Artikel 162 2.

För ett instrument med ett fastställt betalningsflödesschema ska M beräknas enligt följande formel:

där CFt betecknar kassaflöden (kapitalbelopp, räntebetalningar och avgifter) som enligt kontraktet ska betalas av gäldenären under perioden t.

För derivat som omfattas av ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till exponeringens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock ska vara minst 1 år. Det teoretiska beloppet för varje exponering ska användas för att väga löptiden.

För exponeringar vid transaktioner med derivatinstrument som tas upp i bilaga II med fullständiga eller nära fullständiga säkerheter och marginallånetransaktioner med fullständiga eller nära fullständiga säkerheter som omfattas av ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till transaktionens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock ska vara minst 10 dagar.

För repor eller värdepappers- eller råvarulån som omfattas av ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till transaktionens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock ska vara minst 5 dagar. Det teoretiska beloppet för varje transaktion ska användas för att väga löptiden.

När det gäller utlåningstransaktioner täckta av säkerhet som omfattas av ett ramavtal om nettning ska M vara transaktionernas viktade genomsnittliga återstående löptid, där M ska vara minst 20 dagar; det teoretiska beloppet för varje transaktion ska användas för att vikta löptiden.

För ett ramavtal om nettning som omfattar mer än en av de transaktionstyper som motsvarar leden c, d eller da i denna punkt ska M vara transaktionernas viktade genomsnittliga återstående löptid, där M ska vara minst den längsta innehavstiden, uttryckt i år, som är tillämplig på sådana transaktioner enligt artikel 224.2, antingen 10 dagar eller 20 dagar beroende på omständigheterna. Det teoretiska beloppet för varje transaktion ska användas för att vikta löptiden.

Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd att använda egna PD-skattningar för förvärvade företagsfordringar i enlighet med artikel 143 ska M för belopp som tagits i anspråk motsvara de förvärvade fordringarnas vägda genomsnittliga löptid, där M dock ska vara minst 90 dagar. Samma värde på M ska även användas för outnyttjade belopp inom ramen för ett bindande köpåtagande, förutsatt att faciliteten innehåller effektiva sidovillkor, mekanismer som utlöser förtida amortering eller andra inslag som skyddar det köpande institutet från en betydande försämring av de framtida fordringar som det måste förvärva under facilitetens löptid. Om sådant skydd saknas, ska M för outnyttjade belopp beräknas som summan av den mest långfristiga potentiella fordringen enligt köpavtalet och den återstående löptiden för köpfaciliteten, där M dock ska vara minst 90 dagar.

För andra instrument än dem som avses i denna punkt eller om ett institut inte kan beräkna M enligt led a, ska M sättas till den maximala återstående tid, i antal år, som gäldenären får ta i anspråk för att fullt ut uppfylla sina kontraktsförpliktelser, inklusive kapitalbelopp, ränta och avgifter, där M ska vara minst 1 år.

Institut som använder den metod baserad på interna modeller som redovisas i avsnitt 6 i kapitel 6 för beräkningen av exponeringsvärden ska för de exponeringar på vilka de tillämpar metoden, om löptiden för det mest långfristiga kontraktet i nettningsmängden är längre än ett år, beräkna M enligt följande formel:

där

Ett institut som använder en intern modell för att beräkna en ensidig kreditvärdighetsjustering får, om de behöriga myndigheterna godkänner detta, som M använda den effektiva kreditdurationen enligt skattningen med den egna modellen.

Om inte annat följer av punkt 2, ska formeln i led a tillämpas för nettningsmängder där samtliga kontrakt har en ursprunglig löptid som understiger ett år.

För institut som använder de metoder som avses i artikel 382a.1 a eller b för att beräkna kapitalbaskraven för kreditvärdighetsjusteringsrisk för transaktioner med en viss motpart, får M inte vara större än 1 i formeln i artikel 153.1 iii vid beräkning av de riskvägda exponeringsbeloppen för motpartsrisk för samma transaktioner, enligt vad som avses i artikel 92.4 a eller g, beroende på vad som är tillämpligt.

För revolverande exponeringar ska M fastställas med användning av facilitetens maximala avtalsenliga slutdatum. Instituten ska inte använda återbetalningsdatumet för det aktuella utnyttjandet, om detta datum inte är facilitetens maximala avtalsenliga slutdatum.