Artikel 9 Provtagningspunkter

1.   Vid mätning av svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bensen, kolmonoxid, arsenik, kadmium, bly, nickel, bens(a)pyren och ozon i luften ska provtagningspunkternas placering fastställas i enlighet med bilaga IV.

2.   I varje zon där nivån av föroreningar överskrider den utvärderingströskel som anges i bilaga II, får antalet provtagningspunkter för varje förorening inte understiga det minsta antal som anges i punkterna A och C i bilaga III.

3.   I zoner där nivån av föroreningar överskrider den tillämpliga utvärderingströskel som anges i bilaga II, men inte de respektive gränsvärden, målvärden och kritiska nivåer som anges i bilaga I, får emellertid det minsta antalet provtagningspunkter för fasta mätningar minskas med upp till 50 %, i enlighet med punkterna A och C i bilaga III, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

4.   En eller flera provtagningspunkter som är anpassade till det övervakningsmål som anges i avsnitt 3 punkt A i bilaga VII ska placeras på en medlemsstats territorium för att tillhandahålla uppgifter om koncentrationerna av de ozonbildande ämnen som förtecknas i punkt B i det avsnittet på platser som fastställts i enlighet med punkt C i det avsnittet.

5.   Kvävedioxid ska mätas vid minst 50 % av de ozonprovtagningspunkter som krävs enligt punkt A tabell 2 i bilaga III. Dessa mätningar ska vara kontinuerliga, utom på platser i regional bakgrund som avses i punkt B i bilaga IV, där andra mätmetoder får användas.

6.   Medlemsstaterna ska i enlighet med bilaga IV säkerställa att den spridning av provtagningspunkter som används för bestämningen av indikatorerna för genomsnittlig exponering för PM2,5 och kvävedioxid ger en adekvat uppfattning om allmänhetens exponering. Antalet provtagningspunkter får inte vara mindre än vad som fastställs vid tillämpning av punkt B i bilaga III.

7.   Provtagningspunkter där överskridanden av ett relevant gränsvärde eller målvärde som anges i avsnitt 1 i bilaga I har registrerats under de föregående tre åren får inte flyttas, såvida inte en flyttning är nödvändig på grund av särskilda omständigheter, inbegripet fysisk planering. Flyttning av sådana provtagningspunkter ska stödjas av modelleringstillämpningar eller indikativa mätningar och ska, när så är möjligt, säkerställa kontinuitet i mätningarna och ske inom det område som de är rumsligt representativa för. En detaljerad motivering av varje flyttning av sådana provtagningspunkter ska dokumenteras fullt ut i enlighet med kraven i punkt D i bilaga IV.

8.   För utvärdering av bidraget av bens(a)pyren i luften ska varje medlemsstat övervaka andra relevanta polycykliska aromatiska kolväten på ett begränsat antal provtagningspunkter. Dessa polycykliska aromatiska kolväten ska minst omfatta följande: bens(a)antracen, bens(b)fluoranten, bens(j)fluoranten, bens(k)fluoranten, inden(1,2,3-cd)pyren och dibens(a,h)antracen. Provtagningspunkterna för dessa polycykliska aromatiska kolväten ska samlokaliseras med provtagningspunkterna för bens(a)pyren och ska väljas så att geografiska variationer och långsiktiga trender kan fastställas.

9.   Utöver den övervakning som krävs enligt artikel 10 ska medlemsstaterna övervaka nivåer av ultrafina partiklar i enlighet med punkt D i bilaga III och avsnitt 4 i bilaga VII. Övervakning av sotkoncentrationer kan utföras på samma platser.