av dess uppgifter.

(29)

För att säkerställa efterlevnad av protokollet bör import från och export till en stat som inte är part i protokollet av ozonnedbrytande ämnen samt produkter och utrustning som innehåller dessa ämnen eller vars funktion är beroende av dem förbjudas.

(30)

Avsiktliga utsläpp av olagliga ozonnedbrytande ämnen i atmosfären utgör en allvarlig överträdelse av denna förordning och bör uttryckligen förbjudas. Alla genomförbara åtgärder bör vidtas av företag för att minska oavsiktliga utsläpp av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären, också med tanke på deras GWP. Det är därför nödvändigt att fastställa bestämmelser om återvinning av använda ozonnedbrytande ämnen från produkter och utrustning och om förhindrande av läckage av sådana ämnen. Återvinningsskyldigheterna bör också utvidgas till att omfatta fastighetsägare och entreprenörer när de avlägsnar vissa typer av skumplast från byggnader, i syfte att maximera utsläppsminskningen.

(31)

Kravet på att återvinna ozonnedbrytande ämnen från skumplast i byggnadsmaterial skulle kunna stimulera innovation och forskning om rivnings-, regenererings- och återanvändningsteknik och utveckling av sådan teknik och skulle kunna ha positiva effekter på sysselsättningen på grund av nedmonteringsprocessens arbetsintensitet och behovet av ökad behandlingskapacitet för dessa typer av avfall. Det är därför viktigt att tillhandahålla lämpliga utbildningsprogram som motsvarar behovet av att fysiska personer med lämpliga kvalifikationer återvinner ozonnedbrytande ämnen som finns i skumplast.

(32)

Det är nödvändigt att fastställa regler för ozonnedbrytande ämnen som inte regleras genom protokollet, förtecknade i bilaga II, med beaktande av de kvantiteter som produceras och används i unionen samt hur utsläppen av de ämnena påverkar det stratosfäriska ozonet. Det finns andra erkända problem som påverkar återhämtningen av ozonskiktet inom sektorer som inte omfattas av denna förordning. Det rör sig bland annat om dikväveoxid som, baserat på ODP-viktade utsläpp, är ett av de mest betydande återstående ozonnedbrytande ämnena. Dikväveoxid står för största delen av de antropogena utsläppen från jordbruket, ett område som kommissionen har åtagit sig att åtgärda enligt sitt meddelande av den 20 maj 2020 med titeln Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem. En annan fråga är okontrollerade skogsbränder, som det är viktigt att förebygga, eftersom de avsevärt kan öka aerosolerna i stratosfären och därmed kan störa det stratosfäriska ozonet.

(33)

Medlemsstaterna bör rapportera till kommissionen om fall av olaglig handel som upptäckts av behöriga myndigheter, inbegripet om de sanktioner som påförs.

(34)

Användning av haloner får tillåtas endast för de användningsområden av avgörande betydelse som fastställs i denna förordning. Medlemsstaterna bör rapportera om de mängder haloner som installeras, används eller lagras för användningsområden av avgörande betydelse, samt om åtgärder som vidtas för att begränsa utsläppen av dessa ämnen och om de framsteg som görs med att identifiera alternativ. Den informationen behövs för kännedom om vilka mängder halon som fortfarande finns tillgängliga i unionen för användningsområden av avgörande betydelse, samt för att göra det möjligt att följa de tekniska framsteg som görs på detta område för att avgöra när halon inte längre behövs för vissa användningsområden.

(35)

Enligt protokollet krävs rapportering om handeln med ozonnedbrytande ämnen. Producenter, importörer och exportörer av ozonnedbrytande ämnen bör därför rapportera årligen om handeln med ozonnedbrytande ämnen. Handel med ozonnedbrytande ämnen som inte regleras genom protokollet, förtecknade i bilaga II, bör också rapporteras för att göra det möjligt att bedöma huruvida det finns ett behov av att utvidga vissa eller alla kontrollåtgärder som är tillämpliga på ozonnedbrytande ämnen som förtecknas i bilaga I till att även omfatta dessa ämnen.

(36)

Kommissionen rapporterar årligen på unionens vägnar till ozonsekretariatet om den import och export av ozonnedbrytande ämnen som regleras genom protokollet. Även om medlemsstaterna är ansvariga för rapportering av produktion och destruktion av sådana ämnen bör kommissionen tillhandahålla preliminära uppgifter om dessa aktiviteter för att göra det lättare för ozonsekretariatet att i ett tidigt skede beräkna unionens förbrukning. I avsaknad av anmälningar som utvidgar klausulen om regionala organisationer för ekonomisk integration bör kommissionen fortsätta med denna praxis med årliga rapporter och samtidigt säkerställa att medlemsstaterna får tillräckligt med tid för att granska kommissionens preliminära uppgifter för att undvika inkonsekvenser.

(37)

Medlemsstaternas behöriga myndigheter, inbegripet miljömyndigheter, marknadskontrollmyndigheter och tullmyndigheter, bör utföra kontroller med en riskbaserad metod för att säkerställa efterlevnad av denna förordning. En sådan metod är nödvändig för att göra det möjligt att rikta in sig på de aktiviteter där risken för olaglig handel med, eller olagliga utsläpp av, ozonnedbrytande ämnen som omfattas av denna förordning är störst. Dessutom bör de behöriga myndigheterna utföra kontroller när de förfogar över bevis eller annan relevant information om potentiella fall av bristande efterlevnad. När så är relevant, och i den mån det är möjligt, bör sådana uppgifter lämnas till tullmyndigheterna, så att de kan utföra en riskanalys före kontrollerna, i enlighet med artikel 47 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (16). Det är viktigt att säkerställa att de behöriga myndigheter som ansvarar för att följa upp åläggandet av sanktioner informeras när fall av överträdelse av denna förordning har fastställts av behöriga myndigheter, för att vid behov kunna ålägga lämpliga sanktioner.

(38)

Medlemsstaterna bör säkerställa att företag som bryter mot denna förordning åläggs effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner.

(39)

Medlemsstaterna bör kunna fastställa regler om straffrättsliga påföljder eller administrativa sanktioner, eller bådadera, för samma överträdelse. Om medlemsstaterna fastställer både straffrättsliga påföljder och administrativa sanktioner för samma överträdelse bör dessa påföljder eller sanktioner inte leda till åsidosättande av rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott (ne bis in idem), enligt Europeiska unionens domstols tolkning.

(40)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på

Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (17).

(41)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på

Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (18). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(42)

Skydd för enskilda då medlemsstaterna behandlar personuppgifter regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (19) och skydd för enskilda då kommissionen behandlar personuppgifter regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (20), särskilt när det gäller kraven på konfidentialitet och säkerhet i samband med behandlingen, överföring av personuppgifter från kommissionen till medlemsstaterna, behandlingens laglighet och de registrerades rätt till information om, tillgång till och rättelse av sina personuppgifter.

(43)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i förordning (EU) 2018/1725 och lämnade formella synpunkter den 20 maj 2022.

(44)

Enligt fast rättspraxis från Europeiska unionens domstol ankommer det på medlemsstaternas domstolar att säkerställa det rättsliga skyddet för de rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten. Artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) föreskriver dessutom en skyldighet för medlemsstaterna att fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten. I det avseendet bör medlemsstaterna säkerställa att allmänheten, inbegripet fysiska eller juridiska personer, har tillgång till rättslig prövning i enlighet med de skyldigheter som medlemsstaterna har enats om inom ramen för konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (21) av den 25 juni 1998 (Århuskonventionen).

(45)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att åtgärda nedbrytningen av ozonskiktet och på så sätt bidra till återhämtning av det stratosfäriska ozonskiktet, minskad global uppvärmning och säkerställande av att protokollet efterlevs, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den gränsöverskridande karaktären hos de miljöproblem som förordningen behandlar och denna förordnings verkningar på handeln inom unionen och på den externa handeln, kan uppnås bättre på unionsnivå kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(46)

Flera ändringar ska göras i förordning (EG) nr 1005/2009. Den förordningen bör av tydlighetsskäl upphävas och ersättas med den här förordningen.