Artikel 284 Exponeringsvärde

Om ett institut fått tillstånd i enlighet med artikel 283.1 att använda metoden med interna modeller vid beräkningen av exponeringsvärde för vissa av eller alla de transaktioner som anges i den punkten, ska dessa transaktioners exponeringsvärde mätas på nettningsmängdsnivå.

För att modellen ska fånga upp effekterna av marginalavtal ska modellen för säkerhetens värde uppfylla de kvantitativa och kvalitativa kraven samt datakraven för metoden med interna modeller i enlighet med detta avsnitt och institutet får endast ta med godtagbara finansiella säkerheter enligt artiklarna 197, 198 och 299.2 c och d i sina prognosfördelningar för förändringar av nettningsmängdens marknadsvärde.

Kapitalbaskravet för motpartsrisken avseende de motpartsexponeringar för vilka institutet tillämpar metoden med interna modeller ska vara det högsta av följande:

Med undantag för motparter för vilka man konstaterat en specifik korrelationsrisk enligt artikel 291.4 och 291.5 ska instituten beräkna exponeringsvärdet som produkten av alfa (α) multiplicerat med effektiv EPE enligt följande:

där

α

=

1,4, såvida inte de behöriga myndigheterna kräver ett högre värde på α eller tillåter instituten att använda egna estimat i enlighet med punkt 9.

Effektiv EE ska beräknas rekursivt som

där

Effektiv EPE är lika med genomsnittlig effektiv EE under den framtida exponeringens första år. Om alla avtal inom nettningsmängden löper ut inom mindre än ett år, ska EPE vara lika med medelvärdet av EE fram till dess att alla avtal inom nettningsmängden har löpt ut. Effektiv EPE ska beräknas som det vägda medelvärdet av effektiv EE:

▼C3

▼B

där vikterna

tillämpas, om den framtida exponeringen beräknas vid tidpunkter som är ojämnt fördelade över tiden.

Instituten ska beräkna måtten för EE eller toppexponering utifrån en fördelning av exponeringarna som tar hänsyn till möjligheten att denna kan vara annat än normalfördelad.

Ett institut får för varje motpart använda ett mått på den fördelning som beräknas enligt modellen vilket är försiktigare än produkten av α och effektiv EPE beräknat enligt ekvationen i punkt 4.

Utan hinder av punkt 4 får de behöriga myndigheterna tillåta att instituten använder egna estimat av α, där

Vid estimering av α enligt punkt 9 ska ett institut säkerställa att täljare och nämnare beräknas på ett sätt som överensstämmer med modellmetodiken, parameterspecifikationerna och portföljsammansättningen. Den metod som används för att estimera α ska bygga på institutets egen behandling av internt kapital, vara väl dokumenterad och bli föremål för oberoende validering. Institutet ska dessutom se över sina estimat av α minst varje kvartal och oftare om portföljens sammansättning varierar över tiden. Institutet ska också bedöma modellrisken.

Ett institut ska visa de behöriga myndigheterna att dess egna estimat av α leder till att täljarvärdet för de olika motparterna beaktar väsentliga källor till beroende mellan fördelningar av marknadsvärden på transaktioner eller transaktionsportföljer för de olika motparterna. I de egna estimaten av α ska instituten ta hänsyn till graden av storleksmässig diversifiering inom portföljerna.

Vid övervakningen av hur estimat enligt punkt 9 har använts, ska de behöriga myndigheterna ta hänsyn till den betydande variation i estimaten av α som följer av risken för felangivelser i de modeller som används för täljaren, särskilt där det förekommer konvexitet.

Där så är befogat ska volatiliteten och korrelationen för de marknadsriskfaktorer som används i modellerna för marknads- och kreditrisken villkoras med avseende på kreditriskfaktorn för att återspegla eventuella ökningar av volatiliteten eller korrelationen under en ekonomisk nedgång.