Artikel 180 1.

Instituten ska estimera PD-värden per riskklass utifrån långfristiga medelvärden av andelen fallissemang på ett års sikt. PD-estimat för gäldenärer med låg bruttosoliditet eller för gäldenärer vilkas tillgångar främst utgörs av handelstillgångar ska återspegla utvecklingen av de underliggande tillgångarna utifrån perioder av ökad volatilitet.

När det gäller förvärvade företagsfordringar, får instituten estimera EL-värden per riskklass utifrån långfristiga medelvärden på de årliga faktiska andelarna fallissemang.

Om ett institut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och LGD- estimat för köpta företagsfordringar från ett estimat av EL och ett rimligt estimat av PD eller LGD, ska processen för estimering av totala förluster uppfylla de övergripande krav för estimat av PD och LGD som anges i denna del och resultatet ska överensstämma med det LGD-begrepp som anges i artikel 181.1 a.

Instituten ska bara använda metoder för PD-estimering som kompletteras av stödjande analyser. Instituten ska beakta att subjektiva bedömningar har stor betydelse när det gäller att kombinera resultat från olika metoder och att göra anpassningar på grund av metodernas och informationens begränsningar.

Om ett institut använder data om interna erfarenheter av fallissemang för skattning av PD, ska skattningarna avspegla befintliga kreditgivningsprinciper och alla eventuella skillnader mellan det riskklassificeringssystem som genererade dessa data och det befintliga riskklassificeringssystemet. Om kreditgivningsprinciperna eller riskklassificeringssystemen har förändrats, ska institutet efter att ha gjort en lämplig justering lägga in en större försiktighetsmarginal i sina skattningar av PD kopplad till de skattningsfel som kan förväntas och som inte redan omfattas av den lämpliga justeringen.

Om ett institut tilldelar eller översätter sina interna riskklasser enligt en skala som används av ett kreditvärderingsinstitut eller av liknande organisationer och sedan överför den fallissemangsfrekvens som noterats för den externa organisationens klasser till institutets klasser, ska översättningen grundas på en jämförelse mellan interna riskklassificeringskriterier och de kriterier som används av den externa organisationen och på en jämförelse av interna och externa kreditvärderingar för alla gemensamma gäldenärer. Systematiska fel eller inkonsekvenser vad gäller översättningen eller underliggande data ska undvikas. De av den externa organisationens kriterier som ligger till grund för den data som används för kvantifieringen ska enbart vara inriktade på risk för fallissemang och inte avspegla transaktioners egenskaper. Den analys som institutet gör ska innefatta en jämförelse av de tillämpade definitionerna av fallissemang, i enlighet med kraven i artikel 178. Institutet ska dokumentera grunden för översättningen.

Om ett institut använder statistiska modeller för att förutsäga fallissemang, får det estimera PD-värden som det enkla medelvärdet av estimat av sannolikheten för fallissemang när det gäller enskilda gäldenärer i en given klass. Institutets tillämpning av modeller för sannolikheten för fallissemang i detta syfte ska uppfylla kraven i artikel 174.

Oavsett om institutet använder externa, interna eller sammanställda datakällor eller en kombination av dessa för sin PD-skattning, ska längden på den underliggande historiska observationsperiod som används vara minst fem år för minst en källa.

Oberoende av vilken metod som används för att skatta PD ska instituten skatta ett PD för varje riskklass baserat på den observerade historiska genomsnittliga ettåriga fallissemangskvoten, som är ett aritmetiskt medelvärde baserat på antalet gäldenärer (antalsviktat). Andra metoder, inklusive exponeringsvägda medelvärden, ska inte tillåtas.