Eligible Instruments

För att filialer från tredjeland ska kunna uppfylla det krav om lägsta särskilt tillskjutna kapital som avses i artikel 48e i direktiv 2013/36/EU bör de instrument som avses i punkt 2 c i den artikeln åtminstone uppfylla kraven i punkterna 12–16.

De instrument som avses i punkt 11 bör ha någon av följande former:

• a) Räntebärande värdepapper som garanteras av Europeiska unionens nationella regeringar eller ECBS-centralbanker.
• b) Räntebärande värdepapper som har givits ut eller garanteras av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter i medlemsstaterna, under förutsättning att villkoren i artikel 115.2 i förordning (EU) nr 575/2013 är uppfyllda.
• c) Räntebärande värdepapper som har givits ut eller garanteras av nationella regeringar, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller av centralbanker i tredjeländer som tillämpar tillsyns och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i Europeiska unionen och som skulle få en riskvikt på 0 % ‑ enligt schablonmetoden till följd av tillämpningen av artiklarna 114.7 och 115.4 i förordning (EU) nr 575/2013.
• d) Räntebärande värdepapper som har givits ut eller garanteras av offentliga organ och som skulle få en riskvikt på 0 % enligt schablonmetoden till följd av tillämpningen av artikel 116.4 i förordning (EU) nr 575/2013.
• e) Räntebärande värdepapper som har givits ut eller garanteras av de multilaterala utvecklingsbanker som förtecknas i artikel 117.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
• f) Räntebärande värdepapper som har givits ut eller garanteras av internationella organisationer som förtecknas i artikel 118 i förordning (EU) nr 575/2013.

När det gäller de instrument som avses i punkt 12 c bör filialer från tredjeland beakta valutan för sin egen kapitalbas för att avgöra om de tillgångar som utgör det särskilt tillskjutna kapitalet SLUTRAPPORT OM RIKTLINJER FÖR INSTRUMENT SOM ÄR TILLGÄNGLIGA FÖR FILIALER FRÅN TREDJELAND FÖR OBEGRÄNSAD OCH OMEDELBAR ANVÄNDNING FÖR ATT TÄCKA RISKER ELLER FÖRLUSTER ENLIGT ARTIKEL 48E.2 C I DIREKTIV 2013/36/EU

är uttryckta och finansierade i den nationella valutan i enlighet med artikel 114.7 första stycket i förordning (EU) nr 575/2013 (kapitalkravsförordningen).

De instrument som avses i punkt 12 bör vara noterade på en erkänd börs och enkelt kunna omvandlas till pengar när som helst.

De bör inte ha givits ut av huvudföretaget för filialen i tredjeland, av något av dess dotterföretag eller av ett specialföretag för värdepapperisering med vilket huvudföretaget för filialen i tredjeland har nära förbindelser.

För att fastställa huruvida det krav om lägsta särskilt tillskjutna kapital som avses i artikel 48e.1 i direktiv 2013/36/EU är uppfyllt bör filialer från tredjeland använda marknadsvärdet på de tillgångar som utgör det särskilt tillskjutna kapitalet. Filialer från tredjeland bör kunna fastställa marknadsvärdet på de instrument som avses i punkt 12 på grundval av vitt spridda och lättillgängliga marknadspriser eller, i avsaknad av sådana priser, på grundval av en formel som är lätt att beräkna och som använder offentligt tillgängliga uppgifter och inte i väsentlig grad är beroende av antaganden.