|
+BILAGA II |
BILAGA II
BILAGA II KRITERIER OCH FÖRFARANDEN FÖR MOTTAGNING AV AVFALL 1. Inledning I denna bilaga beskrivs följande:
—
Allmänna principer för mottagning av avfall i de olika deponiklasserna. Det framtida klassificeringsförfarandet för avfall bör grundas på dessa principer.
—
Riktlinjer som preliminärt anger vilka preliminära förfaranden för mottagande av avfall som skall följas tills en enhetlig klassificering för avfall och ett enhetligt förfarande för mottagning har utvecklats. Detta förfarande kommer tillsammans med de relevanta provtagningsförfarandena att utvecklas av den tekniska kommitté som avses i artikel 16 i detta direktiv. Den tekniska kommittén skall utveckla kriterier som måste uppfyllas för visst farligt avfall som skall tas emot i deponier för icke-farligt avfall. I dessa kriterier bör särskilt beaktas detta avfalls lakningsegenskaper på kort, medellång och lång sikt. Dessa kriterier skall utvecklas inom två år efter detta direktivs ikraftträdande. Den tekniska kommittén skall också utveckla kriterier som måste uppfyllas för avfall som skall tas emot för underjordsförvar. I dessa kriterier måste särskilt beaktas att avfallet inte förväntas reagera internt eller med berggrunden.
Den tekniska kommitténs arbete skall i detta hänseende slutföras inom tre år efter direktivets ikraftträdande och skall utföras med beaktande av de målsättningar som anges i artikel 1 i detta direktiv med undantag för förslag till standardisering av kontroll-, provtagnings- och analysmetoder som rör bilagorna till detta direktiv, vilka förslag skall antas inom två år efter ikraftträdandet av detta direktiv. 2. Allmänna principer Avfall som skall deponeras måste vara känt så exakt som möjligt i fråga om sammansättning, lakbarhet, egenskaper på lång sikt och allmänna egenskaper. Mottagning av avfall vid en deponi får ske på grundval av en förteckning både över avfall som skall tas emot eller avfall som inte skall tas emot, definierat i enlighet med art och ursprung, samt på grundval av metoder för avfallsanalys och gränsvärden för egenskaperna hos det avfall som skall tas emot. De framtida förfaranden för mottagning av avfall som beskrivs i detta direktiv skall så långt möjligt grundas på standardiserade metoder för avfallsanalys och gränsvärden för egenskaperna hos det avfall som skall tas emot. Innan sådana analysmetoder och gränsvärden har definierats bör medlemsstaterna för varje deponiklass fastställa åtminstone nationella förteckningar över avfall som skall tas emot eller inte skall tas emot, eller definiera de kriterier som skall uppfyllas för att avfallet skall tas upp i förteckningarna. För att tas emot i en viss deponiklass måste ett avfallsslag finnas på den relevanta nationella förteckningen eller uppfylla kriterier som motsvarar dem som gäller för att upptas i förteckningen. Dessa förteckningar, eller de likvärdiga kriterierna, samt analysmetoderna och gränsvärdena skall sändas till kommissionen inom sex månader från överföringen av detta direktiv eller när de antas på nationell nivå. Dessa förteckningar eller kriterier för mottagning skall användas för att fastställa anläggningsspecifika förteckningar, det vill säga en förteckning över mottaget avfall som specificeras i tillståndet i enlighet med artikel 9 i direktivet. Kriterierna för mottagning av avfall på referensförteckningarna eller i en deponiklass kan grundas på annan lagstiftning och/eller på avfallets egenskaper. Kriterierna för mottagning av en speciell deponiklass skall grundas på överväganden om
—
skydd av omgivande miljö (särskilt grundvatten och ytvatten),
—
skydd av miljöskyddssystemen (dvs. tätskikt och anordningar för lakvattenbehandling),
—
skydd av den eftersträvade avfallsstabiliseringsprocessen inuti deponin,
—
skydd mot risker för människors hälsa.
Exempel på kriterier som grundas på avfallets egenskaper är
—
krav när det gäller kännedom om total sammansättning,
—
begränsningar av halten organiskt material i avfallet,
—
krav eller begränsningar när det gäller den biologiska nedbrytbarheten hos de organiska avfallskomponenterna,
—
begränsningar av mängden specificerade, potentiellt skadliga/farliga komponenter (med beaktande av de ovannämnda skyddskriterierna),
—
begränsningar av den potentiella och förväntade lakbarheten för specificerade, potentiellt skadliga/farliga komponenter (i förhållande till de ovannämnda skyddskriterierna),
—
ekotoxikologiska egenskaper hos avfallet och det lakvatten som detta ger upphov till.
De kriterier för mottagning av avfall som grundas på avfallets egenskaper skall generellt vara mycket utförliga för deponier för inert avfall och kan vara mindre utförliga för deponier för icke-farligt avfall och ännu mindre utförliga för deponier för farligt avfall på grund av den högre miljöskyddsnivån hos de två senare. 3. Allmänna förfaranden för kontroll och mottagning av avfall Den allmänna karakteriseringen och kontrollen av avfall skall grundas på följande tre nivåer: Nivå 1 :Grundläggande karakterisering . Detta innebär en noggrann bestämning, enligt standardiserad analys och testmetoder för avfallets beteende, dess lakningsbeteende på kort och lång sikt och/eller avfallets karakteristiska egenskaper. Nivå 2 :Provning av överensstämmelse . Detta innebär regelbunden provning genom enklare standardiserade analyser och testmetoder för avfallets beteende för att bestämma huruvida ett avfall uppfyller villkoren för tillståndet och/eller specifika referenskriterier. Provningarna avser främst nyckelparametrar och beteende som identifierats genom den grundläggande karakteriseringen. Nivå 3 :Kontroll på platsen . Detta innebär snabba kontrollmetoder för att bekräfta att ett visst avfall är detsamma som det som har genomgått provning av överensstämmelse och det som har beskrivits i de medföljande handlingarna. Den kan bestå i enbart en okulärbesiktning av en avfallslast före och efter lossning vid deponin. Varje typ av avfall skall normalt karakteriseras enligt nivå 1 och uppfylla de tillämpliga kriterierna för att kunna godtas på en referensförteckning. För att få stå kvar på en anläggningsspecifik förteckning måste en avfallstyp med regelbundna intervall (t.ex. årligen) provas enligt nivå 2 och uppfylla de tillämpliga kriterierna. Varje avfallslast som anländer till deponins infart måste underkastas kontroll enligt nivå 3. Vissa typer av avfall kan permanent eller tillfälligt undantas från provning på nivå 1. Skälet till detta kan vara att provningarna är praktiskt ogenomförbara, att tillämpliga provningsrutiner och kriterier för mottagning inte finns att tillgå, eller på att det finns lagstiftning som innehåller andra regler för detta. 4. Riktlinjer för preliminära förfaranden för mottagning av avfall Fram till dess att denna bilaga är fullständig är endast kontroll på nivå 3 obligatorisk, medan kontroll enligt nivåerna 1 och 2 skall tillämpas i möjligaste mån. På detta preliminära stadium skall avfall som skall tas emot vid en deponi av en speciell klass antingen finnas på en restriktiv nationell eller anläggningsspecifik förteckning för den deponiklassen eller uppfylla kriterier som är likvärdiga med dem som utgör krav för att upptas på förteckningen. Följande allmänna riktlinjer kan användas för att ställa upp preliminära kriterier för mottagning av avfall vid deponier av de tre huvudsakliga klasserna eller på de motsvarande förteckningarna: Deponier för inert avfall : endast inert avfall som anges i artikel 2 e får godtas på förteckningen. Deponier för icke-farligt avfall : För att godtas på förteckningen får en avfallstyp inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 91/689/EEG. Deponier för farligt avfall : en preliminär summarisk förteckning över deponier för farligt avfall torde endast omfatta de avfallstyper som omfattas av direktiv 91/689/EEG. Sådana avfallstyper bör dock inte godtas på förteckningen utan föregående behandling om de uppvisar en total halt eller lakbarhet av potentiellt farliga komponenter som är tillräckligt hög för att innebära en arbetsmiljö- eller miljörisk på kort sikt eller för att förhindra tillräcklig stabilisering av avfallet inom den projekterade driftstiden för deponin. ▼M4 ————— 6. Särskilda krav för metalliskt kvicksilver Följande krav ska tillämpas på tillfällig lagring i mer än ett år av metalliskt kvicksilver.
A.
Kvicksilvrets sammansättning Metalliskt kvicksilver ska uppfylla följande krav:
—
En kvicksilverhalt på mer än 99,9 viktprocent.
—
Inga föroreningar som kan korrodera kolstål eller rostfritt stål (t.ex. salpetersyra och kloridsaltlösningar).
B.
Inneslutning Behållare som används för lagring av metalliskt kvicksilver ska vara korrosions- och stötsäkra. Svetsfogar ska därför undvikas. Behållarna ska i synnerhet uppfylla följande krav:
—
Behållarmaterial: kolstål (minst ASTM A36) eller rostfritt stål (AISI 304, 316L).
—
Behållarna ska vara gas- och vätsketäta.
—
Behållarens utsida ska vara beständig mot lagringsförhållandena.
—
Behållarens konstruktionstyp ska klara fallprov och täthetsprov enligt kapitel 6.1.5.3 och 6.1.5.4 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken.
Behållarens fyllnadsgrad får vara högst 80 volymprocent för att säkerställa att tillräckligt tomrum finns tillgängligt och att varken läckor eller permanent deformering av behållaren kan inträffa till följd av att vätskan expanderar på grund av hög temperatur.
C.
Godkännandeförfarande Endast behållare med ett intyg som uppfyller kraven i detta avsnitt får godkännas. Godkännandeförfarandena ska uppfylla följande krav:
—
Endast metalliskt kvicksilver som uppfyller de ovan fastställda minimikriterierna för godkännande får godkännas.
—
Behållarna ska undergå okulär besiktning före lagringen. Skadade, läckande eller korroderade behållare ska inte godtas.
—
Behållarna ska vara försedda med en hållbar stämpel som anger behållarens identifieringsnummer, konstruktionsmaterialet, tomvikten, tillverkarens uppgifter och konstruktionsdatumet.
—
Behållarna ska vara försedda med en permanent monterad plakett där intygets referensnummer anges.
D.
Intyg Det intyg som avses i underavsnitt C ska innehålla följande:
—
Avfallsproducentens namn och adress.
—
Namn och adress på den som är ansvarig för deponeringen.
—
Plats och datum för deponeringen.
—
Mängden kvicksilver.
—
Kvicksilvrets renhetsgrad och, om relevant, en beskrivning av föroreningarna, inklusive analysrapporten.
—
Bekräftelse av att behållarna har använts uteslutande för transport/lagring av kvicksilver.
—
Behållarnas identifieringsnummer.
—
Eventuella särskilda kommentarer.
Intygen ska utfärdas av avfallsproducenten eller, om detta inte går, av den person som är ansvarig för hanteringen. 1. Översikt
1.1 Referenser1.2 Identifierade krav1.3 Relaterade standarder2. Identifierade krav
3. Relaterade standarder
|